Frågor och svar om kontaktmaterial

På dessa sidor hittar du de vanligaste frågorna från livsmedelsverket med deras svar. Frågor och svarpar är uppdelade efter ämne. Eftersom många saker kan tillhöra mer än ett ämne, kanske du vill titta på flera punkter om du inte hittar svaret på den första ämnesidan omedelbart.

Den här första sidan innehåller allmänna frågor om kontaktmaterial.

Är servetter, borddukar, hushållspapper och kökssaxar livsmedelskontaktmaterial?

Ja, de är kontaktmaterial.

Betraktas grytlappar och ugnshandskar av tyg som livsmedelskontaktmaterial?

Alla köksredskap har vanligen betraktats som kontaktmaterial, men grytlappar och ugnshandskar har som man nu tolkar saken ändå inte betraktats som kontaktmaterial.

Är attiraljer och apparater som används vid framställning av livsmedel livsmedelskontaktmaterial?

Ja det är de. Material som används för reparation (såsom lagning eller svetsning) av sådana apparater är också kontaktmaterial och de ska således uppfylla kraven som ställts på kontaktmaterial.

Är apparater som används vid tillverkning av livsmedelsförpackningsmaterial livsmedelskontaktmaterial?

Nej, de är inte livsmedelskontaktmaterial.

Vilka krav ställer lagen på livsmedelsförpackningar och kärl?

Huvudkravet är att det från material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel det vill säga så kallad kontaktmaterial i vanliga och förutsebara användningsförhållanden inte får överföras till livsmedlet ingredienser i sådana mängder som kunde

  • utgöra en fara för människors hälsa
  • medföra en oacceptabel förändring i livsmedlets sammansättning eller
  • medföra en försämring av livsmedlets organoleptiska egenskaper.

Detta krav gäller utöver livsmedelsförpackningar och kärl också alla andra apparater och redskap, som direkt eller indirekt kommer i kontakt med livsmedlet redan under dess tillverkningsprocess.

Krävs av kontaktmaterial ett särskilt godkännande från någon bemyndigad forskningsanstalt eller hur kan man påvisa att ett material eller en produkt är godkänd som kontaktmaterial?

För kontaktmaterial finns inte något officiellt godkännandeförfarande. För några material (plast och regenererad cellulosa, beståndsdelar som används i aktiva och intelligenta material) har däremot godkänts vilka beståndsdelar som materialet får tillverkas av. En tillverkare som känner till kontaktmaterialets sammansättning och har undersökt dess duglighet för kontakt med livsmedel, är skyldig att leverera till kunden s.k. dokumentation som påvisar överensstämmelsen med kraven i vilken materialets lämplighet för kontakt med livsmedel har konstaterats och motiverats (t.ex. lagstiftning, undersökningar etc.) och i vilken det getts anvisningar om användningen (åtminstone typerna av livsmedel, begränsningarna i temperaturen och begränsningarna som gäller kontakttiden). Kravet härrör från EU-förordning 1935/2004 (artikel 16).

Från vilken myndighet får man en förklaring om överensstämmelse för livsmedelskontaktmaterial?

Myndigheterna utarbetar inte några förklaringar om överensstämmelse för kontaktmaterial. Den som tillverkar och importerar kontaktmaterial svarar för att en förklaring om överensstämmelse utarbetas. Tillverkaren känner bäst till produktens sammansättning och tillverkningsprocess och han ska ha låtit utföra laboratorietester av kontaktsmaterialen för att utreda om beståndsdelar som ingår i materialet migrerar från materialet och i hur stora mängder. Importören ska be tillverkaren om en förklaring om överensstämmelse då importen inleds.

Vilken lagstiftningsinformation ska ingå i förklaringen om överensstämmelse för ett kontaktmaterial?

Förklaringen om överenskommelse ska gälla hela produkten och i förklaringen ska sålunda ha beaktats alla komponenter som använts i kontaktmaterialet och också till exempel färgämnena som använts i märkningarna på förpackningen. Hela materialet ska uppfylla de allmänna kraven i ramförordning 1935/2004 och om det ska finnas en försäkran i förklaringen. I förklaringen ska också påvisas säkerhetsreferenserna för alla komponenter i kontaktmaterialet. Om ett kontaktmaterial består av en enda beståndsdel, kan endast en säkerhetsreferens (såsom plastförordningen) anges. Om det åter rör sig om ett kontaktmaterial som tillverkats av många olika material eller materialskikt, ska en säkerhetsreferens för alla dessa olika material eller skikt anges. Om det till exempel rör sig om tryckt, plastbelagd kartong, anges en säkerhetsreferens för kartongen, plasten och tryckfärgerna.

Räcker det i Finland att ett livsmedelskontaktmaterial uppfyller kraven i amerikanska FDA:s författningar?

Livsmedelskontaktmaterial som marknadsförs i EU ska alltid i första hand uppfylla de allmänna kraven i EU-förordning 1935/2004 och materialspecifika särskilda författningar på EU-nivå i sådana fall, då sådana finns. Om material- eller ämnesspecifika särskilda författningar på EU-nivå inte finns för livsmedelskontaktmaterialet i fråga, kan som säkerhetsreferens tas t.ex. EU-länders nationella författningar eller myndighetsvägledningar, branschernas egna vägledningar eller standarder eller i sista hand ett utomstående lands såsom  schweiziska eller amerikanska FDA:s författningar. Som säkerhetsreferens för plastmaterial tjänar till exempel EU:s plastförordning 10/2011, för papper och kartong kan som säkerhetsreferens användas bl.a. de tyska myndighetsrekommendationerna (BfR XXXVI), för tryckfärger den schweiziska lagstiftningen om tryckfärger (SR 817.023.21) eller EuPiA:s vägledningar etc. I några fall, om det inom EU:s område inte finns nödvändiga säkerhetsreferenser, kan som säkerhetsreferens användas amerikanska FDA:s författningar.

Vad ska berättas om dual use-ämnen i förklaringen om överensstämmelse?

I förklaringen om överensstämmelse ska berättas om dual use-ämnen använts och också vilka dual use-ämnen som använts (namnet, E-koden). Om dual use-ämnen inte använts, behöver detta däremot inte nödvändigtvis nämnas, men det rekommenderas. Att detta nämns minskar frågorna som livsmedelslokalerna ställer till kontaktmaterialföretagarna.

Däremot behöver mängden dual use-ämnen inte automatiskt meddelas, utan det är livsmedelsföretagaren som ska fråga mer, om han anser att tillsatsen i fråga spelar en roll i livsmedlet.

Varför är det viktigt att dual use-ämnena anges i förklaringen om överensstämmelse?

Livsmedelsföretagaren behöver informationen om dual use-ämnena för sin egen riskvärdering. Dual use-ämnena är livsmedelstillsatser eller aromer för vilka begränsningar fastställts i lagstiftningen som gäller dem. Livsmedelsföretagaren ska säkerställa att livsmedlet uppfyller kraven i lagstiftningen och utvärdera vilka inverkningar livsmedelstillsatserna och -aromerna som eventuellt migrerar från kontaktmaterialen har på livsmedlets säkerhet och överensstämmelse med författningarna.

Med tanke på livsmedelsföretagarens riskvärdering finns anvisningar på Livsmedelsverkrts webbplats: https://www.ruokavirasto.fi/sv/foretag/livsmedelsbranschen/tillverkning/kontaktmaterial-for-livsmedel/livsmedelforetagarens-egenkontroll/anvisningar-for-haccp-bedomning/

Ska tillsynspersonen under kontrollen företes dokumentationen bakom överensstämmelsen med kraven såsom undersökningsresultaten eller förklaringen om överensstämmelse för en beståndsdel i materialet eller räcker det att enbart förklaringen om överensstämmelse för det slutliga kontaktmaterialet företes.

All dokumentation som hänför sig till kontaktmaterialets överensstämmelse med kraven som företagaren har ska företes tillsynspersonen. Under kontrollen hos tillverkaren eller importören av ett kontaktmaterial är det nödvändigt att då och då utöver förklaringen om överensstämmelse för det egentliga kontaktmaterialet också kontrollera den s.k. bakgrundsdokumentationen bakom överensstämmelsen med kraven (såsom undersökningsresultaten, resultatet av riskvärderingen, råvarornas specifikationer, mellanmaterialens förklaringar om överensstämmelse) och jämföra uppgifterna i dem med det slutliga kontaktmaterialets överensstämmelse med kraven.

Av en grossistdistributör som inte själv är importör krävs däremot inte längre denna bakgrundsdokumentation, utan för dem räcker det med kontaktmaterialets förklaring om överensstämmelse. Om förklaringen om överensstämmelse för en produkt som saluhålls av en grossistdistributör klart är bristfällig eller man annars har skäl att ifrågasätta uppgifterna i den, kontaktar tillsynspersonen den tillsynsenhet som utövar tillsyn över importören eller tillverkaren och ber dem om tillsynshjälp för att utreda saken.

Räcker det i förklaringen om överenskommelse med ett allmänt omnämnande om att kraven uppfylls på basen av undersöknigsresultaten eller måste man berätta de exakta undersökningsresultaten?

Kravnivån i fråga om angivandet av undersökningsresultaten varierar från ett material till ett annat. För plastens del ska alltid nämnas vilka undersökningar/beräkningar som gjorts, eftersom de bildar grunden för försäkran om att migrationsmängderna (totala migrationen och de med begränsningar tillåtna ämnenas specifika migrationer) stannar under gränsvärdena i plastförordningen. För övriga materials del är det inte så noggrant föreskrivet vad som ska berättas om undersökningarna. Det är ändå bra att hänvisa till utförda undersökningar, även om man inte noggrant behöver berätta så noggrant om dem. I allmänhet inbegriper försäkran om att produkten uppfyller kraven i säkerhetsreferensen som fastställts för den också det att gränsvärdena som fastställts i säkerhetsreferensen understigits säkerställts antingen med undersökningar eller beräkningar allt enligt fallet i fråga.