Växthusodlingar som producerar grönsaksplantor

På denna sida hittar du information om hur reformen av växtskyddslagstiftningen påverkar verksamheten vid växthusföretag som producerar grönsaksplantor. Kraven gäller också produktion av plantor avsedda för konsumenter. EU:s växtskyddsförordning (2016/2031) kommer att börja tillämpas från 14 december 2019. De största förändringarna för växthusodlingarna är användningen av växtpass på plantorna samt att vikten av egenkontroll för att förhindra spridning av karantänskadegörare betonas.

Förändringarna i korthet:

  • Livsmedelsverket uppdaterar registreringsinformationen för växthusodlingar. Alla odlingar i registret uppmanas bekräfta sina registeruppgifter eller meddela om avslutad verksamhet under år 2019.
  • Betydelsen av egenkontroll av växtskadegörare betonas. Växtskadegörarna ska inspekteras i samband med mottagningen av växter, årligen under odlingen samt före försäljningen. Vid behov skickas prover till ett laboratorium. Resultaten av de granskningar som utförts som egenkontroll ska bokföras. Ett växtpass kan utfärdas för växtpartier, som har visat sig vara fria från växtskadegörare.
  • Växtpass kommer i fortsättningen att användas i partihandeln för alla växter avsedda för plantering, oavsett arten, dvs. alla vedartade växter, perenner, krukväxter, utplanteringsväxter, grönsaksplantor, sättlök och blomsterlökar samt frö av vissa växtarter.
  • Till skillnad från dagens praxis är växtpasset en distinkt etikett eller blankett som går med växtpartiet. Nedan finns den preliminära utformningen av växtpasset.
  • Växtpasset innehåller en spårbarhetskod som gör det möjligt att spåra partier som är behäftade med växtskadegörare. Spårbarhetskoden kan bestå av t.ex. partinumret eller fakturanumret, om det kan användas för att spåra växternas ursprung.
  • Uppgifter om växtpass för de partier som skickats från odlingen ska sparas i tre år.

Betydelsen av egenkontroll betonas

För att förhindra spridning av växtskadegörare är det viktigt att hitta skadegörarna så tidigt som möjligt innan de hinner spridas till andra odlingar. Egenkontrollen av växtskadegörare i växthusodlingarna spelar en mycket viktig roll för att förebygga spridning av skadegörare. Ett villkor för att utfärda växtpass är att de växter, som ska säljas, har i egenkontroll visat sig vara rena från skadegörare. Egenkontrollen bör planeras på ett sådant sätt, att den omfattar för spridning av skdegörare kritiska skeden, så som emottagning och överlåtelse av plantmaterial. Under odlingen inspekteras växterna minst en gång i månaden. Växter som konstaterats eller misstänks vara angripna av karantänskadegörare återkallas från marknaden. Resultaten av kontrollerna som gjorts som egenkontroll antecknas och sparas i tre år. För att lyckas med egenkontrollen ska odlingen se till att personalen kan identifiera växtskadegörare och kan reagera på sina observationer. För information om karantän- och kvalitetsskadegörare, se t.ex. Livsmedelsverkets webbplats. Livsmedelverket ger ut en guide för egenkontroll under år 2019.

Skyldigheten att registrera sig i växtskydds- och plantmaterialregistret fortsätter som tidigare, registeruppgifterna uppdateras

Många karantänskadegörare sprids med växthusväxter, varför en stor del av växthusodlingarna måste och plantmaterialregister.

En ny växthusodling måste fylla i en registreringsansökan och skicka den till Livsmedelsverket. Under år 2019 skickar Livsmedelsverket till alla registrerade aktörer en begäran om att de ska uppdatera sina registeruppgifter eller meddela om att verksamheten har upphört. Registreringen och registernumret för de växthusodlingar som meddelat sina uppgifter förblir oförändrade.

Tabell. Skyldighet att registrera sig och använda växtpass

  Växtskyddsregistret

Plantmaterialregistret

Krav att använda växtpass
Grönsaksplantor till partiförsäljning x x x

Grönsaksplantor till detaljförsäljning

x    
Grönsaksodlingar      
Ört- och sallatsodlingar      

 

Hädanefter ska alla växtpartier av kruk- och utplanteringsväxter i partihandeln ha växtpass

  • Hädanefter ska alla partier av grönsaksplantor som skickas i partihandeln ha växtpass. Kravet gäller också grönsaksplantor avsedda för detaljförsäljning. Växtpassmärkning ska göras också på små partier.
  • I detaljhandeln krävs dock inte växtpass.
  • Avsikten med användningen av växtpass är att förbättra växternas spårbarhet vid förekomst av skadegörare.
  • Rätten att använda växtpass ska skaffas i god tid innan odlingen börjar bedriva partihandel med växter som kräver växtpass. Om rätt att använda växtpass saknas får odlingen inte bedriva partihandel med grönsaksplantor.
  • Användningsrätt ansöks med en registreringsansökan.

Växtpasset är en separat etikett som ska fästas på växtpartiet

  • Växtpasset är i fortsättningen ett skilt, på växtpartiet fäst klistermärke, dylik etikett eller blankett som går med växtpartiet.
  • Växtpasset kan utgöra t.ex. utskrivna klistermärken.
  • Växtpassets ett fastställt format (se preliminär modell nedan).
  • Växtpasset innehåller en spårbarhetskod som kan vara samma som växtpartiets nummer eller fakturans nummer, förutsatt att koden identifierar partiet så att det vid behov går att spåra växternas ursprung.
  • På forsedeln antecknas fortfarande plantintygsuppgifterna.

Växtpassuppgifterna sparas i tre år

  • Man behöver inte spara en kopia av växtpassetiketten, men informationen om levererade växtpartier måste sparas i 3 år.
  • Informationen ska förvaras så att de sålda växtpartierna i efterhand kan sammankopplas till ett visst mottaget växtparti.
  • Informationen kan lagras som en fil eller som dokument.

Förutom växtpassinformationen sparas information om flyttning av växter inom odlingen

  • För att förbättra spårbarheten av växtskadegörare sparas förutom växtpassinformationen även information om flyttning av växtpartier inom växthusodlingen, dvs. i vilka växthusavdelningar växterna har odlats.
  • I odlingar med mindre växthusareal än 1 000 kvadratmeter är det inte nödvändigt att anteckna flyttning av växter inom odlingen, utan växterna tolkas då vara i samma utrymme.
  • Informationen kan användas i skadegörarfall för att ta reda på vilka växter som har varit i samma växthusavdelning, alltså till vilka växter skadegöraren kan ha spridits.Med hjälp av informationen kan man dessutom eventuellt avgränsa det angripna området i en situation där karantänskadegörare har påträffats i växthuset.
  • Uppgifter om flyttning av växtpartier sparas i tre år.

Växtskadegörarna indelas i karantän- och kvalitetsskadegörare

  • Karantänskadegörare får inte förekomma inom EU-området och alla konstaterade förekomster strävar man efter att utrota. Om symtom på karantänskadegörare upptäcks på växterna ska anmälan göras till Livsmedelsverket. Inspektören tar prov av växten för laboratorieanalys. För att förhindra spridning av skadegörare får växtpartiet med symtom inte flyttas förrän inspektören anländer. För ett växtparti som konstateras vara smittat av en karantänskadegörare ges i regel beslut om att det ska förstöras. Andra åtgärder kan också vara nödvändiga för att förhindra spridning av växtskadegöraren. Livsmedelsverket eller den lokala NTM-centralen (från början av år 2021 landskapet) fattar beslut om åtgärderna.

    Som karantänskadegörare har exempelvis följande skadegörare föreslagits:
    • Virus som sprids av bomullsmjöllus (Bemisia tabaci)
    • Liriomyza sativae
    • Spodoptera litura
    • Thrips palmi
    • Xylella fastidiosa

  • Kvalitetsskadegörare får inte finnas på grönsaksplantor som saluförs. Kraven på plantor som saluförs varierar beroende på skadegöraren. För vissa skadegörare räcker det att inga symtom syns och för vissa krävs att skadegöraren inte får förekomma på produktionsstället. Vid behov måste plantproducenten skicka ett prov på skadegöraren till laboratoriet, till exempel om symtom syns på växterna och orsaken är okänd.

    Som kvalitetsskadegörare har exempelvis följande skadegörare föreslagits:
    • Clavibacter michiganensis subsp. michiganensis på tomat
    • Potato spindle tuber viroid (PSTVd) på paprika och tomat
    • Tomato apical stunt viroid (TASVd) på tomat
    • Tomato chlorotic dwarf viroid (TCDVd) på tomat
    • Tomato spotted wilt tospovirus (TSWV) på äggplanta, paprika, sallat och tomat

Inspektioner görs fortfarande

Livsmedelsverkets och NTM-centralernas inspektörer övervakar hur egenkontrollen fungerar, användningen av växtpass samt kartlägger karantänskadegörare i växthusodlingarna. Inspektioner görs sannolikt årligen hos utfärdare av växtpass. Inspektionerna är avgiftsbelagda. Om växthusodlingen har en riskhanteringsplan som godkänts av Livsmedelsverket kan inspektionen eventuellt göras mera sällan än en gång per år. Karantänskadegörare kartläggs vid behov i alla växthusodlingar.

Livsmedelsverket arrangerar utbildning

Livsmedelsverket arrangerar utbildning för växthusodlingarnas växtskyddsansvariga i identifiering av skadegörare, användning av växtpass och plantintyg och den obligatoriska bokföringen. Det planeras att utbildning ska ordnas online från och med hösten 2019. Utbildningen kan bli obligatorisk för företag som utfärdar växtpass.

Preliminär modell för växtpasset i enlighet med den nya lagstiftningen.

Obs. modellen innehåller endast växtpassuppgifterna. Det framgår senare, om plantintygets uppgifter kombineras med växtpasset.

A. Växtartens botaniska namn

B. Landskod och växtpassets utfärdares registernummer

C. Spårbarhetskod (t.ex. partinummer)

D. Ursprungmedlemsstatens kod (EU-länder) eller ursprungstredjelandets namn