Syftet med ömsesidigt erkännande är att främja marknadstillträdet för produkter för vilka det inte finns någon harmonisering av lagstiftningen på EU-nivå. Enligt principen ska produkter som lagligen marknadsförs i en medlemsstat i princip få tillträde till marknaden i alla medlemsstater, även om produkten inte helt överensstämmer med de nationella tekniska och kvalitativa regler som krävs av medlemsstatens egen produktion.
För att säkerställa den fria rörligheten för varor har det utfärdats en EU-förordning om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat (2019/515/EU). Den tillämpas i en situation där nationella krav har ställts på varorna i lagstiftningen eller i en myndighetsföreskrift, och dessa krav har inte harmoniserats i EU.
Livsmedelsföretagares eller kontaktmaterial företagare om ömsesidigt erkännande
Företagaren har möjlighet att lämna in en frivillig försäkran om ömsesidigt erkännande till myndigheterna i de medlemsstater till vilka företagets produkter importeras. Genom försäkran kan företagaren visa att produkterna lagligen saluförs i en annan medlemsstat. Försäkran ska vara formbunden och uppfylla de villkor som anges i bilagan till förordningen. EU-kommissionen har utarbetat ett formulär för försäkran på alla officiella EU-språk. Försäkran om livsmedel och material som kommer i kontakt med livsmedel görs till Livsmedelsverket: kirjaamo@ruokavirasto.fi
Förhindrande av att en produkt släpps ut på marknaden
Tillsynsmyndigheten kan av motiverade skäl vägra en produkt tillträde till marknaden eller begränsa marknadsföringen av den. Sådana skäl är bland annat skydd av människors, djurs och växters hälsa och liv samt miljöskydd. Ett avslagsbeslut ska utan dröjsmål meddelas inte bara till aktören utan även till Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Beslutet kan överklagas hos förvaltningsdomstolen.
SOLVIT-förfarande
Ett ärende som gäller marknadstillträde för en vara kan i vissa fall hänskjutas till Solvit-förfarandet. Problemlösningsnätverket SOLVIT är en avgiftsfri tjänst där problem mellan företag och myndigheter som är etablerade i olika länder löses genom inofficiellt myndighetssamarbete mellan medlemsländerna och kommissionen. Tjänsten ersätter inte det officiella förfarandet för ändringssökande och erbjuder inte rättshjälp om ärendet har förts till domstolsbehandling.
Ett företag kan vända sig till EU:s SOLVIT-tjänst om det anser att en myndighet i en annan medlemsstat inte har tillämpat EU-lagstiftningen på ett korrekt sätt. Myndigheten ges möjlighet att på frivillig basis rätta till missförhållanden i sin verksamhet. Ett finländskt företag kan således inte använda SOLVIT-tjänsten, om motparten är en finsk myndighet. SOLVIT-tjänstens avgöranden är rekommendationer som inte är bindande för myndigheten. På SOLVIT-nätverkets webbplats finns mer information om förfarandet och via den kan man lämna in ett ärende för behandling.