Jordbruksprodukter och livsmedel som hör till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen

3.11.2021

Antalet produkter som hör till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen ökar i och med lagändringen. I lagen talas det om både jordbruksprodukter och livsmedel.

I livsmedelsmarknadslagen avses med jordbruksprodukter produkter som nämns i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan EUF-fördraget), med undantag för fiskprodukter. Alla jordbruksprodukter som avses i lagen går inte att förädla till livsmedel. Lagens tillämpningsområde omfattar alltså också produkter som inte kan ätas.

Med livsmedel avses å sin sida de fiskprodukter som förtecknas i bilaga I samt produkter som framställts av jordbruks- och fiskprodukter och som används som livsmedel.

Definitionerna av jordbruksprodukter och livsmedel baserar sig på definitionerna i EU:s direktiv om otillbörliga affärsmetoder (633/2019).

De definitioner av livsmedel som förekommer annanstans i livsmedelslagstiftningen hänför sig till olika mål, såsom livsmedelssäkerhet och hälsa, och de motsvarar nödvändigtvis inte definitionerna i livsmedelsmarknadslagen. En produkt som klassificeras som livsmedel med stöd av annan lagstiftning hör alltså nödvändigtvis inte till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen.

Bestämmelser om tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen ingår i lagens 1 §:

”Denna lag tillämpas på avtal och praxis som gäller handel med jordbruksprodukter och livsmedel mellan näringsidkare. Vad som i denna lag föreskrivs om avtalsvillkor gäller även avtalspraxis.

De bestämmelser i 2 a–2 g § som hänför sig till leveransavtal för jordbruksprodukter och livsmedel tillämpas om leverantören har en mindre omsättning än köparen och köparens omsättning är minst 2 miljoner euro och åtminstone en av dem är etablerad i Europeiska unionen. Paragraferna i fråga, med undantag för kravet som gäller omsättningen, tillämpas också när köparen är en myndighet inom Europeiska unionens område.

De paragrafer som anges i 2 mom. ska tillämpas oberoende av vilken stats lag som i övrigt är tillämplig på leveransavtalet, dock så att paragraferna inte tillämpas om leverantören har en årsomsättning på mer än 350 000 000 euro och köparen har en större omsättning än detta och så att 2 b § tillämpas endast till den del det är fråga om färskvaror.”

Med tanke på tillämpningen av livsmedelsmarknadslagen är åtskillnaden mellan en jordbruksprodukt och ett livsmedel av betydelse särskilt i fråga om lagens 3 §. I paragrafen i fråga föreskrivs om krav på skriftlighet och minimiinnehåll i leveransavtal för jordbruksprodukter. Dessa krav gäller således inte livsmedel.

3 § Avtal och anbud som gäller leverans av jordbruksprodukter:

”Ett avtal om leverans av jordbruksprodukter från en producent till ett medelstort eller större än medelstort företag inom livsmedelsindustrin eller parti- eller detaljhandeln ska ingås skriftligen, om det inte är fråga om socker eller en i artikel 148.3 eller 168.5 i marknadsordningsförordningen avsedd levereras från en medlem av ett andelslag till andelslaget i fråga. Bestämmelser om vad avtalen åtminstone ska innehålla och när de ska ingås finns i fråga om obehandlad mjölk i artikel 148.2 i marknadsordningsförordningen och i fråga om övriga jordbruksprodukter i artikel 168.4 i den förordningen. Köparen svarar för att kraven iakttas.

De krav som avses i 1 mom. tillämpas inte, om producenten skriftligen meddelar att kraven eller en del av dem inte behöver iakttas i avtalet i fråga.

Bestämmelser om rätten för en producent eller producentorganisation att kräva att anbud lämnas skriftligen finns i fråga om obehandlad mjölk i artikel 148.1 led a i marknadsordningsförordningen och i fråga om andra jordbruksprodukter än socker i artikel 168.1 led a i den förordningen.”

Hur tar jag reda på om en produkt hör till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen?
  1. Kontrollera i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till vilket kapitel för jordbruksprodukter den berörda produkten hör.

  2. Sifferkoderna i bilaga I (till exempel kapitel ”10 spannmål”) bygger på Europeiska gemenskapens kombinerade nomenklatur som används inom tullverksamheten och förkortas KN-nomenklatur (Combined Nomenclature).

  3. Huruvida en produkt är en jordbruksprodukt kan fastställas genom att man jämför de koder som anges i bilaga I med de exakta KN-numren. Huvudkapitlens koder kan ändras och därför måste också rubriktexterna jämföras med varandra. De exakta produkterna som hör till kapitlet ska utredas med hjälp av den KN-nomenklatur som uppdateras årligen.

    Till exempel kapitel ”6. levande träd och andra levande växter” omfattar många olika produkter som inte framgår enbart av namnet på kapitlet i bilaga I.

  4. De mest exakta definitionerna av produkter i KN-nomenklaturen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. (EUVL C 119, 29.3.2019, s. 1–422).

    Dessutom finns det information om KN-numrens innehåll i  de allmänna reglerna för tolkningen av KN-nomenklaturen och i de allmänna tolkningsreglerna för det harmoniserade systemet (Harmonized System, HS). (Obs! Dokumentet finns inte tillgängligt på svenska.)

  5. En produkt omfattas av tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen som livsmedel, om den är en fiskprodukt eller förädlad av jordbruks- eller fiskprodukter i bilaga I för att användas som livsmedel (t.ex. färdigmat). Leveransavtalen för livsmedel ska i detta fall vara förenliga med bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen.

Hur påverkar leverantörens och köparens omsättning tillämpningen av lagen?

Vid tillämpningen av livsmedelsmarknadslagen ska uppmärksamhet fästas också vid de övriga villkor som föreskrivs i 1 §, såsom leverantörens och köparens omsättning. Syftet med lagen är att skydda leverantörer med svagare förhandlingsposition. Förhandlingspositionen bedöms med hjälp av leverantörernas och köparnas omsättning. När det gäller den offentliga sektorns aktörer beaktas inte omsättningen.

Livsmedelsmarknadslagen tillämpas endast på avtal mellan näringsidkare. Lagen tillämpas alltså inte på avtal mellan näringsidkare och konsumenter. 

Följande beskrivningar är förenklade exempel och de är inte en uttömmande förteckning över olika situationer där lagen tillämpas.

Exempel 1

  1. En säljare vars omsättning är 100 000 euro levererar potatis till en köpare vars omsättning är 2 100 000 euro.
  2. Potatis är en jordbruksprodukt som avses i lagen. Också de andra förutsättningarna för att tillämpa lagen uppfylls.
  3. Livsmedelsmarknadslagens bestämmelser måste följas i näringsidkarnas inbördes avtal om leverans av potatis.

Exempel 2

  1. En säljare vars omsättning är 2 100 000 euro levererar korn till en köpare vars omsättning är 500 000 euro.
  2. Korn är en jordbruksprodukt som avses i lagen.
  3. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas dock inte på parternas inbördes avtal om leverans av korn, eftersom leverantören har större omsättning än köparen.

Exempel 3

  1. En säljare vars omsättning är 1 000 000 euro levererar källvatten till en köpare vars omsättning är 30 000 000 euro.
  2. Källvatten eller vatten är inte en jordbruksprodukt som avses i lagen och därmed inte heller ett livsmedel.
  3. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas inte på parternas inbördes avtal om leverans av källvatten.
  4. Om det emellertid gäller vatten som smaksatts med naturliga aromer (till exempel hallon) tillämpas livsmedelsmarknadslagen på avtal om leverans av sådant vatten.

Exempel 4

  1. En säljare vars omsättning är 2 000 000 euro levererar varma måltider till en myndighet som säljer måltiderna vidare till konsumenter.
  2. Varma måltider är livsmedel som avses i lagen, eftersom de har tillverkats av jordbruksprodukter som avses i lagen.
  3. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas mellan säljaren och myndigheten. Lagens krav på omsättning beaktas inte när köparen är en myndighet.
  4. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas inte vid handel mellan myndighet och konsument.

Exempel 5

  1. En konsument köper livsmedel från en dagligvaruaffärs nätbutik.
  2. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas inte vid handel mellan näringsidkare och konsumenter.

Exempel 6

  1. En lantbruksaffär säljer gödselmedel till en gård.
  2. Gödselmedel är inte en jordbruksprodukt som avses i livsmedelsmarknadslagen och därmed inte heller ett livsmedel.
  3. Livsmedelsmarknadslagen tillämpas inte vid avtal om gödselmedel.

Vilka drycker hör till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen?

De jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget omfattar olika drycker. Drycker kan också vara livsmedel som avses i livsmedelsmarknadslagen. Största delen av dryckerna omfattas av tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen, antingen som jordbruksprodukter eller som livsmedel.

När det gäller alkoholdrycker tillämpas livsmedelsmarknadslagen till exempel på viner, druvmust, cider, äppelvin, päronvin, sake och mjöd eftersom de är jordbruksprodukter. Öl, starka alkoholhaltiga drycker, dryckesblandningar, såsom long drink, och många andra drycker som innehåller alkohol omfattas av lagens tillämpningsområde som livsmedel. Vatten är inte en sådan jordbruksprodukt som avses i lagen och livsmedelsmarknadslagen tillämpas inte på avtal om handel med vatten.
Läs mera: drycker.

Vilka andra produkter hör till tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen?

Som jordbruksprodukter som hör till tillämpningsområdet för lagen betraktas i fortsättningen också produkter som inte är avsedda som livsmedel. Sådana produkter som omfattas av lagens tillämpningsområde är till exempel:

  • lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, i vila, under tillväxt eller i blomning; växter (inbegripet plantor) och rötter av cikoriaarter (KN-nummer 06.01),

  • unga plantor av frön från barr- eller lövträd som vanligtvis används till skogsplantering. (KN-nummer 0602 90 41),

  • snittblommor och blomknoppar av sådana slag som är lämpliga till buketter eller annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på annat sätt preparerade (KN-nummer 06.03),

  • frön till utsäde och spannmålsutsäde (se bland annat KN-numren 07.13, 1001 91 20, 12.09),

    • frön till utsäde och spannmålsutsäde är produkter avsedda för odling, de är resultat av växtförädling och kännetecknas i allmänhet av sin förpackning (t.ex. säckar med uppgift om användningsområde) och sitt högre pris.

  • växter och växtdelar (inbegripet frön och frukter) av sådana slag som används främst för framställning av parfymeringsmedel, för farmaceutiskt bruk eller för insektsbekämpning, svampbekämpning eller liknande ändamål, färska, kylda, frysta eller torkade, även skurna, krossade eller pulveriserade (KN-nummer 12.11),

    • En lista över allmänna tolkningsregler för det harmoniserade systemet när det gäller produkter som hör till KN-nummer 12.11 - del 1, kapitel 1–28, s. 308–310. Listan är inte uttömmande.

  • halm, agnar och skal av spannmål, oberedda, även hackade, malda, pressade eller i form av pelletar (KN-nummer 12.13),

    • Till detta nummer hör halm, agnar och skal, oberedda, sådana som de fås vid tröskning av spannmål, eller hackade, malda, pressade eller i form av pelletar (m.a.o. som agglomererats genom hoppressning antingen som sådana eller genom tillsats av högst tre viktprocent bindemedel), men inte mer beredda än så.

  • etylalkohol, också denaturerad, oavsett alkoholhalt, som är framställd av jordbruksprodukter som nämnts i bilaga I till EUF-fördraget (KN-nummer 22.07 och 22.08),

    • OBS! KN-numren för dessa produkter avviker från de nummer som anges i bilaga I till EUF-fördraget.

    • OBS! Avgränsning i bilaga I till EUF-fördraget: för att etanol ska höra till lagens tillämpningsområde måste den ha framställts av jordbruksprodukter som avses i bilaga I till EUF-fördraget, till exempel potatis, spannmål, majs eller sockerrör.

    • OBS! Också denaturerad etanol hör till tillämpningsområdet för lagen.

  • ättika (KN-nummer 22.09),

    • OBS! KN-numret för dessa produkter avviker från koden i bilaga I till EUF-fördraget.

  • beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur (KN-nummer 23.09)

    • Hund- eller kattfoder i detaljhandelsförpackningar (KN-nummer 2309 10 11).

De ovan nämnda produkterna är exempel och utgör ingen uttömmande förteckning över produkterna.