Rabbit hemorrhagic disease RHD

Rabbit hemorrhagic disease RHD, kaningulsot

RHD är en hemorragisk feber (kaningulsot) hos kaniner (Oryctolagus cuniculus) som orsakas av calicivirus och lätt sprids. RHD är en snabbt framskridande sjukdom som orsakar skador särskilt på levern, men också på andra inre organ. RHD har hög incidens och hög dödlighet bland kaninerna. Viruset smittar inte till människor, hundar eller katter. Man känner två typer av viruset, ett klassiskt RHD-virus och ett nyare RHD2-virus.

Symtom

RHDV orsakar symtom särskilt hos vuxna kaniner, medan ungarna inte insjuknar före cirka 4–6 veckors ålder. Den nya virustypen RHDV2 kan orsaka symtom också hos ungar som är bara 15–20 dagar gamla. Symtomen är symtom från nervsystemet, och luftvägarna, apati och försämrad aptit. Leverskadan kan ge upphov till blödningar och gulsot. Vid epidemier observeras också plötsliga dödsfall utan märkbara symtom. I populationer där viruset inte har förekommit tidigare kan en stor del av kaninerna dö.

Sjukdomens konstaterande och provtagning

Hos en död kanin kan man inte fastställa RHD-smitta utgående från yttre tecken, utan det krävs obduktion för att konstatera sjukdomen. Sjukdomen orsakar typiska patologiska förändringar hos kaninerna.  Den tydligaste förändringen är nekrotisering av levern. Diagnosen fastställs genom undersökning av virusförekomst i organprov med RT-PCR -metoden.

Spridning

Viruset sprids från en kanin till en annan via sekret vid direkt kontakt och också indirekt till exempel i bohålorna, via mat och vatten eller med insekter. Virus utsöndras i alla sekret från kaninen. Också rovdjur som äter kaniner kan sprida viruset. Viruset kan finnas kvar i miljön i flera veckor. Sällskapskaninerna tillhör samma art som vildkaninerna, varför också de löper risk att insjukna medan epidemin pågår. Skogsharen och fältharen (Lepus timidus och L. europaeus) har inte konstaterats insjukna av klassiskt RHD-virus, men den nya typen RHDV2 har smittat flera hararter, också skogsharen och fältharen.

Sjukdomens inkubationstid är 1–5 dagar och kaninerna dör i allmänhet inom 1–2 dygn efter att febern har visat sig. En del kaninerna kan dö utan föregående symtom. Vid kroniska former av sjukdomen förekommer gulsot, avmagring och trötthet som symtom. Kaniner som har tillfrisknat från sjukdomen blir immuna mot samma typ av virus.

Bekämpning och profylax

RHD är inte någon sjukdom som ska bekämpas enligt lag i Finland. RHD klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen, JSMf 325/2021).

RHD-virus överlever länge och smittar också utan direkt kontakt med den sjuka kaninen. Det är skäl att undvika att låta sällskapskaniner vara ute och att mata den med mat från naturen under epidemin i områden där vildkaniner förekommer. Det finns för sällskapskaniner vaccin mot sjukdomen. Det minskar sjukdomens symtom och dödlighet.

Uppföljning

Uppföljningen av sjukdomen baseras på obduktioner och laboratorieundersökningar av kaniner som avlivats som sjuka eller som hittats döda.

Förekomst

I världen konstaterades de första fallen på 1980-talet i Kina och sjukdomen påträffades under samma årtionde också i Europa både hos kaniner på farmer och hos vilda kaniner. RHDV2 konstaterades första gången i Frankrike 2010, och det har snabbt spritts sig till många länder i Europa. Också i Sverige har man konstaterat omfattande epidemier och där förekommer båda virustyperna. Tidigare har RHD-2 hittats i fältharen i Australien och flera europeiska länder.

I Finland upptäcktes RHD först hos vilda kaniner som dog i Helsingfors våren 2016. RHD2 upptäcktes först i en fälthare 2019, samtidigt som RHD -epidemin spred sig till vilda kaniner i Helsingfors. År 2017 diagnostiserades ett fall av RHD hos en sällskapskanin i Uleåborg, och sedan 2019 har flera fall av sällskapskaniner diagnostiserats över hela landet. RHD -epidemier av vilda kaniner har rapporterats i Helsingfors storstadsområde 2016 och 2019, och även i Kyrkslätt 2019.

Sidan har senast uppdaterats 26.4.2024