Testning av överensstämmelse med kraven

Endast de uppgifter och handlingar som erhålls av tillverkningsmaterialens leverantörer om ämnen garanterar inte säkerheten eller överensstämmelsen med kraven. De undersökningar som påvisar överensstämmelsen med kraven är i själva verket en väsentlig del av företagarens åtgärder vid säkerställande av kontaktmaterialens säkerhet och överensstämmelse med kraven, och de ska inkluderas i företagarens kvalitetsledningssystem. Testningen av överensstämmelsen med kraven förutsätter att materialet testas i fråga om dess organoleptiska egenskaper samt att det utförs kemiska och eventuellt även mikrobiologiska tester.

För att den kemiska säkerheten ska kunna säkerställas kan utföras bl.a. följande typer av tester:

  • Den totala halten av ämnet i materialet mg/kg eller mg/dm2 (QM = Quantity in Material)
  • Ämnets specifika migration (det specifika migrationsvärdet) grundad på det specifika migrationsgränsvärdet (SML = Specific Migration Limit). Med hjälp av denna test fastställs maximimängden av ett visst ämne som överförs till livsmedel mg/kg 
  • En fullständig migration (den totala migrationen mg/dm2) (OML = Overall Migration Limit), som uttrycker den totala mängden av samtliga ämnen som kan överföras till livsmedel.
    • Gränsvärdet för total migration är 10 mg/dm2 från plastmaterialen
    • Resultatet för total migration säger ingenting om skadligheten av de ämnen som överförs. 

En del av undersökningarna kan ersättas med matematiska beräkningar om man känner till restinnehållet av ämnet i materialet och med antagandet om att hela mängden av det ifrågavarande ämnet skulle överföras från materialet till livsmedlet.  Den faktiska migrationsnivån får dock aldrig underskattas i beräkningarna.

Det är ytterst viktigt att samarbeta med ett tillförlitligt laboratorium, när tester fastställs för kontaktmaterial. Företagarna inom kontaktmaterialbranschen ska känna till sammansättningen av de kontaktmaterial som de tillverkar samt de effekter som deras egna processer har på den. De ska även berätta om dem för laboratoriet för att man ska kunna fastställa de rätta testerna.

Företagaren ska även ha kunskaper om branschens lagstiftning, eventuella positivlistor över de råmaterial som är tillåtna samt de ämnen som är tillåtna med begränsningar. Om det inte finns någon materialspecifik lagstiftning på EU-nivå, ska företagaren fastställa innan laboratorietester, vad det är som säkerheten grundar sig på, alltså som en så kallad säkerhetsreferens.

Det är rekommendabelt att standardiserade testmetoder och ackrediterade laboratorier används vid tester, men i Finland finns inget absolut krav på det. De kan dock utgöra en förutsättning för en lyckad export.

Valet av testförhållanden förutsätter att man har kunskap om materialets kommande slutanvändning eller dess fastställande. Vid behov kan testförhållanden och simulant väljas efter “worst case”-principen (vilket även görs ofta). Med “worst case” avses en situation, där testerna utförs under värsta möjliga förhållanden, varvid man, beroende på resultatet, även kan få så breda användningsförhållanden som möjligt för produkten.

I testerna ska beaktas även det, huruvida det är fråga om en engångsprodukt eller en produkt som är avsedd för upprepad användning. De produkter som är avsedda för upprepad användning testas flera gånger.

Sidan har senast uppdaterats 19.10.2018