Parvovirusdiarré är en smittsam sjukdom hos hundar som orsakas av hundens parvovirus typ 2.
Symtom
Sjukdomssymtomen varierar från lindriga till allvarliga. Vid lindrig sjukdom är symtomen lindrig diarré och försämrad aptit. Ett allvarligt infekterat djur har feber, kräks, har försämrad allmänkondition och blodig diarré som kan leda till allvarlig uttorkning. Neurologiska symtom beror i allmänhet på försämrad allmänkondition som har att göra med uttorkning och elektrolytbalansen.
Diagnos
Smittan kan konstateras i avföringen. Viruset påvisas vanligtvis med immunologiska eller molekylärbiologiska metoder. Parvovirus kan också konstateras vid obduktion.
Smittvägar
Parvovirusdiarré sprids från en hund till en annan, vanligtvis via avföring som innehåller viruset. Valpar i åldern 6 veckor–6 månader som ännu inte skyddas av vaccin och hos vilka de antikroppar som fåtts från moderna har försvunnit är mottagligast. Ett smittat djur utsöndrar vanligtvis smitta i 1–2 veckor. Viruset är mycket tåligt och kan finnas kvar i hundens päls, på förorenade ytor och redskap en lång tid.
Profylax
Sjukdomsbekämpningen baserar sig på regelbunden vaccination med effektiva vacciner. Eftersom smitta förekommer hela tiden trots att hundarna är vaccinerade, måste avvanda valpar skyddas mot smitta tills de är vaccinerade och vaccinationsskyddet har utvecklats. Vuxna hundar utsätts hela tiden för infektioner, och ny smitta upprätthåller vaccinationsskyddet.
Infektion med parvovirus hos hund, klassificeras enligt den nationella lagstiftningen som annan anmälningspliktig djursjukdom (anmälan månatligen, JSMf 325/2021).
Förekomst
Parvovirusdiarré är tämligen vanlig i Finland och på andra ställen i världen. Sjukdomsfall har i allmänhet att göra med bristfälligt individuellt vaccinationsskydd.