Newcastlesjuka

Symtom

Symtomen uppträder i allmänhet cirka 4–6 dagar efter smittan. Fågelarten, virusstammens förmåga att alstra sjukdom, fåglarnas ålder, motståndskraft och andra sjukdomar samt miljöfaktorer inverkar på symtomen. Symtomen varierar men hos fåglarna förekommer i allmänhet nedstämdhet, aptitlöshet, diarré, svullet huvud och kam, fåglarna dricker mera och sitter hopkrupna, symtom från luftvägarna och centrala nervsystemet (anfall, kramper och förlamning). I allvarligare fall, särskilt hos unga fåglar, kan dödligheten plötsligt stiga till 80–90 % utan föregående symtom. Hos vuxna värpande hönor kan det enda symtomet vara att äggproduktionen minskar eller upphör helt och hållet. Hos människor kan viruset orsaka inflammation i ögats bindhinna.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen kan inte diagnostiseras utgående från de kliniska symtomen. Liknande symtom kan orsakas av bland annat aviär influensa, akut hönskolera, förgiftningar eller till exempel om ventilationen i hönshuset går sönder.

Fåglarnas blod kan undersökas för antikroppar, det vill säga huruvida djuret i fråga har stött på sjukdomsalstraren och försvarat sig mot den. Den slutliga diagnosen kräver alltid att viruset påvisas i sekret eller vävnader från djuret och att virusets förmåga att alstra sjukdom analyseras. För att påvisa viruset används molekylärbiologisk RT-PCR-analys.

Nuförtiden påvisas virusets sjukdomsframkallande förmåga genom att bestämma aminosyresekvensen för klyvningsstället hos virusets fusionsprotein. (PCR-metoder, sekvensering och analys av sekvenserna) På detta sätt kan man bestämma den sjukdomsalstrande förmågan snabbt rentav på två dygn. Om klyvningsstället består av flera aminosyyror som är känsliga för proteaser, har viruset en hög sjukdomsframkallande förmåga hos fåglar.

Smittvägar

Smittan kan spridas antingen direkt från en fågel till en annan eller via sekret, urin eller avföring från smittade fåglar. Fåglar som hålls utomhus smittas lätt av vilda fåglar. Viruset kan sprida sig med vinden flera tiotals kilometer bort. Det virus som orsakar Newcastlesjuka klarar sig väl i miljön och sprider sig lätt från ett hönshus till ett annat med till exempel fåglar, foder, människor eller bristfälligt desinficerade transportfordon. Importerade fåglar och avelsägg utgör en särskild risk. Enligt dagens uppfattning kan viruset inte spridas med äggens innehåll, men smittan kan spridas till kläckeriet på äggens skal.

Bekämpning och profylax

Newcastlesjuka hos fåglar klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass A (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker Newcastlesjuka hos fåglar, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären omedelbart. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.

För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. Om Newcastlesjuka konstateras på gården bestämmer Livsmedelsverket att djurhållningsplatsens fåglar ska avlivas, kropparna destrueras och utrymmena desinficeras. Spridning av sjukdomen till andra djurhållningsplatser förebyggs också genom att runt den smittade djurhållningsplatsen inrätta en restriktionszon inom vilken förflyttning av fjäderfä, fåglar i fångenskap och produkter som härstammar från dem begränsas. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i djurhälsolagen (EU) 2016/429 och i förordning (EU) 2020/687, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.

Det finns ingen behandling för sjukdom som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på gårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till sin egen djuranläggning.

Vaccinering mot Newcastlesjuka

Flera EU-länder försöker hindra att sjukdomen sprids genom att vaccinera fjäderfä mot Newcastlesjuka. I Finland och Sverige är det dock förbjudet att vaccinera fjäderfä. Finland har inom EU officiell sjukdomsfri status utan vaccinering genom förordning (EU) 2021/620. Tack vare statusen som vaccineringsfritt land kan Finland kräva att fjäderfä som förs in i landet inte är vaccinerade och att fåglarna kommer från sjukdomsfria flockar.

Undantaget från vaccinationsförbudet är tävlings-, utställnings- och hobbyduvor som får vaccineras mot Newcastlesjuka. Det är förbjudet att vaccinera andra fåglar mot Newcastlesjuka.  

Övervakning

I Finland undersöks alla avelsflockar varje år med tanke på antikroppar mot viruset. Dessutom undersöks alla misstankar om sjukdom med symtom som tyder på Newcastlesjuka med tanke på smitta.

Förekomst

Newcastlesjuka är en av de allvarligaste smittsamma sjukdomarna hos fjäderfä. Newcastlesjuka förekommer i hela världen. Förekomsten av Newcastlesjuka inverkar betydligt på den internationella handeln med fjäderfä och produkter som härrör från fjäderfä. I Finland har Newcastlesjuka hos fjäderfä senast konstaterats hos kalkoner 2004.

Hos hobbyduvor konstaterades NDV smitta i två duvslag och ett hus för upphitade djur i september 2013, samt i två duvslag i maj 2012. Hos vilda tamduvor har vi senast påvisat PMV-1 i juli och i september 2022.