Enzootisk bovin leukos (EBL) är en kronisk tumörsjukdom hos nötkreatur som orsakas av bovin leukosvirus (BLV), som hör till retrovirusen. BLV smittar inte människor.
Symtom
Viruset kan smitta i vilken ålder som helst, till och med i embryostadiet. Smittan är livslång.
Leukossmitta är till övervägande del symtomfri. Hos ungefär en tredjedel av de smittade nötkreaturen som är över 3 år uppträder permanent lymfocytos och endast hos några procent förekommer tumörer orsakade av bovint leukosvirus. Symtomen beror på var tumörerna sitter. Symtom kan vara olika matsmältningsstörningar, aptitlöshet, avmagring, försämrad allmän kondition och ibland neurologiska symtom. De ytliga lymfkörtlarna kan vara förstorade. Symtomen beror vanligtvis på förändringar i löpmagen, högra förmaket, mjälten, tarmarna, levern, njurarna, bladmagen, lungorna och livmodern.
Hos nötkreatur förekommer också sporadisk leukos som inte smittar andra djur. Här skiljer man mellan tre former: juvenil leukos, thymusformen samt hudleukos.
Diagnos och provtagning
Diagnosen baserar sig i första hand på antikroppar som konstateras i serum. Vid misstanke om EBL görs provtagning enligt Livsmedelsverkets anvisningar.
Smittvägar
Eftersom viruset finns i blodets lymfocyter förutsätter smitta mellan djur i praktiken blodkontakt mellan djuren. Detta är möjligt om injektioner ges med samma sprutor eller samma instrument används för olika djur eller djur rektaliseras utan att man byter handskar. Också blodsugande insekter, framför allt bromsar har antagits kunna överföra viruset från ett djur till ett annat. Smittan kan överföras från modern till avkomman i livmodern eller via mjölk eller råmjölk. Det är i princip också möjligt för viruset att spridas via sperma.
Bekämpning och profylax
EBL infektion hos nötkreatur och andra arter i släktet Bos, och även hos bison och asiatisk buffel (Bubalus) klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass C (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker EBL hos dessa djur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.
För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser.
Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion, såsom avlivning av smittade djur och rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen, föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021 och i jord- och skogsbruksministeriets förordning 327/2021 om bekämpning av djursjukdomar i kategorierna b och c. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
För att förhindra att sjukdomen sprids till Finland är det viktigt att säkerställa att importerade djur inte har EBL och att de redskap som används vid transporter av djur är omsorgsfullt rengjorda och desinficerade särskilt vid utlandstrafik. Eftersom Finland enligt förordning EU 2021/620 har fri status vad gäller EBL-infektion, ska vid förflyttning av djur till Finland tilläggskraven enligt lagstiftningen följas. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.
Övervakning
Förekomsten av EBL i Finland följs med prov som tagits på bland annat på mejerier. Dessutom ska alla nötkreatur som slaktas inspekteras för förändringar som tyder på leukos i samband med köttbesiktningen och vid behov ska misstänkta förändringar undersökas. Även alla sjukdomsmisstankar som tyder på EBL undersöks för uteslutande av infektion. Syftet med uppföljningen är att visa att EBL sjukdomen inte förekommer i Finland, och därmed säkerställa att den officiella sjukdomsfriheten bevaras.
Förekomst
EBL-smitta förekommer över hela världen, men t. ex. från Finland och många andra europeiska länder den har helt utrotats. Sjukdomen förekommer dock i Europa, till exempel Lettland, Litauen, Polen, Ungern och Italien samt Ryssland.
EBL har bekämpats i Finland ända sedan 1960-talet och den har senast konstaterats i Finland 1996. Dessutom konstaterades under 2008 antikroppar mot EBL hos ett enskilt djur, men eftersom det inte var möjligt att påvisa viruset i djuret förekomsten av sjukdomen kunde inte slutgiltigt bekräftas eller uteslutas. Enligt förordningen EU 2021/620 har Finland en officiell sjukdomsfri status vad gäller EBL-sjukdom.