Beskällarsjuka orsakas av flagellaten Trypanosoma equiperdum och smittar hästar, åsnor och andra hovdjur. På grund av överföringssätten ska den betraktas som en venerisk sjukdom. Beskällarsjuka har aldrig påträffats i Finland.
Beskällarsjuka smittar inte människor.
Symtom
Beskällarsjukans symtom och varaktighet varierar betydligt. De vanligaste symtomen är feber, ödem i genitalier och mjölkkörtlar, svullnader i huden, framåtböjda leder, vinglighet, huvudets muskler förlamas, ögonskador, anemi och atrofi. Ett typiskt symtom är 5–8 cm stora och 1 cm tjocka svullnader i huden som varar 3–7 dagar särskilt i området vid revbenen, men också på andra ställen på kroppen. Sjukdomsförloppet varierar så att symtomen förvärras, minskar och återkommer. Sjukdomen leder ofta till döden, men tillfrisknande är också möjligt. Också symtomfria smittbärare kan förekomma. Mortaliteten är cirka 50 %. Åsnor och mulor är motståndskraftigare mot sjukdomen än hästar.
Diagnos och provtagning
En säker diagnos förutsätter utöver de kliniska symtomen att parasiten konstateras. T. equiperdum är i huvudsak en vävnadsparasit som sällan förekommer i blodomloppet, så det är mycket svårt att konstatera själva parasiten i vävnader eller utstryk från genitalier. I praktiken ställs diagnosen på symtomen och genom att leta efter antikroppar med komplementbindningstest i serum från djuret. Antikroppar finns i infekterade djurs blod, fast de inte skulle uppvisa några symtom.
Man tar ett helblodsprov där serum separeras för testen.
Smittvägar
Beskällarsjukan överförs i samband med betäckning.
Bekämpning och profylax
Beskällarsjuka (dourine) klassificeras enligt Finlands lagstiftning om djursjukdomar som djursjukdom som ska övervakas (325/2021), och enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass D (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker beskällarsjuka hos häst, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen. För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är att säkerställa att inga sjuka eller smittbärande hästar förs in i landet. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.
Förekomst i Finland och på andra ställen
Beskällarsjukan har aldrig påträffats i Finland. Sjukdomen förekommer permanent i största delen av Asien, i norra och södra Afrika, Ryssland, Mellanöstern och Sydamerika, samt sporadiskt i sydöstra Europa.