Tiaminnivåerna (B1-vitamin) i vävnadsprover från friska och såriga laxar från Torne älv avvek inte nämnvärt från varandra sommaren 2019. I de uppvandrande laxar som Livsmedelsverket undersökte låg tiaminhalterna på en nivå som inte är känd för att orsaka balansstörningar hos laxfiskar. Som ett bra resultat kan betraktas att ingen tiaminbrist konstaterades hos laxarna med hudsår. Det krävs fortsatta undersökningar i sommar för att utreda vad moderlaxarnas passiva beteende beror på.
Livsmedelsverket strävade efter att med hjälp av fiskare få uppvandrande laxar med passivare beteende än normalt för undersökning från Torne älv. Fångsten utfördes med specialtillstånd av Lapplands NTM-central i augusti 2019. Orsaken till den särskilda provanskaffningen var att det under de två senaste åren har konstaterats en ny egenhet hos uppvandrande laxar sommartid, dvs. att en del fiskar är ovilliga att vandra upp till lekplatserna på normalt vis. I samband med uppvandringen lyckades man ändå inte fånga några passiva laxar, men utöver friska fiskar fick man också vandringslaxar med hudsår som fångst från Övertorneå och Kemi älvs mynning. Fiskmaterialet var således inte representativt med tanke på det avvikande uppvandringsbeteendet, men tiaminhalterna i normala och såriga laxars blod, lever och muskelvävnad undersöktes för att få information om vitaminets eventuella andel i uppkomsten av hudsår hos laxarna.
En stor del av de uppvandrande laxarnas sår är orsakade av mekaniska faktorer, till exempel fiske. Huden hos fiskar som fångats med såväl stående fångstredskap som med spöfiske skadas lätt när fiskarna tar sig loss eller släpps fria från fiskeredskapen. Allt som allt släpps tusentals uppvandrande laxar i Torne älv fria från fiskeredskap varje år i Sverige och Finland. Avsikten är att säkerställa en bra population för naturlig lek och verkningarna kan mycket väl motivera tillvägagångssättet, även om man beaktar den mortalitet som skadorna orsakar. Förutom mekaniska skador konstateras ofta också hudblödningar och hudinfektioner på buken hos uppvandrande laxar. Motsvarande symptom har observerats både i Torne älv och i vissa andra älvar där det finns Östersjölax eller Atlantlax. Tills vidare har undersökningarna inte kunnat peka på vad som orsakar dessa hudblödningar på buken. I anslutning till laxdöden kan det ändå anses vara positivt att inga kända farliga smittsamma fisksjukdomar har konstaterats i Torne älvs vattenområde.
Livsmedelsverket har för avsikt att sommaren 2020 samarbeta med Luke och forskare i Sverige när det gäller fiskprover. Ambitionen är att bättre än nu utreda förekomsten av skador och avvikande beteende under uppvandringen och hos olika typer av laxar, smittsamma sjukdomar och näringsmässiga faktorer. Livsmedelsverket undersöker också på experimentell väg vilka faktorer som inverkar på vattenmögelinfektion hos fiskar. Vattenmöglet angriper skadad hud och är i merparten av fallen den slutliga dödsorsaken hos uppvandrande laxar. Medborgarnas observationer av sjuka och döda vandringslaxar anses fortfarande vara viktiga. Livsmedelsverket hoppas på ännu tätare kontakt med fiskare och andra medborgare inkommande sommar.
Ytterligare upplysningar:
Laxdöd: forskningsprofessor Perttu Koski, tfn 0295 204 483, perttu.koski@ruokavirasto.fi,
Kemiska analyser: sektionschef Mervi Rokka, tfn 0295 204 937, mervi.rokka@ruokavirasto.fi
Ytterligare information om laxdöden i Torne älv