Plast

Vilka krav ställer lagen på att plast kommer i kontakt med mat?

Matkvalificerad plast får endast tillverkas av godkända ingredienser och tillsatser, artikeln ska undersökas kemiskt och organiskt och identifieras som lämplig för användning, As. (EU) nr 10/2011. Vid handelstransaktioner måste materialtransporter åtföljas av en försäkran om överensstämmelse (artiklarna 15, 16 och bilaga IV).

Om ett sådant ämnen som avses i bilaga I till plastförordningen är såväl en tillsats som en plastmonomer, som vilkendera ska det då betraktas med tanke på materialets sammansättning?

Ämnets användningsändamål i materialet avgör dess betydelse med tanke på sammansättningen. Den som tillverkar plastmaterialet ska veta i vilket syfte ämnet har använts.

Gäller EU:s plastförordning 10/2011 flerskiktsmaterial, i vilka något av de olika skikten är plast, men de övriga skikten är andra material?

I fråga om kontaktmaterial som består av flera skikt och där endast något av skikten är av plast och de övriga skikten av något annat, tillämpas plastförordningen enbart på detta plastskikt för de gränsvärdens del som gäller med begränsningar tillåtna ämnen i plastskiktet. Av flerskiktsmaterialet (denna helhet) förutsätts inte att gränsvärdena i plastförordningen följs.

Vad menas med typ av polymer i förklaringen om överensstämmelse för plast?

Med typ av polymer avses polymerens namn som bestäms enligt monomeren, såsom polyeten, polypropen, polyamid etc. Om ett material består av flera olika typer av polymerer och är t.ex. ett flerskiktsmaterial, anges i så fall alla typer av polymerer som materialet innehåller. Till exempel så här PE/PP/EVOH/PE.

Har en myndighet på allmän nivå godkänt EVOH-plasten som funktionell barriär?

Myndigheterna godkänner inte material och dessas användningsändamål utan endast enskilda tillverkningsämnen som livsmedelsplast får tillverkas av. I plastförordningen (artikel 3, definition 15) har getts en definition på en funktionell barriär. Artiklarna 13 och 14 reglerar sammansättningen och migrationen från skikten bakom. Tillverkaren ska påvisa att materialet fungerar och är effektivt som en sådan funktionell barriär.

Vad ska anges i förklaringen om överensstämmelse för en funktionell barriär av flerskiktsplast? Hur vet jag att ett plastskikt är en funktionell barriär?

För flerskiktsplastmaterial och -produkter anges i förklaringen om överensstämmelse de olika plastskiktens plasttyper, såsom PE-HD/EVOH/PE-LD. Om ett av skikten i en plast tjänar som funktionell barriär, ska det anges. Utöver det ska anges att migrationen bakifrån denna funktionella barriär understiger gränsvärdet 0,01 mg/kg.

Vilka material som lämpar sig som funktionell barriär har inte räknats upp någonstans, utan tillverkaren svarar för att det skikt, som tillverkaren anger som funktionell barriär, uppfyller de funktionella kraven och andra krav som uppställts på en funktionell barriär. Kraven på en funktionell barriär regleras av 11 och 13 artikeln i EU:s plastförordning 10/2011. I DoC-vägledningen om plastförordningen, punkt 4.4., har preciserats hur saken ska uttryckas i förklaringen om överensstämmelse för ett material av plast (4.4. punkt 9 a och b):

För slutmaterial och slutprodukter som innehåller plastskikt bakom en funktionell barriär bör förklaringen om överensstämmelse innehålla följande. Bekräftelse av att de icke godkända tillsatser och monomerer som förekommer

  1. inte uppfyller kriterierna för klassificering som mutagena, cancerframkallande eller reproduktionstoxiska enligt kriterierna i avsnitt 3.5, 3.6. och 3.7 i bilaga I till förordningen om klassificering, märkning och förpackning,
  2. inte är i nanoform enligt definitionen i rekommendationen om nanomaterial.
  3. Bekräftelse av att migrationen av de icke godkända tillsatserna och monomererna till livsmedlet eller livsmedelssimulatorn inte är detekterbar, med en detektionsgräns på 0,01 mg/kg under de avsedda användningsförhållandena. Om det inte går att göra en sådan angivelse för de faktiska användningsförhållandena måste ämnenas namn (kemiska namn och/eller CAS-nummer) anges tillsammans med all övrig information som krävs för att företagaren ska kunna upprätta den funktionella barriären och kontrollera att migrationen inte är detekterbar.

Var finner man information om ytbiociderna som godkänts för användning i livsmedelskontaktmaterial?

Över sådana finns inte någon officiell förteckning och sådana har inte heller egentligen godkänts i EU-kommissionen. Ämnena i fråga har utvärderats av Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA och dessa utvärderingar finner du på EFSA:s webbplats. Där finns flera organiska silverföreningar och triklosan.

Länk till Efsas webbplats: https://www.efsa.europa.eu/en/publications?f%5B0%5D=im_field_subject%3A70330

Vad är dual use-ämnena som används i kontaktmaterial och vilka är renhetskraven för dem? Har användningen av dem begränsats?

Med dual use-ämnen avses sådana livsmedelstillsatser och aromer, som används även vid tillverkning av kontaktmaterial. På dual use-ämnen som används i kontaktmaterial ställs ändå inte samma renhetskrav (EU-förordningen om renhetskraven på tillsatser 231/2012) som på tillsatserna som används i livsmedel.

Om ett kontaktmaterial innehåller dual use-ämnen, ska i fråga om migrationen av dem ändå följas de gränsvärden som fastställts för livsmedel i EU-förordning 1333/2008 och 1334/2008. Om det i ovan nämnda förordningar inte fastställts några gränsvärden för dessa ämnen i livsmedel, får mängden inte överskrida gränsvärdet för migrationen (SML) i bilaga I till plastförordningen.

Omfattas ett material, i vilket plast används som bindemedel för trä, av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 10/2011?

Träfiber ingår i förteckningen (bilaga I) över godkända beståndsdelar i plastförordningen 10/2011 och är med andra ord en godkänd råvara i plast. Produkten du beskriver är således en plastprodukt som också omfattas av kraven i plastförordningen. Plastförordningen fastställer inte hur mycket monomer (plastråvara) det ska finnas i en plastprodukt, så även om mängden är mycket liten, betraktas produkten ändå som en plastprodukt och klassificeras således som ett livsmedelskontaktmaterial som enbart består av plastmaterial.

Det finns också kombinationsmaterial dvs. s.k. plastkompositer. I dem är beståndsdelarna inte blandade med varandra, men de är ändå intimt fästa vid varandra. Dessa kompositprodukter omfattas inte av tillämpningsområdet för plastförordningen.

Finns det några särskilda begränsningar i användningen av returplast vid tillverkning av livsmedelskontaktmaterial? Vilka krav ska returplast uppfylla?

Användning av returplast som erhållits ur en mekanisk returplastprocess är för närvarande ännu inte möjligt i livsmedelskontakttillämpningar annat än möjligen bakom en funktionell barriär. EU-kommissionen har för närvarande (hösten 2018) cirka 140 returplastprocesser att godkänna (så gott som alla återanvändning av PET-plast) och kommissionen bearbetar godkännandebesluten som bäst. Då returplastprocesserna godkänts kan man börja använda material som erhållits ur den processen. EU:s plaststrategi kommer sannolikt att påskynda det att man i framtiden  försöker bredda godkännandena även till andra av de vanligaste plasttyperna såsom polyolefiner. 

Den färdiga returplasten ska uppfylla kraven i plastförordningen 10/2011. Förklaringen om överensstämmelse som ges för den ska inbegripa de krav på tilläggsinformation som returplastförordningen 282/2008 ställer på den förklaringen. För returplastens del borde vid testning fästas särskild uppmärksamhet vid identifieringen och riskvärderingen av s.k. NIAS-ämnen (icke avsiktligt tillsatta ämnen), eftersom returplast alltid kan innehålla en del icke livsmedelsdugligt material. Mängden bör ligga under 5 % och det får inte tillsättas med avsikt. Företagarna ska regelbundet följa upp och undersöka saken i fråga.

Ska den som bearbetar plast undersöka migrationen också för sådana produkter, som de inte har tillsatt några nya beståndsdelar i än vad som plastgranulatet innehåller? Ett exempel på en sådan produkt är film som erhållits av granulat genom blåsning, av vilken man tillverkar påsar genom värmeförsegling. Då har ingen ny beståndsdel tillsatts i produkten under bearbetningen. Det antas att råvaruleverantören har låtit undersöka råvaran.

Den som blåser film av plastgranulat bör låta undersöka filmen med tanke på såväl den totala migrationen som eventuella specifika migrationer, om materialet innehåller ämnen som är tillåtna med begränsningar.

Hur är det då om man tillverkar plastpåsar av sådan film genom värmeförsegling, behöver man då undersöka migrationerna?

Då man tillverkar otryckta plastpåsar av sådan undersökt film genom värmeförsegling, behöver dessa påsar inte längre undersökas med tanke på migrationen.

Om ändå förpackningsmärkningar trycks på filmen eller om någon annan beståndsdel, såsom lim, tillsätts i filmen, ska såväl den totala migrationen som de specifika migrationerna för beståndsdelarna som är tillåtna med begränsningar undersökas.

Måste det finnas ett omnämnande om att kraven i EU-förordning 1935/2004 uppfylls i förklaringen om överensstämmelse, då det rör sig om en plastprodukt och det i handlingen nämns att kraven i plastförordning 10/2011 uppfylls?

Ja, i förklaringen om överensstämmelse ska alltid ingå ett omnämnande om att åtminstone kraven i EU-förordning 1935/2004 uppfylls och utöver det ett omnämnande om att kraven i materialspecifik lagstiftning uppfylls eller, om sådan inte finns, om att kraven i annan vald säkerhetsreferens uppfylls.

Ska man i förklaringen om överensstämmelse för plaster automatiskt ange de beståndsdelar, för vilka begränsningar gäller och alla använda dual use-tillsatser eller kan man i förklaringen endast hänvisa till att informationen vid behov erhålls mot ett sekretessavtal?

I förklaringen om överensstämmelse för plaster ska alltid anges beståndsdelarna som är tillåtna med begränsningar (namnet, cas-numret eller fcm-numret, begränsningen) och ges en försäkran om att migrationen av dem stannar under gränsvärdena. Om det inte finns några ämnen som är tillåtna med begränsningar, ska också detta anges. Dual use-ämnen behöver däremot anges endast då sådana finns i materialet. Det är ändå att rekommendera att det också anges att sådana inte ingår. Så påvisar tillverkaren till plastmaterialet att han är medveten om det vilka dessa ämnen är och att det för dem kan finnas begränsningar i lagstiftningen och det ökar företagarens tillförlitlighet i livsmedelsföretagarens ögon. Så minskar också tilläggsfrågorna som ställs till tillverkaren till kontaktmaterialet.

Sidan har senast uppdaterats 29.4.2019