Faror/risker som är förenade med kontaktmaterial

Vid tillverkning av kontaktmaterial används många olika slags kemiska ämnen, varav endast en bråkdel har reglerats i kontaktmateriallagstiftningen. Tillförlitlig information om alla produkters säkerhet finns således inte alltid tillgänglig, och av de företagare som är verksamma inom branschen krävs att de gör sin egen riskbedömning gällande materialens säkerhet. När samma kemikalier kommer till människan från ett flertal olika källor så till slut vet man inte, vilken är kontaktmaterialens verkliga andel i den typen av materiallast. Det finns inte heller tillräckligt med information om samverkan mellan olika kemikalier.

Ett livsmedel kommer dock alltid i kontakt med något kontaktmaterial och oftast med många olika kontaktmaterial under sin livscykel. På så sätt har kontaktmaterialens säkerhet en väsentlig påverkan på säkerheten hos själva livsmedlen och alltid, då man talar om livsmedlens kemiska risker, ska man komma ihåg att även de ämnen som eventuellt överförs från kontaktmaterialen till livsmedel bör betraktas som en möjlig källa till kemisk belastning.

Olika hotbilder om de kemiska faror/risker som är förenade med kontaktmaterial har ibland kommit upp i rubrikerna. Kontaktmaterialen har kopplats ihop som en källa bl.a. med många sådana kemikalier som rubbar människans hormonell funktion, framkallar cancer eller har effekter på arvsmassan. Problemet är det att effekterna är svåra att bevisa i och med att de sällan är akuta och uppträder först efter en längre tid. De skadliga effekterna kan oftast upptäckas först utifrån erfarenheter av användningen, och en enstaka exponering har oftast ingen betydelse för människans hälsa.

Det finns ett alltmer större behov av dialog och forskning samt bedömning av risker mellan branschaktörer, forskare och myndigheter.  Kontaktmaterialens säkerhet är ett gemensamt intresse för företagare både inom kontaktmaterial- och livsmedelsbranschen samt för myndigheter.

I listan nedan har samlats exempel på de kemiska faror/risker samt deras källor som med tiden har kopplats till kontaktmaterialen:

  • Ftalater, epoxiderivat och bisfenol A ur plast, beläggningar i konservburkar
    • Kan rubba människans hormonella funktion och är alltså så kallade “hormonstörare”
  • Tungmetaller ur keramik, returpapper eller -kartong, tryckfärger, metallkärl
    • Anhopas i kroppen, vilket kan medföra olika slags sjukdomar, såsom neurologiska sjukdomar, ökning av blodtryck, tumörer, neurologiska symtom
  • Flyktiga ämnen (t.ex. aminer, kloranisoler, aldehyder, sulfider, klorhexidiner, fria fettsyror) ur plast, papper och kartong, tryckfärger, lack
    • Orsakar ofta lukt och smakproblem samt kan även orsaka cancer
  • Mineraloljerester (MOSH och MOAH) bland annat i returförpackningar av kartong
    • Har misstänkts ha skadliga effekter på arvsmassan och vara cancerframkallande, en del är skadliga för leverns funktion
  • Fluorföreningar ur teflon-belagda förnödenheter
    • Kan orsaka inlärnings- och beteendestörningar samt leversjukdomar, kan även försämra människans immunförsvar samt rubba kroppens hormonella funktion
  • Olika slags ingredienser i tryckfärger ur tryckta kontaktmaterial, till exempel ITX-joniseringsämnet i UV-tryckfärger
    • Kan skada DNA

Länkar till enstaka ämnens säkerhetsinformation:

Livsmedelsverkets publikation om kemiska faror i livsmedel och dricksvatten: https://www.evira.fi/tietoa-evirasta/julkaisut/elintarvikkeet/julkaisusarjat/elintarvikkeiden-ja-talousveden-kemialliset-vaaratuusi-sivu/

Bisfenol A

Mineraloljerester (MOAH- och MOSH- föreningar) 

Nanomaterial

Fluorerade föreningar 

Dioxiner och PCB-föreningar: 

Ftalater 

Sidan har senast uppdaterats 28.11.2018