Meloidogyne – rotgallnematod på potatis

Rotgallnematoderna Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax är karantänskadegörare som inte får spridas till växtproduktionen. Anmäl upptäckter och misstankar om förekomst utan dröjsmål till Livsmedelsverket: kasvinterveys@ruokavirasto.fi

Meloidogyne -nematoderna är mikroskopiskt små rundmaskar. De trivs i grov mineraljord liksom även gul och vit potatiscystnematod. De förstör potatisknölarna och är ytterst svåra tt bekämpa. I Skåne i Sverige har Meloidogyne -nematoder konstaterats ha spridit sig i potatisproduktionen de senaste åren.  I Europa förekommer Meloidogyne -arter utöver Sverige åtminstone i Belgien, Holland, Portugal, Frankrike, Tyskland och Turkiet. Sannolikt är utbredningsområdet ännu större.stör potatisknölarna

Rotgallnematoden Meloidogyne orsakar missbildningar under skalet.Rotgallnematoden Meloidogyne orsakar missbildningar under skalet.

Skador av rotgallnematoden Meloidogyne under potatisskalet.Skador av rotgallnematoden Meloidogyne under potatisskalet. (Ladda ned en större bild)

Foton:
UNECE Guide for Potato Pest, Disease and Disorders

Värdväxter

De främsta värdväxterna för rotgallnematoden Meloidogyne chitwoodi och M. fallax är potatis och tomat. Andra värdväxter är bland andra morot, spannmål, gräs, ärt, majs, rotfrukter, många prydnadsväxter samt ogräsväxter och de upprätthåller nematodstammen från den ena växtsäsongen till den andra. Det finns även många andra Meloidogyne-arter.

Spridning och livsmiljö

Fjärrspridning sker närmast med utsädespotatis och annat planteringsmaterial.

Lokalt sprids den med smittat växtmaterial. 

  • Den viktigaste spridningsvägen är utsädespotatis, men också andra växter, knölar och lökar som ska planters på nytt fungerar som spridare av skadegöraren.
  • Sprids effektivt via jordmaterial såsom potatis- och sockerbetstsjord.
  • Kompost som innehåller växtrester och rester av växtunderlag från växthusproduktion utgör en spridningsväg för nematoder.
  • Lokalt sprids den också lätt med bevattnings- och översvämningsvatten.   

Trivs bäst i varm sand- och mojord, klarar sig på samma ställen som Globodera-nematoder. Det tar ungefär en månad för en generation att utvecklas. Under växtsäsongen i Finland hinner det bildas minst två generationer.

Identifiering och inspektion

I EU:s lagstiftning finns det produktspecifika normer för rotgallnematoder endast när det gäller utsädespotatis. Minimum är att prov på knölar ur ett parti med utsädespotatis inte får ha synliga symtom som tyder på rotgallnematoder. Partier som har symtom undersöks och eventuell förekomst säkerställs genom laboratorietest. Eftersom det är fråga om en karantänskadegörare får den inte förekomma i någon växtprodukt som marknadsförs.  

Eftersom rotgallnematod inte bildar cystor kan den inte påvisas vid undersökning av potatiscystnematoder. Förekomst av nematoden beaktas dock i alla granskningar av potatisknölar vid kartläggnings- och marknadsövervakningsinspektioner. Om knölarna uppvisar symtom kan förekomsten av nematoder säkerställas i laboratorium. Utgående från smittade knölar kan förekomsten av nematoder undersökas genom provtagning av jordmaterial från åkern. Om nematodsmitta konstateras vidtar Livsmedelsverket riktade inspektionsåtgärder och bestämmer om nödvändiga bekämpningsåtgärder. 

Om du misstänker förekomst av rotgallnematoder i något potatisparti, kontakta omedelbart enheten för växthälsa vid Livsmedelsverket, e-post: kasvinterveys@ruokavirasto.fi. Bifoga ett foto av en potatisknöl som har symtom.

Skador på potatis samt bekämpning

Lindrig smitta kan passera obemärkt. Då smittan tilltar och under gynnsamma förhållanden kan nematoden förstöra hela potatisskördens brukskvalitet.

Rotgallnematoden överlever i jorden endast ett år utan värdväxt. I praktiken hjälper växtföljd ändå inte, eftersom rotgallnematoden Meloidogyne har många värdväxter. En effektiv bekämpningsmetod kunde vara svartträda så att alla växter utrotas i minst två växtsäsongen efter varandra. Samtidigt måste man se till att ingen ny smitta kan nå åkern.

Mer information:
kasvinterveys@ruokavirasto.fi

 

Sidan har senast uppdaterats 27.4.2020