Ramförordningen 1935/2004 (EU)

Ramförordningen 1935/2004 är en författning som således gäller alla material och produkter som direkt eller indirekt kommer i kontakt med livsmedel oberoende av vilka typer av material de är.

Med indirekt kontakt avses vanligen en situation, där ett livsmedel utom att det förpackats i en innerförpackning också förpackats i en ytterförpackning, såsom ett torrt livsmedel som förpackats i en papperspåse som vidareförpackats i en kartongförpackning eller tepåsar som förpackats i en kartongförpackning.

Migrationen av ämnen från ytterförpackningen genom innerförpackningen bygger på en invecklad diffusion. 

Förordningen 1935/2004 gäller alla livsmedelskontaktmaterial som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, redan är i kontakt med livsmedel eller som kan antas komma i kontakt med livsmedel.

Förordningen gäller inte antikviteter, ätliga livsmedelsbeläggningar (såsom beläggningen på ost) eller fasta allmänna eller privata anläggningar för vattenförsörjning.

I artikel 3 i förordning 1935/2005 ställs allmänna krav på livsmedelskontaktmaterialens kemiska beständighet dvs. deras inertitet.

Dessa material och produkter får inte i förutsebara förhållanden överföra sina beståndsdelar till livsmedel i sådana mängder som kunde

  • utgöra en fara för människors hälsa eller
  • medföra en oacceptabel förändring i livsmedlens sammansättning eller
  • medföra en försämring av deras organoleptiska egenskaper såsom förändringar i lukten, smaken eller utseendet.

Märkningarna på förpackningarna till livsmedelskontaktmaterial får inte heller vilseleda konsumenten.

I artiklarna 8–12 i förordning 1935/2004 går man igenom ansökan om godkännande av kemiska ämnen som används i livsmedelskontaktmaterial och handläggandet av den. För sådana material som på EU-nivå reglerats separat och i vilkas författning det ingår en så kallad positivförteckning över tillåtna kemiska beståndsdelar och eventuella begränsningar i dem (i praktiken plaster och regenererad cellulosa) ska innan ett nytt ämne tas i användning ansökas ett godkännande från EU-kommissionen.

Ansökan sänds via medlemsstaternas myndigheter till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA för riskvärdering. Om EFSA:s utvärdering är bifallande avancerar ämnet till EU-kommissionen för en godkännandeprocess. Efter att ämnet godkänts läggs det till i positivförteckningen i den materialspecifika författningen. Godkännandet är allmänt och det kan vid behov ändras eller så kan det återkallas till exempel om det framkommer ny vetenskaplig information om risker som ämnet orsakat. Kontaktmaterialföretagare som använder ämnet i fråga är skyldiga att lämna en anmälan till kommissionen om ny vetenskaplig information som de fått veta om.

Artikel 15 i förordning 1935/2004 reglerar märkningarna på livsmedelskontaktmaterial. Märkningarna kan göras på själva materialet eller produkten, på en etikett på dessa eller på dessas förpackning. I handeln mellan företag kan märkningarna också lämnas i dokumentationen.

Av märkningarna på förpackningen ska framgå att materialet eller produkten lämpar sig för kontakt med livsmedel och eventuella begränsningar i användningen såsom begränsningar som gäller temperaturen ska också nämnas i märkningarna. Om att ett material eller en produkt lämpar sig för kontakt med livsmedel kan också berättas med symbolen bägare och gaffel som finns i bilagan till förordningen. Symbolen är ändå inte obligatorisk, om saken annars nämnts.

Om en produkt, såsom gaffel och kniv, uppenbart avsetts för kontakt med livsmedel behöver en märkning om livsmedelskontakt inte heller lämnas i märkningarna på förpackningen.

I artikel 16 sägs att livsmedelskontaktmaterial och -produkter i alla handelsled ska åtföljas av dokumentation som påvisar att de överensstämmer med kraven. Mer detaljerade krav på innehållet i denna dokumentation har ställts i materialspecifik särskild lagstiftning. För närvarande har mer detaljerad information om innehållet i dokumentationen getts i plastförordningen och EU-kommissionen har också utarbetat vägledning om saken. Evira har också på allmän nivå gett vägledning om innehållet i denna dokumentation i sin egen anvisning om tillsynen över livsmedelskontaktmaterial.

Livsmedelskontaktmaterialen och råvarorna till dem ska kunna spåras ett steg bakåt (varifrån de kommit) och ett steg framåt (vart de levererats). Kravet bygger på artikel 17 i ramförordning 1935/2004. Med spårbarhetsmärkningar vill man säkerställa att produkterna effektivt kan återkallas då det anses nödvändigt till exempel på grund av ett fel som förekommer i kontaktmaterialet.

Bilaga I uppräknar 17 olika grupper av kontaktmaterial och produkter som kan omfattas av särskilda åtgärder.

Bilaga II förevisar symbol “för kontakt med livsmedel”.

Sidan har senast uppdaterats 28.11.2018