Vanliga frågor om förordningen om avskogningsfria produkter

Förordningen börjar tillämpas 30.12.2026. För mikro- och småföretag fortsätter övergångsperioden fram till 29.6.2027.

Obs! Den förlängda övergångsperioden gäller inte produkter som omfattas av den nuvarande timmerförordningen.

Ett markområde som omfattar mer än 0,5 hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 10 % av ytan, eller med träd som kan uppnå dessa tröskelvärden på platsen, utom mark som övervägande används i jordbruk eller som urban mark. 

Med verksamhetsutövare avses en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet släpper ut relevanta produkter på marknaden eller exporterar dem. 

Med handlare avses en annan person i leveranskedjan än en verksamhetsutövare, som i samband med kommersiell verksamhet tillhandahåller relevanta produkter på marknaden. 

Med utsläppande på marknaden avses att en relevant råvara eller en relevant produkt som nämns i bilaga 1 till förordningen för första gången tillhandahålls på unionsmarknaden. 

Ex-märkningen kommer från ordet extract, dvs. det innebär att förordningen för den aktuella varukodsgruppen gäller en viss del, men inte alla produkter.

Exempel 1: Kod 9401 kan innehålla sittmöbler som tillverkats av andra råvaror än trä, men endast sittmöbler av trä omfattas av kraven i förordningen.

Exempel 2: Kod 1602 50 kan också innehålla andra produkter än nötköttsprodukter, men endast produkter som är tillverkade av nötkreatur omfattas av kraven i förordningen. Bisonkött som säljs under samma varukod omfattas alltså inte av förordningen.

Det är fråga om utsläppande på marknaden när en produkt för första gången görs tillgänglig på EU-marknaden. Detta syftar till exempel till en situation där en produkt importeras från ett tredje land till EU eller tillverkas inom EU och släpps ut på marknaden för första gången.

Tillhandahållande på marknaden i samband med förordningen om avskogningsfria produkter syftar till exempel till en situation där en produkt eller råvara redan en gång har släppts ut på EU:s marknad och produkten är föremål för handel inom EU-området.

Se Artikel 2 (16, 18)

Vid fastställandet av storleksklassen beaktas företagets balansomslutning, omsättning och antal anställda.

Till exempel som storföretag betraktas ett företag där minst två av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen:

• balansomslutningen är 25 000 000 euro
• omsättningen är 50 000 000 euro
• antalet anställda under räkenskapsåret är i genomsnitt 250

Som ett småskaligt företag betraktas ett företag som på bokslutsdagen överskrider högst ett av följande tre gränsvärden:

• balansomslutningen är 7 500 000 euro
• omsättningen är 15 000 000 euro
• antalet anställda under räkenskapsåret är i genomsnitt 50

Se även kommissionens FAQ v4 fråga 3.10 och kapitel 1 paragraferna 4a–c i bokföringslagen.

Företagets storleksklass och roll fastställs separat för varje del av FO-numret, dvs. i detta fall tillämpas SMF-företagets skyldigheter.

Se även kommissionens FAQ v4 fråga 3.10 och kapitel 1 paragraferna 4a–c i bokföringslagen.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från avverkningen är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Declaration in excess beskriver en situation där man i en DD-förklaring anger ett stort antal markområden, men de produkter som omfattas av förklaringen har producerats endast i en del av dessa markområden. Detta är tillåtet på de villkor som beskrivs i kommissionens FAQ och samma förfarande kan tillämpas även i hemlandet.

Läs mer om kommissionens FAQ v4 fråga 1.18.

När det gäller rotaffärer ansvarar virkesköparen eller den organisation som förmedlar virket för skyldigheterna. Skogsägaren ansvarar fortfarande för att följa skogslagen.

När det gäller upphandlingar och leveransköp:

• Kom överens med virkesköparen/-förmedlaren om att hen gör en DD-förklaring för din räkning. Anteckna detta i virkeshandelsavtalet eller förmedlingsavtalet.
• Spara anmälan om användning av skog, mätningshandlingen samt virkeshandelsavtalet/förmedlingsavtalet.
• Följ den nationella skogslagen som förut.
• Observera att avverkning av urskogar i princip strider mot förordningen om avskogningsfria produkter.

Dessa är tips från Livsmedelsverkets EUDR-experter och grundar sig på den information som för närvarande finns tillgänglig. (10/2024)

När det är fråga om en rotaffär betraktas virkesköparen som en sådan verksamhetsutövare som avses i förordningen.

Om det är fråga om träd som avverkas för eget bruk och för vilket en anmälan om användning av skog inte behöver göras, ställer förordningen om avskogningsfria produkter inte heller några förpliktelser.

Om träden däremot går till försäljning kan lagligheten i stället för med en anmälan om användning av skog påvisas till exempel med ett tillstånd för miljöåtgärder, bygglov eller någon annan motsvarande handling som visar att ingen anmälan om användning av skog behövs. Kom också ihåg att spara mätningshandlingen samt virkeshandelsavtalet eller förmedlingsavtalet.

En DD-förklaring enligt förordningen om avskogning ska göras för träden, med vilken man bland annat meddelar uppgifter om avverkningarnas geolokalisering. 

Biprodukter, till exempel flis och spån, omfattas av skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter. Observera att spårbarhetsskyldigheten blev lindrigare i och med ändringsförordningen 12/2025. Skyldigheten att förmedla DD-referensnummer gäller endast vid den första affären som görs efter att produkten har släppts ut på marknaden. Till exempel är den som köper rotstående träd en utsläppare på marknaden och ska göra en DD-förklaring. Sågen som köper virket tar emot ett DD-referensnummer, men är inte längre skyldig att leverera DD-referensnummer med sina egna produkter.

Den som släpper ut produkter på marknaden kan tillämpa massbalans (t.ex. FIFO) och den är inte förknippad med någon skyldighet att hålla dem fysiskt åtskilda, det vill säga dessa kan också tillämpas på spån. Förutsättningen för massbalans är att allt material som kommer in överensstämmer med kraven.

Ja, om man ännu befinner sig inom ramen för den förnyelsetidtabell som skogslagen tillåter, överförs ansvaret för förnyelsen enligt den tidtabell som skogslagen föreskriver på den nya ägaren, liksom även alla andra skyldigheter enligt lagstiftningen. Om den nya ägaren däremot beslutar att genomföra en ändring av markanvändningsformen på fastighetens område, ska hen göra en anmälan om användning av skog till Finlands skogscentral där områdets nya användningsändamål anges (jfr kommissionens FAQ v4 fråga 4.8). Om produkter som ingår i förordningens produktomfattning produceras i ett område som röjts i en skog, är de inte förenliga med förordningen och får inte släppas ut på EU-marknaden.

Myndighetens rättesnöre är bl.a. artikel 24 i förordningen, utifrån vilken kraven på åtgärder ska vara lämpliga och proportionerliga. Dessutom ska EU:s proportionalitetsprincip beaktas. Det är svårt att ge ett exakt svar på denna fråga, men på ett riktgivande sätt kan man konstatera att återkallelsen skulle riktas mot den mängd som i strid med kraven har släppts ut på marknaden, det vill säga återkallelsen skulle inte gälla "hela den stora mängden". Eventuella andra påföljder för verksamhetsutövaren beror på förseelsen och eventuell lagstiftning i anslutning till den, till exempel miljöbrottslagstiftningen.

I förordningen om avskogning innebär omvandling av skog till jordbruksanvändning som avskogning, så avverkning av skog till "infrastrukturmark" orsakar inte avskogning. För virket som kommer från avverkningen ska dock en DD-förklaring göras och förklaringens referensnummer ska ges till virkesköparen. Spara också dokumenten i anslutning till ändringen av markanvändningen.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller för odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från området är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

Enligt den nationella riktlinjen anses levande nötkreatur inte släppas ut på marknaden i Finland när det är fråga om inhemsk avtalsproduktion.

Om producenten levererar nötkreaturen till ett slakteri som levererar nötköttet till producenten för försäljning till konsumenterna, är gårdsförsäljaren en verksamhetsutövare som för första gången tillhandahåller produkten när produkten säljs direkt till konsumenterna. 

Om man på produktionsgården själv slaktar och därefter säljer nötköttet till konsumenterna, är gårdsförsäljaren en verksamhetsutövare som för första gången tillhandahåller produkten när produkten säljs direkt till konsumenterna. 

• Kom överens med slakteriet om att det gör en DD-förklaring för din räkning. Anteckna detta i avtalet.
• Säkerställ att uppgifterna i nötkreatursregistret och djurhållningsplatsregistret är korrekta och uppdaterade.
• Följ lagstiftningen inom sektorn, precis som hittills.
• Observera att avverkning av skog för nötkreatursskötsel i regel strider mot förordningen om avskogningsfria produkter.
• Observera också att kalvar födda före 29.6.2023 inte omfattas av förordningen (se kommissionens FAQ fråga 1.25)

Livsmedelsverkets precisering av föregående (20.10.2025):

• En gård som bedriver direktförsäljning av nötkreatur uppfyller laglighetskraven i förordningen om avskogningsfria produkter genom att se till att:
  • Uppgifterna i nötkreatursregistret är uppdaterade och alla djur är märkta.
  • De uppgifter om livsmedelskedjan som lagstiftningen förutsätter har skickats från gården till slakteriet och innehåller bland annat uppgifter om antalet djur och djurens identifikation. Uppgifterna sparas i 5 år.
  • Redovisningshandlingarna med slakteriet har upprättats för varje slaktparti och förvaras i 5 år.
• Geolokaliseringskraven uppfylls:
  • Om alla djur föds på den egna gården, är den information som krävs koordinatpunkten för den adress som hör till gårdens lägenhetssignum.
  • Om kalvar köps från andra gårdar bör man ange koordinatpunkten i anslutning till lägenhetssignumet för respektive gård. Dessa uppgifter behöver inte samlas in per djur.
  • Genom att samla in de geografiska koordinaterna för ifrågavarande gård och de eventuella kalvarnas leverantörsgårdar.
  • Informationen ska ges till den som gör DD-förklaringen.
  • Uppgifterna ska uppdateras minst en gång per år.
• Kravet på att risken för avskogning ska vara obetydligt låg uppfylls:
  • Kommissionens dokument i anslutning till riskklassificering av länder uppfyller kravet när Finland är ett ursprungsland med låg risk enligt kommissionens riskklassificering.
• Om du gör DD-förklaringen själv:
  • Registrera dig i EUDR-informationssystemet, se anvisningarna här.
  • Samla in ovan nämnda uppgifter och spara dem i systemet.

Dessa preciseringar har utarbetats av Livsmedelsverket och gäller det inledande skedet av verkställandet. I takt med verkställandet görs vid behov ytterligare preciseringar.

I regel kan nötkreatur inte gå på bete på en åker som har röjts i en skog efter 31.12.2020 om man vill släppa ut nötkreatur eller produkter som fås från dem (enligt bilaga I) på marknaden efter att förordningen om avskogningsfria produkter har börjat tillämpas.

Enligt Livsmedelsverkets tolkning har avskogning enligt förordningen om avskogningsfria produkter dock inte skett på en åker som röjts efter 2020 i ett sådant undantagsfall där en anmälan om användning av skog har gjorts redan före 2021 och där man hade anmält att markanvändningsformen har ändrats till jordbruksanvändning.

Det är också tillåtet att producera foder på området om det inte är fråga om en produkt som räknas upp i bilaga I till förordningen och detta foder kan också användas för utfodring av nötkreatur.

Läs mer: JSM:s promemoria 17.1.2025 (på finska) och kommissionens FAQ v4 punkt 1.26.1.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller för odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från området är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

I regel inte. Om en exportör inom SMF-sektorn har ett DD-referensnummer för partiet, kan exportören använda detta/dessa i sin tulldeklaration. Denna fråga behandlas bland annat i kommissionens FAQ.

Bilaga I till förordningen innehåller en förteckning över varukoder (HS-kod) som omfattas av skyldigheterna. Tullen ansvarar för klassificeringen av varan i fråga, som fastställer om varan omfattas av skyldigheterna. Om Tullen till exempel klassificerar en produkt som en metallmöbel omfattas den inte av förordningen om avskogningsfria produkter, även om den har träben.

Tullen är den myndighet som ansvarar för varukoderna. 

Läs mer om varukoderna och kontakta tullrådgivningen vid behov.

En central definition i förordningen om avskogningsfria produkter är utsläppande på marknaden. I samband med import sker utsläppandet på marknaden när Tullen överlåter produkterna till fri omsättning, det vill säga godkänner förtullningen. Importören omfattas alltså av skyldigheterna i förordningen även om produkterna senare levereras utanför EU. 

Man för diskussioner om detta på EU-nivå och kommissionen drar eventuellt upp riktlinjer för detta. I kommissionens FAQ v4 fråga 1.3 behandlas kombinerade produkter som berör denna fråga, men tar inte ställning till procenttalen. 

Situation 02/2026. Frågan uppdateras.

Ändringsförordningen (12/2025) medförde lindringar bland annat i skyldigheterna som gäller spårbarhet. Detta kommer också att påverka exporten. Ingen diskussion på EU-nivå har ännu förts, men enligt den preliminära tolkningen behöver nya DD-förklaringar inte längre göras i samband med export. I samband med export torde skyldigheten att ange DD-referensnummer omfattas endast av ett mycket begränsat antal verksamhetsutövare.

Punkterna 1b och 17 i artikel 1 ändringsförordningen (2025/2650) är sådana som påverkar exporten.

Situation 2/2026. Frågan uppdateras.

Mängden importerade produkter påverkar inte skyldigheterna i förordningen. De fulla skyldigheterna enligt förordningen gäller alltså också företag som endast sporadiskt importerar EUDR-produkter.

Du importerar en EUDR-produkt från ett land utanför EU, så du omfattas av importörens skyldigheter, bland annat att upprätthålla DD-systemet och utarbeta en DD-förklaring. Läs mer om skyldigheterna vid import.

Du säljer inte vidare produkter som omfattas av förordningen, så du behöver inte förmedla DD-förklaringens referensnummer vidare till den som köper produkterna.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

DD-förklaringarna kan göras på maskinspråk. Gränssnittsfrågor i anslutning till EUDR-informationssystemet behandlas av kommissionens IT-enhet. Läs mer om EUDR-informationssystemet.

Problem i anslutning till inloggning i EUDR-informationssystemet, till exempel i samband med att du byter telefon eller tar i bruk tvåstegsverifiering, avgörs av kommissionen (sante-traces@ec.europa.eu). 

DD-förklaringen behöver inte vara partispecifik, utan den kan täcka flera partier av flera olika relevanta produkter. DD-förklaringen kan upprättas för högst ett år i förväg.

Läs mer om kommissionens FAQ v4 fråga 5.19.

I förordningen om avskogningsfria produkter finns inga särskilda bestämmelser om hur referensnummer för en DD-förklaring ska förmedlas vidare. Du kan alltså välja fritt, du kan till exempel ange referensnummer på en faktura, orderbekräftelse eller på andra verifikat/dokument.

DD-förklaringens referensnummer och verifieringsnummer kan innehålla siffror och bokstäver. Referensnummer kan vara högst 14 tecken, verifieringsnumret högst 8 tecken. 

Om det vid tidpunkten för upprättandet av DD-förklaringen inte är känt om produkterna ska säljas på den inre marknaden eller om de ska exporteras, kan DD-förklaringen upprättas för export för hela mängden och dokumenten som anger de mängder som motsvarar handeln på den inre marknaden och exporten bör förvaras.

Läs mer om kommissionens FAQ v4 punkt 5.19 (5).

Med DD-systemet avses en skriftlig beskrivning av företagets förfaranden och åtgärder genom vilka verksamhetsutövaren systematiskt säkerställer att produkterna överensstämmer med kraven.

Läs mer om DD-systemet.

Verksamhetsutövaren ska kunna lägga fram tillförlitliga, faktabaserade och kontrollerbara uppgifter om att produktionen av råvarorna inte har orsakat avskogning. Uppgifterna ska grunda sig på ändamålsenlig dokumentation och vid behov på geografisk information med hjälp av vilken råvarornas ursprung och produktionsförhållanden kan verifieras. Att produkten är avskogningsfri kan konstateras till exempel genom att utreda råvarans drivningslokalisering, områdets markanvändning och drivningsform före tidpunkten för drivningen samt eventuella ändringar i markanvändningen eller planer som gäller dem efter drivningen.

Se mer: kommissionens FAQ v4 fråga nr 1.20.

Om man tidigare har gjort en DD-förklaring för produkten behöver ett företag inom SMF-sektorn inte göra en ny DD-förklaring. För SMF-sektorns del behandlas förordningen också i kommissionens FAQ och på dess webbplats.

DD-förklaringen görs endast när produkten eller råvaran första gången släpps ut på marknaden. När det gäller kakao gör importören alltså en DD-förklaring. Ni är skyldiga att begära DD-förklaringens referensnummer av importören, men inte skyldiga att skicka referensnummer vidare eller upprätta en ny DD-förklaring.

Produkter och råvaror som finns i lagret kan säljas efter att tillämpningen inletts och man behöver inte göra en DD-förklaring för dem. En förutsättning är att det för dessa produkter ska kunna påvisas att de har släppts ut på marknaden innan tillämpningen inleds. 

Läs mer om detta i kommissionens FAQ v4, kapitel 9.

Ett företag som köper möbler från EU-området som omfattas av förordningen om avskogningsfria produkter och säljer dem i sin butik är handlare. Storföretag som bedriver handel ska registrera sig i EUDR-informationssystemet. Företag av alla storlekar som bedriver handel ska samla in och förvara produktleverantörernas uppgifter. Uppgifterna i DD-förklaringarna eller deklarationskoderna i anslutning till produkterna ska samlas in och förvaras ifall produkterna skaffas från en verksamhetsutövare (t.ex. importören). När produkterna säljs direkt från butiken till kunderna behöver uppgifterna enligt förordningen om avskogningsfria produkter inte förmedlas vidare. 

Läs mer om gemenskapsintern handel i Finland och inom EU.

Du skaffar kaffe från EU-området och tillverkar produkter (HS 2101) som inte omfattas av förordningen. Du omfattas inte av skyldigheterna eftersom du inte släpper ut produkter som omfattas av förordningen på marknaden, tillhandahåller sådana produkter på marknaden eller exporterar sådana produkter.

Enligt nuvarande tolkning (02/2026) kan t.ex. en enskild gummitätning anses ingå i företagets eget bruk när gummitätningen installeras i samband med tjänsten. Man behöver alltså inte göra en DD-förklaring när värdet på produkten i fråga är obetydligt lågt i förhållande till tjänstens värde.