Guide om tvärvillkor 2021

Publiceringsdatum: 23. februari 2021

1. Vad menas med tvärvillkor?

Tvär­vill­ko­ren är en upp­sätt­ning grund­läg­gan­de krav som mås­te föl­jas som vill­kor för de fles­ta jord­bru­kar­stöden. Tvär­vill­ko­ren består av krav på god jord­bruks­hävd och goda mil­jö­för­hål­lan­den samt fö­re­skriv­na verksam­hets­krav som an­kny­ter till od­ling­en. De fö­re­skriv­na verk­sam­hets­kra­ven hän­för sig till mil­jö­frå­gor, folkhäl­sa, växt­skydd samt dju­rens häl­sa och väl­be­fin­nan­de.

Ta­bell 1. Den hel­het som tvär­vill­ko­ren ut­gör

Den helhet som tvärvillkoren utgör

Krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

  • Dikes- och åkerrenar och jordmånens skick
  • Bekämpning av flyghavre och jätteloka
  • Odling enligt god jordbrukarsed
  • Skötsel av trädesåkrar
  • Landskapets särdrag 
  • Tagande av bevattningsvatten
  • Bevarande och skötsel av permanenta betesmarker
  • Skydd för grundvatten

Föreskrivna verksamhetskrav

Miljö

  • Hantering och lagring av stallgödsel och gödselmedel
  • Naturskydd på jordbruksmark

Folkhälsa, djurhälsa och växtskydd

  • Märkning och registering av djur
  • Använding av växtsktyddsmedel
  • Livsmedelssäkerhet
    • Hygien i primärproduktionen
    • Förbjudna ämnen för produktionsdjur, rester av växtsktyddsmedel och djurläkemedel, läkemedelsbokföring
  • Foder
  • Djursjukdomar
    • Import och export
  • TSE-sjukdomar

Djurens välbefinnande

Villkoren gäller de flesta jordbruksstöden. När du an­sö­ker om stöd som EU fi­nan­si­e­rar helt el­ler del­vis el­ler an­sö­ker om vis­sa na­tio­nel­la jord­bruks­stöd, ska du kän­na till och föl­ja tvär­vill­ko­ren.  Ne­dan för­teck­nas de stöd som för­ut­sät­ter att man föl­jer vill­ko­ren i den­na gui­de. För­utom tvär­vill­ko­ren omfattas jord­bru­kar­stö­den ock­så av egna vill­kor som är mer krä­van­de än vill­ko­ren.

För alla stöd som förtecknas i tabellen krävs att man följer tvärvillkoren

  •  Grund­stöd
  • För­grö­nings­stöd
  • Stöd till unga jord­bru­ka­re
  • Bi­drag för jord­bruks­grö­dor
  • Får- och get­bi­drag
  • Bi­drag för mjölk­kor
  • Bi­drag för nöt­kre­a­tur
  • Mil­jö­er­sätt­ning (miljöförbindelse och miljöavtal)
  • Er­sätt­ning för eko­lo­gisk pro­duk­tion
  • Kom­pen­sa­tions­ersättning
  • Er­sätt­ning för dju­rens väl­be­fin­nan­de
  • Nord­liga hek­tar­stöd (nordligt hektarstöd, allmänt hektarstöd och stöd till unga jordbrukare)

Bara en del av kra­ven på god jord­bruks­hävd och goda mil­jö­för­hål­lan­den be­rör de nord­li­ga hek­tar­stö­den. Av tvärvillkoren ska för de nordliga hektarstödens del iakttas kravet på skyddsremsor och dikesrenar, kraven på skötsel av permanenta gräsmarker och betesmarker, förbudet mot bränning av stubb, bevarande av landskapselement samt bekämpning av flyghavre och jätteloka.

Tvär­vill­ko­ren ska tilläm­pas på all jord­bruks­mark som sö­kan­den har och all jord­bruks­verk­sam­het som sökanden be­dri­ver. Tvärvillko­ren ska iakt­tas un­der hela ka­len­der­året (1.1 -31.12).

När du ansöker om jordbrukarstöd är du an­sva­rig för att tvär­vill­ko­ren följs under hela kalenderåret även om ett skifte inte är i din besittning hela tiden. Om besittningen av ett skifte ändras under kalenderåret ska du vid behov skriftligt säkerställa med den andra parten att tvärvillkoren följs. Vid en eventuell försummelse påförs tvärvillkorspåföljden den jordbrukare som ansökte om stöden det aktuella året.

Vad me­nas med jord­bruks­mark

Med jord­bruks­mark me­nas are­a­len av od­lad åker, per­ma­nen­ta grö­dor samt per­ma­nen­ta gräsmarker och betesmarker.

Man över­va­kar att vill­ko­ren iakt­tas ge­nom gårds­be­sök med in­spek­tio­ner. In­spek­tio­ner kan gö­ras ock­så på t.ex. så­da­na går­dar där man i sam­band med nå­gon an­nan kon­troll har märkt att tvär­vill­ko­ren för­sum­mats. För­sum­mel­ser av tvär­vill­kor som upptäckts vid kon­trol­ler­na mins­kar sam­ti­digt be­lop­pet av alla stöd för vilka iakttagandet av tvärvillkor är ett krav.

 

Tvärvillkoren an­kny­ter till sköt­sel och an­vänd­ning av jord­bruks­mark, folk­häl­sa, djur­häl­sa och växt­skydd samt dju­rens välbefinnan­de. Gui­den re­do­gör för kra­ven på god jord­bruks­hävd och goda mil­jö­för­hål­lan­den samt före­skriv­na verk­sam­hets­krav. Des­sa anknyter till om­sorgs­full lag­ring och an­vänd­ning av stall­göd­sel, skydd för fåg­lar och skydd av na­tur­typ­er, märk­ning och regi­stre­ring av djur, an­vänd­ning av växt­skydds­me­del, livsmedelssä­ker­he­ten, fo­der, djur­sjuk­do­mar samt dju­rens väl­be­fin­nan­de.

Des­sa krav har som mål att bi­be­hål­la åk­rar­na i gott od­lings­skick, und­vi­ka ut­släpp till vat­ten­dra­gen och upp­rätt­hål­la na­tu­rens mång­fald, att livs­me­del och fo­der som pro­du­ce­ras på går­dar­na är säk­ra och att pro­duk­tions­dju­ren mår bra. Sö­kan­den ska ha kän­ne­dom om tvär­vill­ko­ren. Ta hän­syn till tvär­vill­ko­ren ex­em­pel­vis när du

  • pla­ne­rar sådd, göds­ling och växt­skyddsåt­gä­rder
  • od­lar
  • ut­för istånd­sätt­nings­åt­gär­der på jord­bruks­mark
  • be­käm­par flyg­hav­re och jät­te­lo­ka
  • lag­rar och spri­der stall­göd­sel
  • od­lar på grund­vat­ten­om­rå­den
  • od­lar i Na­tu­ra 2000 -om­rå­den
  • använder yt- och/eller grundvatten till bevattning
  • pro­du­ce­rar pro­duk­ter som ska an­vän­das som livs­me­del el­ler fo­der
  • hål­ler pro­duk­tions­djur.

Ändringarna som rör tvärvillkor presenteras i de kapitel som redogör för faktahelheterna. Om det blir ändringar i tvärvillkoren eller övervakningen av dem uppdateras de årligen i tvärvillkorsguiden. Du uppmärksammar väl också att bara gällande författningar är officiella rättskällor.

2. Nytt år 2021

  • Kapitel 3.3. Villkoret som gäller bränning av stubb har ändrats. Stubb får inte brännas från och med ingången av 2021. Med stubb avses stubb efter spannmål, oljeväxter, spånadsväxter, baljväxter eller frökryddor, det vill säga växtens rotända som blir kvar i marken. Tidigare var det tillåtet att bränna stubb om det var nödvändigt för att genomföra sådden eller bekämpa ogräs, växtsjukdomar eller skadedjur.
  • Kapitel 3.4. Definitionen av grönträda har preciserats för proteingrödornas del så att en åker som besåtts med klöver och/eller sötväppling framöver godkänns som grönträda. Precisionen gjordes, eftersom sötväppling- och klöverarter är proteingrödor som godkänns som honungsväxter på träda som är ekologisk fokusareal enligt villkoren för förgröningsstöd.
  • Kapitel 6.1. Vissa krav på längden för utfodringshäckar för får har ändrats genom statsrådets förordning om skydd för får. Motsvarande ändringar har gjorts i guiden.

3. Krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

  • Di­kes- och åker­re­nar, skyddsremsor och jord­må­nens skick
  • Be­kämp­ning av flyg­hav­re och jät­tel­o­ka
  • Od­ling en­ligt god jord­bru­kar­sed
  • Sköt­sel av trä­dor
  • Bevarande av landskapselement
  • Ta­gan­de av be­vatt­nings­vat­ten
  • Sköt­sel av per­ma­nen­ta be­tes­mar­ker och permanenta gräsmarker
  • Skydd för grund­vat­ten

3.1 Lämna dikes- och åkerrenar och se till att jordmånen är i skick

Läm­na en minst 1 me­ter bred ren längs vat­ten­drag och ut­falls­di­ken. Mät renens bredd från gränsen mellan kantdiket och åkern  i riktning mot jordbruksskiftet. En ren får var­ken be­ar­be­tas, göds­las el­ler be­hand­las med växt­skydds­me­del.  Vid svå­ra ogräs­fall får du punkt­be­käm­pa ogräs på re­nen. Om växt­lig­he­ten på en di­kes­ren ska­das el­ler för­störs un­der vin­tern, i sam­band med punkt­be­kämp­ning av ogräs el­ler ar­be­ten med iståndsättning av di­ken, el­ler av nå­gon an­nan mot­sva­ran­de an­led­ning, ska den förstörda dikesrenen besås med vallväxtlig­het så snart om­stän­dig­he­ter­na med­ger det. Så vallväxtlighet på ett nyröjningsskiftes dikesren genast när omständigheterna medger det, om det inte finns vallväxtlighet på dikesrenen sedan tidigare.

Ing­en åker­ren be­hö­ver läm­nas om det mel­lan jord­bruks­mar­ken och vat­ten­dra­get el­ler ut­falls­di­ket all­tid finns i ge­nom­snitt minst 10 me­ter skog, bus­kage, tomt­mark, vä­g­om­rå­de, im­pe­di­ment el­ler tvin­mark el­ler an­nat område och vatt­net inte når fram till jordbruks­mar­ken ens vid över­sväm­ning. Du be­hö­ver inte hel­ler läm­na någon ren om åkern lig­ger bak­om en över­sväm­nings­vall och drä­ne­rings­vatt­net till ex­em­pel pum­pas bort.

Re­nen mins­kar ris­ken för att di­kes­kan­ter­na ra­sar in och att jord­par­tik­lar och nä­rings­äm­nen rin­ner ut i di­ke­n och vattendrag. På re­nar­na trivs ock­så många fåg­lar samt ängs­väx­ter och in­sek­ter.

Gödsling närmare ett vattendrag än fem meter är förbjudet

Göds­ling­en längs med vat­ten­drag är be­grän­sad. Det är för­bju­det att göds­la när­ma­re ett vat­ten­drag än fem me­ter. På den följande fem me­ters zo­nen från vat­ten­dra­get är det för­bju­det att spri­da stall­göd­sel och organiska göd­sel­fa­bri­kat som ytspridning, om åkern inte be­ar­be­tas inom ett dygn från sprid­ning­en. De ovannämn­da göds­lings- och yt­sprid­nings­för­bu­den hindrar dock inte att hus­djur be­tar på om­rå­de­na i frå­ga.

Göds­ling­en längs med vat­ten­drag är be­grän­sad. Det är för­bju­det att göds­la när­ma­re ett vat­ten­drag än fem me­ter. På den följande fem me­ters zo­nen från vat­ten­dra­get är det för­bju­det att spri­da stall­göd­sel och organiska göd­sel­fa­bri­kat som ytspridning, om åkern inte be­ar­be­tas inom ett dygn från sprid­ning­en. De ovannämn­da göds­lings- och yt­sprid­nings­för­bu­den hindrar dock inte att hus­djur be­tar på om­rå­de­na i frå­ga.

Utfallsdike och vattendrag

Ett ut­falls­di­ke är en grävd öp­pen få­ra som sam­lar upp vat­ten från kant-, teg- och täck­di­ken i torr­lägg­nings­områ­det samt från det ovan­för­lig­gan­de av­rin­nings­om­rå­det och av­le­der det från torr­lägg­nings­om­rå­det. Som utfalls­di­ke räk­nas ock­så and­ra få­ror som är re­gi­stre­ra­de i bas­skif­tes­re­gist­ret och upp­tas i jord­bru­kar­nas webb­tjänst Vipu. Med vat­ten­drag av­ses här vat­ten­få­ror som är större än ut­falls­di­ken så­som bäck­ar, åar, tjärnar, sjö­ar och hav och and­ra na­tur­li­ga vat­ten­om­rå­den samt konst­gjor­da sjö­ar, kanaler och and­ra motsvaran­de konst­gjor­da vat­ten­om­rå­den, dock inte rän­ni­lar, di­ken och käl­lor.

Se till att jordbruksmarken inte kom­mer åt att nö­tas på grund av ero­sion.

3.2 Bekämpa flyghavre och jätteloka

Kon­trol­le­ra om det väx­er flyg­hav­re och jät­te­lo­ka på jord­bruks­mar­ken. Be­käm­pa flyg­hav­re på jord­bruks­mark ge­nom plock­ning, bear­bet­ning, ke­miskt el­ler på nå­got an­nat sätt. Gör en an­mä­lan om de skif­ten som är smitta­de med flyg­hav­re till kom­mu­nens lands­bygds­nä­rings­myn­dig­het.

Lands­bygds­nä­rings­myn­dig­he­ten kan ge jord­bru­ka­ren bin­dan­de an­vis­ning­ar om be­kämp­ning­en av flyg­hav­re eller i svå­ra­re fall utar­be­ta en be­kämp­nings­plan. Följ de an­vis­ning­ar och den plan du fått.

Be­käm­pa kau­ka­sisk, per­sisk och ar­me­nisk jät­tel­o­ka på jord­bruks­mark ge­nom plock­ning, ke­miskt, me­ka­niskt el­ler på nå­got an­nat sätt.

Om du har anmält ett jordbruksskifte som efa-träda eller areal med kvävefixerande grödor i samband med förgröningsstödet ska du beakta förbudet mot att använda växtskyddsmedel på dessa områden enligt villkoren för förgröningsstöd. Du kan läsa om villkoren i ansökningsguiden.

3.3 Odla enligt god jordbrukarsed

En odlad åker innebär åker som odlas för växtproduktion.

Be­ak­ta för­hål­lan­de­na på or­ten då du od­lar. Be­ar­be­ta, göds­la och så el­ler plan­te­ra åkern på än­da­måls­en­ligt sätt så att det är möjligt att åstad­kom­ma jämn gro­ning och ett jämnt växt­be­stånd. Sköt om växt­skyd­det och förhindra ogrässpridningen på mekanisk, bio­lo­gisk el­ler ke­misk väg el­ler med hjälp av växt­följd.

Om du har anmält ett jordbruksskifte som areal med kvävefixerande grödor som ingår i den ekologiska fokusarealen i samband med förgröningsstödet ska du beakta förbudet mot att använda växtskyddsmedel på dessa områden enligt villkoren för förgröningsstöd. Du kan läsa om villkoren i ansökningsguiden.

Odla så­da­na växt­ar­ter och sor­ter som läm­par sig för re­gi­o­nen och an­vänd en till­räck­lig mängd ut­sä­de. Så el­ler plan­te­ra se­nast 30.6. Vid od­ling av vis­sa träd­gårds­väx­ter (ta­bell 2) är en se­na­re sådd möj­lig, men då mås­te skif­tet be­sås med en för­grö­da se­nast 30.6. Om exceptionella väderförhållanden utgör ett hinder för sådd eller plantering senast 30.6, måste du så eller plantera genast när förhållandena tillåter det. Som ett exceptionellt väderförhållande anses en situation där riklig nederbörd som fortgått under en längre period och liten avdunstning har lett till att åkrarna är så våta att det förhindrar sådd. Undantaget från sista såningsdatum 30.6 gäller odlad jordbruksmark och grönträdor. Ing­en för­grö­da be­höver sås om det plan­te­ras sal­lats­väx­ter, kinakål, blom­kål, broc­co­li, spenat, dill, kålrabbi eller rova på skif­tet.

Om du odlar jord­gub­bar, åker­bär och al­l­åker­bär för­ut­sätts att det finns minst 15 000 plan­tor per hek­tar. Om du odlar de nämn­da väx­ter­na så, att plast inte an­vänds för att täcka mark­yt­an och de rev­plan­tor som upp­står får slå rot bred­vid mo­der­plan­tan, kan plant­tät­he­ten un­der den förs­ta ve­ge­ta­tions­pe­ri­o­den vara minst 11 000 plantor per hek­tar.

Om du od­lar vin­bär och krus­bär ska det fin­nas minst 1 200 plan­tor per hek­tar, vid od­ling av hal­lon minst 2 800 plan­tor per hek­tar, vid od­ling av bär­hägg­mi­spel, bäraronia och hav­torn minst 800 plan­tor per hek­tar, vid od­ling av busk­blå­bär minst 2 250 plan­tor per hek­tar och vid od­ling av frukt­träd minst 400 plan­tor per hek­tar.

Gå till väga så att det är möjligt att pro­du­ce­ra och bärga en mark­nads­dug­lig skörd. Om du ändå inte kan bär­ga nå­gon skörd ska du se till att åkerns växt­lig­het han­te­ras så att åkerns kul­tur­till­stånd för­blir gott och att det följan­de år igen går att an­läg­ga ett nytt växt­be­stånd på åkern.

Om du använder vall för betesgång ska markytan bevaras i huvudsak täckt av vegetation och jorderosion får förekomma endast i liten utsträckning.

Bränning av stubb

Stubb av odlingsväxter får inte brännas. Med stubb avses stubb efter spannmål, oljeväxter, spånadsväxter, baljväxter eller frökryddor, det vill säga växtens rotända som blir kvar i marken. Förbud mot att bränna stubb gäller inte vallar. Syftet med villkoret är att bevara organiskt material i marken. 

Ta­bell 2. Träd­gårds­väx­ter som du kan så se­na­re än 30.6, om du sår in en för­grö­da åt dem se­nast 30.6 * be­hövs ing­en för­grö­da

Ett- och fleråriga prydnadsväxter som odlas på friland för att användas som snittblommor och eterneller

Grönsaker

  • bl.a. persilja, pepparrot, *dill, *spenat, *sallatsväxter, *kinakål, *blomkål, *broccoli, *kålrabbi, *rova, fleriga grönsaker (t.ex. jordärtskocka, rabarber, sparris) 

Frökryddor

  • bl.a. koriander, kummin och senap

Krydd- och mdicinalväxter

  • kamomill, backtimjan, ringblomma, gullengentiana, sommarkyndel, kattmynta, äkta malört, gullris, libbsticka, maralrot, stor rödmalva, dansk körvel, mejram, mynta, äkta mannablod, mannablod, kungsmynta, brunört, nässla, inte dock fibernässla, rudbeckia, gurkört, dragon, kämpar, mattram, vallfört, fingerborgsblomma, läkevänderot, kryddsalvia, spansk körvel, röllika, citronmeliss, kardborre, kryddtimjan, turkisk drakblomma, kungsljus, läkekungsljus, vallmo, oljevallmo, grekisk fingerborgsblomma, kvanne, anisört

Sköt om permanenta betesmarker och permanenta gräsmarker

Permanenta gräsmarker och permanenta betesmarker är odlad jordbruksmark. Gå till väga så att det är möjligt att pro­du­ce­ra och bärga en mark­nads­dug­lig skörd. Sköt om växtskyddet på de permanenta gräsmarkerna och permanenta betesmarkerna och förhindra ogräsens spridning med hjälp av växelbruk eller på mekanisk, biologisk eller kemisk väg. Hantera växtligheten så att det också följande år går att anlägga ett växtbestånd på skiftet eller producera en bärgnings- och marknadsduglig skörd.

Så senast 30.6. Om det till följd av exceptionella väderleksförhållanden inte går att utföra sådden senast 30.6 ska du så genast när omständigheterna medger det. Som exceptionella väderleksförhållanden betraktas en situation då riklig nederbörd som fortgått under en längre period och en liten avdunstning har lett till att åkrarna är så våta att det förhindrar sådd.

Du kan förnya växtligheten på permanent betesmark och permanent gräsmark genom att be­ar­be­ta mar­ken och så in den med gräs- och vall­fo­der­väx­ter. Du kan också ta permanent gräsmark och permanent betesmark i annan odlingsanvändning och odla andra växter än gräs- och vallfoderväxter på skiftet, i så fall är skiftet inte längre permanent gräsmark. 

Du kan göds­la per­ma­nen­ta be­tes­mar­ker och permanenta gräsmarker på ett än­da­måls­en­ligt sätt. Det be­ty­der att du kan göds­la om­rå­det om du bär­gar skörd från den per­ma­nen­ta be­tes­mar­ken eller den permanenta gräsmarken ge­nom be­tes­gång el­ler på något an­nat sätt. Vid kvävegöds­ling­ av permanenta be­tes­mar­ker ska du följa de maximala värdena för be­tes­mar­ker (ka­pi­tel 4.1.5., ta­bell 8), om skiftet är betesmark. Om du bärgar vallskörd från skiftet kan du gödsla enligt de maximala mängderna för vallar (kap. 4.1.5, tabell 8). Om du har in­gått för­bin­del­se om mil­jö­er­sätt­ning mås­te du göds­la en­ligt de striktare gödslingsnivåerna för mil­jö­er­sätt­ning. Miljöförbindelsens gödslingsnivåer hittar du i förbindelsevillkoren.

Om du an­vän­der en per­ma­nent be­tes­mark el­ler per­ma­nent gräsmark för be­tes­gång ska markytan huvudsakligen förbli täckt av växtlighet samtidigt som betesgången får medföra jorderosion endast i liten utsträckning. Om du slår växt­lig­he­ten på en permanent be­tes­mark el­ler per­ma­nent gräsmark ska du ut­föra slåt­tern vid en så­dan tid­punkt och på ett så­dant sätt att den inte ska­dar vil­da fåg­lar och dägg­djur.

Förgröningsstödets inverkan på skötseln av permanenta gräsmarker i ett Naturaområde

Om en permanent gräsmark ligger i ett Naturaområde får du förnya växtligheten bara om det finns ett särskilt skäl för det och förnyandet får inte innefatta plöjning. Gör en skriftlig anmälan om förnyandet och hur det ska genomföras till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet innan du påbörjar förnyandet. Mer info om förgröningsstödets villkor hittar du i ansökningsguiden.

3.4 Sköt om trädorna

Skötsel av trädor ingår i tvärvillkoren.

Trä­des­åker = åker som inte an­vänds för pro­duk­tion och som be­står av grön­trä­da, stubb­trä­da el­ler svart­trä­da

Grönträda = åker som besåtts med ett- eller fleråriga vilt-, landskaps-, nektar-, ängs- eller gräsväxter eller med fröblandningar av dessa växter.  Som grönträda godkänns dock inte en åker som är besådd enbart med spannmål, oljeväxter, proteinväxter eller utsädesblandningar av dessa växter. Ett undantag i fråga om proteingrödorna utgörs av klöver och sötväppling som är tillåtna växter på träda, antingen som enskilda arter eller i blandningar.

Svart­trä­da = åker som un­der växt­pe­ri­o­den är utan växt­täcke el­ler stubb

Stubb­trä­da = åker som är täckt av stubb av spann­mål, ol­je­väx­ter, spå­nads­väx­ter, balj­väx­ter el­ler frök­ryd­dor från fö­re­gå­en­de el­ler en äld­re växt­pe­ri­od och som är obe­ar­be­tad

Träd­ning­en är fri­vil­lig och du får i re­gel ut­nytt­ja trä­des­åk­rar­na eko­no­miskt. En grön­trä­da får ock­så an­vän­das för be­tes­gång bara mark­yt­an behåller sitt växttäcke. Om du har an­mält en trä­des­åker som eko­lo­gisk are­al en­ligt för­grö­nings­stö­det kan du ut­nytt­ja trä­dan eko­no­miskt och använda den för betesgång först från och med 16.8. Yt­ter­li­ga­re upp­gif­ter om eko­lo­gis­ka fokusare­a­ler enligt för­grö­nings­stö­det finns i an­sök­nings­gui­den.

Be­va­ra trä­des­åk­rar­na som jord­bruks­mark och i gott skick ur jord­bruks­syn­punkt. Ett om­rå­de som du an­mält som trä­da får du inte an­vän­da som la­ger­om­rå­de un­der ve­ge­ta­tions­pe­ri­o­den, ex­em­pel­vis för lång­va­rig för­va­ring av en­si­la­ge­ba­lar.

Håll trädesåkrarna täckta med växtlighet

Håll trädesåkrarna som grönträda eller stubbträda och förnya växtligheten på dem vid behov. Grönträdan är den mest rekommendabla trädesformen med tanke på vattenskyddet. Du kan odla följande växter eller blandade växtbestånd av dem på trädesåkern:

  • gräsväxter
  • viltväxter
  • landskapsväxter
  • honungsväxter
  • ängsväxter
  • klöver
  • sötväppling.

Som växt på en grönträda godkänns ändå inte enbart spannmål, oljeväxter, proteingrödor eller blandade växtbestånd av dessa växter. Som grönträda kan du alltså inte anmäla ett rent växtbestånd med havre eller ärt eller ett blandat växtbestånd med dessa växter, eftersom den ena växten är spannmål och den andra en proteingröda. Om du lägger till exempelvis en gräsväxt i blandningen godkänns växtbeståndet som grönträda.

Ett undantag i fråga om proteingrödorna utgörs av klöver och sötväppling som är tillåtna växter på träda, antingen som enskilda arter eller i blandningar. 

Så växtligheten på grönträda se­nast den 30 juni, om det inte ti­di­ga­re har såtts grönträda på åker­skif­tet. Om exceptionella väderförhållanden utgör ett hinder för sådd senast 30.6, måste du så genast när förhållandena tillåter det. Som ett exceptionellt väderförhållande anses en situation där riklig nederbörd som fortgått under en längre period och liten avdunstning har lett till att åkrarna är så våta att det förhindrar sådd. An­vänd en till­räck­lig mängd frön av vall-, vilt-, land­skaps-, nektar- och ängs­väx­ter så att du får ett täck­an­de växt­be­stånd.

Trä­dor som finns på grund­vat­ten­om­rå­den ska hål­las täck­ta av växt­lig­het. Om du an­läg­ger en trä­da på ett grund­vat­ten­om­rå­de får högst 20 pro­cent av frö­bland­ning­ens vikt ut­gö­ra frö av klö­ver­ar­ter, vick­er­ar­ter, blålu­sern, getru­ta, söt­väpp­ling och and­ra motsvaran­de kvä­ve­fix­e­ran­de väx­ter. An­teck­na frö­bland­ning­ens sam­man­sätt­ning i de skif­tes­vi­sa an­teck­ning­ar­na.

För­hind­ra att ogräs sprids på trä­des­åkern. Du kan be­käm­pa ogrä­sen ke­miskt i de undantagssituationer som finns förtecknade i följande kapitel eller i sam­band med vall­brott från och med 1.9 eller från och med 15.7 om du besår trädesåkern med gräsväxter eller växter som sås eller planteras på hösten. På träda som du anmält som ekologisk fokusareal får du använda växtskyddsmedel tidigast 16.8, om du sår eller planterar en höstsådd gröda på området. Beakta att det alltså inte lönar sig att anmäla areal där det växer rikligt med flyghavre eller jätteloka som ekologisk fokusareal, eftersom det är förbjudet att använda växtskyddsmedel under trädesperioden.

Undantag från kravet på växttäcke på träda

Om du som träda an­mä­ler ett skif­te som inte ti­di­ga­re an­vänts för odling, ska skif­tet vara grönträda under året för anmälan.

I andra fall kan du frångå kra­vet på växt­täcke om du för­bätt­rar åkerns kul­tur­till­stånd ge­nom att be­käm­pa svårut­ro­ta­de ogräs, utför kort­va­ri­ga istånd­sätt­nings­åt­gär­der el­ler av nå­gon an­nan sär­skild or­sak. Istånd­sättnings­åt­gär­der av kort­va­rig na­tur är t.ex. täck­dik­ning, kalk­ning, dik­ning el­ler di­kes­rens­ning och and­ra motsva­ran­de åt­gär­der. Du får frångå kra­vet på växt­täcke bara i den om­fatt­ning som krävs för den kort­va­ri­ga istånd­sätt­nings­åt­gär­den. Du får avvika från kra­vet på växt­täcke på trä­des­åk­rar ock­så när det gäller for­ce majeu­re el­ler ex­cep­tio­nel­la om­stän­dig­he­ter enligt vad som sägs nedan.

Si­tu­a­tio­ner där for­ce ma­jeu­re el­ler ex­cep­tio­nel­la om­stän­dig­he­ter kan god­kän­nas som skäl att frångå kra­vet på växt­täcke på trädes­åk­rar:

  1. stöd­ta­ga­rens död
  2. lång­va­rig ar­bets­o­för­må­ga hos stöd­ta­ga­ren
  3. en all­var­lig na­tur­ka­ta­strof som i stor om­fatt­ning på­ver­kar jord­bruks­fö­re­ta­get
  4. går­dens hus­djurs­bygg­na­der för­störs i en olycka
  5. en epi­zoo­ti el­ler en växt­sjuk­dom som drab­bar hela el­ler en del av stöd­ta­ga­rens djur­be­sätt­ning re­spek­ti­ve grö­dor
  6. ex­pro­pri­a­tion av hela el­ler en stor del av jord­bruks­fö­re­ta­get, om den­na inte kun­de för­ut­ses den dag då an­sö­kan läm­na­des in.

Gödsling av trädesåker

Du får inte gödsla svart­trä­da, stubb­trä­da och ett­årig grön­trä­da. Du får göds­la en fler­årig grön­trä­da, men en­dast i sam­band med an­läg­gan­det. Mäng­den kvä­ve­göd­sel får då vara högst 80 kg/ha på mineraljordar eller 60 kg/ha på organogena jordar. 

Ob­ser­ve­ra ock­så att gräns­vär­de­na för göds­ling vid an­läggandet av fler­årig grön­trä­da är lägre på går­dar som in­gått mil­jö­förbindel­se. Miljöförbindelsens gödslingsnivåer hittar du i förbindelsevillkoren.

Avslutande av växtligheten på en trädesåker

Du får avsluta växt­lig­he­ten på en trä­des­åker an­ting­en ke­miskt el­ler me­ka­niskt från och med 1.9. Om du sår vall­väx­ter el­ler väx­ter som ska sås el­ler plan­te­ras på hös­ten på trä­des­åkern kan växt­lig­he­ten av­slu­tas från och med 15.7. Trä­des­åkern ska då bearbetas och göds­las i sam­band med såd­den el­ler plan­te­ring­en.

Om du har an­mält trä­des­åkern som en trä­da som ut­gör en eko­lo­gisk fokusare­al en­ligt för­grö­nings­stö­det kan du av­slu­ta grön- och stubbträdan ti­di­gast 16.8, om du sår vall­väx­ter el­ler väx­ter som ska sås el­ler plan­te­ras på hös­ten på skif­tet.

Ta­bell 3. Tvär­vill­kors­k­rav för trä­des­åk­rar samt krav för trä­dor som ut­gör eko­lo­gisk fokusare­al en­ligt för­grö­nings­stö­det

Åtgärd Grönträda Stubbträda Svartträda
Karaktärisering Ett- eller flerågit växtbestånd (grönträda kan vara åkrar som besåtts med frön till ett- eller fleriga vilt-, landskaps-, nektar- eller änsväxter eller vall eller med utsädesblandningar av dessa växter, dock inte enbart med spannmål, olje- eller proteinväxter eller utsädesblandningar av dessa växter)

Stubb av föregående års spannmåls-, olje- eller fiberväxter eller frökryddor, också äldre stubb av dessa grödor

På grundvattenområden tillåten endast av särsklida skäl

Åkerskiftesom är utan växttäcke eller stubb 

Svartträda är tillåten

  • på ett område där man bekämpar svåra ogräs 
  • på ett område där man vidtar kortvariga iståndsättningsåtgärder
  • på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter
  • undantaget har någon annan särskild orsak.

Svartträda ska undvikas längs utfallsdiken eller vattenfåror större än utfallsdiken, på oversvämningskänsliga områden och runt hushållsvattenbrunnar.

Sådd Senast 30.6. Tillåten Tillåten
Gödsling

Endast på fleråriga isamband med anläggandet. 

Tillåten vid sådd eller plantering av grödor som sås eller planteras på hösten.

Endast sid sådd eller plantering av grödor som sås eller planteras på hösten. Endast sid sådd eller plantering av grödor som sås eller planteras på hösten.
Slåtter

Behöver inte nödvändgtvis slås varje år.

  • Man ska ändå se till att jordbruksmarken hålls öppen.

Behöver inte nödvändgtvis slås varje år.

  • Man ska ändå se till att jordbruksmarken hålls öppen.

Behöver inte nödvändgtvis slås varje år.

  • Man ska ändå se till att jordbruksmarken hålls öppen.
Bearbetning
  • I samband med anläggandet.
  • Från 1.9.
  • Tidigast 15.7. om man på åkern sår eller planterar grödor som sås eller planteras på hösten 
  • Från 1.9.
  • Tidigast 15.7. om man på åkern sår eller planterar grödor som sås eller planteras på hösten 
  • Om man på åkern sår vallväxter eller grödor som sås eller planteras på hösten eller om man vidtar åtgärder som förbättrar jordens kulturtillstånd, t.ex. bekämpning av svåra ogräs.
  • Om svartträdan besås.
Avslutande (mekaniskt eller kemiskt)
  • Från 1.9.
  • Tidigast 15.7. om man på åkern sår eller planterar grödor som sås eller planteras på hösten e
  • Från 1.9.
  • Tidigast 15.7. om man på åkern sår eller planterar grödor som sås eller planteras på hösten 
-
Om du anmält arealen som ekologisk areal enligt förgröningsstödet, beakta dessutom:
  • Om en trädesåker har anmälts som efamträda, får grön- och stubbträda avslutas och bearbetas tidigast 16.8. om det på arealen sås vallväxter eller växter som ska sås eller planteras på hösten.
  • Växter som godkänns på trädesmark med tragväxter (honungsväxter) är endast honungsfacelia, sötväpplingar och klöverarter samt, i blandade växtbestånd tillsammans med de ovan nämnda växterna, också vitsenap och bovete. Studera de närmare villkoren i kapitlet om förgröningsstöd i Ansökningsguide för jordbrukarstöd. 
  • Om en trädesåker har anmälts som efamträda, får grön- och stubbträda avslutas och bearbetas tidigast 16.8. om det på arealen sås vallväxter eller växter som ska sås eller planteras på hösten.
-
Kortvariga iståndsättningsåtgärder

Endast i den omfattning årgärderna förutsätter

  • täckdikning, kalkning, dikning och dikesrensning samt motsvarande åtgärder.

Endast i den omfattning årgärderna förutsätter

  • täckdikning, kalkning, dikning och dikesrensning samt motsvarande åtgärder.

Endast i den omfattning årgärderna förutsätter

  • täckdikning, kalkning, dikning och dikesrensning samt motsvarande åtgärder.
Ekonomiskt utnyttjande

I regel tillåtet 

Bevara som jordbruksmark och i gott skick ur jordbrukssynpunkt. 

Betesgång tillåten om markytan hålls täckt med gräs och vall

Areal där man förvarar ensilagebalar oa. långgvarigt anmäls som tillfälligt icke odlad areal.

Om arealen anmälts om ekologisk areal enligt förgröningsstödet kan den inte användas för jordbruksproduktion 1.1.-16.8.

I regel tillåtet 

Bevara som jordbruksmark och i gott skick ur jordbrukssynpunkt. 

Areal där man förvarar ensilagebalar oa. långgvarigt anmäls som tillfälligt icke odlad areal.

Om arealen anmälts om ekologisk areal enligt förgröningsstödet kan den inte användas för jordbruksproduktion 1.1.-16.8.

I regel tillåtet 

Bevara som jordbruksmark och i gott skick ur jordbrukssynpunkt. 

Areal där man förvarar ensilagebalar oa. långgvarigt anmäls som tillfälligt icke odlad areal.

Om arealen anmälts om ekologisk areal enligt förgröningsstödet kan den inte användas för jordbruksproduktion 1.1.-16.8.

3.5 Bevara landskapets särdrag

Fastlandsfinland

Be­va­ra träd­grup­per och en­skil­da träd som är skyd­da­de en­ligt 29 § 1 mom. 9 punk­ten i na­tur­vård­sla­gen (1096/1996). Om de växer på en are­al om högst 0,2 hek­tar på ett bas­skif­te som är på jord­bruks­mark, på en dikes­ren på ett bas­skif­te el­ler i om­rå­det mel­lan an­grän­san­de bas­skif­ten får de inkluderas i basskiftets areal. Uppge då objekten på blankett 442.

Skydds­be­slu­ten fat­tas i Fast­lands­fin­land av NTM-cen­tra­ler­na. Trä­den som do­mi­ne­rar land­ska­pet på så­da­na skydds­ob­jekt har grov stam, är gam­la, ofta för­gre­na­de och med bred kro­na. Hos tall, gran, björk och ek ska stam­men vara minst 60 cm i dia­me­ter på 1,3 me­ters höjd och hos and­ra träds­lag minst 40 cm. Skyd­da­de områ­den får inte rö­jas till åker el­ler änd­ras på an­nat sätt. Beskär inte träd som är landskapselement under fåglarnas häckningstid 1.5 – 30.7.

Om naturvärdena i ett område som hör till en skyddad naturtyp har försvunnit kan skyddet av området dras in genom NTM-centralens beslut.

Be­va­ra ock­så högst 0,2 hektar stora na­tur­min­nes­mär­ken som är skyddade med stöd av 23 § i na­tur­vård­sla­gen (1096/1996). Om de finns på ett bas­skif­te, på en di­kes­ren på ett bas­skif­te el­ler i ett om­rå­de mel­lan angränsande bas­skif­ten får de inkluderas i basskiftets areal. Uppge då objekten på blankett 442 .  Ett naturmin­nes­mär­ke är ett träd, en dunge, ett flytt­block el­ler en motsvaran­de na­tur­for­ma­tion som skyd­dat på grund av sin skön­het, säll­synt­het, be­ty­del­se i land­ska­pet, sitt ve­ten­skap­li­ga vär­de el­ler av an­nan mot­sva­ran­de an­led­ning. Skyd­da­de na­tur­min­nes­mär­ken är van­li­gen ock­så ut­märk­ta i ter­räng­en. Beskär inte träd som är landskapselement under fåglarnas häckningstid 1.5 – 31.7.

Kom­mu­nens mil­jö­myn­dig­he­ter fat­tar skydds­be­slut om ob­jekt på pri­va­ta mar­ker på an­sö­kan av mar­k­äga­ren eller med den­nes sam­tycke.  Na­tur­min­nes­mär­ken får inte ska­das el­ler av­lägs­nas.

Om det inte längre finns grunder för att skydda ett naturminnesmärke eller om fridlysningen utgör ett hinder för att genomföra ett projekt eller en plan som är av betydelse för allmänintresset, kan kommunen på ansökan av ägaren eller på förslag av NTM-centralen upphäva skyddet av naturminnesmärket. NTM-centralens utlåtande om ansökan ska inhämtas. Om ärendet har blivit anhängigt på NTM-centralens förslag ska områdets ägare ges tillfälle att bli hörd.

Med­de­la kom­mu­nens lands­bygds­nä­rings­myn­dig­het om de ob­jekt som är be­läg­na på ett om­rå­de som du besit­ter. Ob­jekt på ett om­rå­de som lig­ger mel­lan skif­ten an­mäls av om­rå­dets in­ne­ha­va­re. An­mäl ob­jek­ten i sam­band med den sam­la­de stö­dan­sö­kan på blan­kett 442.

Åland

Be­va­ra träd­grup­per och en­skil­da träd som är skyd­da­de en­ligt 5 § 1 mom. 8 punk­ten i Ålands land­skaps­för­ord­ning (ÅFS 113/1998) om de väx­er på en are­al om högst 0,2 hek­tar på ett bas­skif­te som är på jord­bruks­mark på en di­kes­ren på ett bas­skif­te el­ler i om­rå­det mel­lan an­grän­san­de bas­skif­ten. I en­lig­het med 5 § 8 punk­ten i för­ord­ning ÅFS 113/1998 ska de skydds­vär­da träden vara vilt väx­an­de ek, lönn och asp som 130 cm över mark­yt­an har en om­krets på minst 170 cm samt enar med en höjd av minst 6 me­ter. Skydds­ob­jek­ten ska vara av­grän­sa­de i om­rå­det och land­skaps­re­ge­ring­en kan de­fi­ni­e­ra grän­ser­na för skydds­ob­jek­tet på be­gä­ran av mark­om­rå­dets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re. Beskär inte träd som är landskapselement under fåglarnas häckningstid 1.5 – 31.7.

Be­va­ra ock­så na­tur­min­nes­mär­ken som av­ses i 6 § i Ålands land­skaps­lag (ÅFS 82/1998) om na­tur­vård, om de finns på ett basskif­te, på en di­kes­ren på ett bas­skif­te el­ler i ett om­rå­de mel­lan an­grän­san­de bas­skif­ten. Ett natur­min­nes­mär­ke är ett träd, en dunge, ett flytt­block el­ler en mot­sva­ran­de na­tur­for­ma­tion som skyd­dat på grund av sin skön­het, säll­synt­het, be­ty­del­se i landskapet, sitt ve­ten­skap­li­ga vär­de el­ler av an­nan mot­sva­ran­de an­led­ning. Skyd­da­de na­tur­min­nes­mär­ken är van­li­gen ock­så utmärk­ta i ter­räng­en. Beskär inte träd som är landskapselement under fåglarnas häckningstid 1.5 – 31.7.

3.6 Ta reda på om du behöver tillstånd att ta bevattningsvatten

Då du an­vän­der vat­ten för be­vatt­ning av jordbruksmark ska du innan du tar vatten frå­ga NTM-centralen eller kommunens mil­jö­till­stånds­myn­dig­he­ten om du be­hö­ver vat­ten­täkt­s­till­stånd för det­ta. Iakt­ta­gan­det av tillstånds­vill­ko­ren in­går i tvär­vill­ko­ren, om till­stånd be­hövs.

Du behöver till­stånd att ta vat­ten från ett vat­ten­drag en­ligt vat­ten­la­gen (587/2011) (på Åland ÅFS 61/1996) till ex­em­pel när vattnet inte räck­er till för vat­ten­om­rå­dets äga­re el­ler del­äga­re som tar vat­ten. Också om du tar mer än 250 m3 grundvatten per dygn krävs det tillstånd enligt vattenlagen. Dessutom ska NTM-centralen underrättas om vattentäkten, om den mängd som ska tas överstiger 100 m3/dygn.

3.7 Skydda grundvattnet

Alla for­mer av för­o­re­ning av grund­vat­ten är för­bju­den i mil­jö­skydds­la­gen (527/2014). För­bud mot att di­rekt eller in­di­rekt släp­pa ut äm­nen som är far­li­ga el­ler skad­li­ga för mil­jön i grund­vat­ten in­går i stats­rå­dets förordning 1022/2006. Jord­bru­ka­ren bör i frå­ga om sin egen gård kon­trol­le­ra att går­dens verk­sam­het inte orsa­kar så­da­na di­rek­ta el­ler in­di­rek­ta ut­släpp av mil­jö­far­li­ga el­ler miljöskad­li­ga äm­nen som nämns i bi­la­ga E till den ovan nämn­da för­ord­ning­en (t.ex. från brän­slen, smörj­me­del, växt­skydds­medel). Beakta kravet i all jordbruksverksamhet på din gård och på hela jordbruksmarken, också i de områden som inte ligger på ett grundvattenområde. Ämnen som är farliga och skadliga för miljön och som varken direkt eller indirekt får släppas ut i grundvattnet finns förtecknade i tabell 4.

Se till att det inte finns t.ex. läck­an­de växt­skydds­me­dels­be­hål­la­re, ol­je­tan­kar, dun­kar el­ler fat med spill­ol­ja, kas­se­ra­de for­don el­ler and­ra an­lägg­ning­ar som kan or­sa­ka di­rek­ta el­ler in­di­rek­ta ut­släpp av växt­skydds­me­del el­ler kol­vä­te i grund­vatt­net. Se ock­så till att det inte upp­kom­mer di­rek­ta el­ler in­di­rek­ta ut­släpp i grund­vatt­net när du lag­rar växt­skydds­me­del och fyl­ler el­ler tvät­tar växt­skydd­spru­tor. Beakta kraven på all jordbruksmark, också de områden som inte ligger på ett grundvattenområde

Ta reda på var grundvattenområdet ligger. Be­gräns­ning­ar­na för an­vänd­ning av grund­vat­ten­om­rå­den be­rör samt­li­ga jord­bru­ka­re som har jord­bruks­mark på ett grundvattenom­rå­de. Hos kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het tar du reda på om nå­got el­ler någ­ra av dina skif­ten lig­ger på ett grund­vat­ten­om­rå­de. Grän­ser­na för grund­vat­ten­om­rå­de­na kan kon­trol­le­ras av alla ock­så på web­ben via mil­jö­för­valt­ning­ens OIVA-tjänst (www.mil­jo.fi/oiva). Om nå­got skif­te en­dast del­vis är belä­get på ett grund­vat­ten­om­rå­de ska be­gräns­ning­ar­na för grundvatten­om­rå­den föl­jas på del av skif­tet som lig­ger på grund­vat­ten­om­rå­det. Av det­ta om­rå­de kan man in­rät­ta ett se­pa­rat jord­bruks­skif­te. Ob­ser­ve­ra att det i din kom­muns mil­jö­skydds­be­stäm­mel­ser el­ler i ett even­tu­ellt mil­jö­till­stånd el­ler ett an­nat tillstånd för din gård kan in­gå ex­ak­ta­re be­gräns­ning­ar för od­ling på grund­vat­ten­om­rå­den, ex­em­pel­vis för sprid­ning av stall­göd­sel, än vad tvär­vill­ko­ren för­ut­sät­ter. Fö­re­skrif­ter­na kan va­ri­e­ra från kom­mun till kom­mun.

Ta­bell 4. Äm­nen far­li­ga för grund­vat­ten och i äm­nes­grup­per gå­en­de far­li­ga äm­nen som inte får släp­pas ut i grund­vat­ten (Statsrådets för­ord­ning 1022/2006).

Äm­nen far­li­ga för grund­vat­ten och i äm­nes­grup­per gå­en­de far­li­ga äm­nen som inte får släp­pas ut i grund­vat­ten (Stats­rå­dets för­ord­ning 1022/2006)
  • Organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i vattenmiljö
  • Organiska fosforföreningar
  • Organiska tennföreningar
  • Ämnen och preparat eller nedbrytningsprodukter av dessa som påvisas ha cancerogena eller mutagena egenskaper eller sådana egenskaper som i eller via vattenmiljön kan påverka produktionen av steroider eller sköldkörteln, fortplantningen eller andra endokrina funktioner
  • Kolväten samt svårnedbrytbara, bioackumulerbara och toxiska organiska ämnen
  • Cyanider
  • Metaller och deras föreningar
  • Arsenik och dess föreningar
  • Biocider och växtskyddsmedel
  • Uppslammade ämnen
  • Ämnen som bidrar till eutrofiering (i synnerhet nitrater och fosfater)
  • Syretärande ämnen (mätbara med hjälp av parametrar som till exempel BOD och COD)
  • Kiselföreningar
  • Fluorider
  • Ämnen som nehativt påverkar grundvattnets smak eller lukt samt föreningar som eventuellt bildar sådana ämnen i vatten och gör vattnet olämpligt användas av människor

4. Föreskrivna verksamhetskrav som gäller miljön

  • Han­te­ring och lag­ring av stall­göd­sel och göd­sel­me­del
  • Na­tur­skydd på jord­bruks­mark

4.1 Hantera stallgödsel och gödselfabrikat omsorgsfullt

Nä­rings­äm­ne­na i stall­göd­sel och göd­sel­fa­bri­kat kan smut­sa ner yt- och grund­vat­ten. Av den or­sa­ken finns det be­gräns­ning­ar för an­vänd­ning­ och lagring av stall­göd­sel samt för användning av and­ra äm­nen som an­vänds som göd­sel­me­del i jord­bru­ket. Des­sa be­gräns­ning­ar byg­ger på stats­rå­dets för­ord­ning om be­gräns­ning av vissa ut­släpp från jord­bruk och träd­gårds­od­ling (1250/2014, med ändringar) och gäl­ler samt­li­ga jord­bru­ka­re.

Du bör upp­märk­sam­ma att stats­rå­dets för­ord­ning om be­gräns­ning av vis­sa ut­släpp från jord­bruk och trädgårds­od­ling (1250/2014) med ändringar in­ne­hål­ler ock­så and­ra krav som mås­te föl­jas, men som inte ingår i tvär­vill­ko­ren.

Miljöministeriet har utarbetat svar på ofta ställda frågor och dem kan du läsa här (på finska).

4.1.1 Följ bestämmelserna om lagring av stallgödsel

På en gård där det an­sam­las stall­göd­sel från ani­ma­lie­pro­duk­tions­djur ska det fin­nas ett ut­rym­me för lag­ring av stall­göd­seln. Går­dens göd­sel­stad ska rym­ma den stall­göd­sel som an­sam­las un­der en 12-må­na­der­s­pe­ri­od, med un­dan­tag av den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken un­der be­tes­pe­ri­o­den. För nöt­kre­a­tu­rens del kan man be­ak­ta mäng­den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken un­der högst fyra må­na­der.

För nöt­kre­a­turs­slag som föds upp ut­om­hus året runt kan man be­ak­ta hela ut­e­vis­tel­se­pe­ri­o­den när kra­vet på göd­sel­sta­dens volym räk­nas ut. Beakta ändå att stallgödseln regelbundet måste avlägsnas från rastgårdar, framför allt utfodrings- och dricksplatser, samt från områden där djuren i allmänhet trivs och att den stallgödseln måste lagras i en gödselstad.

Om dju­ren till­bring­ar nät­ter­na i djur­s­tal­let kan en­dast hälf­ten av be­tes­sä­song­en be­ak­tas vid ut­räk­ning­en av göd­sel­vo­ly­men, d.v.s. för nöt­kre­a­tur två må­na­der. För den mängd göd­sel som re­gel­bun­det sam­las in från rast­går­dar och per­ma­nen­ta ut­fod­ringsplatser och som inte di­rekt kan utnytt­jas för göds­ling ska det fin­nas la­ger­ut­rym­men.

När du räk­nar ut mi­ni­mi­vo­ly­men för göd­sel­sta­den kan du be­ak­ta jord­bru­kar­nas ge­men­sam­ma göd­sel­stä­der och strö­bäd­dar i lösdrifts­stall. En mind­re stor­lek på göd­sel­sta­den är möj­lig ock­så om du över­lå­ter stall­göd­sel till en an­nan jord­bru­ka­re för att lagras el­ler an­vän­das ge­nast, el­ler om du över­lå­ter stall­göd­sel till en så­dan använ­da­re (t.ex. en kom­pos­te­rings- el­ler biogasanlägg­ning), som har ett till­stånd en­ligt mil­jö­skydds­la­gen att ta emot stall­göd­sel.

Grun­der­na för di­men­sio­ne­ring av göd­sel­stä­der en­ligt för­ord­ning­en om be­gräns­ning av vis­sa ut­släpp från jordbruk och träd­gårds­od­ling an­ges i ta­bell 5. I ta­bel­len an­ges rikt­gi­van­de vo­ly­mer för urin, flyt­göd­sel, torrgödsel och strögöd­sel av oli­ka pro­duk­tions­djur. Lag­rings­ut­rym­mets stor­lek be­ror på hur stall­göd­seln behand­las (Ta­bell 6).

Ta­bell 5. 12 må­na­ders lag­ring per djur/per djur­plats en­ligt typ av göd­sel (m3/djur/år, utan regn­vat­ten).

Riktgivande volymer för gödselstäder för 12 månaders lagring per djur/per djurplats enligt typ av gödsel (m/djur/år, utan regnvatten). För regnvatten utökasden storlek som beräknats enligt tabell 1 för flytgödsel- eller urinbehållare med minst 300 millimeter, om behållaren täcks genom skorpbildning, och minst 500 millimeter vätskor än tvättvatten från djurstallet leds till flytgödsel- eller urinbehållaren, såsom pressvätska från ensilage, ska det beaktas vid dimensioneringen av behållaren.

Djur Flytgödsel Strögödsel, gödsel från ströbädd Torrgödsel Urin
Mjölkko (8500kg)1 25,5 28,6 15,8 8,7
Kviga 8,5 13,4 6,6 2,9
Diko 19,0 20,4 16,9 1,9
Köttboskap, tjur 12,1 12,9 10,1 1,7
Kokalv 6–12 mån. 7,2 9,7 6,1 1,7
Kokalv < 6 mån. 3,6 6,1 3,1 1,1
Tjurkalv lv 6–12 mån. 9,5 12,1 8,0 2,1
Tjurkalv < 6 mån. 4,7 7,1 4,0 1,3
Slaktsvin 2,3 2,4 3,0 1,0 1,6
Sugga och grisar 4 9,3 10,7 2,2 6,8
Sugga och grisar i satellitsvinstall 5 12,7 15,5 3,5 10,4
Sinsugga 3,9 4,9 1,6 2,7
Avvand gris 6 1,2 1,6 0,6 0,8
Galt (fullvuxen) 4,9 6,1 1,8 3,5
Broiler 2 - 0,015 - -
Värphöna, broileravelshöna - 0,04 - -
Kalkon 2 - 0,06 - -
Anka, gås 2 - 0,04 - -
And 2 - 0,025 - -
Får och lamm - 1,3 - -
Getter och killingar - 1,3 - -
Lamm och killingar 3–9 mån. 7 - 1,3 - -
Lamm och killingar 6–9 mån. 7 - 0,6 - -
Häst > 150cm - 17,0 - -
Ponny 120–150cm - 12,0 - -
Liten ponny < 120cm - 8,0 - -
Mink, iller - 0,25 - -
Räc, sjubb - 0,5 - -
Lantraser: Mjölkko - 22,3 - -

Lantraser: Diko 

- 15,9 - -
Lantraser: Kviga - 11,7 - -
Lantraser: Tjur - 11,9 - -
Lantraser: Kokalv 6–12 mån. - 8,5 - -
Lantraser: Tjurkalv 6–12 mån. - 9,4 - -
Lantraser: Kalv < 6 mån. - 5,3 - -

1 För högproducerande boskap rekommenderas större lager ände i tabellen. 

2 Per djurplats.

3 Gäller gödsvin med en genomsnittlig slaktvikt på högst 90kg. Om slaktvikten är högre användsvärden för sinsugga.

4 Normalt suggstall. Grisarna med up till cirka 11 veckors ålder. 

5 Gäller satellitsvintall. Gödselmängder per suggplats, när den används för minst åtta grisningsomgångar om året. Grisar beaktas upp till en ålder på cirka fem veckor förre avvänjning. 

6 Grisar i mellanuppfödningsstadiet, ålder 5-11 veckor.

7 Under uppfödning två uppfödningsomgångar om året.

Ta­bell 6. Lag­rings­ut­rym­mets stor­lek be­ror på hur stall­göd­seln be­hand­las.

Behandling av stallgödsel i en biogasanläggning minskar inte mängden stallgödsel märkbart, och därför kan du direkt tillämpa tabell 5 på dessa stallgödselslag.

Vid fraktionering (separering) av stallgödsel delas flytgödseln upp i en flytande och en fast fraktion som ska largas i separata utrymmen. När du räknar ut storleken på den lagerlokaler som krävs för fraktionerna är utgångspunkten den mängd flytgödsel som enligt tabell 5 uppkommer på garden. Mängden fraktioner och storleken på de lager som behövs beror på utrustningens separationseffekt och på den obehandlade gödselns egenskaper. Separationssanordningar är till exempel filterpress, trumfilter och skruvpress. Dessa anordningar har oliko separationseffekter. Använd den separationseffekt som tillverkaren meddelat för anordningen när du räknar ut mängden olika fraktioner.

Exempel på uträkning:

En gård har 50 dikor som producerar sammanlagt 950 kubikmeter flytgödsel om året. Flytgödseln fraktioneras med en filterpress vars separationseffekt enligt tillverkaren är 27%. Vid fraktioneringen bildas 27% x 950m= 257mfast fraktion. Resten, dvs. 693mär flytande fraktion. Dimensionera gödsellagren enligt dessa mängder. Beakta också de krav på regnvatten och eventuellt flytande täcke som agnes i samband med tabell 5. 

Den mängd stallgödsel som ska lagras kan beräknas minska med 20% från den årliga stallgödselmängd som räknats ut med hjälp av tabell 5, om torr- eller strögödseln komposteras aktivt i stackar vilket innebär att stacken luftas eller vänds regelbundet till exempel med grävskopa, eller att torr- och strögödseln komposteras i en separat reaktor. 

Om du re­dan har en be­fint­lig göd­sel­stad, el­ler om din an­sö­kan om bygg­lov har bli­vit an­häng­ig fö­re 1.4.2015, tilläm­pas allt­jämt ta­bel­len (Ta­bell 7) i stats­rå­dets för­ord­ning om be­gräns­ning av ut­släpp i vattnen av ni­tra­ter från jord­bru­ket (931/2000) när det gäl­ler kra­ven på vo­ly­men för göd­sel­stä­der.

 

Ta­bell 7. Rikt­gi­van­de lag­rings­vo­lym per djur (djur­plats) för göd­sel­plat­tor samt för urin- och flyt­göd­sel­be­hål­la­re (m3) en­ligt ni­trat­för­ord­ning­en (931/2000), när lag­rings­ti­den för göd­seln/uri­nen är 12 må­na­der.

Djurslag Fastgödsel Urin Flytgödsel Fastgödsel + urin som sugs upp i ströbädden
Mjölkko*** 12,0 8,0 24,0 24,0
Kviga, diko, köttnöt, avelstjur 9,0 4,0 15,0 15,0
Ungnöt < 6 kk 2,4 1,2 4,0 4,0
Sugga med smågisar**** 3,0 3,5 7,0 8,3
Satellitsigga med smågisar***** 4,4 5,2 9,6 12,0
Slaktsvin* (x), avelssvin 0,7 1,0  2,0 2,4
Sinsugga** 0,8 1,2 2,4 2,4
Avvand smågris*(xx) 0,5 0,5 1,0 1,2
Häst - - - 12,0
Ponny - - - 8,0
Får, tacka med lamm, getabock, get med killingar 1,5 - - 1,5
Golvhöna, bloirlerhöna 0,05 - - 0,05
Burhöna 0,05 - - 0,05
Kalkon* 0,03 - - 0,03
Broiler, unghöna* 0,015 - - 0,015
Anka, gås* 0,04 - - 0,04
And* 0,025 - - 0,025

* Per djurtplats och år

** Berör s.k. suggpoolers centralenheter (nav), per djurplats och år

*** För högavkastande besättningar rekommenderas större lagervolymer än de som agnes i tabellen

**** Smågrisarna med till ca 11 veckors ålder (normalt suggstall)

***** Gäller satellitsvintstall, gödselmängder per suggplats när grisningarna på suggplatsen är 8 eller flera, smågrisarna beaktas fram till avvänjningsålder (ca 5 veckor)

(x) Gäller slaktsvin vars genomsnittliga slaktvikt är 90kg. Om slaktvikten är högre används det värde som getts för en sinsugga.

(xx) Smågris i uppfödning, ålder 5-11 veckor

Om det an­sam­las högst 25 m3 torr­göd­sel om året el­ler om du lag­rar högst 25 m3 torr­göd­sel åt gång­en på går­den får du lag­ra göd­seln på ett tätt flak el­ler ett mot­sva­ran­de un­der­lag som står un­der tak el­ler som täcks med en pre­sen­ning.

Om du tar emot och lag­rar stall­göd­sel ska du ha en göd­sel­stad som di­men­sio­ne­ras en­ligt den mängd som tas emot per år. Ingen göd­sel­stad be­hövs om du för­va­rar torr­göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat med en torrsub­stans på minst 30 % på åkern un­der sprid­nings­ti­den i högst fyra veck­or i vän­tan på sprid­ning­en.

4.1.2 Lagring av torrgödsel vid exceptionella situationer

Torr­göd­sel med en torrsub­stans­halt på minst 30 % kan du lag­ra i stack, om ar­bets­tek­nis­ka el­ler hy­gi­e­nis­ka skäl krä­ver det.

Med ar­bets­tek­niskt skäl av­ses ex­em­pel­vis men­fö­re el­ler att an­ord­ning­ar i göd­sel­sta­den har gått i olag. Som hy­gi­e­niskt skäl kan man anse till ex­em­pel sjuk­dom­salst­ra­re i stall­göd­seln, så­som sal­mo­nel­la, lis­te­ria el­ler någon an­nan sjuk­dom. Om du an­läg­ger en göd­sel­stack av ett hy­gi­e­niskt skäl ska skä­let all­tid ha god­känts av en ve­te­ri­när.

Lag­ring i göd­sel­stack får inte or­sa­ka ned­smuts­ning el­ler risk för ned­smuts­ning av vat­ten­drag. Det är all­tid förbju­det att lag­ra göd­sel i stack på grund­vat­ten­om­rå­den och om­rå­den som över­sväm­mas.

Pla­ce­ra stack­en på ett bä­ran­de åker­om­rå­de. På en slut­tan­de åker ska du pla­ce­ra stack­en nä­ra den öv­re kanten. Stack­en får inte pla­ce­ras på mind­re än 100 me­ters av­stånd från ett vat­ten­drag, ett ut­falls­di­ke el­ler en brunn för hus­hålls­vat­ten och på mind­re än fem me­ters av­stånd från ett dike. Bred ut ett minst 20 cen­ti­me­ter tjockt la­ger som bin­der väts­ka, ex­em­pel­vis torv, som bot­ten för stack­en och täck stack­en med en tät presenning. Av­lägs­na snön från plat­sen för stack­en och for­ma un­der­la­get så att väts­ka inte rin­ner ut i mil­jön. Du får an­läg­ga en ny stack på sam­ma plats ef­ter två mel­lan­år.

I en och sam­ma stack ska du pla­ce­ra minst den mängd stall­göd­sel el­ler or­ga­niskt göd­sel­fa­bri­kat som ska spri­das ut på en hek­tar el­ler högst den mängd som ska spri­das ut på hela skif­tet och på an­grän­san­de skif­ten. Stall­göd­sel el­ler or­ga­niskt göd­sel­fabrikat som lag­ras i stack ska du spri­da ut inom högst ett år från det att stack­en an­lagts.

Be­ak­ta ock­så de and­ra kra­ven som gäl­ler sprid­ning av stall­göd­sel och som har be­skri­vits i avsnitten 4.1.2. – 4.1.6.

Om du på grund av ett av ve­te­ri­nä­ren god­känt hy­gi­e­niskt skäl lag­rar torr­göd­sel i stack, är det inte nöd­vän­digt att spri­da stallgödseln i stack­en se­nast ett år ef­ter det att den an­la­des. Då finns det hel­ler inga be­gräns­ning­ar för den mängd torr­göd­sel som du pla­ce­rar i stack på åkern.

Med­de­la kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het om lag­ring av torr­göd­sel i stack 14 dygn in­nan du på­bör­jar lagring­en. Kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het ut­för vid be­hov en gransk­ning in­nan lag­ring­en i stack in­leds. Det ovan nämn­da kra­vet in­går inte i tvärvillko­ren, men det mås­te än­då be­ak­tas

4.1.3 Följ konstruktionskraven

Lag­rings­plat­ser för stall­göd­sel och oför­pack­a­de or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat, göd­sel­rän­nor och öv­ri­ga konstruktio­ner som är avsedda för led­ning av göd­sel ska vara vat­ten­tä­ta.

Kon­struk­tio­ner och an­lägg­ning­ar ska vara så­da­na att ing­en väts­ka kom­mer ut i mil­jön vid flytt och han­te­ring av stall­göd­sel el­ler vid töm­ning av lag­rings­plat­sen. Ut­för last­ning­en på un­der­lag med hård bot­ten som hål­ler för ma­ski­ners vikt och rö­rel­ser och från vil­ket man vid be­hov kan ta till­va­ra göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fabrikat som fal­lit ned el­ler ab­sor­be­rats.

Per­ma­nen­ta ut­fod­rings­p­lat­ser ska vara täck­ta och ha tät botten och den stall­göd­sel som an­sam­las ska avlägs­nas till­räck­ligt ofta. Kra­vet på att plat­sen ska vara täckt gäl­ler dock inte per­ma­nen­ta ut­fod­rings­plat­ser i rast­går­dar och rast­ha­gar som i funktionellt hän­se­en­de finns i när­he­ten av djur­s­tal­lar. Per­ma­nen­ta ut­fod­rings­plat­ser mås­te har tät bot­ten.

Sköt rast­ha­gar­na så att det inte kom­mer ut nä­rings­ut­släpp i yt- och grund­vat­ten.

Sam­la upp pres­sväts­ka från be­red­ning av en­si­la­ge och lag­ra den i en tät be­hål­la­re, el­ler för den till ett reningsverk för att behandlas.

4.1.4 Följ begränsningarna för spridning av stallgödsel

Sprid göd­sel­med­len på åkern så att det inte sker nå­gon av­rin­ning i vat­ten och så att al­ven inte för­tä­tas. Vid göds­ling­en ska du be­ak­ta ge­nom­snitt­lig skör­de­ni­vå, od­lings­zon, växt­följd, väx­el­bruk och jord­art.

Man måste bestämma jordarten på ett skifte som ska gödslas. Ett villkor för miljöförbindelsen är en gällande markkartering som också inbegriper analys av jordarten. Om du inte har ingått miljöförbindelse, och inte har den markkartering som krävs för den, måste du låta någon göra analysen separat.

Sprid ald­rig göd­sel­me­del på snö­täckt, fru­sen el­ler vat­ten­mät­tad mark.

Det är för­bju­det att spri­da stall­göd­sel och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat på åkern un­der pe­ri­o­den 1.11 – 31.3. Du får av­vi­ka från ti­den då sprid­ning av stall­göd­sel är för­bju­den och ut­fö­ra sprid­ning till ut­gång­en av no­vem­ber i si­tu­a­tio­ner där stall­göd­sel un­der växtperi­o­den inte har kun­nat ut­nytt­jas som göd­sel­me­del på en åker på grund av ex­cep­tio­nel­la vä­der­leks­för­hål­lan­den. Som excep­tio­nel­la vä­der­leks­för­hål­lan­den be­trak­tas si­tu­a­tio­ner där en åker på grund av lång­va­ri­ga rik­li­ga regn och li­ten av­dunst­ning va­rit så våt att det­ta för­hind­rat höst­sprid­ning av stall­göd­sel se­nast i ok­to­ber.

Om du spri­der stall­göd­sel i no­vem­ber ska du gö­ra en an­mä­lan om det till kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het fö­re ut­gång­en av ok­to­ber. Anmälningskravet ingår inte i tvärvillkoren, men det måste ändå beaktas.

Med hän­syn till sprid­nings­tid­punk­ten kan du för­va­ra torr­göd­sel och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat vars halt av torrsub­stans är 30 % på åkern i fyra veck­or i vän­tan på sprid­ning­ inom ramen för den tillåtna spridningstiden.

Om du spri­der stall­göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat på åkern mås­te stall­göd­seln myl­las ner el­ler åkern plö­jas inom ett dygn från sprid­ning­en. Om du spri­der stall­göd­seln el­ler det or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­ka­tet i växtbe­stån­det med slang­s­pri­da­re el­ler som bred­sprid­ning, krävs det inte att den myl­las ner.

Om du be­va­rar växt­täck­et på ett åker­skif­te över vin­tern får du spri­da stall­göd­sel och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat från och med 15.9 en­dast ge­nom pla­ce­ring, om det inte gäl­ler sprid­ning av stall­göd­sel fö­re sådd av höst­säd.

Göds­ling­en längs med vat­ten­drag är be­grän­sad. Det är för­bju­det att göds­la när­ma­re ett vat­ten­drag än fem me­ter. På den följande fem me­ters zo­nen från vat­ten­dra­get är det för­bju­det att spri­da stall­göd­sel och organiska göd­sel­fa­bri­kat som ytspridning, om åkern inte be­ar­be­tas inom ett dygn från sprid­ning­en. De ovannämn­da göds­lings- och yt­sprid­nings­för­bu­den hindrar dock inte att hus­djur be­tar på om­rå­de­na i frå­ga.

På så­da­na de­lar av åker­skif­ten där lut­ning­en är minst 15 pro­cent är sprid­ning av flyt­göd­sel, urin och fly­tan­de or­ga­nis­ka göd­sel­fabri­kat på an­nat sätt än ge­nom pla­ce­ring all­tid för­bju­det. Med en del av ett åkerskifte avses en areal som är minst 25 ar (0,25 ha). And­ra typ­er av stall­göd­sel och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat som sprids ut på slut­tan­de de­lar av åker­skif­ten ska be­ar­be­tas in i jor­den inom tolv tim­mar från sprid­ning­en.

Om du an­vän­der pres­sväts­ka från en­si­la­ge och av­rin­nings­vat­ten från rast­ha­gar som göd­sel­me­del ska ock­så de ovan nämn­da be­gräns­ning­ar­na för sprid­ning av göd­sel­me­del föl­jas.

4.1.5 Följ de maximala kvävegödselmängderna

I frå­ga om stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat som in­ne­hål­ler stall­göd­sel får den mängd to­tal­kvä­ve som sprids år­li­gen vara högst 170 kg/ha.

Följ grän­ser­na som an­ger max­i­ma­la mäng­der lös­ligt kvä­ve vid kvä­ve­göds­ling­en. I de max­i­ma­la mäng­der­na lös­ligt kvä­ve in­går det lös­li­ga kvä­vet i oor­ga­nis­ka göd­sel­me­del, stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur, in­klu­si­ve stall­göd­seln som upp­kom­mer när djur går på bete, samt i or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat.

De max­i­ma­la mäng­der­na kvä­ve­göd­sel per växt­art an­ges i ta­bell 8. På åker­skif­ten som an­vänds för bete har kvä­vet i den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken be­ak­tats i de max­i­ma­la kvä­ve­göd­sel­mäng­der­na.

Om göd­sel­mäng­den för lös­ligt kvä­ve över­sti­ger 150 kg/ha om året ska mäng­den de­las upp på minst två omgång­ar och ti­den mel­lan sprid­ning­ar­na ska vara minst två veck­or.

På hös­ten från och med 1.9 får mäng­den lös­ligt kvä­ve i stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur och i or­ga­nis­ka gödsel­fa­bri­kat som sprids vara högst 35 kg/ha. Mäng­den lös­ligt kvä­ve som spri­dits på hös­ten be­ak­tas i sin hel­het som en del av göds­ling­en av föl­jan­de grö­da.

Ta­bell 8. De max­i­ma­la mäng­der­na lös­ligt kvä­ve per år (kg/ha) för oli­ka grup­per av växt­ar­ter.

Växt Mineraljordar Organogena jordar
Korn, havre och blandad spannmål 160 120
Vårvete 170 130
Höstråg

på hösten 30

på våren 150

på hösten 30

på våren 120

Vårråg 160 120
Höstvete, rågvete och speltvete

på hösten 30

på våren 170

på hösten 30

på våren 140

Övriga sädesslag, blandningar av dem och andra jordbruksgrödor 160 120
Vall 250 210
Beten 210 170
Höstrybs och höstraps* 200 160
Vårrybs och vårraps 170 130
Lin, majs, oljehampa och solros 150 110
Baljväxter 60 40
Sockerbeta 170 130
Tidig potatis 100 80
Stärkelsepotatis 130 90
Annan potatis 120 80
Kålväxter och purjolök 250 210
Andra lökväxter 160 120
Rotfrukter 200 170
Krydd- och örtväxter 120 80
Andra grönsaks- och trädgårdsväxter 210 170
Bär- och fruktväxter 140 100
Plantskoleproduktion 200 160

* Gödsling före ingången av september betraktas inte som höstgödsling, men den dras av från maximimängderna.

4.1.6 Låt göra en stallgödselanalys med fem års mellanrum och för bok över gödslingen varje år

I stall­göd­se­l­ana­ly­sen be­stäms hal­ter­na lös­ligt kvä­ve, to­tal­kvä­ve och to­tal­fos­for i stall­göd­seln. Pla­ne­ra göds­ling­en på ba­sis av an­ting­en stall­göd­se­l­ana­ly­sen el­ler ta­bell­vär­de­na (Ta­bell 9). Spa­ra upp­gif­ter­na i stall­göd­se­l­ana­ly­sen och va­ru­de­kla­ra­tio­ner­na för or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat så att du på be­gä­ran kan visa upp dem för tillsyns­myn­dig­he­ten.

Skyldigheten att låta göra en stallgödselanalys gäller en gård där mängden stallgödsel som uppkommer och/eller som används som gödselmedel direkt på åkern är större än 25 m3 om året.

Ta­bell 9. Ta­bell­vär­den för stall­göd­sel.

Stallgödselslag

Tot. P

kg/m3

Lösl. N

kg/m3

Tot. N

kg/m3

Nötkreatur strögödsel 1,0 1,1 4,0
Nötkreatur flytgödsel 0,5 1,7 2,9
Nötkreatur urin 0,1 1,5 2,5
Svin strögödsel 2,8 1,2 4,6
Svin flytgödsel 0,8 2,2 3,4
Svin urin 0,2 1,3 2,0
Får och get strögödsel 1,3 1,0 4,9
Häst strögödsel 0,5 0,4 2,6
Höna strögödsel 5,6 4,2 9,4
Broiler strögödsel 3,6 2,7 8,7
Kalkon strögödsel 4,4 3,2 8,0
Räv strögödsel 12,7 1,4 6,5
Mink strögödsel 12,1 0,9 5,2

 

För bok över gödslingen varje år. An­teck­ning­ar­na ska på be­gä­ran läm­nas till till­syns­myn­dig­he­ten. Bok­fö­ring­en ska per jordbruksskifte in­ne­hål­la upp­gif­ter om mäng­den stall­göd­sel och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat samt kvä­ve­göd­sel som an­vänts för till­för­sel av nä­rings­äm­nen på åk­rar­na samt det lös­li­ga kvä­vet och to­tal­kvä­vet i dem, skör­de­ni­vå­er­na och tid­punk­ter­na då stall­göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat har spri­dits på åk­rar­na.

4.2 Skydda naturen

Bevara jordbruksmarkens naturvärden

Bå­de i den na­tio­nel­la lag­stift­ning­en och i EU:s ha­bi­tat­di­rek­tiv in­går krav på att be­va­ra den bio­lo­gis­ka mångfalden.  För att det­ta mål ska för­verk­li­gas krävs att na­tur­vär­de­na be­ak­tas i all verk­sam­het, ock­så inom jord­bru­ket. Vil­da väx­ter och djur samt na­tur­typer­na ut­gör lands­byg­dens cen­tra­la na­tur­vär­den. Många ar­ter och na­tur­typ­er kan än­då ta ska­da av od­lings­åt­gär­der­na. Syf­tet med EU:s ha­bi­tat­di­rek­tiv och få­gel­di­rek­tiv är att åstad­kom­ma en så­dan skydds­ni­vå för de ar­ter och na­tur­typ­er som be­trak­tas som vik­ti­ga att de inte läng­re mins­kar i an­tal.

I tvär­vill­ko­ren in­går att skyd­da na­tu­ren i de Natura 2000 –om­rå­den som in­rät­tats med tan­ke på skydd av de na­tur­typ­er och habitat som an­ges i ha­bi­tat- och få­gel­di­rek­ti­vet.Vill­ko­ren som gäl­ler skydd av na­tur­typ­er och ar­ter en­ligt ha­bi­tat­di­rek­ti­vet upp­fylls om du iakt­tar skydds­be­slu­ten om Na­tu­ra 2000 –om­rå­den och bestämmelserna om nationalparker, naturreservat och andra statliga naturskyddsområden och på det sät­tet sä­ker­stäl­ler att de na­tur­typ­er och livsmil­jö­er som lig­ger till grund för skyd­det av Na­tu­ra 2000 -om­rå­det inte betyd­ligt för­säm­ras eller störs.

Skydda fåglar

I tvärvillkoren ingår också att skydda fåglar och i synnerhet de få­gel­ar­ter och deras livsmiljöer som avses i fågel­di­rek­ti­vet. Tvärvillkorens krav som gäl­ler fåg­lar upp­fylls när du iakt­tar åt­gärds­be­gräns­ning­ar­na i naturskydd­s­pro­gram som in­rät­tats en­ligt na­tur­vårds­la­gen, be­slut och be­stäm­mel­ser om na­tur­skydds­områden, skyddade naturtyper och fö­re­komst­plat­ser för ar­ter som krä­ver sär­skilt skydd, samt be­stäm­melserna om nationalparker, naturreservat och Na­tu­ra 2000 -om­rå­de­n.

Skyddade naturtyper får inte ändras så att bevarandet av naturtypens särdrag i området äventyras och försämrar fåglarnas livsmiljöer. NTM-centralerna fattar beslut om gränserna för skyddade naturtyper och delger områdets ägare och innehavare beslutet. Skyddade naturtyper kan vara till exempel naturliga dungar som till betydande del består av ädla lövträd, hassellundar, klibbalskärr, sandstränder i naturtillstånd, ängar vid havsstranden, trädlösa eller av naturen trädfattiga sanddyner, enbevuxen ängsmark, lövängar, samt stora enstaka träd och trädgrupper som dominerar ett öppet landskap.

Försämra inte naturvärdena i Natura 2000 -områden

Na­tur­typ­er som ska skyd­das ge­nom EU:s Na­tu­ra 2000 -nät­verk upp­räk­nas i bi­la­ga I till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet, djur- och växt­ar­ter­na upp­räk­nas i ha­bi­tat­di­rek­ti­vets bi­la­ga II och få­gel­ar­ter­na upp­räk­nas i bi­la­ga I till få­gel­di­rek­ti­vet. Dess­utom skyd­das ock­så and­ra flyttfå­gel­ar­ter. I ta­bel­ler­na 10-11 har vi sam­lat de vik­ti­gas­te av de i bi­la­gor­na för­teck­na­de skyd­da­de få­gel­ar­ter och djur- och växt­ar­ter som fö­re­kom­mer på jord­bruks­mark.

Ta­bell 10. Få­gel­ar­ter som på­träf­fas i jord­bruksmil­jö­er och som lig­ger till grund för va­let av Na­tu­ra 2000 -om­rå­den

Områden Förekomstområde
Jorduggla Asio flammeus kärr, åkrar och trädesåkrar (häcking); åkrar och strandängar (jakt)
Sydlig kärrsnäppa Calidris alpina schinzii havsstrandängar, betesmarker
Brun kärrhök Circus aeruginosus åkrar och strandängar (jakt) / söda och mellersta Finland
Blå kärrhök Circus cyaneus åkrar och strandängar (jakt) / hela Finland utom den sydligaste delen
Ängshök Circus pygargus åkrar och strandängar i södra och västra Finland (jakt) / Abå-Björneborg, Uleaborgstrakten, Nyland)
Kornknarr Crex crex trädesåkrar, åkrar, ängar / södra och mellersta Finland
Ortolansparv Amberiza hortulana åkrar / hela Finland utom Lappland
Trana Grus grus åkrar och strandängar som häcknings- matplats, rastar på åkrar under flytten
Törnskata Lanius collurio öppna marker med buskvegetation, ängar med enbuskvegetation, icke odlade åkrar som håller på att växa igen med sly, trädgårdar etc.
Brushane Philomachus pugnax strandängar och oversvämmade åkrar (under flytten) / hela Finland
Ljungpipare Pluavialis apricaria under flytten på strandängaroch översvämmade åkrar / nästan hela Finland
Höksångare Sylvia nisoria buskage, igenväxande åkrar som inte odlas i sydvästra Finland, sydkusten
Orre Tetrao tetrix åkrar som spel- och matplats / hela Finland
Grönbena Tringa glareola strandängar och översvämmade åkrar (under flytten) / hela Finland
Vitkindad gås Branta leucopsis åkrar och strandängar som mat- och rastplatser under flytten / södra och västra Finland
Fågelarter på Natura 2000 -områden Förekomstområde
Gäss åkrar som mat- och rastplatser under flytten / hela Finland
Tornfalk åkrar, ängar och närliggande skogsdungar som jakt- och häckingsplatser / hela Finland
Tringa ssp. åkrar som mat- och rastplatser under flytten / hela Finland

Ta­bell 11. Ar­ter som fö­re­kom­mer i jord­bruksmil­jö och som är skyd­da­de på ba­sis av be­stäm­mel­ser­na om Na­tu­ra 2000 -om­rå­den.

Växtart Livsmiljö / förekomstområde
Rysk småborre Agrimonia pilosa torra och friska ängsmarker i Natura-områden, Tavastland / Mellersta Finland
Småsvalting Alisma wahlenbergii havsstrandängar, lågvatten, betesmarker / Bottenviken
Hänggräs Arctophila fulva havsstrandängar, lågvatten / Bottenviken
Dvärglåsbräken Botrychium simplex ängar och hällmarkstorrängar främst i närheten av havsstranden, betesmarker / Egentliga Finland
Bred hästvans Hippuris tetraphylla havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken
Ävjepilört Persicaria foliosa översvämmande stränder, betesmarker / södra och västra Finland
Strandviva Primula nutans havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken
Arktiskt saltgräs Puccinella phryganodes havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken
Insektart Livsmiljö / förekomstområde
Högnordisk gräsfjäril Erebia medusa polaris torra och friska ängsmarker / längs med älvarna i Enare Lappland
Ärenprisnätfjäril Euphydryas aurinia friska ängsmarker där det växer ängsvädd som föda för larven / sydöstra Finland
Boknätfjäril Euphydryas maturna skogsgläntor, skogsbeten, ängar och åkrar som tagits ur odling / sydostra Finland
Stor guldvingei Lycaena dispar strandängar (och ruderatmarker)
Violet guldvinge Lycaena helle friska och fuktiha ängsmarker där det växer omrot som föda

Av de om­rå­den som i Finland valts ut till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000 lig­ger ca 5500 hek­tar på jord­bruks­mark. I dessa om­rå­den fö­re­kom­mer na­tur­typ­er och ar­ter i jord­bruksmil­jö, som krä­ver sär­skilt skydd. Hos kom­mu­nen el­ler NTM-cen­tra­len för ditt om­rå­de tar du reda på om det finns Na­tu­ra 2000 -om­rå­den på de mar­ker du besitter och vad som i syn­ner­het bör skyd­das på des­sa områden.

Du får inte för­stö­ra el­ler för­säm­ra ar­ter el­ler na­tur­typ­er som lig­ger till grund för att om­rå­det har valts till ett Natu­ra 2000-om­rå­de. Det­ta för­bud gäl­ler all slags verk­sam­het. Om du tän­ker vid­ta en åt­gärd som be­tyd­ligt kan för­säm­ra na­tur­vär­de­na i ett Na­tu­ra 2000 -om­rå­de ska du inom 30 dygn fö­re åt­gär­den läm­na in en anmälan om sa­ken till nä­rings-, tra­fik- och mil­jö­cen­tra­len. Det kan t.ex. vara frå­ga om att rö­ja en åker på ett om­rå­de som in­går i nät­ver­ket Na­tu­ra 2000.

De na­tur­typ­er som fö­re­kom­mer i jord­bruksmil­jö och som krä­ver skydd en­ligt ha­bi­tat­di­rek­ti­vet är havsstrandäng­ar, tor­ra he­dar, tor­ra gräs­mar­ker och busk­fa­ci­es på kalksub­strat, art­ri­ka Nar­dus-gräs­mar­ker, artri­ka tor­ra-fris­ka låg­lands­gräs­mar­ker, nor­diskt alvar och pre­kam­bris­ka kalk­häll­mar­ker, Mo­li­nia-äng­ar, fuk­ti­ga gräs­mar­ker med hög ört­ve­ge­ta­tion, al­lu­vi­a­la äng­ar, slåt­ter­äng­ar i låg­lan­det, hög­län­ta slåt­ter­äng­ar, löv­äng­ar (ham­lings­äng­ar och stubb­skott­säng­ar) samt träd­kläd­da be­tes­mar­ker.

För­bu­det mot att ska­da na­tur­vär­de­na gäl­ler alla de na­tur­vär­den som lig­ger till grund för att om­rå­det valts till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000. Va­let kan grun­da sig på be­ho­vet att skyd­da en el­ler fle­ra na­tur­typ­er el­ler ar­ter. Ar­ter som fö­re­kom­mer i jord­bruksmil­jö är till ex­em­pel korn­knarr, or­to­lan­sparv och törn­ska­ta samt av in­sek­ter­na hög­nor­disk gräs­fjä­ril, ären­pris­nät­fjä­ril och vi­o­lett gull­vinge.

När det gäl­ler Na­tu­ra 2000 -ob­jekt i jord­bruksmil­jö är det till för­del att de blir sköt­ta. I pla­ner­na för sköt­sel och an­vänd­ning av Natu­ra 2000 -om­rå­den be­skrivs all­mänt de åt­gär­der med vil­ka man kan be­främ­ja om­rå­dets natur­vär­den. Det är skäl att från fall till fall pla­ne­ra sköt­seln av jord­bruks­mar­ker på Na­tu­ra 2000 -om­rå­de­na tillsam­mans med mil­jö­myn­dig­he­ten.

Om det på din gård finns jord­bruks­mark som är be­lä­gen i en nationalpark, ett naturreservat, ett annat statsägt na­tur­skydds­område el­ler ett om­rå­de som hör till ett na­tur­vårds­pro­gram, el­ler om där finns livsmil­jö­er för fågelar­ter som krä­ver sär­skilt skydd och som skyd­dats ge­nom myn­dig­hets­be­slut eller skyddade naturtyper eller om din gård har jord­bruks­mark i ett Na­tu­ra 2000 -om­rå­de el­ler i dess ome­del­ba­ra när­het, ska du beakta föl­jan­de aspek­ter:

  • Na­tur­typ­er som lig­ger till grund för val av om­rå­det till Na­tu­ra 2000 -om­rå­de (bi­la­ga I till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet) får inte för­säm­ras el­ler för­störas.
  • Ar­ter som lig­ger till grund för val av om­rå­det till Na­tu­ra 2000 -om­rå­de (bi­la­ga II till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet) får inte för­säm­ras el­ler för­störas.
  • Få­gel­ar­ter el­ler de­ras livsmil­jö­er som lig­ger till grund för val av om­rå­det till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000 får inte av­se­värt försämras.
  • Bestämmelserna som hänför sig till skyddsbeslut som rör din gård.
  • Då du pla­ne­rat åt­gär­der som be­tyd­ligt kan för­säm­ra de na­tur­vär­den som lig­ger till grund för skyd­det av ett Na­tu­ra 2000 -om­rå­de, men som inte an­nars krä­ver till­stånd el­ler bör an­mä­las, ska du inom 30 dygn fö­re åt­gär­den läm­na in en an­mä­lan om sa­ken till nä­rings-, tra­fik- och mil­jö­cen­tra­len.
  • Om NTM-cen­tra­len inom 30 dygn ef­ter att an­mä­lan an­länt för­bju­der el­ler be­grän­sar åtgärden ska det­ta be­slut iakt­tas.
  • På jord­bruks­mar­ken på en gård som hör till ett av stats­rå­det god­känt na­tur­skydd­s­pro­gram har inte vid­ta­gits så­da­na åtgärder som även­ty­rar syf­tet med om­rå­dets skydd.

5. Föreskrivna verksamhetskrav gällande folkhälsa samt djurhälsa och växtskydd

  • Användning av växtskyddsmedel
  • Produkter som inte får användas för utfodring av djur
  • Livsmedels- och foderhygien på animalie- och växtproduktionsgårdar, ämnen som är förbjudna för produktionsdjur, rester av växtskyddsmedel och djurläkemedel i livsmedel
  • Märkning och registrering av djur
  • Villkor vid import och handel på den inre marknaden; TSE-sjukdom

5.1 Använd och förvara växtskyddsmedlen rätt

Vid övervakningen av tvärvillkor övervakas:

  • För växt­skyd­det har en­dast an­vänts så­da­na växt­skydds­me­del som är god­kän­da i Fin­land.
  • Växt­skydds­med­len har an­vänts kor­rekt, en­ligt an­vis­ning­ar­na i för­pack­ning­s­på­skrif­ter­na, och de har för­va­rats se­pa­rat från livs­me­del och fo­der, utom räck­håll för barn och en­ligt an­vis­ning­ar­na på för­pack­ning­en.
  • Man har fört bok över an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del

Växt­skydds­me­del är be­kämp­nings­me­del mot ska­de­djur, ogräs och växt­sjuk­do­mar samt till­växtre­gle­ran­de me­del. Det är en­dast tillå­tet att an­vän­da så­da­na växt­skydds­me­del som är god­kän­da för sitt bruks­än­da­mål i Fin­land. Ett re­gis­ter över god­kän­da växt­skydds­me­del finns på sä­ker­hets- och ke­mi­ka­li­e­ver­kets (Tu­kes) webb­plats http://www.tu­kes.fi/sv/.

Växt­skydds­me­del ska an­vän­das kor­rekt med hän­syn till prin­ci­per­na för god växt­skydd­s­prax­is. Jord­bru­kar­na skall sät­ta sig in i växt­skydds­med­lens gäl­lan­de bruks­an­vis­ning­ar och föl­ja dem. An­teck­ning­ar om an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del mås­te gö­ras.

Växt­skydds­me­del ska an­vän­das kor­rekt med hän­syn till prin­ci­per­na för god växt­skydd­s­prax­is. Jord­bru­kar­na skall sät­ta sig in i växt­skydds­med­lens gäl­lan­de bruks­an­vis­ning­ar och föl­ja dem. An­teck­ning­ar om an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del mås­te gö­ras.

5.1.1 God växtskyddspraxis

Jordbrukarna ska iaktta god växtskyddssed. Växtskyddsmedel ska användas enligt de tillåtna användningsändamålen i bruksanvisningarna för växtskyddsmedlen. Behandlingen med växtskyddsmedel väljs, doseras och utförs tidsmässigt i enlighet med bruksanvisningen så att man uppnår en godtagbar effekt med den minsta mängd växtskyddsmedel som behövs. Vid valet av behandling med växtskyddsmedel beaktas de lokala förhållandena och möjligheterna att använda odlingsteknisk och biologisk bekämpning.

Ytterligare information:

  • Säkerhets- och kemikalieverket Tukes (www.tukes.fi)
    • Växtskyddsmedel
    • Växtskyddsmedelsregister
  •  Kasvinsuojeluseura (www.kasvinsuojeluseura.fi)
    • Växtspecifika guider
    • Boken Aktuella växtskyddsanvisningar
  • Livsmedelsverket 
    • Växter – odling och produktion (flyghavre, växtsjukdomar och skadeinsekter, sorter)

5.1.2 Användning av växtskyddsmedel på gården

Preparat som är godkända i Finland

Endast preparat som är godkända i Finland får användas som växtskyddsmedel. Tukes beslutar om godkännandet av preparat som är avsedda som växtskyddsmedel i Finland och om villkoren för deras användning och upprätthåller register över i Finland godkända växtskyddsmedel. På Tukes webbplats finns ett bekämpningsmedelsregister som innehåller aktuella uppgifter om växtskyddsmedel.

Påskrifter på växtskyddsmedlets förpackning

Växtskyddsmedlen skall användas korrekt, dvs. jordbrukaren måste följa de bindande användningsföreskrifter som anges på preparatets emballage.

Av förpackningen framgår växtskyddsmedlets:

  • bruksändamål (t.ex. ogräsbekämpningsmedel)
  • användningsobjekt (t.ex. vårvete)
  • anvisningar om förvaringen
  • bruksmängder och tidpunkter
  • begränsningar för användningen
  • personlig skyddsutrustning

Det datum då preparatet godkändes för användning som bekämpningsmedel har också tryckts på förpackningen. Där meddelas också namnen på de verksamma ämnen som ingår i växtskyddsmedlet och mängderna av dessa ämnen. Vidare har varningstexter och fraser som anger risker och säkerhetsåtgärder angetts på förpackningen. Anvisningar om skyddsutrustning, eventuella besprutningsanvisningar och andra nödvändiga påpekanden, t.ex. varningar för möjlig utveckling av resistens1), framgår också av förpackningen. Begränsningar för användningen av ett preparat är bland annat karenstid2) och åtgärder för att förhindra miljöolägenheter. Begränsningen kan också gälla behandlingstidpunkten eller användningen av skörden. Åtgärder för att förhindra miljöolägenheter är restriktioner för användning av preparatet i närheten av vattendrag och på grundvattenområden, begränsningar för upprepat bruk och varningar som gäller olika organismer (t.ex. bin).

Förpackningspåskrifterna kan ändras med tiden och därför är det skäl att gå in på Tukes webbplats och i växtskyddsmedelsregistret kontrollera de gällande påskrifterna.

Mer information om miljöbegränsningar och andra förpackningspåskrifter för växtskyddsmedel finns på Tukes webbplats.

1) Med resistens avses en organisms motståndskraft, dvs. förmåga att tolerera någon yttre verkan. I samband med bekämpningsmedel innebär resistensen ogräsens, växtsjukdomarnas eller skadedjurens motståndskraft mot bekämpningsmedel.
2) Karenstid anger den tid i dagar som måste förflyta från sista behandling med ett växtskyddsmedel till skördetillfället.

Förvaring av växtsyddsmedel

Växtskyddsmedlen måste förvaras separat från livsmedel och foder samt utom räckhåll för barn, enligt anvisningarna på emballaget. Växtskyddsmedlen ska förvaras i låst utrymme om det krävs så i förpackningspåskrifterna. Växtskyddsmedlens fysikaliska och kemiska egenskaper kan förändras om de förvaras under en lång tid – preparaten kan bli giftigare än förut eller så kan effekten bli annorlunda. Överåriga eller från registret avförda växtskyddsmedel ska förstöras på det sätt som anges i förpackningspåskrifterna.

Bokföring över användningen av växtskyddsmedel i samband med tvärvillkoren

Jordbrukaren skall föra anteckningar över de växtskyddsåtgärder han har utfört.

Anteckningar förs om:
  • odlingsväxten
  • växtskyddsmedlets namn
  • bekämpningsdatum och mängden växtskyddsmedel som använts
  • den areal på vilken växtskyddsmedlet har använts.

Bokföringen över användningen av växtskyddsmedel ska sparas minst tre år i tvärvillkoren men i miljöersättning minst fyra år efter avslutningen av förbindelseperioden. Om jordbrukaren har ingått en förbindelse om miljöersättning är de växtskyddsanteckningar som förts enligt villkoren för miljöersättning tillräckliga.

Begränsningar för användning i närheten av vattendrag

Eftersom vissa växtskyddsmedel eller de aktiva substanserna i dem är giftiga för vattenorganismer har man utfärdat begränsningar för användningen av dem så att vattendragen inte förorenas. Denna begränsning innebär att preparatet inte får användas på ett visst avstånd från ett vattendrag. Begränsningen har angetts på förpackningen. Mer information om vattendragsbegränsningar finns på Tukes webbplats.

Användning på grundvattenområden

Man måste iaktta särskild försiktighet då växtskyddsmedel används på grundvattenområden. Vissa växtskyddsmedel, de aktiva substanserna i dem eller deras nedbrytningsprodukter är lättrörliga och därför är det helt och hållet förbjudet att använda dem på grundvattenområden (grundvattenområden av klass I och II) eller så är användningen begränsad. Förbudet eller begränsningen har angetts på förpackningen. Grundvattenfrasens ovillkorliga bestämmelser måste följas. Innan jordbrukaren skaffar och använder ett växtskyddsmedel bör han eller hon försäkra sig om att det är tillåtet att använda preparatet på grundvattenområden. På Tukes webbplats finns mer information om grundvattenbegränsning. Jordbrukaren kan också höra sig för hos kommunens landsbygdsnäringsmyndighet om ett visst bekämpningsmedel får användas på grundvattenområden eller inte. Mer information om skyddet av grundvattnet finns på delen 3.7 Skydda grundvattnet av den här guiden.

Begränsningar för upprepat bruk

Det finns begränsningar för att flera år i rad använda vissa växtskyddsmedel på samma jordbruksskifte eller område. Detta beror på att en del preparat kan utgöra en risk för marklevande organismer om de används flera år i rad eller så kan preparaten stanna kvar i marken fram till följande vegetationsperiod utan att brytas ned, vilket ökar risken för att de anrikas i marken. Begränsningen i fråga om upprepat bruk har angetts på preparatets förpackning. På Tukes webbplats finns mer information om begränsningar av upprepad användning.

5.2 Ha omsorg om fodersäkerheten

Övervakningen av tvärvillkor hänför sig till fodersäkerhet och spårbarhet för foder:

  • avfall, farliga ämnen, växtskyddsmedel, biocider dvs. bekämpningsmedel mot skadliga levande organismer, utsäde, gödselmedel (också stallgödsel) och läkemedelsfoder har förvarats och hanterats korrekt och skilt från djurhållningsstället
  • foderbokföring
  • det har förts bok över användningen av växtskyddsmedel och biocider
  • fodret har skaffats av en registrerad eller godkänd foderföretagare
  • användning av förbjudet animaliskt protein
  • säkerställande av att det används foder innehållande animaliskt protein som lämpar sig för respektive djurart

Foder¹) inverkar också på livsmedelssäkerheten och därför måste de vara säkra och gå att spåra. Ett foder är inte säkert om det har en negativ effekt på djurhälsan eller miljön eller om ett animaliskt livsmedel inte är tryggt att använda som människoföda på grund av fodret. Foderföretagarna, inklusive jordbrukarna, bär ansvar för fodersäkerheten.

För spårbarheten måste hela foderkedjan från primärproduktion till handel registrera sig som foderföretagare och bok över foder måste föras. En jordbrukare som producerar, blandar, framställer eller utfodrar livsmedelsproducerande djur med foder i Finland ska registrera sig som foderföretagare hos Livsmedelsverket med blankett F (pdf). Ändringar till registret av primärproducenter av foder görs också med blankett F. Fram till år 2010 kunde registreringen utföras i samband med stödansökan.

Kraven som ställs på foder gäller odling och skörd av växter till foder, blandning och framställning av foder för eget bruk, för försäljning samt för överlåtelse utan ersättning. Kraven gäller dessutom utfodring av livsmedelsproducerande djur²) med hemmagjort och industriellt foder. En del av kraven, exempelvis kravet på foderbokföring och registrering som företagare inom primärproduktionen i foderbranschen, gäller inte för uppfödning av livsmedelsproducerande djur för privat hemmabruk. Vidare berörs transport, lagring och hantering av foder på produktionsstället samt transport av primärprodukter från produktionsstället till mottagaren, till exempel till en annan gård eller en foderfabrik, av kraven.

¹) Foder avser varje ämne eller produkt inklusive tillsatser som är avsedd för oral utfodring av djur, oavsett om ämnena eller produkterna är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade. Till exempel spannmål avsedd för utfodring av djur, hö, industriellt hel- eller kompletteringsfoder, c-vitamin och ensileringsmedel är foder.
²) Livsmedelsproducerande djur avser djur, som t.ex. nötkreatur, svin, höns och hästar, som används inom produktionen av livsmedel, antingen som sådana eller i form av produkter som djuren producerar.

5.2.1 Fodersäkerhet

Hantering, transport och lagring av foder på gården

I alla skeden av produktionen måste man se till att fodret skyddas från potentiella faktorer som kan leda till att fodret kontamineras och förfars. Foder får inte innehålla förbjudna ämnen. Förekomsten av skadliga ämnen, organismer och produkter i foder har begränsats genom att man har fastställt gränsvärden för skadliga ämnen och produkter i foder. Orsaken kan till exempel vara en mikrobiologisk sjukdomsalstrare i marken eller vattnet, rester av gödselmedel och bekämpningsmedel samt inkorrekt hantering och bortskaffande av avfall. Det är viktigt att man bekämpar skadedjuren både för foderhygienens skull och för att förebygga djursjukdomar. Bland annat på grund av risken för salmonella måste man också se till att fågelspillning inte kommer in i fodret. Också djurens strö måste skyddas mot kontaminering, eftersom djuren kanske äter av ströet fastän det inte är foder. Foder och strö ska bytas ut tillräckligt ofta och man måste se till att de inte börjar ruttna. Resultaten av analyser som utförts på foderprover och har betydelse för fodersäkerhet måste beaktas i produktion.

Det foderutdelningssystem som är i bruk på gården måste säkerställa att djuren får bara foder som är avsett för dem. De utrymmen, anordningar, behållare och transportmedel som används när man tillverkar, förpackar, hanterar, lagrar och transporterar foder eller utfodrar djur ska rengöras regelbundet och vid behov desinficeras efter rengöringen. Också djurens dricksanordningar måste rengöras regelbundet. Framför allt efter hantering och användning av foderläkemedel3) ska fordonen och utrustningen för foderhantering och utfodring rengöras så att man undviker att kontaminera följande foderparti.

3) Foderläkemedel är blandningar av ett eller flera veterinärmedicinska läkemedel och foder, som på grund av sina botande eller förebyggande egenskaper eller övriga medicinska egenskaper är avsedda att ges till djur utan vidare bearbetning.

Djurens dricksvatten och det vatten som används för rengöring av anordningar och redskap måste vara rent. Vid betesutfodring måste man ta hänsyn till fastställda karenstider för växtskyddsmedlen. Tiden mellan spridning av stallgödsel och bärgning av foder eller betesgång måste vara tillräckligt lång så att gödseln inte förorenar fodret. Om man använder något gödselfabrikat av animaliskt ursprung, exempelvis kött- och benmjöl, måste karenstiden mellan spridningen av gödselfabrikatet av animaliskt ursprung och foderbärgning eller betesgång vara minst 21 dygn.

Rengörings- och desinfektionskemikalier ska användas enligt bruksanvisningarna. Också andra biocider, gödselmedel och växtskyddsmedel ska förvaras, hanteras och användas enligt tillverkarens anvisningar. De, liksom också farliga ämnen, utsäde och avfall, måste hanteras och förvaras åtskilt från foder och djurhållningsplatser. Foder, inklusive foderläkemedel, avsedda för olika djurgrupper och djurslag ska förvaras så att de inte ges åt sådana djur som de inte är ämnade för. Den person som ansvarar för djurens utfodring ska ha de kunskaper och färdigheter som behövs för uppgiften.

Mer information:
Lagring av foder

Förbjudna ämnen, organismer och produkter i foder
Anvisningar för behörig bekämpning av råttor och möss

Förbud och begränsningar som gäller användning av animaliskt protein

Livsmedelsproducerande djur får inte utfodras med animaliskt protein eller foder innehållande sådant. Förbudet syftar till att förhindra spridningen av BSE hos nötkreatur (galna kosjukan). Det finns dock vissa undantag från förbudet (se tabell 12).

Det centrala i förbudet är att inga livsmedelsproducerande djur, med undantag vattenbruksdjur, får utfodras med kött/benmjöl och inga idisslare med fiskmjöl.

Tabell 12. Förbjuden/tillåten användning av animaliskt protein vid utfodring av livsmedelsproducerande djur.

Animaliskt protein (inklusive produkter som kan innehålla animaliskt protein) Idisslare Andra livsmedelsproducerande djur
Bearbetat animaliskt protein: kött / benmjöl Förbjudet Förbjudet*
Bearbetat animaliskt protein: andra animaliska biprodukter, såsom hornmjöl, blodmjöl Förbjudet Förbjudet*
Bearbetat animaliskt protein: fiskmjöl Förbjudet** Tillåtet på vissa villkor***
Bearbetat animaliskt protein: från insekter Förbjudet Förbjudet****
Blodprodukter från idisslare (t.ex. torkad plasma, torkade röda blodkroppar) Förbjudet Förbjudet
Blodprodukter drån icke-idisslare (t.ex. torkad plasma, torkade röda blodkroppar) Förbjudet Tillåtet på vissa villkor***
Hydrolyserat protein som härrör från andra kroppsdelar av idisslare än skinn och hudar Förbjudet Förbjudet
Animaliskt di- och trikalciumfosfat Förbjudet Tillåtet på vissa villkor***
Gelatin från idisslare Förbjudet Förbjudet
Mjölkprodukter Tillåtet på vissa villkor*** Tillåtet på vissa villkor***
Ägg och äggprodukter Tillåtet på vissa villkor***** Tillåtet på vissa villkor*****
Levande insekter Förbjudet Tillåtet på vissa villkor******

* Bearbetat protein från icke-idisslare får användasvid utfodring av vattenbruksdjur. Användningen förutsätter anmälningsskyldighet och i vissa fallett förfarande med godkännande (se nedan).

** Fiskmjöl år tillåtet i kommersiella mjölknäringar för oavvänjda idisslare. Om det på gården används mjölknäring innehållande fiskmjölska gården göra en anmälan om detta på blanket I. 

*** Användningen kan förutsätta anmälningsskyldighet och i vissa fallet förfarande med godkännande (se nedan). 

**** Bearbetat animaliskt protein från insekter får användas vid utfodring av vattenbruksdjur. Användningen förutsätter anmälningsskyldighet i vissa fall ett förfarande med godkännande (se nedan)

***** Det är tillåtet att använda ägg  och äggprodukter om man har säkerställt att de är fria från salmonella.

****** Det kan finnas begränsningar i användning av insektarter vid utfodring, ytterligare uppgifter.

Användning av fiskmjöl, bearbetat protein eller blodprodukter från icke-idisslare samt di- och trikalciumfosfat för utfodring av andra livsmedelsproducerande djur än idisslare förutsätter att följande krav uppfylls:

  • Om samma gård håller såväl idisslare som andra djur ska foder innehållande fiskmjöl, blodprodukter eller di- eller trikalciumfosfat hanteras helt åtskilt från idisslare och foder avsett för idisslare.
  • Kött/benmjöl eller blodmjöl från icke- idisslare eller bearbetat animaliskt protein från insekter får inte användas för utfodring av andra livsmedelsproducerande djur än vattenbruksdjur. Foder innehållande sådant ska förvaras utom räckhåll för andra livsmedelsproducerande djur och åtskilt från foder för andra livsmedelsproducerande djur.
  • Om dessa animaliska foder används på gården ska en anmälan om verksamheten först göras till Livsmedelsverket för registrering eller godkännande (blankett I). Kraven på anmälan gäller inte gårdar som använder helfoder, dvs. gårdar som inte tillverkar hemmablandningar. Kraven på anmälan hör samman med bekämpning och kontroll av BSE och andra TSE-sjukdomar.
  • Varaktiga förändringar i användningen av animaliskt protein på gården ska anmälas till Livsmedelsverket.

Blankett I för ansökan om användningen av animaliskt protein finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Vid användningen av mjölkbaserade produkter och före detta livsmedel vid utfodring av livsmedelsproducerande djur finns det begränsningar för att förhindra smittsamma sjukdomar. Mer information och blankett J för anmälan om användning av vissa mjölkbaserade produkter finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Begränsningar för användningen av fodertillsatser

Fodertillsatser är ämnen, mikroorganismer4) och fabrikat som avsiktligt tillsätts i foder. Syftet med tillsatserna är att till exempel inverka gynnsamt på fodrets eller de animaliska produkternas egenskaper eller att främja animalieproduktionen och djurens välbefinnande. Tillsatser är bl.a. spårämnen, vitaminer, urea och aminosyror samt koccidiostatika5). Också konserveringsmedel för ensilage är fodertillsatser eller deras blandningar dvs. förblandningar. Man måste föra bok över fodertillsatserna och förblandningarna.

Fodertillsatser får inte användas om de inte är godkända i Europeiska unionen. Användningen av fodertillsatser är förknippad med olika villkor beroende på typen av tillsats. Det finns bestämmelser om högsta tillåtna halt av vissa tillsatser, till exempel selen, i foder eftersom dessa tillsatser är giftiga för djur om den högsta tillåtna halten överskrids. Det är helt och hållet förbjudet att utfodra värphöns med foder innehållande koccidiostatika, och i fråga om andra fjäderfä kan det finnas ett användningsförbud under en viss period före slakt (karenstid).

Om en husdjursproducent använder fodertillsatser vid tillverkningen av egna hemmablandningar måste han registrera sig som foderföretagare hos Evira. Om en husdjursproducent använder koccidiostatika eller vissa tillsatser som inverkar på djurets produktion eller förblandningar innehållande sådana tillsatser för tillverkning av foder måste han utöver registreringen anhålla om godkännande hos Livsmedelsverket med blankett C. Kraven ovan gäller inte gårdar som använder kompletterande foder, helfoder eller ensileringstillsatser. Tillsatser ska användas enligt bruksanvisningarna på förpackningen.

Mer information:
Register över fodertillsatser  som är godkända i EU
Registrering som användare av fodertillsatser
Ansökan C om godkännande för användning av koccidiostatika eller vissa andra tillsatser eller förblandningar som inverkar på animalieproduktionen

4) Mikroorganism avser organismer som består av en eller ett fåtal celler, såsom bakterier, urdjur och encelliga alger.
5) Koccidiostat avser preparat avsedda för förhindrande av tarmsjukdomen koccidios hos fjäderfä.

Anmälningsskyldighet

Samtliga foderföretagare, inklusive jordbrukarna, är skyldiga att göra en anmälan till Livsmedelsverket om det finns en misstanke om att det foder de importerar, producerar, tillverkar eller distribuerar inte är säkert. Då ska omedelbara åtgärder vidtas för att dra bort fodret i fråga från marknaden och fodret får inte längre ges åt djur.

Ytterligare uppgifter:
Anmälningsskyldighet

5.2.2 Krav på foderbokföring i tvärvillkor

Man måste föra bok över foder, analysresultaten från foderproverna samt användningen av växtskyddsmedel och biocider. Kravet på bokföring gäller också foderläkemedel samt tillsatser och förblandningar, till exempel ensileringsmedel. Bokföringen är ett grundläggande krav när det gäller spårbarheten för foder och det berör samtliga foderproducenter och husdjursproducenter. Det är nödvändigt att kunna spåra foder så att man i en eventuell risksituation kan dra tillbaka bestämda foderpartier från marknaden (ta dem ur bruk). Producenten måste föra bok över följande uppgifter:

  • I fråga om foder som köpts till gården; namn och adress för den som sålt/levererat fodret, produktens namn (t.ex. rybskross), leveransdatum, mängd och djurgrupp som utfodrats med fodret
  • I fråga om foder som överlåtits från gården; namn och adress för den som köpt/tagit emot fodret, produktens namn (t.ex. torrhö), leveransdatum och mängd
  • I fråga om gårdens egenproducerade foder; namnet på det foder som respektive djurgrupp har utfodrats med samt mängden
  • Tidpunkten för när man slutat använda fodret om det finns på grund av ett tillsatsämne, t.ex. koccidiostatika, eller ett läkemedel i fodret en karenstid som måste följas
  • Resultaten från de prov som tagits av fodret
  • Användningen av växtskyddsmedel
  • Användningen av biocider som tryggar fodersäkerheten, såsom desinfektionsmedel och skadedjursgifter, som används i foderhanteringslokaler och -lager eller vid behandling av utfodringskärl och transportmedel, förflyttnings- eller vägningsutrustning för foder

Dessutom ska jordbrukaren iaktta den nationella foderlagstiftningens krav på att foderlagrens identifikationer ska föras in i foderbokföringen, även om tvärvillkoren inte förutsätter att foderlagrens identifikationer antecknas i foderbokföringen. Mer information om foderlagrens identifikationer på Livsmedelsverkets webbplats.

Uppgifterna om foder kan exempelvis antecknas på den modellblankett som finns på Livsmedelsverkets webbplats (modellblanketten för foderbokföring).

Som bok­fö­ring räck­er ock­så att man spa­rar in­köps-/för­sälj­ningsve­ri­fi­ka­ten (skattebokföring), en ekologisk gårds bokföring över produktströmmarna, i frå­ga om fo­der­lä­ke­me­del bok­fö­ring­en över me­di­cinsk be­hand­ling och/el­ler i frå­ga om fo­der som producerats på går­den de skif­tes­bok­fö­ring­en en­ligt mil­jö­er­sätt­ning­ens förbindel­se­vill­kor, ifall de upp­gif­ter som krävs i bokföringen fram­går av dem.

Som bok­fö­ring av ana­lys­re­sul­ta­ten från fo­der­pro­ver, t.ex. som tagits i samband med myndighetstillsyn eller försäljning, räck­er att man spa­rar de ak­tu­el­la ana­lys­in­ty­gen.

Kraven på bokföring av växtskyddsmedel har beskrivits i guides delen 5.1.2 Användning av växtskyddsmedel på gården. Om jordbrukaren har ingått en förbindelse om miljöersättning är de växtskyddsanteckningar som förts enligt villkoren för miljöersättningen tillräckliga också för att uppfylla foderkraven. Bokföringen av biocidanvändning ska inbegripa namn, mängder och användningstider av använda biocider. Uppgifterna ska vid behov vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten. Foderbokföringen ska sparas minst fem år och bokföringen av biocideranvändning minst tre år.

I tvärvillkoren ingår också krav på bokföring över medicinsk behandling när det gäller att föra bok över foderläkemedel. Läs mer om kraven på bokföring över medicinsk behandling som gäller foderläkemedel i avsnitt 5.3.2 Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling i guiden.

5.2.3 Anskaffning av foder från registrerade eller godkända foderföretagare

I anslutning till fodrets spårbarhet och fodersäkerheten får foder skaffas enbart från registrerade eller godkända foderföretagare. När jordbrukarna skaffar foder till gården måste de försäkra sig om att den som säljer eller överlåter fodret är en registrerad eller godkänd foderföretagare. Skyldighet att registrera sig som primärproducenter av foder gäller inte en jordbrukare som årligen producerar foder på en högst 3 hektar stor odlingsareal och som levererar allt foder från denna areal till en lokal gård för att användas. Också när foder köps till gården direkt från ett annat EU-land måste man kontrollera att säljaren av fodret har registrerat sig som foderföretagare. Mer information och förteckningar över registrerade foderföretagare och primärproducenter av foder i Finland finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Mer information om användning av före detta livsmedel för utfodring av djur finns också på Livsmedelsverkets webblats.

5.3 Producera trygga livsmedel

5.3.1 Krav på primärproduktionsställen

Primärproduktionsställe (gård, produktionsenhet) är en gårdsbruksenhet, trädgård eller en annan plats där man bedriver primärproduktion av livsmedel.

Primärproducent (jordbrukare) är en person eller ett företag som bedriver primärproduktion av livsmedel, exempelvis odling av växter för livsmedelsproduktion, skörd, mjölkproduktion och alla de skeden inom animalieproduktionen som föregår slakt.

Gemensamma krav som gäller primärproduktionsställen

På primärproduktionen av livsmedel som härrör från djur, växter och svampar tillämpas Europeiska gemenskapens lagstiftning samt livsmedelslagen, lagen om medicinsk behandling av djur och de förordningar som utfärdats med stöd av dem. Det är jordbrukaren som ansvarar för att de livsmedel som jordbrukaren producerar är säkra och man ska därför ha tillräcklig information om livsmedlet och de hälsorisker som är förknippade med dess hantering.

Jordbrukaren ska se till och kontrollera att alla som står under dennas överinseende och hanterar livsmedel har tillräckliga insikter i livsmedelshygien. Om jordbrukaren misstänker att ett livsmedel som han producerat kan orsaka hälsorisker för människor, ska han underrätta kommunens livsmedelstillsynsmyndighet omedelbart (t.ex. chefen för hälsoövervakningen, kommunalveterinären eller hälsoinspektören) och vid behov dra igång återkallandet av en produkt som redan har överlåtits samt vidta andra åtgärder för att rätta till missförhållandena. Primärproducenten ska med hjälp av journalföring samt uppgifter och påskrifter på förpackningarna som sänds med produkten se till att livsmedlen är spårbara ända fram till detaljhandeln.

Ett primärproduktionsställe ska byggas och skötas så, att man inte äventyrar säkerheten hos de livsmedel som produceras och hanteras där. För att skydda produkterna från kontaminering ska fodertillsatser, veterinärmedicinska läkemedel, växtskyddsmedel, gödselfabrikat, biocider som exempelvis rodenticider och desinfektionsmedel samt andra farliga kemikalier och avfall hanteras, lagras och användas rätt.

Gården ska ha tillräcklig tillgång till vatten av god kvalitet för bevattning, dricksvatten för djuren och rengöring. Vattnet får inte ha främmande lukt eller smak eller innehålla mikroorganismer, parasiter eller främmande ämnen i sådana mängder som kan äventyra primärprodukternas säkerhet och de livsmedel som framställs av dem. Kvaliteten på vatten som används för bevattning av växter samt vatten som används för tvätt av produkter och utrustning ska i vissa fall analyseras regelbundet i laboratorium. Vattnet ska analyseras exempelvis då vatten från egen brunn används vid bevattning av växtdelar som är ätliga som sådana eller för tvätt av mjölkningsutrustning och mjölktank.

Livsmedelsproducerande djur ska ha ett sådant hälsotillstånd och skötas och hanteras på ett sätt som tryggar en god hygienisk kvalitet på de livsmedel som härrör från dem. Man ska sträva efter att förhindra att sjukdomar som smittar från djur till människor förs in till gården och att de sprids på eller från gården. När nya djur förs in till djurhållningsplatsen ska sjukdomsriskerna beaktas. Sjukdomsriskerna kan beaktas bland annat genom att nya djur som förs in till gården hålls åtskilt från andra djur eller genom att nya djur köps in bara från sådana djurhållningsplatser vars hälsotillstånd är känt. Jordbrukaren ska meddela myndigheten (veterinären som övervakar gården/kommunens livsmedelstillsynsmyndighet) om misstänkta sjukdomsfall på gården. Om problem upptäcks, ska primärproducenten vidta ändamålsenliga åtgärder för att korrigera situationen.

Krav på journalföring då det gäller primärproducenter

De upp­gif­ter som ak­tö­ren jour­nal­för be­hövs bland an­nat för att sä­ker­stäl­la livs­med­lens spår­bar­het då djur säljs el­ler skick­as till slakt. Jour­na­len kan be­stå av en el­ler fle­ra fi­ler (t.ex. jour­nal­fö­ring av dju­rens häl­sa och me­di­ci­ne­ring) och vara en del av ett kvalitets- el­ler an­nat sys­tem som an­vänds på pri­mär­pro­duk­tions­stäl­let.

I fö­re­ta­ga­rens jour­nal ska fin­nas upp­gif­ter om minst föl­jan­de om­stän­dig­he­ter till den del de be­rör pri­mär­pro­duk­tio­nen i frå­ga:

  • pri­mär­pro­duk­ter som le­ve­re­rats för an­vänd­ning som livs­me­del, för­va­ras i 1 år
  • pro­ver, un­der­sök­ning­ar och kon­trol­ler som är av be­ty­del­se för livs­me­dels­sä­ker­he­ten (t.ex. re­sul­tat av vat­ten­ana­ly­ser, program­met för kon­troll av res­ter av växt­skydds­me­del, un­der­sök­ning­ar av ju­ve­rin­flam­ma­tio­ner, sal­mo­nel­la­kon­troll samt kon­troll­rap­por­ter om t.ex. hy­gi­en­kon­trol­ler på går­dar med mjölk­pro­duk­tion, be­slut om kött­be­sikt­ning, upp­gif­ter om sjukdoms­fre­kven­sen hos svin, upp­gif­ter som be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­ren med­de­lar en pri­mär­pro­du­cent, kon­troll­be­sök i anslutning till sal­mo­nel­la­kon­troll­pro­gram­met), för­va­ras i 3 år (det ny­as­te ana­lys­re­sul­ta­tet från vat­ten­ana­ly­ser är tillräckligt)
  • mot­tag­na djur och djur som le­ve­re­rats till livs­me­del, för­va­ras i 1 år
  • slag och ur­sprung av det fo­der som getts åt dju­ren (mera information om journalföring av foder i punkt 5.2.2)
  • ve­te­ri­när­me­di­cins­ka lä­ke­me­del och an­nan be­hand­ling som dju­ren fått, be­hand­lings­da­tum samt ka­rens­tid (mera information om jour­nal­fö­ring av me­di­cinsk be­hand­ling i punkt 5.3.2).

Det lö­nar sig att vara nog­grann med jour­nal­fö­ring och för­va­ring av jour­na­ler­na, ef­ter­som kon­troll av jour­nal­fö­ring­en är en del av tvär­vill­kor­s­över­vak­ning­en på går­dar­na. Av­sak­nad av upp­gif­ter kan räk­nas som verk­sam­het som stri­der mot lag­stift­ning­en och kan leda till att stö­det sänks.

Särskilda krav som gäller mjölkproduktion

För gårdar med mjölkproduktion har utöver de allmänna kraven på primärproduktionen (som presenterats ovan) även fastställts särskilda krav som gäller mjölkproduktion.

Lokaler där man håller och mjölkar mjölkproducerande djur och hanterar mjölk samt redskap och utrustning för mjölkproduktion ska vara placerade och konstruerade på ett sådant vis att det finns goda möjligheter att se till att djuren är rena och friska, att mjölkningen utförs hygieniskt och mjölkråvaran är av god hygienisk kvalitet. Det ska finnas ett ändamålsenligt rum för rengöring och förvaring av utrustning och redskap som används då mjölken hanteras.

Djur

Djuren ska hållas rena och de får inte ha sjukdomar eller fel som försämrar mjölkens hygieniska kvalitet. Djurskötaren ska kontrollera att djuren är rena och i god kondition. Djur som uppvisar symptom på en sjukdom som kan försvaga mjölkens hygieniska kvalitet ska isoleras från de andra mjölkproducerande djuren.

Rum för kylning och förvaring av mjölk

De förhållanden under vilka mjölken kyls ner och förvaras får inte försämra mjölkens livsmedelssäkerhet. I de rum där det antingen förvaras eller kyls ner mjölk får man inte utöva verksamhet som försämrar mjölkens livsmedelssäkerhet. I synnerhet direkt förbindelse till djurhållningslokalerna och andra verksamheter som för med sig smuts i närheten av funktioner för nerkylning och förvaring av mjölk kan orsaka en risk för mjölkhygienen. Risken ska beaktas i verksamheten och omsorgsfullhet iakttas vid rengöring av lokaler och utrustning. Rummen för förvaring och nedkylning av mjölk ska skyddas mot skadedjur.

Mjölkningshygien

Före mjölkningen ska spenarna och vid behov juvret och området kring det rengöras omsorgsfullt.

I mjölk som överlåts som livsmedel får inte finnas några förändringar som tyder på juverinflammation eller några andra tecken på förändringar. Djur som uppvisar symptom på juversjukdomar eller sjukdomar som smittar till människor via mjölken, eller vars mjölk innehåller läkemedelsrester under medicinering och karenstid, ska antingen mjölkas till sist, med en separat mjölkningsmaskin, för hand eller mjölkas med utrustning som rengörs omedelbart efter mjölkningen. Mjölken från dessa djur mjölkas skilt och får inte överlåtas som livsmedel. Råmjölk mjölkas separat från annan mjölk och ska också förvaras skilt. Primärproducenten ska ha en verksamhetsplan för att försäkra sig om att mjölken från ett sjukt eller medicinerat djur kan avskiljas från den övriga mjölken under hela medicineringen och karenstiden. Medicinerade djur ska vara identifierbara under hela medicineringen och karenstiden.

Ytor som kommer i kontakt med mjölk

Ytor som kom­mer i kon­takt med mjölk ska vara gjor­da av slätt, tvätt­bart och gift­fritt ma­te­ri­al. Mjölk­nings­ut­rust­ning­en och -redska­pen ska hål­las rena. De ska tvät­tas ef­ter an­vänd­ning och des­in­fi­ce­ras vid be­hov. Ef­ter tvätt och even­tu­ell des­in­fi­ce­ring ska ut­rust­ning­en och red­ska­pen sköl­jas med rent vat­ten.

Kvaliteten på mjölkråvara som överlåts från gården

Efter mjölkningen ska mjölken kylas ned till +6 grader eller lägre så snabbt som möjligt och även förvaras i denna temperatur på gården. Mjölken får ändå inte frysa till. Mjölk som flyttas till en transportbehållare får ha en temperatur på högst +6 grader (i enskilda fall +10 grader om temperaturen på mjölken i transportbehållaren inte överstiger +6 grader till följd av detta). Mjölkråvara som överlåts från gården ska uppfylla kraven* på det totala antalet bakteriekolonier och cellhalt.

* Kor
Totalt antal bakteriekolonier: det geometriska medelvärdet för två månader ska vara under 100 000 cfu/ml, minst 2 prover/månad. Cellhalt: det geometriska medelvärdet för tre månader ska vara under 400 000 st./ml, minst 1 prov/månad. Det totala antalet bakteriekolonier i mjölkråvara som säljs direkt till konsumenten från gården ska vara under 50 000 cfu/ml och cellhalten under 250 000 st./ml.

* Övriga djur
Totalt antal bakteriekolonier: det geometriska medelvärdet för två månader ska vara under 1 500 000 cfu/ml, minst 2 prov/ månad; kravet är under 500 000 cfu/ml, om ingen värmebehandling ingår i tillverkningen av produkten. Det totala antalet bakteriekolonier i mjölkråvara av get som säljs från gården direkt till konsumenten ska vara under 50 000 cfu/ml.

Särskilda krav som gäller äggproduktion

För gårdar med äggproduktion har utöver de allmänna kraven på primärproduktionen (som presenteras ovan) även fastställts särskilda krav som gäller äggproduktion. 

Äggen ska skyddas mot skadlig inverkan utifrån. De ska hållas rena, torra och skyddas mot lukter, stötar och direkt solljus.

Företagaren ska journalföra undersökningar och kontroller som utförs i enlighet med programmet för salmonellakontroll. Denna journal ska förvaras på gården i minst 3 år.

Ytterligare information:
Om kraven på primärproduktion
Om kraven på analys av vatten och vattenkvalitet
Om det nationella programmet för salmonellakontroll

5.3.2 Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling

Tillåtna veterinärmedicinska läkemedel

Det är vik­tigt att man har kon­troll över an­vänd­ning­en av lä­ke­me­del för djur. Pro­duk­tions­djur får me­di­ci­ne­ras en­dast med så­da­na me­di­cins­ka pre­pa­rat som in­ne­hål­ler ett lä­ke­me­del som är god­känt att an­vän­das för produk­tions­djur. Om en ve­te­ri­när har ordinerat me­di­ci­ne­ring­en ska den bruks­an­vis­ning som ve­te­ri­nä­ren ger för lä­ke­med­let i frå­ga föl­jas. Bruks­an­vis­ning­en för läkemedel som kan kö­pas re­cept­fritt på apo­tek finns på bipack­se­deln. Ve­te­ri­nä­ren el­ler apo­te­ket läm­nar upp­gif­ter om lä­ke­me­del och hur de an­vänds rätt. Man mås­te all­tid för­säk­ra sig om att ett lä­ke­me­del an­vänds på rätt sätt och kon­trol­le­ra ka­rens­ti­den innan lä­ke­med­let ges åt dju­ret. Lägg mär­ke till att den ka­rens­tid som ve­te­ri­nä­ren fö­re­skri­ver kan av­vi­ka från den ka­rens­tid som nämns på bi­pack­se­deln. Pro­du­cen­ten mås­te på ett fö­re­skri­vet sätt föra bok över de lä­ke­me­del som getts åt dju­ren.

Sä­ker­he­ten för alla lä­ke­me­del som är god­kän­da för pro­duk­tions­djur ut­vär­de­ras, och vid be­hov har det fastställts en ka­rens­tid för lä­ke­me­del av­sed­da för pro­duk­tions­djur som ska föl­jas. Med ka­rens­tid av­ses en från den tid­punkt då lä­ke­me­del sis­ta gång­en gavs räk­nad mi­ni­mi­tid inom vil­ken kött el­ler and­ra pro­duk­ter av ett slak­tat djur el­ler dju­ret el­ler mjölk, ho­nung el­ler ägg som dju­ret pro­du­ce­rat inte får över­lå­tas för att an­vän­das som livs­me­del. Pro­duk­ter som fåtts av dju­ret un­der ka­rens­ti­den får en­ligt bestämmel­ser­na an­vän­das som livs­me­del en­dast i sär­skil­da fall. Pro­duk­tions­djur ska kun­na iden­ti­fi­e­ras un­der den tid me­di­cinsk be­hand­ling och lä­ke­me­dels­be­hand­ling på­går samt un­der lä­ke­med­lets ka­rens­tid. Jord­bru­ka­ren ska se till att ka­rens­ti­der­na följs, om man inte bryr sig om att föl­ja ka­rens­ti­der­na kan det leda till allt­för hö­ga hal­ter av lä­ke­me­dels­res­ter i livs­med­let vil­ket försämrar livs­me­dels­sä­ker­he­ten.

Bokföring över läkemedelsbehandling av produktionsdjur

Kra­vet på att pro­duk­tions­dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska föra jour­nal gäl­ler alla djur som hålls, föds upp, sköts el­ler slak­tas för pro­duk­tion av livs­me­del. I bok­fö­ring­en an­teck­nas de lä­ke­me­del som ve­te­ri­nä­ren har gett åt pro­duk­ti­ons­dju­ret samt de lä­ke­me­del som äga­ren själv el­ler nå­gon an­nan per­son har gett. Ock­så läkeme­dels­fo­der som dju­ret har fått mås­te an­teck­nas i bok­fö­ring­en.

Vid övervakningarna av tvärvillkor kontrolleras följande omständigheter som gäller journalföringen:
  • dju­rets el­ler djur­grup­pens iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter
  • da­tum för me­di­ci­ne­ring­en
  • lä­ke­med­lets el­ler fo­der­lä­ke­med­lets in­di­ka­tion;
  • lä­ke­med­lets namn
  • mäng­den lä­ke­me­del el­ler fo­der­lä­ke­me­del;
  • fast­ställd ka­rens­tid för lä­ke­med­let el­ler fo­der­lä­ke­med­let; samt

Det re­kom­men­de­ras att EU-sig­nu­met på öron­mär­ket an­vänds som iden­ti­fi­ka­ti­ons­upp­gift för t.ex. nöt­kre­a­tur, get­ter och får. Med gi­ven mängd av lä­ke­med­let av­ses den mängd lä­ke­me­del t.ex. i mil­li­li­ter el­ler gram som givits åt dju­ret. Med den som sålt läkemed­let av­ses den ve­te­ri­när som gi­vit el­ler sålt lä­ke­med­let el­ler det apotek el­ler mot­sva­ran­de fö­re­tag som sålt lä­ke­med­let. I stäl­let för ve­te­ri­nä­rens namn kan man an­vän­da veteri­nä­rens iden­ti­fi­ka­ti­ons­num­mer.

An­teck­ning­ar­na om dju­rets me­di­ci­ne­ring kan föras ex­em­pel­vis in i dju­rets se­mi­ne­rings- och häl­so­kort, i svinstalls­jour­na­len el­ler häl­so­kon­troll­bo­ken. Att för­va­ra de skrift­li­ga rap­por­ter el­ler re­cept som ve­te­ri­nä­ren utfär­dat om me­di­ci­ne­ring­en i en mapp räck­er ock­så som bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring­en, om dju­rets äga­re eller in­ne­ha­va­re kom­plet­te­rar hand­ling­ar­na med de upp­gif­ter som sak­nas. Jord­bru­ka­ren kan an­vän­da sig till ex­em­pel av den blankett som finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Upp­gif­ter­na om dju­rets me­di­ci­ne­ring kan ock­så an­tecknas i ett se­pa­rat häf­te el­ler en bok som re­ser­ve­rats för än­da­må­let. Man kan ock­så föra bok­fö­ring­en i ett el­ekt­ro­nisk sys­tem. Ett vill­kor för över­lå­tel­se av lä­ke­me­del till så­da­na äga­re el­ler in­ne­ha­va­re av djur som an­slu­tit sig till ett riks­om­fat­tan­de djur­häl­so­vårds­pro­gram är att jour­nal ska föras över alla de lä­ke­me­del som ett produkti­ons­djur be­hand­lats med i ett sys­tem för upp­följ­ning av häl­so­vår­den, om sys­te­met har en så­dan möj­lig­het, el­ler i nå­got an­nat mot­sva­ran­de el­ekt­ro­niskt sys­tem, från vil­ket upp­gif­ter­na kan över­fö­ras till sys­te­met för upp­följ­ning av häl­so­vår­den.

In­tyg som ska spa­ras vid jour­nal­fö­ring­en är re­cept från ve­te­ri­när och skrift­li­ga re­do­gö­rel­ser över ut­läm­ning av lä­ke­me­del el­ler me­di­cinskt fo­der samt öv­ri­ga in­tyg från ve­te­ri­när, apo­tek el­ler stäl­le som läm­nat ut det medicins­ka fod­ret om för­sälj­ning­en av läke­med­len el­ler de me­di­cins­ka fod­ren el­ler an­nan ut­läm­ning. Det kan ex­em­pel­vis vara kvit­ton på re­cept­fria lä­ke­me­del som köpts på apo­tek (ex­em­pel­vis järn­till­skott för gri­sar och fly­tan­de me­del som in­tas via mun­nen).

Bok­fö­ring­en ska föras så att upp­gif­ter­na om den en­skil­da dju­rens el­ler djur­grup­pens samt­li­ga me­di­cineringarna lätt kan fås fram un­der hela den ti­den som bok­fö­ring­en be­va­ras. Bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring av pro­duk­ti­ons­djur ska be­va­ras i minst fem år ef­ter den sis­ta be­hand­ling­en, obe­ro­en­de av om dju­ret är vid liv el­ler inte.

Förbjudna ämnen

Föl­jan­de lä­ke­me­dels­sub­stan­se som främ­jar dju­rens till­växt och av­kast­ning får inte an­vän­das för be­hand­ling av pro­duk­ti­ons­djur: stil­ben och stil­ben­de­ri­vat samt de­ras sal­ter och est­rar, äm­nen som har ty­re­o­sta­tisk verkan, 17-beta-est­ra­di­ol och de­ras esterderivat. En­dast en ve­te­ri­när får an­vän­da vis­sa and­ra äm­nen med östro­gen andro­gen el­ler ges­ta­gen ver­kan samt beta-agonis­ter för be­hand­ling av en­skil­da ani­ma­lie­pro­duk­ti­ons­djur i vis­sa noga av­grän­sa­de fall.

Till för­bjud­na äm­nen hörs så­da­na äm­nen (till ex­em­pel klo­ram­fe­ni­kol, met­ro­ni­dat­sol el­ler ni­tro­fu­ra­ner), om vilkas res­ter i livsmedel det inte går att fast­stäl­la en för kon­su­men­ten sä­ker gräns för re­st­äm­nes­hal­ten. Använd­ning­en av äm­nen för­bjuds för pro­duk­ti­ons­djur utom för häs­tar, om det i häst­pas­set el­ler iden­ti­fi­e­rings­hand­ling­ar­na an­ges att det är för­bju­det att slak­ta häs­ten för an­vänd­ning till livs­me­del.

Djur som har be­hand­lats med lä­ke­me­del i strid mot la­gen el­ler pro­duk­ter av ett så­dant får inte släp­pas ut på mark­na­den. Om förbjud­na till­växt­be­främ­jan­de äm­nen på­träf­fas i le­van­de djur el­ler djur­pro­duk­ter är det all­tid frå­ga om en grov för­se­el­se. Om ett djur har be­hand­lats med en för­bju­den lä­ke­me­dels­sub­stans ska re­gi­on­för­valt­nings­ver­ket be­stäm­ma att dju­ret ska av­li­vas. Slaktkrop­pen och de pro­duk­ter som här­rör från den mås­te de­strue­ras.

Övervakning av läkemedelsrester och förbjudna ämnen samt bokföringen över medicinsk behandling av djur

Över­vak­ning­en av främ­man­de äm­nen i ani­ma­lis­ka livs­me­del grun­dar sig på livs­me­dels­la­gen och är en del av hy­gi­e­n­över­vak­ning­en av livs­me­del. La­gen om me­di­cinsk be­hand­ling av djur in­ne­hål­ler be­stäm­mel­ser om djurens me­di­ci­ne­ring och över­vak­ning­en i sam­band med den samt om bok­fö­ring­en över me­di­cinsk behandling. I för­ord­ning­en om främ­man­de äm­nen i livs­me­del in­går detal­je­ra­de be­stäm­mel­ser om över­vakning­en av främ­man­de äm­nen.

För att tryg­ga kon­su­men­ter­nas häl­sa ge­nom­förs år­li­gen ett na­tio­nellt pro­gram för över­vak­ning av förekomsten av främ­man­de äm­nen i livs­me­del, där man över­va­kar att det inte an­vänds för­bjud­na äm­nen vid upp­föd­ning­en av pro­duk­ti­ons­djur och att resterna av tillåt­na lä­ke­me­del för djur i livs­med­len inte över­skri­der de fö­re­skriv­na gräns­vär­de­na. Re­gi­on­för­valt­nigs­myn­dig­he­ter och de ve­te­ri­nä­rer som är un­der­ställ­da re­gi­on­för­valt­nings­ver­ken och ar­be­tar på de­ras för­ord­nan­deav­ses den ve­te­ri­när som gi­vit el­ler sålt lä­ke­med­let el­ler det apotek el­ler mot­sva­ran­de fö­re­tag som sålt lä­ke­med­let. I stäl­let för ve­te­ri­nä­rens namn kan man använ­da ve­te­ri­nä­rens iden­ti­fi­ka­ti­ons­num­mer.

De prov som ana­ly­se­ras inom ra­men för pro­gram­met tas av re­gi­o­nal­för­valt­nings­myn­dig­he­ter­na, kom­mu­nens livs­me­dels­till­syns­myn­dig­he­ter och Livsmedelsverkets be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­rer. Prov tas bå­de på går­dar­na och i t.ex. slak­te­ri­er­na av le­van­de djur och kött (nöt­kre­a­tur, svin, får, häst, fjä­der­fä (höns, broi­ler, kal­kon), häg­nat vilt (and, ren, vild­svin, struts)), av mjölk, ägg och ho­nung. Pro­ven tas all­tid utan för­hands­an­mä­lan och så att den ur­sprung­li­ga pro­duk­tions­går­den kan spå­ras. Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska på egen kost­nad läm­na tillsyns­myn­dig­he­ten den hjälp som be­hövs för till­sy­nen och in­spek­tio­nen. Dju­rets äga­re el­ler inneha­va­re är skyl­dig att ord­na så­da­na för­hål­lan­den att in­spek­tio­nen och prov­tag­ning­en kan ut­fö­ras tryggt och med beaktan­de av dju­rets nor­ma­la be­te­en­de.

Om re­sul­ta­tet av ett prov som tas inom över­vak­ning­en av främ­man­de äm­nen stri­der mot be­stäm­mel­ser­na ska myn­dig­he­ten ome­del­bart bör­ja ut­re­da fal­let. Man vid­tar en in­spek­tion på går­den för att för­sö­ka ut­re­da ursprung­et för lä­ke­me­dels­res­ten och or­sa­ken till att re­sul­ta­tet är i strid med be­stäm­mel­ser­na. I sam­band med in­spek­tio­ner­na grans­kas ock­så jord­bru­ka­rens bok­fö­ring över me­di­cinsk be­hand­ling av djur. Med hjälp av en nog­grann och be­stäm­mel­se­en­lig bok­fö­ring kan jord­bru­ka­ren visa att han hand­lat kor­rekt när det gäl­ler den me­di­cins­ka be­hand­ling­en av djur.

Om be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­ren el­ler kom­mu­nens till­syns­myn­dig­het miss­tän­ker att ett ani­ma­liskt livs­me­del innehål­ler hög­re hal­ter av främ­man­de el­ler för­bjud­na äm­nen än vad som tillå­tet en­ligt lag­stift­ning­en är myndig­he­ten skyl­dig att lå­ta ana­ly­se­ra livs­med­let för sä­ker­stäl­lan­de av dess sä­ker­het. Det görs ock­så ett stort an­tal re­st­äm­nes­ana­ly­ser inom an­lägg­ning­ar­nas egen­kon­troll. Tester för res­ter av mik­ro­blä­ke­me­del görs av mjöl­ken vid me­je­ri­er­na och vid slak­te­ri­er­na av njur­prov. Om det vi­sar sig att gränsvär­det för främ­man­de äm­nen över­skrids görs en an­mä­lan till den myn­dig­het som över­va­kar an­lägg­ning­ar­na, som i sin tur star­tar en offici­ell ut­red­ning av fal­let. Ock­så om jord­bru­ka­ren vill kan han ef­ter ka­rens­ti­dens ut­gång, och in­nan han levere­rar mjölk från det me­di­ci­ne­ra­de dju­ret till me­je­ri­et, ut­fö­ra ett test av rest­hal­ter­na av mik­ro­blä­ke­me­del i mjöl­ken som ett led i sin egen­kon­troll.

Om det vi­sar sig vid un­der­sök­ning­en att pro­du­cen­ten har hand­lat i strid mot be­stäm­mel­ser­na be­ak­tas förseelsen ock­så vid tvär­vill­kor­s­över­vak­ning­en och den kan med­fö­ra stöd­på­följ­der.

5.3.3 Rester av växtskyddsmedel

För växter som odlas till livsmedel och foder får bara användas sådana växtskyddsmedel som är godkända för sitt bruksändamål i Finland. På Säkerhets- och kemikalieverkets (Tukes) webbplats finns en förteckning över godkända växtskyddsmedel under adressen www.tukes.fi. När växtskyddsmedlen används på korrekt sätt och med hänsyn till de karenstider som ska hållas innan produkternas släpps ut på marknaden överskrids inte de tillåtna gränsvärdena för de växtskyddsmedel som används. De högsta tillåtna halterna finns bl.a. på kommissionens webbplats.

Övervakningen av att resterna av växtskyddsmedel är förenliga med bestämmelserna utförs bl.a. inom ramen för det nationella kontrollprogrammet för bekämpningsmedelrester där prover samlas in från partiaffärer, packerier, detaljaffärer och gårdsbruksenheter. Proven tas så att de kan spåras till den gård där de har tagits. Prov tas ibland också på gårdar där man vid kontroller som gäller användningen av växtskyddsmedel har upptäckt sådana försummelser som kan leda till att halterna av växtskyddsmedelsrester i produkterna strider mot bestämmelserna.

Om det visar sig att halten av växtskyddsmedelsrester i proven överskrider de fastställda gränserna beaktas förseelsen också i tvärvillkorsövervakningen.

5.4 Märkning och registrering av djur

Vid övervakningen av tvärvillkor övervakas:

  • Att du har registrerat dig som djurhållare av den djurart gården har
  • Att uppgifterna i registret är uppdaterade
  • Förteckningen över djur på djurhållningsstället är uppdaterad
  • Märkningen är i ordning
  • Djurens närvaro på djurhållningsstället/gården

Märkning och registrering av djur är inget nytt krav. När en djursjukdom bryter ut måste man veta på vilken plats vart och ett djur har funnits vid respektive tidpunkt så att de djur som sannolikt har fått smittan, dvs. som i något skede kommit i kontakt med det sjuka djuret, kan avskiljas från andra djur.

5.4.1 Krav på märkning och registrering av djur

En person som håller svin, nötkreatur eller får- och getdjur ska:

  • registrera sig hos kommunens landsbygdsnäringsmyndighet som djurhållare av den aktuella djurarten
  • se till att djuren hålls i en registrerad djurhållningsplats som har ett djurhållningsplatssignum
  • se till att djurens märkning är i ordning
    • det finns lediga märken för de djur som föds (nötkreatur, får, getter)
    • djuren är märkta och registerade enligt bestämmelserna utfärdade enligt djurart
    • ersättningsmärken beställda och fastsatta enligt behov (nötkreatur, får, getter)
  • förteckning över djuren är uppdaterad på varje hållningsplats (nötkreatur, får, getter och svin)
  • registeringsanmälningar har lämnats inom utsatt tid
    • om nötkreatur i nötkreatursregistret som uppdateras av Mtech Digital Solutions Ab
    • om svin i svinregistret som uppdateras av Mtech Digital Solutions Ab
    • om får och getter i får- och getregistret som uppdateras av Mtech Digital Solutions Ab
  • anmälan om antalet svin har lämnats enligt bestämmelserna

Försummelse att följa de ovan nämnda kraven leder till att stöden minskas ifall gården blir föremål för övervakning av märkningen och registreringen av djur.

Närmare anvisningar och bestämmelser om kraven finns i anvisningarna om märkning och registrering av olika djurarter.

5.4.2 Anvisningar för märkning och registrering av djur efter djurart

I de efter djurart upprättade anvisningarna har man samlat de märknings- och registreringskrav som ingår i EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen. Därtill presenteras i anvisningarna till exempel de anmälningskanaler som man använder när man beställer öronmärken och ersättande märken eller lämnar en anmälan.

Anvisning om märkning och registrering av nötdjur, Anvisning om märkning och registrering av får och getter samt Anvisning om märkning och registrering av svin kan skrivas ut på Livsmedelsverkets internetsidor Märkning och registrering. Det går också att avgiftsfritt beställa anvisningarna hos kundstjänst av nötkreatur-, får- och get- och svinregistret (Mtech Digital Solutions Ab).

5.4.3 Terminologi

Djurhållare

En fysisk eller juridisk person som ansvarar för djuren permanent. Även de som håller ett sommarfår eller en sommargris är djurhållare. Djurförmedlare som tillfälligt ansvarar för ett djur hör inte till denna grupp. En djurhållare ska anmäla sig till kommunens landsbygdsnäringsmyndigheter och registrera sig som hållare av djurarten i fråga. När verksamheten avslutas ska detta anmälas på motsvarande sätt. Innan verksamheten avslutas görs först en anmälan om avlägsnande till det aktuella registret och först därefter en anmälan om att verksamheten upphör till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet.

Djurhållningsplats

En enhet som består av en eller flera anläggningar, byggnader, hägn eller andra platser där produktionsdjur hålls, uppföds eller hanteras (ladugårdar, lösdriftsladugårdar, djurhallar, betesmarker).

Djurhållningsplatssignum

Ett signum som fås då djurhållningsplatsen registreras och vilken skall användas när man meddelar till registret om ändringar i uppgifterna om hållningsplatsens djur (köp, försäljning, förflyttning till en annan hållningsplats osv.) Signumet är en 12-siffrig teckenserie som börjar på FI.

Öronmärke

Ett av Livsmedelssäkerhetsverket och/eller fr.o.m. 1.1.2019 Livsmedelsverket godkänt märke (nötkreatur, får och getter) med ett färdigtryckt EU-signum för djuret. Alla efter 1.1.1998 födda nötkreatur och i huvudsak efter 9.7.2005 födda får och getter måste ha två märken. För nötkreatur födda den 1.1.2021 eller senare måste hjälpmärket vara elektroniskt, s.k. e-märke.

Märkningssignum

Ett signum som är djurhållningsplatsspecifikt och som används för märkning av svin. Signumet antingen tatueras eller skrivs på öronmärket.

Djurförteckning

En uppdaterad djurförteckning per djurhållningsplats som djurhållaren upprätthåller och varav bl.a. framgår basuppgifterna om djuren, eventuella datum för köp och avlägsnande, förflyttningsdatum, även uppgifter om avgångsplats och destination. För varje djurart (nötdjur, svin, får och getter) finns det egna regler för journalföringen. Uppgifterna i förteckningarna ska sparas i minst tre år. Om nötdjur-, fårdjur- el­ler getdjur­hållaren an­mä­ler hän­del­ser­na via en elektronisk anmälningskanal, be­hövs ing­en skild djur­för­teck­ning på papper. Då finns det heller inget krav på att djurförteckningen ska förvaras.

Register, djurregister

En adb-baserad databas, till vilken varje djurhållare ska meddela basuppgifterna om sina djur och de förändringar som skett.

Efter djurart upprättade blanketter om registrering som djurhållare och djurhållningsplatser och ett exempel på en djurförteckning per djurhållningsplats av olika djurarter kan skrivas ut på Livsmedelsverkets internetsidor Märkning och registrering.

5.5 Djursjukdomar

Kontrollobjekt i samband med tvärvillkoren

Om nå­gon TSE-sjuk­dom fö­re­kom­mer på går­den görs på sam­ma sätt som ti­di­ga­re en kontroll av om går­den har iakt­ta­git skyldighe­ten att gö­ra an­mä­lan om djur­sjuk­do­mar. Dessutom kontrolleras om myndighetens föreskrifter för att förhindra spridningen av TSE har följts på gården samt om tillsynsmyndigheten har fått nödvändig information för att klarlägga TSE-sjukdomens ursprung och utbredning. Om djur som är föd­da någon an­nan­stans än i Fin­land har förts in till en får- och get­gård, kon­trol­le­ras om djur­häl­so­kra­ven som gäl­ler TSE-sjuk­do­mar har följts i sam­band med in­för­seln av dju­ren.

5.5.1 TSE-sjukdomar

TSE (trans­mis­si­bel spon­gi­form ence­fa­lo­pa­ti) är ett sam­lings­namn för ett fler­tal lik­ar­ta­de sjuk­do­mar som förekom­mer hos fle­ra oli­ka djur­ar­ter. De mest kän­da TSE-sjuk­do­mar­na som fö­re­kom­mer hos djur är BSE hos nöt­kre­a­tur och scra­pie hos får och get­ter.

Anmälningsskyldighet

Den som hål­ler djur ska ome­del­bart un­der­rät­ta kom­mun­ve­te­ri­nä­ren om han el­ler hon upp­täck­er att ett djur upp­vi­sar symp­tom som ty­der på TSE-sjuk­dom. Ty­pis­ka ti­di­ga symp­tom är änd­rat be­te­en­de och skygg­het. Sena­re drab­bas dju­ret av stör­ning­ar i balans och ko­or­di­na­tion, darr­ning­ar och kram­per. I slut­ske­det kan dju­ret inte sti­ga upp. Hos får och get­ter kan scra­pie ock­så or­sa­ka av­mag­ring och kraf­tig klå­da, som gett sjuk­do­men dess fins­ka namn: ”kut­katauti”.

Ock­så i frå­ga om själv­dö­da djur och djur som av­li­vats på går­den ska an­mä­lan gö­ras till kommunveterinären ifall dju­ren upp­vi­sa­de neu­ro­lo­gis­ka symp­tom fö­re sin död. Symp­to­men på TSE va­ri­e­rar kraf­tigt och sjuk­do­men går inte med sä­ker­het att på­vi­sa hos ett le­van­de djur. Sjuk­do­men kon­sta­te­ras ge­nom la­bo­ra­to­rie­und­er­sök­ning­ar av det dö­da dju­rets hjär­na.

Ett djur som even­tu­ellt li­der av en TSE-sjuk­dom får inte flyt­tas från djur­håll­nings­plat­sen. Om länsve­te­ri­nä­ren anser att det gäller en reell misstanke om TSE-sjukdom (s.k. formell misstanke om djursjukdom), kan länsveterinären bestämma att djuret ska isoleras eller avlivas. Om det bestäms att djuret ska avlivas tar man efter avlivningen prover av djuret för undersökning avseende TSE. Dessutom kan länsveterinären genom sitt beslut begränsa för­flytt­ningar av djurhållningsplatsens djur. Läns­ve­te­ri­nä­ren styr och över­va­kar åt­gär­der­na, om TSE miss­tänks el­ler har kon­sta­te­rats. Djurhållaren ska följa myndighetens föreskrifter för att förhindra spridningen av TSE samt ge tillsynsmyndigheten nödvändig information för att klarlägga TSE-sjukdomens ursprung och utbredning.

5.5.2 TSE-sjukdomar vid handel på den inre marknaden samt vid import från och export till andra än EU-medlemsstater

Jord­bru­ka­ren ska vid han­del på den inre mark­na­den sä­ker­stäl­la att får, get­ter samt de­ras em­bry­on och könscel­ler som an­länt till går­den från and­ra EU-län­der el­ler som skick­ats från går­den till and­ra EU-län­der uppfyl­ler de häl­s­o­vill­kor som ställts på för­flytt­ning­ar­na. När det gäl­ler Nor­ge och Schweiz iakt­tas sam­ma villkor som vid han­del på den inre mark­na­den. Jordbrukaren ska också säkerställa att ett vederbörligt veterinärintyg har utfärdats för export av levande djur samt deras embryon och könsceller. I sam­band med tvär­vill­kors­kon­trol­len grans­kar myn­dig­he­ter­na i häl­so­in­ty­gen att de vill­kor som ställts för för­flytt­ning­ar mel­lan EU-län­der samt för exporter har följts för TSE-sjuk­do­mar­nas del. För djur som importeras från län­der ut­an­för EU sä­ker­ställs uppfyl­lan­det av TSE-vill­ko­ren i sam­band med den ve­te­ri­nä­ra gräns­kon­trol­len.

TSE-villkoren vid handel på den inre marknaden

Jordbrukaren ska se till att kommunveterinären kontrollerar de får och getter som förflyttas från gården till en annan EU-medlemsstat innan djuren avsänds från gården. Kommunveterinären beviljar det hälsointyg som krävs för djuren vid handel på den inre marknaden efter att ha konstaterat att villkoren är uppfyllda.

Jordbrukaren ska kontrollera de får och getter samt könsceller och embryon från får och getter som anlänt till gården från andra EU-medlemsstater och säkerställa att villkoren för djurens hälsa, inbegripet villkoren för TSE-sjukdomar, uppfylls i de hälsointyg som beviljats djuren. Om villkoren inte uppfylls måste jordbrukaren ta kontakt med kommunveterinären.

TSE-villkor vid import från länder utanför EU

När det gäller djur som importeras från länder utanför EU säkerställer man uppfyllandet av TSE-villkoren i samband med veterinär gränskontroll. Vid gränskontrollen görs en granskning av att alla importvillkor uppfylls.

Jordbrukaren ska se till att de nötkreatur, får och getter samt könsceller och embryon från får och getter som anlänt till gården från länder utanför EU har kommit in till EU:s territorium via veterinär gränskontroll och att de åtföljs av ett CVEDA-dokument som beviljats i samband med denna kontroll och som ska sparas på samma sätt som hälsointyget och övriga dokument. Före importen ska alla importkrav granskas, också huruvida importen är tillåten.

TSE-villkor vid export till länder utanför EU

Levande djur samt deras embryon och könsceller ska åtföljas av ett veterinärintyg (djurhälsointyg) som är förenligt med gemenskapslagstiftningen. Jordbrukaren ska se till att de djur som ska exporteras till länder utanför EU granskas av kommunveterinären innan djuren avsänds från gården och att djuren åtföljs av ett vederbörligt veterinärintyg.

Bokföringsskyldighet

Jordbrukaren ska föra bok över de djur, könsceller och embryon som kommit till gården från utlandet eller som förflyttats från gården till andra EU-medlemsstater. Bok­fö­ring­en ska för­va­ras i minst fem år ef­ter det att sändningarna har anlänt eller avgått. Bokföringen ska in­ne­hål­la följande upp­gif­ter:

  1. upp­gif­ter om im­por­te­ra­de djur samt de­ras iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter,
  2. an­ta­let djur,
  3. djurens av­sän­da­re och av­gångs­plat­s, mot­ta­ga­re samt des­ti­na­tions­plat­s,
  4. im­port­da­tum,
  5. vil­ka do­ku­ment som har åt­följt le­ve­ran­sen. Bra prax­is är att ta ko­pi­or på do­ku­men­ten och ar­ki­ve­ra dem.
  6. om mot­tag­na djur över­låts vi­da­re, föl­jan­de kän­da mot­ta­ga­re samt le­verans­tid­punk­ten.

Yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion:

Handel på den inre marknaden inom EU

Import från länder utanför EU

Export till länder utanför EU

Häl­so­över­vak­ning av djur

6. Föreskrivna verksamhetskrav som gäller djurens välbefinnande

Kontroll av djurens välbefinnande som gäller tvärvillkoren inriktas på hållning av följande produktionsdjur:

  • Nötkreatur
  • Svin
  • Får
  • Getter
  • Värphöns
  • Hästar
  • Bison
  • Hägnade hjortar
  • Strutsfåglar
  • Ankor, myskankor, gäss
  • Kalkoner
  • Pälsdjur
  • Broilrar
  • Andra produktionsdjur, till exempel hägnat vilt (bl.a. vildsvin, kronhjort, europeisk mufflon, rådjur, fasan, rapphöna), vaktlar, kaniner och hägnade renar

6.1 Djurens välbefinnande

En observerad försummelse som rör djurens välbefinnande leder nödvändigtvis inte till en tvärvillkorspåföljd, om ett minimikrav i motsvarande EU-direktiv som är lindrigare än den nationella bestämmelsen uppfylls. Om minimikravet i motsvarande EU-rättsakt inte är uttryckt i siffror kan man låta bli att bestämma en påföljd av överträdelse av den nationella bestämmelsens krav uttryckt i siffror endast i det fall att avvikelsen från det nationella kravet är obetydlig (högst cirka 10 %) och den inte bedöms inverka mer än obetydligt på djurens välbefinnande. Sådana krav är till exempel utrymmeskrav på djurhållningsplatsen för de flesta produktionsdjur, krav på dimensionering av svinens utfodringstråg, antalet vattenkoppar i lösdriftsstall för mjölkboskap samt krav på belysning på djurhållningsplatser för broilrar.

Exempel: Om nötkreatur i lösdriftsstall har fri tillgång till foder ska foderbordets kant ha en längd på minst 40 centimeter per vuxet djur. Om dessa nationella dimensioneringskrav underskrids innebär det automatiskt inte en tvärvillkorspåföljd, om underskridningen är högst cirka 10 % och djuret inte har åsamkats mer än obetydliga olägenheter.

Ut­an­för till­sy­nen av tvär­vill­ko­ren kan man läm­na säll­skaps- och hob­by­djur som inte an­vänds för jord­bruks­verksam­het utan ex­empel­vis för sport el­ler som säll­skaps­djur. Tvär­vill­ko­ren gäl­ler inte hel­ler s.k. husbehovsan­vänd­ning så­som någ­ra hö­nor som hålls för fa­mil­jens eget be­hov. Djur som in­går i av­tal om uppföd­ning av ur­sprungs­ra­ser om­fat­tas dock av till­sy­nen över tvärvillkoren. Djur på be­söks­går­dar om­fat­tas i re­gel inte av tvär­vill­ko­ren. Över­vak­ning­en gäller inte heller häs­tar som an­vänds inom sport el­ler en­skil­da hästar för hob­by­än­da­mål. Att lå­ta be­täcka en el­ler två häs­tar an­ses ock­så vara hob­by­verk­sam­het. Tillsy­nen över tvär­vill­ko­ren gäl­ler inte hel­ler häs­tar som i sitt häst­pass har en an­teck­ning om att de per­ma­nent är odugliga för livs­me­dels­ked­jan.

För tvär­vill­ko­rens del om­fat­tas fis­kar, kräl­djur, grod­djur, blöt­djur och bin inte av kon­trol­ler­na av pro­duk­tions­dju­rens väl­be­fin­nan­de.

Övervakningsobjekten för oli­ka djur­slag ingår i bi­la­ga 1 och bi­la­ga 2 och de finns dess­utom för­teck­na­de som min­nes­lis­tor på Livsmedelsverkets webbplats.

Tvär­vill­ko­ren som gäl­ler dju­rens väl­be­fin­nan­de ska­pas ut­i­från gäl­lan­de djur­skydds­lag­stift­ning och med­för alltså inga nya krav på håll­ning av pro­duk­tions­djur. Kon­trol­len in­rik­tas på krav i lag­stift­ning­en som de­fi­ni­e­rats i för­väg. Des­sa krav gäl­ler bå­de kal­var och minst 6 må­na­der gam­la nöt­kre­a­tur, svin, får, get­ter och värp­höns, var­je djur­slag skilt för sig. Där­till ställs skil­da krav för and­ra pro­duk­tions­djur (bl.a. häs­tar, bi­son, häg­na­de hjortar, struts­djur, an­kor, mys­kan­kor, gäss, kal­ko­ner, päls­djur, broil­rar, häg­nat vilt, vakt­lar, produktionska­ni­ner och häg­na­de re­nar). Lag­stift­ning­en om alla pro­duk­tions­djurs väl­be­fin­nan­de upp­räk­nas i ka­pi­tel 9 Vad bygger tvärvillkoren på.

Ur­vals­ba­se­ra­de kon­trol­ler av dju­rens väl­be­fin­nan­de som gäl­ler tvär­vill­ko­ren in­rik­tas främst på nöt­kre­a­tur, svin, får, get­ter, värphön­se­ri­er med fler än 350 höns, broil­rar och kal­ko­ner. Även and­ra pro­duk­tions­djur som nämns ovan kon­trol­le­ras i sam­band med de ur­vals­ba­se­ra­de kon­trol­ler­na. Om det i sam­band med kon­trol­len på gården ob­ser­ve­ras and­ra pro­duk­tions­djur ut­över de som ut­valts för kon­troll, ska även des­sa djurs väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras. Om ex­em­pel­vis en gård med kött­bo­skap har valts ut för kon­troll, och det även finns an­kor och gäss på går­den så kon­trol­le­ras alla des­sa djurs väl­be­fin­nan­de.

Ut­över det pla­ne­ra­de ur­va­let kan pro­duk­tions­dju­rens väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras även för tvär­vill­ko­rens del i situ­a­tio­ner där re­gel­stri­dig djur­håll­ning har upp­täckts i sam­band med en an­nan djur­skydds­in­spek­tion. Om en djur­skydds­myn­dig­het som be­sö­ker gården kon­sta­te­rar att man bry­ter mot be­stäm­mel­ser­na om dju­rens välbefin­nan­de, kan kon­trol­len ut­vid­gas till att gäl­la även tvärvill­ko­ren. Då in­rik­tas kon­trol­len ut­tryck­li­gen på kraven i tvär­vill­ko­ren. I prak­ti­ken är den djur­skydds­myn­dig­het som be­sö­ker går­den of­tast kom­mu­nal­veterinären, men det är läns­ve­te­ri­nä­ren som ut­för den ut­vid­ga­de kon­trol­len för tvär­vill­ko­rens del.

Djurskyddslagstiftningen om produktionsdjur presenteras i Livsmedelsverkets publikationer Djurskyddslagstiftning i sammandrag som sammanställts för olika djurslag. De kan skrivas ut från Livsmedelsverkets  webbsidor. Det går också att få djurskyddslagstiftningen från jord- och skogsbruksministeriet per post, per telefon (tfn 029 516 2200) eller på ministeriets webbsidor (www.mmm.fi).

6.1.1 Kontroller av nötkreatur, svin, får, getter och värphöns

Vid kon­trol­ler­na över­va­kas för vart och ett djur­slag kra­ven på ut­fod­ring och vatt­ning, in­klu­si­ve an­vänd­ning och kon­troll av automa­tis­ka ut­fod­rings- och drick­s­an­ord­ning­ar, ut­rym­mes­kra­ven och för­hål­lan­de­na på djurhållnings­plat­sen, bl.a. be­lys­ning­en, bygg­na­der­nas och an­ord­ning­ar­nas ma­te­ri­al och sä­ker­he­ten på djurhåll­nings­plat­sen. Dess­utom över­va­kas in­spek­tio­nen av djurens väl­be­fin­nan­de, vår­den av sju­ka och skadade djur, kra­vet på ut­om­hus­fål­lor samt att dju­ren har till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hållanden och bok­fö­ring­en över djur som dött. Ett nytt övervakningsobjekt är kravet på djurhållarens kompetens.

I fråga om kalvar och svin kontrolleras också djurens uppbindning. För svin, höns och nötkreatur kontrolleras dessutom kraven på beredskap för störningar i ventilationssystemet.

Då det gäl­ler kalvar kon­trol­le­ras där­till kra­ven på bland an­nat an­vänd­ning av strö­me­del, till­freds­stäl­lan­de av kal­var­nas so­ci­a­la behov, att kal­var­nas väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras minst två gång­er om da­gen och till­gång­en på rå­mjölk. Ett nytt krav för kalvar gäller adekvat avhorning. I frå­ga om svin kon­trol­le­ras där­till de krav som gäl­ler bland an­nat kra­ven för upp­föd­ning i grupp, tillfreds­stäl­lan­de av de so­ci­a­la be­ho­ven, gri­sar­nas ka­stre­rings- och av­vänj­ning­s­ål­der, ru­tin­mäs­sig klipp­ning/slip­ning av små­grisar­nas tän­der, till­gång till sti­mu­le­ran­de ma­te­ri­al och ma­te­ri­al att byg­ga bo av samt spalt­golv av be­tong i svin­stal­len.

Kra­ven för­kla­ras mera de­tal­je­rat i bilaga 1.

Tillräckligt med material att undersöka för svin

En­ligt djur­skydds­be­stäm­mel­ser­na ska svi­nen hela ti­den ha till­gång till till­räck­ligt myck­et ma­te­ri­al som de kan un­der­sö­ka, för att de ska kun­na ut­öva sitt na­tur­li­ga be­te­en­de­be­hov. Svin ska ha till­gång till så myck­et av t.ex. kut­ter­spån, torv, halm, trä e.dyl. att de kan bö­ka ihop ma­te­ri­a­let till små hö­gar. Om det­ta inte är möj­ligt (t.ex. på grund av risk för stopp i ut­göds­lings­sys­te­met), ska svinen hela ti­den ha till­gång till ”lek­sa­ker” (bol­lar, kätting­ar e.dyl.) som gär­na ock­så ska by­tas då och då. Då man an­vän­der leksaker som sti­mu­lans­ma­te­ri­al för svi­nen ska de ock­så sam­ti­digt två gång­er om da­gen ges halm, hö, tid­ning­ar el­ler an­nat materi­al som de kan un­der­sö­ka så att de­ras be­hov av att tug­ga på och bö­ka blir till­freds­ställt.

När behövs ett larmsystem för ventilationen i ladugården?

Om dju­rens häl­sa och väl­be­fin­nan­de är be­ro­en­de av ett me­ka­niskt ven­ti­la­tions­sys­tem ska det i djur­s­tal­let finnas ett sys­tem som ger larm vid funk­tions­stör­ning­ar. La­du­går­dar med ma­ski­nell ven­ti­la­tion är van­li­gen försed­da med un­der­trycks­ven­ti­la­tion. I samband med el­av­brott el­ler om ma­ski­nen går i olag kan ven­ti­la­tion med själv­drag för­slå, om dra­get i ven­ti­la­tions­ka­na­ler­na är till­räck­ligt. Larm­an­ord­ning­ar be­hövs så­le­des inte, om det för­utom ma­ski­nell ven­ti­la­tion ock­så finns fun­ge­ran­de (na­tur­lig) ventilation med själv­drag. Alarm­systemet kan fun­ge­ra med till ex­em­pel en ljus- el­ler ljud­sig­nal el­ler på­ring­ning till mo­bi­len ifall det blir störning­ar i ven­ti­le­ring­en.

6.1.2 Kontroller av andra produktionsdjur

I frå­ga om and­ra pro­duk­tions­djur (bl.a. häs­tar, bi­son, häg­na­de hjor­tar, struts­fåg­lar, an­kor, mys­kan­kor, gäss, kalko­ner, päls­djur, broil­rar, häg­nat vilt, vakt­lar, ka­ni­ner och häg­na­de re­nar) kon­trol­le­ras inom tvär­vill­kors­kontroller­na de krav som gäl­ler till ex­em­pel vat­ten­till­gång och ut­fod­ring, ut­rym­men och för­hål­lan­den på djurhåll­nings­plat­sen, bl.a. be­lys­ning, bygg­na­der­nas och anordningarnas ma­te­ri­al och sä­ker­he­ten på djurhållnings­plat­sen. Dess­utom över­va­kas in­spek­tio­nen av dju­rens väl­be­fin­nan­de, vård av sju­ka och ska­da­de djur, krav på ut­om­hus­fål­lor samt att det finns till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och bokfö­ring över djur som dött.

Kra­ven för­kla­ras mera de­tal­je­rat i bilaga 2.

7. Hur iakttagandet av krav övervakas

 

Iakttagandet av de tvärvillkor som beskrivits i denna guide övervakas av närings-, trafik- och miljöcentralernas (ELYcentralernas) inspektörer och regionförvaltningsverkens länsveterinärer.

Under året kan ett flertal kontroller av tvärvillkor utföras på gården. I praktiken kan det på samma gårdar också göras övervakning av stöd eller kontroller inom den grundläggande kontrollen över djurhållningen, t.ex. urvalsbaserade djurskyddsinspektioner. Också försummelser av tvärvillkor som observerats i samband med andra kontroller än tvärvillkorskontrollen kan leda till stödavdrag.

Till gården skickas en inspektionsberättelse var­av fram­går vad som grans­kats och even­tu­el­la för­sum­mel­ser. Om in­spek­tö­ren under gårds­be­sö­ket upp­täck­er bris­ter i iakt­ta­gan­det av tvär­vill­kor gör han el­ler hon en bedömning av för­sum­mel­sens all­var, omfatt­ning och var­ak­tig­het samt av om försummelsen är upprepad eller uppsåtlig. Des­sa fak­to­rer kan hö­ja el­ler sän­ka den föreslag­na på­följds­pro­cen­ten som i re­gel är 3 %. Om försum­mel­sen be­trak­tas som upp­såt­lig, är på­följ­den av för­sum­mel­sen i regel 20 %. På­följ­den rik­tar sig mot alla de an­sök­ta stöd som för­ut­sät­ter att tvär­vill­ko­ren följs.

Tvärvillkorens minimikrav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden samt de föreskrivna verksamhetskraven indelas i följande moduler som kallas villkorsområden:

  • verksamhetskrav som gäller miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden
  • folkhälsa, djurhälsa och växtskydd
  • djurens välbefinnande

Om inspektören upptäcker flera försummelser av samma villkorsområde, bestäms påföljdsprocenten för villkorsområdet enligt den högsta föreslagna påföljdsprocenten för en enskild försummelse. Om fler än en försummelse upptäcks i fråga om olika villkorsområden fastställs en påföljdsprocent  separat för vart och ett villkorsområde. Påföljdsprocenten för de olika villkorsprocenterna räknas samman. Om det inte är frågan om en upprepad eller uppsåtlig försummelse kan påföljden dock vara högst 5 %.

Om samma försummelse observeras på nytt på gården inom tre kalenderår är det frågan om en upprepad försummelse. När försummelsen upprepas första gången bedöms den, och den här påföljdsprocenten multipliceras med tre. I samband med senare upprepningar multipliceras den påföljdsprocent som gavs för den berörda försummelsen gången innan och vid ID-övervakning den föregående totalsanktionsprocenten med tre. Minskningen kan dock vara högst 15 %. Om minskningen på 15 % uppnås skickas ett anmärkningsbrev till jordbrukaren. Om jordbrukaren efter att ha fått anmärkningsbrevet fortfarande bryter mot samma bestämmelse eller krav anses försummelsen vara uppsåtlig, vilket kan leda till att stödet minskas med upp till 100 %.

Om försummelsen är ringa kan man tillämpa ett s.k. system för tidig varning. Då görs inga stödavdrag på grund av försummelsen, utan man skickar jordbrukaren ett brev, där man förutsätter att jordbrukaren rättar till situationen inom utsatt tid. Tidsfristen kan variera beroende på försummelse. Om man senare, vid en inspektion som gjorts inom tre kalenderår, konstaterar att inga korrigerande åtgärder har gjorts, blir avdraget för försummelsen minst 1 % för det år då försummelsen ursprungligen observerats, och för det år den förnyade kontrollen gjorts påförs gården påföljd för upprepad försummelse. Om jordbrukaren har rättat till försummelsen inom utsatt tid görs inga stödavdrag. Systemet med tidig varning kan inte tillämpas när det gäller försummelser som kan orsaka omedelbar fara för folkhälsan eller djurs hälsa.

Innan påföljdsprocenten fastställs kan koordinatorn för tvärvillkor vid respektive ELY-central på förslag av inspektören ändra påföljdsprocenten, om han eller hon anser det befogat. Koordinatorn sammanställer alla övervakningar av tvärvillkor på gården och fastställer den slutliga påföljdsprocenten då alla övervakningar av tvärvillkor som ska utföras på gården det aktuella året har slutförts.

I det dokument över resultatet från tvärvillkorsövervakningen som skickas till jordbrukaren räknas upp alla försummelser som observerats under kontrollerna under året i fråga. Stödavdragen i euro framgår av kommunens beslut om stöd eller återkrav. Avdraget tas från det stöd som ska betalas ut eller verkställs i form av återkrav ifall stöden redan har hunnit betalas ut. Rättelse i stödbeslutet kan sökas hos ELY-centralen.

8. Råd 2020 och tvärvillkorsrådgivningen

Råd 2020 – sys­te­met för jord­bruks­råd­giv­ning om tvär­vill­kor er­bju­der till­för­lit­lig och sak­kun­nig råd­giv­ning om tvär­vill­kors­k­ra­ven. Råd­giv­ning­en sker helt kon­fi­den­ti­ellt och har ing­en­ting att gö­ra med tvär­vill­kor­s­över­vakning­en. Råd­giv­nings­be­sö­ken skräd­dar­sys all­tid i enlighet med gårdens be­hov.

Rådgivningsersättningen be­ta­las di­rekt till råd­gi­va­ren el­ler den­nes ar­bets­gi­va­re.  Råd­gi­va­ren fak­tu­re­rar jordbru­ka­ren bara för mer­vär­des­skat­tens an­del av råd­giv­ning­en och för re­se­kost­na­der­na för råd­giv­nings­besöket.

Råd­giv­ning­en ges av råd­gi­va­re som är godkända till systemet Råd 2020 och införda i det rådgivarregister som förs av Mavi. Rådgivarregistret finns på adressen .

Du kan söka fram lämpliga rådgivare för din gård på basis av kommun, rådgivningsmodul, ämnesord eller rådgivningsspråk. Läs mer om jordbruksrådgivning.

9. Vad bygger tvärvillkoren på

Krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

Kra­ven på god jord­bruks­hävd och goda mil­jö­för­hål­lan­den ba­se­rar sig på jord- och skogs­bruksmi­nis­te­ri­ets förord­ning (4/2015 med ändringar).  Kra­ven har sla­gits fast na­tio­nellt i över­ens­stäm­mel­se med det som krävs i ar­ti­kel 94 och bi­la­ga III till Rå­dets förord­ning (EG) nr 1306/2013. Kra­ven gäl­ler jord­bru­ka­re som har an­sökt om så­da­na jord­bru­kar­stöd som  för­ut­sät­ter att tvär­villko­ren följs. Ta­bell 13 in­ne­hål­ler en för­teck­ning över de nationel­la för­fatt­ning­ar som gäl­ler kra­vet på god jord­bru­kar­sed och goda mil­jö­för­hål­lan­den.

Ta­bell 13. Na­tio­nel­la för­fatt­ning­ar som gäl­ler tvär­vill­ko­rens krav på god jord­bru­kar­sed och goda mil­jö­för­hål­lan­den.

Na­tio­nel­la för­fatt­ning­ar som gäl­ler tvär­vill­ko­rens krav på god jord­bru­kar­sed och goda mil­jö­för­hål­lan­den.
Statsrådets förordning om krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt tvärvillkoren (4/2015) med ändringar
Statsrådets förordning om föreskrivna verksamhetskrav enligt tvärvillkoren samt overvakningen av att verksamhetskraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden följs (7/2015) med ändringar
Vattenlagen (587/2011) kap. 4
Vattenöagen för landskapet Åland (61/1996) kap. 4 8 § och kap. 6
Vattenförordningen för landskapet Åland (93/2010) 5 §
Miljöskyddslagen (527/2014) 17 §
Statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006) 4a §
Naturvårdslagen (1096/1996) 23 § och 29 § 1 mom. 9 punkten
Ålands landskapsförordning (ÅFS 113/1998) 5 § 8
Ålands landskapslag (82/1998) 6 §
Lag om bekämpning av flyghavre (185/2002)
Ålands lanskapslag om bekämpning av flyghavre (68/1977)

Föreskrivna verksamhetskrav

De fö­re­skriv­na verk­sam­hets­kra­ven byg­ger på de för­ord­ning­ar och di­rek­tiv som av­ses i ar­ti­kel 93 och bi­la­ga II till Europaparlamentets och rå­dets för­ord­ning (EU) nr 1306/2013. Be­stäm­mel­ser­na ska iakt­tas så­som föreskriv­na verk­sam­hets­krav. Di­rek­ti­vens be­stäm­mel­ser ska iakt­tas så som de satts i kraft i Fin­land.

Om fö­re­skriv­na verk­sam­hets­krav en­ligt tvär­vill­ko­ren samt över­vak­ning­en av att verk­sam­hets­kra­ven och kraven på god jordbrukshävd och goda mil­jö­för­hål­lan­den fö­re­skrivs i stats­rå­dets för­ord­ning 7/2015.

Ta­bel­ler­na 14-16 i den­na gui­de in­ne­hål­ler de för­ord­ning­ar, di­rek­tiv och till­hö­ran­de na­tio­nel­la be­stäm­mel­ser där de fö­re­skriv­na verk­sam­hets­kra­ven an­ges. Kra­ven gäl­ler de jord­bru­ka­re som har an­sökt om så­da­na jord­bru­kar­stöd som  för­ut­sät­ter att tvär­vill­ko­ren följs.

När det gäl­ler fö­re­skriv­na verk­sam­hets­krav på Åland tilläm­pas i frå­ga om de lag­stad­ga­de sköt­sel­kra­ven EU-di­rek­ti­ven som sådana och dess­utom tilläm­pas Ålands lag­stift­ning ge­nom vil­ken di­rek­ti­ven i ta­bel­ler­na 14-16 har satts i kraft. Ålands landskaps­re­ge­ring läm­nar yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion om lag­stift­ning­en om tvär­vill­kor på Åland.

Ta­bell 14.  För­fatt­ning­ar som gäl­ler tvär­vill­ko­rens fö­re­skriv­na verk­sam­hets­krav som hän­för sig till miljö och kli­mat­för­änd­ring

Verksamhetskrav Europeiska unionens bestämmelser Nationella genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser Innehåll
1. Vatten Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, artikel 4 och 5 Statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling (1250/2014) 5 §, 7 § mom. 1 och 5-8, 8 §, 10 § mom. 1-3, 5-8 och 10 samt 11-13, 15 och 16 § Gödsling samt användning och upplagring av stallgödsel
2. Biologisk mångfald Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar, artikel 3.1, artikel 3.2 b, artikel 4.1, 4.2 och 4.4 Naturvårdslagen (1096/1996) 9 §, 13 §, 15 § och 17 §, samt skyddsbeslut som fattats med stöd av 24 och 25 §, 29 § och 30 §, skyddsbeslut beträffande fåglar som fattats med stöd av 47 § samt 64 a och 65 b § och beslut som fattats med stöd av 65 c § Skydd av fåglar
3. Biologisk mångfald Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, artikel 6.1 och 6.2 Naturvårdslagen (1096/1996), 9 §, 13 §, 15 §, 17 §, samt skyddsbeslut beträffande områden som nämns i 64 § 1 mom. punkten som fattats med stöd av 24 och 25 § samt 64 a och 65 b § och beslut som fattats med stöd av 65 c § Skydd av naturtyper, vilda djur och växter

Ta­bell 15. Fö­re­skriv­na verk­sam­hets­krav som gäl­ler folk­häl­sa, djur­häl­sa och växt­skydd.

Verksam- hetskrav Verksamhetskrav Nationella genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser Innehåll
4

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna
principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska
myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller
livsmedelssäkerhet, artiklarna 14, 15, 17.1*, samt artiklarna 18, 19 och 20

*så som den genomförts i synnerhet genom följande bestämmelser:

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmako-logiskt verksamma ämnen i anima-liska livsmedel samt om upphä-vande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamen-tets och rådets förordning (EG) nr
726/2004, artikel 14

Kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska
livsmedel, bilagan

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, artikel 4.1 samt punkt 4 leden g, h och j, punkt 5 leden f och h och punkt 6 i avsnitt II i del A i bilaga I samt punkt 8 leden a, b, d och e och punkt 9 leden a och c i avsnitt III i del A i bilaga I

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, artikel 3.1 samt punkt 1 leden b, c, d och e, punkt 2 leden a i, ii och iii, leden b i och ii samt led c och punkterna 3, 4 och 5 i kapitel I i avsnitt IX i bilaga III, punkterna 1, 2, 3 och 4 i del A i kapitel II i avsnitt IX i bilaga III och punkt 1 leden a och d, punkt 2, punkt 4 leden a och b i del B i kapitel II i avsnitt IX i bilaga III, samt punkt 1 i kapitel 1 i avsnitt X i bilaga III

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 om fastställande av krav för foderhygien, artikel 5.1 samt punkt 4 leden e och g i avsnitt I i del A i bilaga I och punkt 2 leden a, b och e i avsnitt II i del A i bilaga I, artikel 5.5 samt punkterna 1 och 2 i bilaga III samt artikel 5.6

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG, artikel 18

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygienen vid primärproduktion av livsmedel
(1386/2011), 5 § 2 och 3 mom.

Lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), förbud mot användning av läkemedel, läkemedelssubstanser och
läkemedelspreparat som föreskrivits med stöd av 8 och 9 § samt 10 § 1 mom., 11 § och 12 § 1—3 mom.

Statsrådets förordning om förbud mot användningen av vissa läkemedelssubstanser för djur (1054/2014), 4 § punkt 5

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om användning och överlåtelse av läkemedel för behandling av djur (948/2014), bilaga 2 kap. 1 punkt 4

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om journalföring av medicinering av produktionsdjur (949/2014), 4 § 1 mom., 2 mom. 1, 2 och 4—7 punkten samt 3 och 4 mom.
och 5 §

Livsmedels- och foderhygien på animalie- och
växtproduktionsgårdar,
ämnen som är förbjudna för produktionsdjur, rester av växtskyddsmedel
och djurläkemedel i livsmedel
5 Rådets direktiv 96/22/EG om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och
88/299/EEG, artikel 3 leden a, b, d och e samt artiklarna 4, 5 och 7

Lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), 10 § 1 mom., 11 § och 12 § 1-3 mom.

Statsrådets förordning om förbud mot användningen av vissa läkemedelssubstanser för djur (1054/2014), 4 § 1-4 punkten, 5 § 1 mom., 6 och 7 §

Ämnen som är förbjudna
för produktionsdjur (hormoner)
6 Rådets direktiv 2008/71/EG om identifikation och registrering av svin, artiklarna 3, 4 och 5

Lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010), 9, 11, 19 och 21 §

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om identifiering av svin (720/2012), 5-8 §

Märkning och registrering av svin
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 820/97, artiklarna 4 och 7

Lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010), 13, 19 och 21 §

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om identifiering av nötkreatur (326/2015) 3—6 §

Märkning och registrering av nötkreatur
8 Rådets förordning (EG) nr 21/2004 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG)
nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG, artiklarna 3-5

Lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010),
13, 19 och 21 §

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om märkning och registrering av får och getter (469/2005), 6, 8-
10, 13 och 14 §

Märkning och registrering av får och getter
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, artiklarna 7, 11-13 och 15 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, artiklarna 7, 11-13 och 15 Produkter som inte får
användas för utfodring
av djur, villkor vid handel på den inre marknaden och vid import, TSE sjukdom
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets
direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, första och andra meningen i artikel 55
  Användning av växtskyddsmedel

Ta­bell 16. Fö­re­skriv­na verk­sam­hets­krav som gäl­ler djur­skydd.

Verksamhetskrav Europeiska unionens
bestämmelser
Nationella genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser* Innehåll
- - *Avvikelser från kraven i bestämmelserna leder inte till en påföljd som gäller tvärvillkoren, om minimikravet enligt motsvarande bestämmelse i rådets
direktiv 2008/119/EG, 2008/120/EG eller 98/58/EG uppfylls. Om minimikravet enligt Europeiska unionens motsvarande bestämmelse inte uttrycks i siffror, behöver en påföljd för underlåtelse att iaktta det krav som uttrycks i siffror i den nationella bestämmelsen dock inte åläggas endast om avvikelsen från det nationella kravet är liten och den inte bedöms ha mer än ringa konsekvenser för djurens välbefinnande
-
11, 12, 13

Rådets direktiv 2008/119/EG
om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar, artiklarna
3 och 4

Rådets direktiv 2008/120/EG
om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning, artiklarna 3 och 4.1

Rådets direktiv 98/58/EG om
skydd av animalieproduktionens djur, artikel 4

Djurskyddslagen (247/1996), första och andra meningen i 3 § 1 mom., 4 § (med undantag för renhet), 5 §, 5 a §, andra och tredje meningen i 6 § 1 mom., 7 § (svin, höns och broilrar), 26 a §, 26 b § (broilrar) samt 26 c § 3 och 4 mom. (djurtätheten för broilrar)

Djurskyddsförordningen (396/1996), 1 §, 2 § med undantag för sista meningen i 1 mom., 3 §, 4 § 2 mom., 6 § 1 mom. (trygghet) och 2 mom., 7 och 9–11 §, 14 § 6 a-punkten och 23 § 1 mom. 5 och 7–10 punkten samt 2–4 mom.

Bestämmelser i artspecifika förordningar:
Statsrådets förordning om skydd av nötkreatur (592/2010) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom. (med undantag för kalvar), andra och tredje meningen i 3 § 3 mom., första meningen i 4 § 1 mom. (med undantag för kalvar) och sista meningen i 4 § 1 mom., 5 § 3 mom., sista meningen
i 6 § 1 mom., sista meningen i 6 § 4 mom. och 6 § 5 mom., 7 § 2 och 3 mom. (med undantag för djurhållningsplatser där det hålls minst 6 kalvar), sista meningen i 7 § 4 mom. (med undantag för djurhållningsplatser där det
hålls minst 6 kalvar), sista meningen i 8 § 1 mom., 9 § 1 mom., sista meningen i 10 § 4 mom. (med undantag för kalvar), sista meningen i 11 § 1 mom. (med undantag för kalvar), sista meningen i 11 § 2 mom., 11 § 3 och 4 mom., 12 § 2 mom., fjärde meningen i 13 § 2 mom. (med undantag för kalvar) samt 15 och 17 §

Statsrådets förordning om skydd av svin (629/2012) med undantag för första och andra meningen i 4 § 4 mom., 4 § 5 och 6 mom., första och sista meningen i 5 § 1 mom., 5 § 4 mom., andra meningen i 6 § 3 mom., 7 § 3 mom., 8 §, 9 § 2 mom., 10 § (med undantag för djurhållningsplatser där det
hålls minst 10 suggor), 11 § 1 mom. (golvkonstruktionen) och sista meningen i 13 § 2 mom.

Statsrådets förordning om skydd av får (587/2010 med ändringar) med undantag för 3 § 2 mom., 5 § 1 mom., tredje och fjärde meningen i 5 § 2 mom., sista meningen i 6 § 2 mom., sista meningen i 7 §, sista meningen i 9 § 2 mom., 9 § 3 mom., 10 och 11 §, första meningen i 12 § 4 mom. samt 13–15 §

Statsrådets förordning om skydd av getter (589/2010) med undantag för 3 § 2 mom., 5 § 1 mom., sista meningen i 5 § 2 och 3 mom., 6 § 4 mom., 7 § 2 mom., sista meningen i 9 § 2 mom., 9 § 3 och 4 mom., 10 §, första meningen i 11 § 4 mom., 11 § 5 mom. samt 12 och 13 §

Statsrådets förordning om skydd av hjortar i hägn (590/2010) med undantag för andra meningen i 3 § 1 mom. och 3 § 2 mom., andra meningen i 5 § 1 mom., sista meningen i 6 § 1 mom. och första och sista meningen i 6 § 2 mom

Statsrådets förordning om skydd av strutsfåglar (676/2010) med undantag för andra meningen i 3 § 1 mom., 3 § 2 och 5 mom., andra, tredje och fjärde meningen i 4 § 1 mom., andra meningen i 5 § 1 mom., de andra meningarna än den första meningen i 6 § 3 mom., 6 § 4 mom., sista meningen i 8 § 1 mom., 8 § 2 och 3 mom., tredje meningen i 8 § 4 mom., 9 § 1 och 2 mom., sista meningen i 9 § 3 mom., sista meningen i 10 § 1 mom., 10 § 2 mom. samt 11 §

Statsrådets förordning om skydd av höns (673/2010) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom.(renhållning), andra, tredje och fjärde meningen i 3 § 3 mom., första meningen i 3 § 4 mom. (uttagning av hönor), andra meningen i 3 § 4 mom., andra meningen i 4 § 3 mom., 4 § 4 och 5 mom., sista meningen i 5 § 1 mom., första meningen i 6 § 2 mom., 8 §,
andra meningen i 9 § 2 mom., första meningen i 9 § 3 mom., 10 §, 11 § 3–5 mom., 12 § 4–6 mom., 13 § 1–3 mom., 14 och 16 §

Statsrådets förordning om skydd av hästar (588/2010) med undantag för första meningen i 2 § 2 mom., första meningen i 2 § 3 mom., 2 § 4 mom., 3 § 2 mom., första och andra meningen i 3 § 3 mom., sista meningen i 4 § 1 mom., sista meningen i 5 § 3 mom., första och tredje meningen i 6 § 2 mom., 6 § 3 mom. och 8 § 1, 3 och 4 mom.

Statsrådets förordning om skydd av bison i hägn (591/2010) med undantag för 2 § 3 mom., sista meningen i 3 § 1 mom., 5 § 4 mom. och sista meningen i 5 § 5 mom.

Statsrådets förordning om skydd av pälsdjur (1084/2011) med undantag för 3 § 1 och 2 mom., sista meningen i 3 § 3 mom., andra meningen i 3 § 4 mom., sista meningen i 4 § 1 mom., sista meningen i 4 § 3 mom., 4 § 4 mom (synkontakt), 4 § 5 mom., andra och tredje meningen i 5 § 3 mom., 6 §, sista meningen i 7 § 2 mom., 7 § 3 och 4 mom., 8 § 1 mom., sista meningen i 8 § 2 mom., första meningen i 9 § 1 mom. (störning), 9 § 2–4 mom., 10 §, andra meningen i 11 § 2 mom. och 12 §

Statsrådets förordning om skydd av ankor och gäss (675/2010) med undantag för 3 § 3 och 4 mom., andra och sista meningen i 4 § 1 mom., 4 § 2 och 5 mom., 5 § 3 mom., sista meningen i 6 § 2 mom., sista meningen i 7 § 1 mom., 8 § 3 och 4 mom., 9 § 1–3 mom., sista meningen i 10 § 1 mom. samt första och sista meningen i 10 § 2 mom.

Statsrådets förordning om skydd av kalkoner (677/2010) med undantag för 3 § 3 mom., första meningen i 3 § 4 mom. (renhållning), andra och tredje meningen i 3 § 4 mom. och 3 § 5 mom., 4 § 1 mom., de andra meningarna än den andra meningen i 4 § 2 mom., andra meningen i 4 § 3 mom. (socialt umgänge), 4 § 4 mom., sista meningen i 5 § 3 mom., 5 § 4 mom., 6 § 4 och 5 mom., sista meningen i 7 § 1 mom., 8 § 3 och 4 mom., 9 §, 10 § 1 mom.
(ständig tillgång till dricksvatten), andra meningen i 10 § 2 mom. samt första och sista meningen i 10 § 3 mom.

Statsrådets förordning om skydd av broilrar (375/2011) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom. (renhållning), andra, tredje, fjärde och femte meningen i 3 § 3 mom., fjärde meningen i 4 § 3 mom., andra meningen i 4 § 4 mom., 4 § 5 och 6 mom., sista meningen i 6 § 1 mom. sista meningen i 6 § 3 mom., första meningen i 7 § 2 mom., 9 §, sista meningen i 10 § 2 mom., 10 § 3 och 4 mom., 11–16, 18 och 19 §

Välbefinnande för kalvar

Svinens välbefinnande

Välbefinnande för andra
produktionsdjur

Bilaga 1.

Krav som hänför sig till kontrollen av djurens välbefinnande enligt tvärvillkoren avseende nötkreatur, svin, får, getter och värphöns

Krav för alla produktionsdjur.

  • Djurhållningsplatsen och dess byggnader och anordningar är i gott skick och trygga för djuren.
  • De material som djuren kommer i kontakt med är trygga, kan rengöras grundligt och kan desinfekteras.
  • Djurstallets golv är sådana att de inte orsakar djuren någon skada.
  • På gården finns tillräckligt med kompetent personal. Djurhållaren ska ge instruktioner och handledning till de personer som deltar i skötseln och hanteringen av djuren.
  • Fållan är säker och hålls lämpligt torr.
  • Fållans stängsel är trygga och i gott skick samt av ett material som är lämpligt för djuren.
  • Djuren inspekteras tillräckligt ofta.
  • Antalet djur som dött på gården bokförs.
  • Vattnings- och utfodringssystemets funktion kontrolleras dagligen.
  • Ett reservsystem finns med tanke på störningar i vattnings- och utfodringssystemets funktion.

Dessutom finns de nya kraven för vart och ett djurslag uppräknade invid djurslaget i fråga.

Nötkreatur

Utöver de ovan nämnda kraven som gäller alla produktionsdjur berörs nötkreatur också av följande krav.

Den mekaniska ventilationens funktion kontrolleras dagligen. Det finns ett reservsystem som kan användas vid störningar. Det finns vid behov ett larmsystem som ger larm vid störningar i utrustningen och dess funktion testas regelbundet.

Den anordning eller utrustning som använts för att binda nötkreaturet är lämplig. Nötkreaturens svansar hålls inte bundna fortlöpande.

Djuren ska ha tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden och sjuka och skadade djur ska också skötas.

Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen i djurstallet ska vara lämplig för djuren och belysningen på djurhållningsplatsen lämplig och tillräcklig så att djuren kan undersökas och skötas på ett tillfredsställande sätt.

Djuren ska få tillräckligt mycket foder av god kvalitet som är lämpligt för dem och tillräckligt att dricka. Vid utfodringen ska behoven hos varje djurslag beaktas. Det foder som ges åt nötkreaturen ska vara av en sammansättning som är lämplig för dem. Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas av urin eller gödsel.

Om foder inte hela tiden finns tillgängligt ska alla nötkreatur i lösdriftsstallarna kunna äta samtidigt under utfodringstiden. I lösdriftstallarna ska foderbordets kant ha en längd av minst 70 cm per vuxet djur och minst 40 cm för djur som hör till ungboskapen. Vid fri tillgång till foder ska foderbordets kant ha en längd på minst 40 cm per vuxet djur och minst 30 cm per djur som hör till ungboskapen.

Nötkreatur som hålls ute året om ska ha ändamålsenliga mat- och vattenbehållare.

I ett lösdriftsstall ska för varje påbörjat 10-tal mjölkkor finnas minst en vattenbehållare eller ett vattningssystem. För andra nötkreatur än mjölkkor ska det för varje påbörjat 20-tal nötkreatur finnas minst en vattenbehållare eller ett vattningssystem, men dock så att det för en grupp om mer än 10 nötkreatur skall finnas minst två vattenbehållare eller vattningssystem. I kalla lösdriftsstallar ska vattenbehållarna eller vattningssystemen vara uppvärmbara.

Båset ska vara tillräckligt långt och brett så att djuret kan stå och ligga ned på ett jämnt underlag.

Kalvar

Förutom de krav som gäller alla nötkreatur ska dessutom i fråga om kalvar iakttas de krav gällande deras hållande som är särskilt fastställda för dem.

Kalvarnas kondition, hälsa och välbefinnande ska kontrolleras minst två gånger varje dag.

Kalvar får hållas uppbundna endast tillfälligt, t.ex. under den tid utfodring eller skötselåtgärder pågår.

Kalvar som är yngre än två veckor ska ha en välströad bädd. I fråga om äldre kalvar ska golvet i djurstallet vara sådant att urin och andra vätskor kan avlägsnas på ett lämpligt sätt eller sugs upp väl i ströet.

Boxen för en kalv som hålls i ensambox ska ha minst samma bredd som kalvens mankhöjd och boxens längd ska vara minst kalvens längd mätt från mulspetsen till den bakre spetsen på tuber ishii (sittbenet) multiplicerad med 1,1.

I ensamboxar ska kalvarna kunna se och beröra andra nötkreatur. Boxar med kompakta väggar kan användas bara av veterinärmedicinska skäl. Kalvar som är äldre än åtta veckor får inte hållas i ensambox utan veterinärmedicinska skäl.

Destruktion av hornanlagen hos en kalv som är yngre än fyra veckor är tillåten endast genom kall- eller varmbränning. Kravet har införts som tvärvillkorskrav från slutet av 2017.

Kalvarna ska utfodras och ges dricka minst två gånger om dagen. Kalvar ska få råmjölk eller en ersättande produkt så snart som möjligt, dock senast inom sex timmar efter födseln.

Sjuka eller skadade kalvar ska hela tiden ha tillgång till vatten. Vid varm väderlek ska alla kalvar hela tiden ha tillgång till vatten. Kalvarnas vattenbehållare och vattningssystem ska hållas rena.

Tabell 1. Utrymmeskrav för kalvarnas gemensamboxar.

Kalvens vikt (kg) Golvyta minst (m2/djur)
Under 150 1,5
150-220 1,7
Över 220 1,8

Svin

År 2018 har inga nya krav införts för svin ut­över de ovan nämn­da kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur.

  • Svin som är obekanta för varandra sedan tidigare ska helst sammanföras i samma grupp när svinen är så unga som möjligt, innan de avvänjs eller högst en vecka efter det.
  • Dräktiga suggor och gyltor ska vid behov medicineras mot endo- och ektoparasiter.
  • Fri golvyta för svin som hålls i grupp.

Tabell 1A. Den fria golvytan per svin ska vara minst:

Svinets vikt (kg) Golvyta (m2/djur)
Under 10 0,15
10-20 0,20
20-30 0,30
30-50 0,40
50-85 0,55
85-110 0,65
Över 110 1,00

Tabell 1B. Den fria golvytan per svin ska vara minst: 

Svinets (kg) Golvytan (m2/djur)
under 10 0,15
10-95 0,17 + vikt (kg/130)
Över 95, men högts107 0,90
Över 107, men högts 130 1,00
Över 130 1,20

Avvanda grisar, slaktsvin och gödsvin ska i en gruppbox ha minst den fria golvyta per svin som anges i tabell 1A eller 1B. På svinstall som är verk­sam­ma 20.3.2017 tilläm­pas ut­rym­mes­kra­ven en­ligt ta­bell 1A fram till 31.12.2024 och från och med 1.1.2025 följs kra­ven en­ligt ta­bell 1B. Ett svin­stall el­ler en av­del­ning i svin­stal­let som re­pa­re­ras grund­ligt el­ler ett nytt förvaringsut­rym­me för svin som byggs ef­ter 20.3.2017 ska emel­ler­tid upp­fyl­la kra­ven i ta­bell 1B när den grund­li­ga re­no­ve­ring­en el­ler det nya för­va­rings­ut­rym­met är fär­diga.

Minst två tred­je­de­lar av golv­yt­an i en grupp­box för av­van­da gri­sar, slakts­vin och göd­svin ska ut­gö­ras av ett golv med fast underlag el­ler ett så­dant spalt­golv, gal­ler­golv el­ler an­nat per­fo­re­rat golv där drä­ne­ring­s­öpp­ning­ar­na ut­gör högst 10 pro­cent av ytan. På svin­stall som är verk­sam­ma 20.3.2017 och som inte har re­pa­re­rats grund­ligt tilläm­pas kra­vet från och med 1.1.2028. På grund­ligt re­pa­re­ra­de och på nya svin­stall tilläm­pas kra­vet när den grund­li­ga re­pa­ra­tio­nen el­ler det nya för­va­rings­ut­rym­met är färdi­ga.

Flytande sekret avlägsnas på ett behörigt sätt eller absorberas i ströet.

Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, damm­hal­ten el­ler hal­ter­na av skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skadligt hög ni­vå. Tem­pe­ra­tu­ren i djur­s­tal­let ska vara lämp­lig för dju­ren. Om svi­nens väl­be­fin­nan­de är be­ro­en­de av ett me­ka­niskt ven­ti­la­tions­sys­tem ska det i svin­stal­let fin­nas möj­lig­het att även vid even­tu­el­la fel i det me­ka­nis­ka ven­ti­la­tions­sys­te­met ord­na med ven­ti­la­tion som är till­räck­lig för svi­nens väl­be­fin­nan­de. Det me­ka­nis­ka ven­ti­la­tions­sys­te­met ska då ha ett alarm­sys­tem som ger larm vid stör­ning­ar. Alarm­sys­te­met mås­te tes­tas re­gel­bun­det.

Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.

Lju­sin­ten­si­te­ten i ut­rym­men där svin hålls ska vara minst 40 lux un­der minst 8 tim­mar per dag.

Svin får inte kon­ti­nu­er­ligt ut­sät­tas för bul­ler som över­sti­ger 65 de­ci­bel (dB(A)).

Svi­nen ska kun­na se and­ra svin och ha möj­lig­het till so­ci­alt sam­spel. De ska hål­las i grupp, utom ifall det finns en ve­te­ri­när­medicinsk or­sak till att de hålls en­sam­ma el­ler or­sa­ken är till­fäl­lig fi­ent­lig­het hos ett svin. Gal­tar kan dock hål­las i en­sam­box. Svin hålls inte upp­bund­na.

Spalt­golv av be­tong i grupp­box­ar ska upp­fyl­la kra­ven i ta­bell 2.

Tabell 2. Krav på spaltgolv av betong i gruppboxar.

Svingrupp Spaltens bredd eller hålets diameter, högts (mm) Stavarnas bredd, minst (mm)
Smågrisar 11 50
Avvanda grisar 14 50
Gödsvin och slaktsvin 18 80
Suggor och gyltor 20 80

I fråga om spaltens bredd eller hålets diameter och stavarnas bredd i golv godkänns måttavvilkser i enlighet med den europeiska standarden EN 12737:2004+A1:2007 (Förtillverkade betongprodukter - Spaltgolv för djurstallar, SFS-EN 12737:2004+A1:2007).

Sug­gor och gyl­tor kan hål­las av­skilt från grup­pen un­der gris­ning­en och dräk­tig­he­tens bör­jan. Den­na tid bör­jar en vecka fö­re den be­räk­na­de tid­punk­ten för gris­ning­en och slu­tar fyra veck­or ef­ter en be­täck­ning el­ler in­se­mi­ne­ring som lett till dräk­tig­het. De kan då hål­las i en gris­nings­häck el­ler sin­sugg­box där de inte kan vän­da sig.

Sug­gor och gyl­tor kan i en vecka fö­re den be­räk­na­de tid­punk­ten för gris­ning­en och un­der gris­ning­en för­va­ras så att de inte ser and­ra svin, t.ex. i en sär­skild gris­nings­av­del­ning. I gris­nings­box­en ska det bak­om sug­gan el­ler gyl­tan fin­nas till­räck­ligt med fritt ut­rym­me för gris­ning­en. Sug­gan el­ler gyl­tan har ren­gjorts grund­ligt vid pla­ce­ring i gris­nings­häck­en. Sug­gor­na ges lämp­ligt materi­al att byg­ga bo av fö­re gris­ning­en.

Gris­nings­box­en el­ler gris­nings­häck­en ska vara så­dan att sug­gan utan svå­rig­he­ter kan dia små­gri­sar­na. Om sug­gan kan gå fritt i gris­nings­box­en mås­te box­en vara ut­for­mad så att små­gri­sar­na skyd­das, t.ex. ge­nom en stång som lö­per runt box­en nä­ra gol­vet.

Gri­sar ska ka­stre­ras me­dan de är yng­re än 8 da­gar, om en öp­pen ki­rur­gisk me­tod an­vänds. Äld­re gri­sar ka­stre­ras av ve­te­ri­när och då an­vänds an­es­te­si och smärt­lind­ring. Små­gri­sar­nas tän­der klipps/sli­pas ru­tin­mäs­sigt på lä­gen­he­ten en­dast om sug­gan har spen­ska­dor.

En­dast gri­sar som är äld­re än 4 veck­or av­vänjs på svin­går­den, i un­dan­tags­fall vid 3-4 veck­ors ål­der.

I gris­nings­box­en ska små­gri­sar­na ha en torr ligg­plats med fast un­der­lag där alla små­gri­sar sam­ti­digt kan lig­ga ned. Dess­utom ska små­gri­sar­na vid be­hov ha en än­da­måls­en­lig vär­me­ap­pa­rat.

Svi­nens svan­sar har inte ku­pe­rats och and­ra åt­gär­der som or­sa­kar smär­ta har vid­ta­gits bara av tillåt­na skäl.

Svin ska ha stän­dig till­gång till en till­räck­lig mängd så­dant ma­te­ri­al med vars hjälp de kan till­freds­stäl­la sina art­ty­pis­ka be­te­en­de­be­hov, t.ex. bö­ka och un­der­sö­ka. Så­dant ma­te­ri­al är bl.a. halm, hö, trä, såg­s­pån, torv el­ler en bland­ning av mot­sva­ran­de ma­te­ri­al. Ma­te­ri­a­let ska vara av till­räck­ligt god kva­li­tet så att det inte även­ty­rar dju­rens häl­sa.

Sam­man­fö­ring av oli­ka grup­per un­dviks. Om det fun­nits spår ef­ter hår­da slags­mål i svingrup­pen, har nödvändi­ga åt­gär­der vidtagits.

Svin som är äld­re än två veck­or ska ha stän­dig till­gång till friskt och rent vat­ten.

Svi­nen ska ut­fod­ras minst en gång om da­gen. Dju­ren ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid ut­fod­ring­en ska be­ho­ven hos var­je djur­slag be­ak­tas. Fo­der som ges till svin ska ha lämp­lig nä­rings­sam­man­sätt­ning för svin och vara till­räck­ligt ener­gi­rikt. Om svi­nen hålls i grupp och fod­ret inte är fritt till­gäng­ligt och au­to­ma­tisk ut­fod­rings­an­ord­ning inte an­vänds ska alla svin i gruppen kun­na äta sam­ti­digt un­der ut­fod­rings­ti­den.

Sug­gor och gyl­tor i grupp­box (tillämpas på gårdar med minst 10 suggor)

Det ska finnas minst 2,25 m² fri golvyta per sugga och 1,64 m² fri golvyta per gylta. Av den ovannämnda golvytan ska för suggor minst 1,3 m³ och för gyltor minst 0,95 m² bestå av fast golv eller sådant spaltgolv där öppningarna för avlopp utgör

  • högst 15 % av ytan (svinstallar som var verksamma 20.3.2017 och som inte har reparerats grundligt)
    eller
  • högst 10 % av ytan (svinstallar som reparerats grundligt efter 20.3.2017 och nya svinstallar, andra 1.1.2028)
  • till den sammanlagda fria golvytan räknas inte golvytan under utfodrings- eller liggboxar. På svinstall som är verksamma 20.3.2017 tillämpas kravet från och med 1.1.2028. Ett svinstall eller en avdelning i svinstallet som repareras grundligt eller ett nytt förvaringsutrymme för svin som byggs efter 20.3.2017 ska ändå uppfylla de ovannämnda kraven när den grundliga renoveringen eller det nya förvaringsutrymmet är färdiga.

Om dju­ren hålls i grup­per med fär­re än sex djur ska den sam­man­lag­da fria golv­yt­an som dju­ren för­fo­gar över vara 10 pro­cent stör­re än den kal­ky­le­ra­de golv­yta som djur­grup­pen be­hö­ver. I frå­ga om en grupp på minst 40 in­di­vi­der kan den to­ta­la fria golv­yta som finns till dju­rens för­fo­gan­de mins­kas med 10 pro­cent.

Kort­väg­gen på en grupp­box för sug­gor och gyl­tor ska vara över 2,8 me­ter. Om man i grupp­box­en hål­ler grupper på un­der sex djur ska kort­väg­gens längd än­då vara över 2,4 me­ter

Galtboxar

Den fria golvytan i en galtbox ska vara minst 6 m².

Om box­en ock­så an­vänds vid be­täck­ning ska den fria golv­yt­an vara minst 10 m².

Värphöns

Ut­över de ovan nämn­da (i bör­jan av bi­la­ga 1) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur be­rörs hö­nor ock­så av följan­de krav.

Hö­nor­nas näb­bar har inte trim­mats och and­ra åt­gär­der som or­sa­kar smär­ta har vid­ta­gits bara av tillåt­na skäl.

Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, damm­hal­ten el­ler hal­ter­na av skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skadligt hög ni­vå. Tem­pe­ra­tu­ren i djur­s­tal­let ska vara lämp­lig för dju­ren och be­lys­ning­en på djurhåll­nings­plat­sen lämp­lig och tillräck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.

Inhysningssystem i två eller flera våningar ska vara sådana att varje våningsplan kan inspekteras direkt och utan besvär.

Om ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let i hu­vud­sak ba­se­rar sig på me­ka­nisk ven­ti­la­tion, ska det även vid even­tu­el­la fel i ven­ti­la­tions­an­ord­ning­en vara möj­ligt att åstad­kom­ma en ven­ti­la­tion som är till­räck­lig med tan­ke på fåg­lar­nas häl­sa och väl­be­fin­nan­de. I en mekanisk ven­ti­la­tions­an­ord­ning ska det vid be­hov fin­nas ett larm­sys­tem som slår larm vid stör­ning­ar i ven­ti­la­tio­nen. Alarmsystemet mås­te tes­tas re­gel­bun­det.

Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.

Hön­sen ska ges till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem, och hela ti­den ha till­gång till dricks­vat­ten. Vid ut­fod­ring­en ska be­ho­ven hos var­je djur­slag be­ak­tas.

Be­lys­nings­ryt­men i höns­hu­set ska vara så­dan att en till­räck­ligt lång en­he­tlig pe­ri­od av mör­ker in­går i dyg­net.

Inredda burar

För var­je hö­na som hålls i bu­ren ska det fin­nas ett ut­rym­me på minst 750 cm², av vil­ket minst 600 cm² ska vara till­gäng­lig area. Bu­rens höjd på and­ra stäl­len än ovan­för den till­gäng­li­ga are­an ska vara minst 20 cm. Burens to­ta­la yta ska dock all­tid vara minst 2 000 cm². Fo­der­rän­nans kant ska vara minst 12 cm för var­je fullvux­en hö­na. Bu­ren ska vara för­sedd med en än­da­måls­en­lig drick­s­an­ord­ning som är lämp­lig för hönsgruppen. Om vat­ten­till­för­seln sker med hjälp av vat­ten­nipp­lar el­ler kop­par ska var­je höna kun­na kom­ma åt minst två nipp­lar el­ler kop­par.

Buröppningen ska till storlek, konstruktion och form vara sådan att hönan kan tas ut ur buren utan att den orsakas onödigt lidande eller risk för skador.

Golvhönserier, inhysningssystem med flera våningsplan

I ett golv­hön­se­ri får det fin­nas högst nio hö­nor per kvad­rat­me­ter för hö­nor­na till­gäng­lig golv­yta.

Det ska fin­nas till­räck­ligt ut­rym­me på ut­fod­rings- och dricks­plat­ser så att det inte upp­står onö­dig kon­kur­rens om vat­ten el­ler foder. Om fo­der­rän­nor an­vänds ska rän­nans kant vara minst 10 cm lång per hö­na. Om run­da fo­der­tråg an­vänds ska det fin­nas minst 4 cm tråg­kant per hö­na. Om vat­ten­för­sörj­ning­en sker med hjälp av osek­tio­ne­ra­de vat­ten­rän­nor ska läng­den på rän­nans kant vara minst 2,5 cm per hö­na. Om run­da vat­tentråg används ska det fin­nas minst 1 cm tråg­kant per hö­na. Om vattenförsörjning­en sker med vat­ten­nipp­lar el­ler -kop­par ska det för var­je på­bör­jad höns­grupp på 10 hö­nor fin­nas minst en nip­pel el­ler kopp, så att var­je hö­na kom­mer åt att dricka från minst två nipp­lar el­ler kop­par.

Tilläggskrav för golvhönserier med minst 350 hönor

Om hö­nor­na har möj­lig­het att vis­tas ute, ska det fin­nas fle­ra minst 35 cm hö­ga och 40 cm bre­da ut­gång­s­öpp­ning­ar ut till rastgården. Ut­gång­s­öpp­ning­ar­na ska vara pla­ce­ra­de längs bygg­na­dens hela längd, och de­ras sam­man­lag­da bredd ska vara minst 2 me­ter för var­je grupp om 1 000 hö­nor. Ute i rast­går­den ska hö­nor­na kun­na hit­ta skydd mot då­ligt vä­der och rov­djur. Vid be­hov ska det fin­nas drick­s­an­ord­ning­ar i rast­går­den.

Får

Ut­över de ovan nämn­da (i bör­jan av bi­la­ga 1) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur be­rörs får ock­så av föl­jan­de krav.

Få­ren har till­gång till en lämp­lig ligg­plats.

Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, tem­pe­ra­tu­ren och hal­ter­na av damm och skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skad­ligt hög ni­vå. Be­lys­ning­en på djur­håll­nings­plat­sen ska vara lämp­lig och till­räck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.

Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.

Fåren ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid ut­fod­ring­en ska behoven hos var­je djur­slag be­ak­tas. Foder som ges till får ska uppfylla de näringsmässiga behoven för får.

Om fo­der inte hela ti­den finns till­gäng­ligt ska alla djur i grup­pen kun­na äta sam­ti­digt un­der ut­fod­rings­ti­den. Längden på foderanordningens kant för får som hålls i grupp ska vara förenlig med tabell 3.

Tabell 3. Minimikrav för kantens längd per djur för en utfodringsanordning i ett fårstall.

- Regelbunden utfodring Fri fodertillgång
Lamm < 2 mån. Inget krav på längden på foderhäckens kant Inget krav på längden på foderhäckens kant
Lamm 2–4 mån. 175 mm vid rak foderhäck, 100 mm vid rund foderhäck 85 mm vid rak foderhäck, 50 mm vid rund foderhäck
Lamm > 4 kk mån. 350 mm vid rak foderhäck, 200 mm vid rund foderhäck 170 mm vid rak foderhäck, 100 mm vid rund foderhäck
Dräktig tacka 450 mm vid rak foderhäck, 225 mm vid rund foderhäck 225 mm vid rak foderhäck, 110 mm vid rund foderhäck

Lamm ska ges rå­mjölk el­ler nå­gon er­sät­tan­de pro­dukt så snart som möj­ligt ef­ter föd­seln. Från och med en veck­as ål­der ska lammen ha till­gång till gräs, hö el­ler an­nat fi­ber­rikt fo­der samt rent vat­ten.

Få­rens foder el­ler dricks­vatt­en får inte för­o­re­nas av urin el­ler göd­sel. Vatt­net får inte hel­ler fry­sa.

Tabell 4. När får hålls i grupp ska förvaringsutrymmets golvyta exklusive foderhäckyta per får vara minst.

  Genomsnittlig vikt/djur (kg) Golv med ströbädd (m2/djur) Gallergolv (m2/djur) Spaltgolv (m2/djur)
Lamm Under 15 0,25 0,25 -
Lamm 30 0,50 0,50 -
Lamm Över 30 0,75 0,75 -
Får 55 1,0 0,8 0,8
Får 75 1,4 1,0 1,0
Dräktig tacka 55 1,3 1,1 1,1
Dräktig tacka 75 1,7 1,3 1,3

Om ett får hålls i en ensambox ska boxen vara minst 1,4 m² stor och formen på boxen ska vara sådan att fåret obehindrat kan vända sig runt.

Getter

Utöver de ovan nämnda (i början av bilaga 1) kraven som gäller alla produktionsdjur berörs getter också av följande krav.

Get­ter­na har till­gång till en lämp­lig ligg­plats.

Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, tem­pe­ra­tu­ren och hal­ter­na av damm och skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skad­ligt hög ni­vå. Be­lys­ning­en på djur­håll­nings­plat­sen ska vara lämp­lig och till­räck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.

Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.

Get­ter ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid utfod­ring­en ska behoven hos var­je djur­slag be­ak­tas. Det fo­der som ges åt get­ter ska vara nä­rings­rikt och balan­se­rat och vid be­hov kom­plet­te­ras med mi­ne­ra­ler.

Kil­ling­ar­na får rå­mjölk el­ler nå­gon er­sät­tan­de pro­dukt så snart som möj­ligt ef­ter föd­seln. En kil­ling ma­tas med mjölk åt­min­sto­ne de åt­ta förs­ta lev­nads­veck­or­na. Fr.o.m. en veck­as ål­der har en kil­ling till­gång till fi­ber­hal­tigt fo­der samt rent vat­ten.

Om fo­der inte hela ti­den finns till­gäng­ligt ska alla get­ter i grup­pen kun­na äta sam­ti­digt un­der ut­fod­rings­ti­den. Då ska kan­ten på fo­der­häck­en vara minst 20 cm per kil­ling, minst 33 cm per ung­get, minst 40 cm per fullvuxen get och minst 45 cm per dräk­tig get.

Get­ter­nas foder el­ler dricks­vatt­en får inte för­o­re­nas av urin el­ler göd­sel och vatt­net får inte hel­ler fry­sa.

Tabell 4. När get hålls i grupp ska förvaringsutrymmets golvyta exklusive foderhäckyta per get vara minst. 

Åldersklass Golv med ströbädd (m2/djur) Gallergolv (m2/djur) Spaltgolv (m2/djur)
Killing 0,25 0,25 -
Ungget 0,5 0,5 0,5
Get 1,20 1,0 1,0

Om en fullvuxen get hålls i en ensambox ska boxen vara minst 1,4 m² stor och formen på boxen ska vara sådan att geten obehindrat kan vända sig runt.

Bilaga 2.

Krav gällande djurens välbefinnande som hänför sig till kontrollen av tvärvillkoren i fråga om andra produktionsdjur

I den här gruppen ingår bl.a. hästar, bison, hägnade hjortar, strutsfåglar, ankor, myskankor, gäss, kalkoner, pälsdjur, broilrar, hägnat vilt (bl.a. vildsvin, kronhjort, europeisk mufflon, rådjur, fasan, rapphöna), vaktlar, kaniner och hägnade renar.

Alla produktionsdjur ska få tillräckligt mycket foder av god kvalitet som är lämpligt för dem och tillräckligt att dricka. Vid utfodringen ska behoven hos varje djurslag beaktas, och man ska se till att vart och ett djur får i sig tillräckligt med näring.

För alla produktionsdjur ska man säkerställa att kraven på utrymme och förhållanden på djurhållningsplatsen uppfylls, till exempel att belysningen är lämplig och tillräckligt god, så att djuren kan inspekteras och skötas på ett tillfredsställande sätt. Sjuka och skadade djur ska också skötas och djuren ska ha tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden.

Krav för alla produktionsdjur.

  • Djurhållningsplatsen och dess byggnader och anordningar är i gott skick och trygga för djuren.
  • De material som djuren kommer i kontakt med är trygga, kan rengöras grundligt och kan desinfekteras.
  • Djurstallets golv är sådana att de inte orsakar djuren någon skada.
  • Fållan är säker och hålls lämpligt torr.
  • Fållans och betets stängsel är trygga och i gott skick samt av ett material som är lämpligt för djuren.
  • På gården finns tillräckligt med kompetent personal. Djurhållaren ska ge instruktioner och handledning till de personer som deltar i skötseln och hanteringen av djuren.
  • Djuren inspekteras tillräckligt ofta.
  • Antalet djur som dött på gården bokförs.
  • Vattnings- och utfodringssystemets funktion kontrolleras dagligen.
  • Ett reservsystem finns med tanke på störningar i vattnings- och utfodringssystemets funktion.

Dessutom finns de nya kraven för vart och ett djurslag uppräknade invid djurslaget i fråga.

Hjortar

I denna guide avses med hjort vitsvanshjort, dovhjort, vildren, rådjur, sikahjort och kronhjort.

Krav för hjortar utöver de ovan nämnda kraven som gäller alla produktionsdjur.

Hjortarna har en lämplig liggplats.

Temperaturen är lämplig för hjortarna.

Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.

Hjorthägnets terräng, växtlighet och mark ska vara lämpliga för hållning av hjortar i hägn. Antalet hjortar ska stå i lämplig proportion till hägnets storlek, terräng och växtlighet.

Ventilationen i djurstallet ska vara tillräcklig så att luftfuktigheten, drag och halterna av damm och skadliga gaser inte äventyrar djurens hälsa eller välbefinnande.

Hjortar som rör sig i samma grupp ska kunna äta samtidigt. En hjort högre upp på den sociala rangskalan får inte tillåtas dominera hela foderplatsen.

Hjortfodret får inte onödigt förorenas.

Strutsdjur

I denna guide avses med strutsdjur struts, emu och amerikansk nandu (vanlig nandu eller rhea).

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs strutsdjur också av följande krav.

Strutsfåglarna har en tillräckligt stor och lämplig liggplats.

Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande. Fjädrar plockas inte från en levande strutsfågel.

Djurstallet ska ge strutsfåglarna skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden som köld, snö, is, vind, regn och snösörja. Djurstallet ska vara dragfritt och torrt, temperaturen, ventilationen och belysningen i djurstallet ska vara lämplig för de djur som det är avsett för. Elledningar ska placeras så att de är utom räckhåll för djuren.

Foder som ges till strutsfåglarna ska vara näringsrikt och balanserat samt vid behov kompletterat med mineraler. För att hindra uppkomsten av ledskador och skador på benstommen ska särskild uppmärksamhet fästas vid fodrets sammansättning. Strutsfåglarna ska ha tillgång till grovt och färskt foder som är lämpligt för dem. Under tre månader gamla kycklingar ska hela tiden ha tillgång till foder. Plötsliga förändringar i utfordringen ska undvikas. Djuren ska hela tiden ha tillgång till dricksvatten i tillräcklig mängd.

Tabell 1. Minst följande utrymmetskrav ska uppfyllas när det gäller strutsar.

Fågelns ålder Gruppens storlek högst Fållans golvyta minst (m2) Hägnets areal (m2/antalet fåglar) minst Hägnets totalareal (m2) minst
Under 4 dagar 40 1 - -
Över 4 dagar - 3 veckor 40 5 10/1 100
Över 3 veckor - 6 månader 401) 15 10-40/1 100 - 1 0003)
Över 6 månader - 1 år - 30 800/3 1 000
Över 1 år - könsmogen - 30 1 000/3 1 000
Vuxen 2) 30 2 000/3 1 000

1) Under förutsättning att strutskycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

2) Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

3) Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Tabell 2. Minst följande utrymmetskrav ska uppfyllas när det gäller emuer.

Fågelns ålder Gruppens storlek högst Fållans golvyta minst (m2) Hägnets areal (m2/antalet fåglar) minst Hägnets totalareal (m2) minst
Under 4 dagar 40 1 - -
Över 4 dagar - 3 veckor 40 5 5 75
Över 3 veckor - 6 månader 401) 10 20 100 - 5003)
Över 6 månader - 1 år - 20 150 500
Över 1 år könsmogen - 20 200 500
Vuxen 1+12) 30 250 500

1) Under förutsättning att emukycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

2) Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

3) Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Tabell 3. Minst följande utrymmetskrav ska uppfyllas när det gäller nanduer.

Fågelns ålder Gruppens storlek högst Fållans yta minst (m2) Hägnets minimiareal (m2/antalet fåglar) Hägnets totalareal (m2) minst
Under 4 dagar 40 1 - -
Över 4 dagar - 3 veckor 40 5 5 75
Över 3 veckor - 6 månader 401) 10 20 100 - 5003)
Över 6 månader - 1 år - 20 150 500
Över 1 år - könsmogen - 20 200 500
Vuxen 1+12) 30 250 500

1) Under förutsättning att nandukycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

2) Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

3) Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Hästar

I denna guide avses med häst hästar, ponnyer, åsnor och motsvarande hovdjur.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs hästar också av följande krav.

Hästarna har tillgång till en lämplig liggplats.

Kraven som rör uppbindning av hästar uppfylls.

Rasthagarna och betena ska vara tillräckligt stora.

Ett djur i vård ska ges sådan föda och dryck av god kvalitet som är lämplig för djuret. Det är förbjudet att ge djur i vård sådan föda och dryck som är farlig för djurets hälsa. Det foder som ges åt hästen ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletteras med mineraler.

Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen och belysningen i djurstallet ska vara lämplig för hästarna. Om ventilationen i djurstallet i huvudsak baserar sig på mekanisk ventilation ska det även vid eventuella fel i ventilationsanordningen vara möjligt att åstadkomma en ventilation som är tillräcklig med tanke på djurens hälsa och välbefinnande. I en mekanisk ventilationsanordning ska det vid behov finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.

Ensambox

Tabell 4. I en ensambox ska det finnas minst följande utrymme per häst.

Hästens mankhöjd (m) Boxens golvyta (m2)
Högst 1,08 4,0
Över 1,08 men högst 1,30 5,0
Över 1,30 men högst 1,40 6,0
Över 1,40 men högst 1,48 7,0
Över 1,48 men högst 1,60 8,0
Över 1,60 9,0

Utrymmeskraven i tabellen här ovan gäller inte tillfällig och kortvarig förvaring av hästar, t.ex. under tävlings-, utställnings- eller motsvarande resor.

Hästar i grupp

Tabell 5. I en gruppbox ska det finnas minst följande utrymme per häst.

Fullvuxen häst Aren i en ensambox
Unghäst 12-24 månader 75% av golvytan i en ensambox*
Föl under 12 månader 50% av golvytan i en ensambox*

*Beräknat enligt utrymmeskraven för enhästboxar i tabellen ovan.

Tabell 6. I ett lösdriftsstall ska det i en ligghall utan utfodring finnas minst följande utrymme per häst.

Fullvuxen häst 80% av golvytan i en ensambox*
Unghäst 12-24 månader 60% av golvytan i en ensambox*
Föl under 12 månader 40% av golvytan i en ensambox*

*Beräknat enligt utrymmeskraven för enhästboxar i tabellen ovan.

När hästar hålls i grupp ska det för varje påbörjad grupp om 10 hästar finnas en sjukbox eller något annat ändamålsenligt och vid behov uppvärmbart utrymme för avskiljande och vård av hästarna.

Spilta

Spiltans bredd ska vara minst lika stor som hästens mankhöjd plus 10 cm och spiltans längd minst lika med hästens längd plus 25 cm.

Bison

I den här guiden avses med bison en amerikansk bison.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs bison också av följande krav.

Bisonoxarna har en lämplig liggplats.

Temperaturen är lämplig för bisonoxarna.

Ventilationen i djurstallet ska vara tillräcklig så att luftfuktigheten, draget och halterna av damm och skadliga gaser inte äventyrar djurens hälsa eller välbefinnande.

Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.

Antalet bison ska stå i lämplig proportion till hägnets storlek, terräng och växtlighet. I hägnet ska det för varje påbörjad grupp om 3 fullvuxna djur finnas utrymme motsvarande minst en hektar.

Bison som rör sig i samma grupp ska kunna äta samtidigt. Varje djur ska ha möjlighet att äta i lugn och ro och djur som står högt på den sociala rangskalan ska inte tillåtas att dominera utfodringsplatsen.

Bisonen ska dagligen ha tillgång till dricksvatten i tillräckliga mängder.

Det foder som ges åt bisonen ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletteras med mineraler. Bisonen ska dagligen ha tillgång till stråfoder i tillräckliga mängder. Bisonens foder får inte onödigt förorenas.

Ankor, gäss och myskankor

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs ankor, gäss och myskankor också av följande krav.

Fåglarna har en tillräckligt stor och lämplig liggplats.

Fjädrar eller dun plockas inte från levande fåglar.

Temperaturen är lämplig för fåglarna. Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten, luftströmningens hastighet, och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå.

Om ventilationen i djurstallet i huvudsak baserar sig på mekanisk ventilation, ska det även vid eventuella fel i ventilationsanordningen vara möjligt att åstadkomma en ventilation som är tillräcklig med tanke på fåglarnas hälsa och välbefinnande. I en mekanisk ventilationsanordning ska det vid behov finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.

Fåglarna ska hela tiden ha tillgång till tillräckligt mycket foder och dricksvatten.  Fodret ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletterat med mineraler. Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas med avföring.

I förvaringsutrymmen för över fyra veckor gamla ankor som hålls för köttproduktion får det finnas högst 16 kg ankor/m². Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag får det i förvaringsutrymmet finnas högst 20 kg ankor/m². I förvaringsutrymmen för ankor som hålls för avel ska det finnas minst 0,5 m² utrymme för varje anka. Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag ska det i förvaringsutrymmet finnas minst 0,25 m² utrymme för varje anka.

I för­va­rings­ut­rym­men för över fyra veck­or gam­la gäss som hålls för kött­pro­duk­tion får det fin­nas högst 14 kg gäss/m². Om fåg­lar­na har till­gång till en ut­om­hus­in­häg­nad var­je dag får det i för­va­rings­ut­rym­met fin­nas högst 18 kg gäss/m². Utomhusinhägnaden el­ler and­ra ut­om­hus­om­rå­den är till­räck­ligt sto­ra. I förvaringsutrymmen för gäss som hålls för avel ska det finnas minst 1 m² utrymme för varje gås. Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag ska det i förvaringsutrymmet finnas minst 0,5 m² utrymme för varje gås.

Kalkoner

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs kalkoner också av följande krav.

Fåg­lar­na har en till­räck­ligt stor och lämp­lig ligg­plats.

Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.

Storleken på en grupp kalkoner som hålls i samma utrymme ska vara lämplig i förhållande till fåglarnas ålder, storlek, kön och det utrymme som finns till förfogande. I förvaringsutrymmet ska kalkonerna kunna stå i normal ställning, vända sig, flaxa, samt putsa sig. Utomhusinhägnaden är tillräckligt stor.

Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten, luftströmningens hastighet och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen ska vara lämplig för de kalkoner som hålls i djurstallet. När djurens hälsa och välbefinnande är beroende av ett mekaniskt ventilationssystem, måste det vara möjligt att ordna en tillräcklig luftväxling i djurstallet för att trygga djurens hälsa och välbefinnande även vid eventuella störningar i det mekaniska ventilationssystemet. I ett mekaniskt ventilationssystem ska det finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.

Kalkonerna ska ha tillgång till tillräckligt med foder av lämplig näringssammansättning och tillräckligt med dricksvatten. Höjden på utfodrings- och vattningsanordningarna ska justeras allt efter som kalkonerna växer så att alla kalkoner kan äta och dricka utan svårighet. Det ska finnas tillräckligt utrymme på utfodrings- och dricksplatser så att det inte uppstår onödig konkurrens om vatten eller foder.

Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas med avföring.

Pälsdjur

I den här guiden avses med pälsdjur mink, iller, räv (blåräv, silverräv och rödräv), chinchilla och sumpbäver, som föds upp med tanke på pälsproduktion eller annat motsvarande ändamål. Kraven gäller till viss del också uppfödning av mårdhund (sjubb) och sobel.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs pälsdjur också av följande krav.

Kraven på burens bottennät uppfylls.

Päls­far­men är in­häg­nad el­ler dju­ren för­hind­ras på an­nat sätt att rym­ma. Bu­rar­na är pla­ce­ra­de så att dju­ren i de oli­ka bu­rar­na inte kom­mer åt att ska­da var­and­ra.

Me­di­cinsk be­hand­ling bok­förs.

För­va­rings­ut­rym­met ska ge päls­dju­ren till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­leks­för­hål­lan­den så­som skad­lig köld, het­ta, vind och regn.

Det fo­der som ges åt päls­dju­ren ska vara nä­rings­rikt och ba­lan­se­rat och vid be­hov kom­plet­te­ras med mineraler.

Dju­ren ska dag­li­gen ha till­gång till rent vat­ten i till­räck­li­ga mäng­der. Fod­ret el­ler dricks­vatt­net får inte förorenas av urin el­ler gödsel.

Utrymmeskrav:

Mink och iller

Tabell 7. En bur för mink och iller ska ha minst följande storlek. 

  Yta exklusive lya (cm2)
Fullvuxet djur 2 550
Moder med valpkull 2 550
Två avvanda valpar* 2 550

*Om det finns fler än två avvanda valpar i buren ska det för varje följande valp finnas minst 850cm2.

Buren ska vara minst 30 cm bred och exklusive lyan minst 70 cm lång. Buren ska vara minst 45 cm hög.

Räv

Tabell 8. En rävbur ska ha minst följande storlek. 

  Yta (m2)
Fullvuxet djur 0,8
Moder med valpkull 2,0
Två avvanda valpar* 1,2

*Om det finns fler än två avvanda valpar i buren ska det för varje följande valp finnas minst 0,5 m2.

Buren ska vara minst 75 cm bred och minst 100 cm lång. Buren ska vara minst 70 cm hög.

Sumpbäver

Tabell 9. En djurshållningsplats för sumpbäver ska ha minst följande storlek.

  Yta exklusive vattenbassäng (m2)
Fullvuxet djur 1,0
Moder med valpkull 2,0
Avvanda valp 0,5

Den totala ytan på djurhållningsplatsen ska dock vara minst 2 m².

Chinchilla

Av djurhållningsplatsens golv ska minst 25 % bestå av fast underlag. Chinchilla ska ha möjlighet till dagliga sandbad på djurhållningsplatsen.

Broilrar

Krav för broilrar är utöver de ovan nämnda (i början av bilaga 2) kraven som gäller alla produktionsdjur.

Åtgärder som orsakar smärta har vidtagits bara av tillåtna skäl.

Den djurtäthet som tillämpats i uppfödningsavdelningarna får inte överstiga den tillåtna djurtätheten.

Uppfödningsavdelningen ska ha en sådan ventilation att luftfuktigheten, luftens strömningshastighet, temperaturen, dammängden och halten av skadliga gaser inte stiger till en skadlig nivå. Ventilationen ska vid behov kombineras med uppvärmningssystem för att upprätthålla en lämplig temperatur och avlägsna överskottsfuktighet. Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter ska uppfödningsavdelningen vara försedd med ventilationssystem och vid behov värme- och kylsystem som används på ett sådant sätt att kraven för ammoniakhalten och koldioxidhalten samt temperaturen och den genomsnittliga relativa fuktigheten uppfylls.

Om djurens välbefinnande och hälsa är beroende av ett mekaniskt ventilationssystem ska det även vid eventuella fel i det mekaniska ventilationssystemet i uppfödningsavdelningen vara möjligt att ordna en ventilation som är tillräcklig med tanke på djurens välbefinnande och hälsa. Det mekaniska ventilationssystemet ska då ha ett larmsystem som ger larm vid störningar i ventilationen. Larmsystemets funktion ska testas regelbundet.

Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter ska det i uppfödningsavdelningen finnas ett reservsystem för alstring av elektricitet med vars hjälp den mekaniska ventilationen tryggas i händelse av elavbrott.

Uppfödningsavdelningen ska ha en belysning vars effekt är minst 20 lux under ljusperioderna, uppmätt i fåglarnas ögonhöjd, och som belyser minst 80 procent av den tillgängliga arean. Belysningen ska följa en 24-timmarsrytm. Varje 24-timmarsperiod ska omfatta totalt minst 6 timmar mörker med åtminstone en sammanhängande mörkerperiod på minst 4 timmar, exklusive dimningsperioderna.

Broilrar ska ha tillgång till en tillräcklig mängd foder antingen ständigt eller portionsvis. Det ska finnas ständig tillgång till dricksvatten. Foder som ges till broilrar ska vara näringsrikt och balanserat. I fråga om utfodringen av broilrar och näringens sammansättning ska särskild uppmärksamhet fästas vid förebyggandet av ledskador och skador på benstommen. Utfodrings- och vattningsanordningar ska placeras så att fåglarna får tillräckligt med foder och vatten. Höjden på anordningarna ska justeras allt efter som broilrarna växer, så att alla broilrar kan äta och dricka utan svårigheter.

Bilaga 3.

Myndigheternas kontaktinformation

Min­ne­lis­ta för tvär­vill­kor 2021