Vanliga frågor om förordningen om avskogningsfria produkter

Förordningen börjar tillämpas 30.12.2026. För mikro- och småföretag fortsätter övergångsperioden fram till 29.6.2027.

Obs! Den förlängda övergångsperioden gäller inte produkter som omfattas av den nuvarande timmerförordningen.

Ett markområde som omfattar mer än 0,5 hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 10 % av ytan, eller med träd som kan uppnå dessa tröskelvärden på platsen, utom mark som övervägande används i jordbruk eller som urban mark. 

Med verksamhetsutövare avses en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet släpper ut relevanta produkter på marknaden eller exporterar dem. 

Med handlare avses en annan person i leveranskedjan än en verksamhetsutövare, som i samband med kommersiell verksamhet tillhandahåller relevanta produkter på marknaden. 

Med utsläppande på marknaden avses att en relevant råvara eller en relevant produkt som nämns i bilaga 1 till förordningen för första gången tillhandahålls på unionsmarknaden. 

Ex-märkningen kommer från ordet extract, dvs. det innebär att förordningen för den aktuella varukodsgruppen gäller en viss del, men inte alla produkter.

Exempel 1: Kod 9401 kan innehålla sittmöbler som tillverkats av andra råvaror än trä, men endast sittmöbler av trä omfattas av kraven i förordningen.

Exempel 2: Kod 1602 50 kan också innehålla andra produkter än nötköttsprodukter, men endast produkter som är tillverkade av nötkreatur omfattas av kraven i förordningen. Bisonkött som säljs under samma varukod omfattas alltså inte av förordningen.

Det är fråga om utsläppande på marknaden när en produkt för första gången görs tillgänglig på EU-marknaden. Detta syftar till exempel till en situation där en produkt importeras från ett tredje land till EU eller tillverkas inom EU och släpps ut på marknaden för första gången.

Tillhandahållande på marknaden i samband med förordningen om avskogningsfria produkter syftar till exempel till en situation där en produkt eller råvara redan en gång har släppts ut på EU:s marknad och produkten är föremål för handel inom EU-området.

Se Artikel 2 (16, 18)

Vid fastställandet av storleksklassen beaktas företagets balansomslutning, omsättning och antal anställda.

Till exempel som storföretag betraktas ett företag där minst två av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen:

• balansomslutningen är 25 000 000 euro
• omsättningen är 50 000 000 euro
• antalet anställda under räkenskapsåret är i genomsnitt 250

Som ett småskaligt företag betraktas ett företag som på bokslutsdagen överskrider högst ett av följande tre gränsvärden:

• balansomslutningen är 7 500 000 euro
• omsättningen är 15 000 000 euro
• antalet anställda under räkenskapsåret är i genomsnitt 50

Se även kommissionens FAQ v4 fråga 3.10 och kapitel 1 paragraferna 4a–c i bokföringslagen.

Företagets storleksklass och roll fastställs separat för varje del av FO-numret, dvs. i detta fall tillämpas SMF-företagets skyldigheter.

Se även kommissionens FAQ v4 fråga 3.10 och kapitel 1 paragraferna 4a–c i bokföringslagen.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från avverkningen är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan I till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Declaration in excess beskriver en situation där man i en DD-förklaring anger ett stort antal markområden, men de produkter som omfattas av förklaringen har producerats endast i en del av dessa markområden. Detta är tillåtet på de villkor som beskrivs i kommissionens FAQ och samma förfarande kan tillämpas även i hemlandet.

Läs mer om kommissionens FAQ v5 fråga 1.18.

När det gäller rotaffärer ansvarar virkesköparen eller den organisation som förmedlar virket för skyldigheterna. Skogsägaren ansvarar fortfarande för att följa skogslagen.

När det gäller upphandlingar och leveransköp:

• Kom överens med virkesköparen/-förmedlaren om att hen gör en DD-förklaring eller SD-deklaration för din räkning. Anteckna detta i virkeshandelsavtalet eller förmedlingsavtalet. Om du vill kan du också göra deklarationen själv.
• Spara anmälan om användning av skog, mätningshandlingen samt virkeshandelsavtalet/förmedlingsavtalet.
• Följ den nationella skogslagen som förut.
• Observera att avverkning av urskogar i princip strider mot förordningen om avskogningsfria produkter.

Dessa är tips från Livsmedelsverkets EUDR-experter och grundar sig på den information som för närvarande finns tillgänglig. (6/2026)

När det är fråga om en rotaffär betraktas virkesköparen som en sådan verksamhetsutövare som avses i förordningen.

Om det är fråga om träd som avverkas för eget bruk och för vilket en anmälan om användning av skog inte behöver göras, ställer förordningen om avskogningsfria produkter inte heller några förpliktelser.

Om träden däremot går till försäljning kan lagligheten i stället för med en anmälan om användning av skog påvisas till exempel med ett tillstånd för miljöåtgärder, bygglov eller någon annan motsvarande handling som visar att ingen anmälan om användning av skog behövs. Kom också ihåg att spara mätningshandlingen samt virkeshandelsavtalet eller förmedlingsavtalet.

En DD-förklaring eller SD-deklaration enligt förordningen om avskogning ska göras för träden, med vilken man bland annat meddelar uppgifter om avverkningarnas geolokalisering. 

Biprodukter, till exempel flis och spån, omfattas av skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter. Observera att spårbarhetsskyldigheten blev lindrigare i och med ändringsförordningen 12/2025. Skyldigheten att förmedla DD-referensnumret eller SD-koden gäller endast vid den första affären som görs efter att produkten har släppts ut på marknaden. Till exempel är den som köper rotstående träd en utsläppare på marknaden och ska göra en DD-förklaring eller SD-deklaration. Sågen som köper virket tar emot ett DD-referensnummer eller SD-koden , men är inte längre skyldig att leverera DD-referensnummer eller SD-koder med sina egna produkter.

Den som släpper ut produkter på marknaden kan tillämpa massbalans (t.ex. FIFO) och den är inte förknippad med någon skyldighet att hålla dem fysiskt åtskilda, det vill säga dessa kan också tillämpas på spån. Förutsättningen för massbalans är att allt material som kommer in överensstämmer med kraven.

Ja, om man ännu befinner sig inom ramen för den förnyelsetidtabell som skogslagen tillåter, överförs ansvaret för förnyelsen enligt den tidtabell som skogslagen föreskriver på den nya ägaren, liksom även alla andra skyldigheter enligt lagstiftningen. Om den nya ägaren däremot beslutar att genomföra en ändring av markanvändningsformen på fastighetens område, ska hen göra en anmälan om användning av skog till Finlands skogscentral där områdets nya användningsändamål anges (jfr kommissionens FAQ v5 fråga 4.8). Om produkter som ingår i förordningens produktomfattning produceras i ett område som röjts i en skog, är de inte förenliga med förordningen och får inte släppas ut på EU-marknaden.

Myndighetens rättesnöre är bl.a. artikel 24 i förordningen, utifrån vilken kraven på åtgärder ska vara lämpliga och proportionerliga. Dessutom ska EU:s proportionalitetsprincip beaktas. Det är svårt att ge ett exakt svar på denna fråga, men på ett riktgivande sätt kan man konstatera att återkallelsen skulle riktas mot den mängd som i strid med kraven har släppts ut på marknaden, det vill säga återkallelsen skulle inte gälla "hela den stora mängden". Eventuella andra påföljder för verksamhetsutövaren beror på förseelsen och eventuell lagstiftning i anslutning till den, till exempel miljöbrottslagstiftningen.

I förordningen om avskogning innebär omvandling av skog till jordbruksanvändning som avskogning, så avverkning av skog till "infrastrukturmark" orsakar inte avskogning. För virket som kommer från avverkningen ska dock en DD-förklaring eller SD-deklaration göras och förklaringens referensnummer eller SD-koden ska ges till virkesköparen. Spara också dokumenten i anslutning till ändringen av markanvändningen.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller för odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från området är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan I till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

Se Inhemsk produktion och vidareförädling (Livsmedelsverket.fi).

Enligt Jord- och skogsbruksministeriets nya riktlinje (6/2026) betraktas gårdar med direktförsäljning inte längre som aktörer enligt förordningen. Skyldigheten att upprätta en DD-deklaration har därför upphört. 

Om det på en nötkreatursgård i storleksklassen mikro- eller småföretag föds kalvar, är gården en mikro- eller småskalig primär verksamhetsutövare. Då skickar Livsmedelsverket på gårdens vägnar de uppgifter som krävs för den förenklade deklarationen till EUDR-datasystemet. Livsmedelsverket informerar gården om koden för den förenklade deklarationen. Koden ska förmedlas vidare till djurköparen. Koden är inte djurspecifik, så om koden förblir oförändrad räcker det att den lämnas vidare en gång till följande företag i livsmedelskedjan. Koden behöver inte förmedlas till konsumentkunder. Livsmedelsverket planerar de närmare detaljerna för förmedlingen av uppgifterna och kommer att ge mer detaljerade anvisningar innan bestämmelserna börjar tillämpas. 

Övriga åtgärder som krävs:

• följ lagstiftningen inom sektorn, precis som hittills.
• observera att avverkning av urskogar i princip strider mot förordningen om avskogningsfria produkter.
• omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen.

Gårdar som bedriver direktförsäljning och där det inte föds nya kalvar är enligt avskogningsförordningen verksamhetsutövare i senare led eller handlare. Mer information om skyldigheterna finns på sidan Inhemsk produktion och vidareförädling.

I regel kan nötkreatur inte gå på bete på en åker som har röjts i en skog efter 31.12.2020 om man vill släppa ut nötkreatur eller produkter som fås från dem (enligt bilaga I) på marknaden efter att förordningen om avskogningsfria produkter har börjat tillämpas.

Enligt Livsmedelsverkets tolkning har avskogning enligt förordningen om avskogningsfria produkter dock inte skett på en åker som röjts efter 2020 i ett sådant undantagsfall där en anmälan om användning av skog har gjorts redan före 2021 och där man hade anmält att markanvändningsformen har ändrats till jordbruksanvändning.

Det är också tillåtet att producera foder på området om det inte är fråga om en produkt som räknas upp i bilaga I till förordningen och detta foder kan också användas för utfodring av nötkreatur.

Läs mer: JSM:s promemoria 17.1.2025 (på finska) och kommissionens FAQ v4 punkt 1.26.1.

Omvandling av skog till jordbruksanvändning orsakar sådan avskogning som avses i förordningen. Avverkning av skog som betesmark eller för odling för vilket djur som helst orsakar alltså avskogning och virket som fås från området är inte marknadsdugligt. Virket kan endast användas för egen konsumtion. 

Skyldigheterna i förordningen om avskogningsfria produkter för råvaror som produceras inom det avverkade området gäller i det fall att råvaran listas i bilagan I till förordningen. Till exempel nötkreatur eller soja som producerats inom ett avskogningsområde är inte marknadsdugliga, men får, vallfoder eller potatis är däremot marknadsdugliga.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

Om produkten redan har släppts ut på marknaden en gång, har tillbörlig aktsamhet redan iakttagits. Ingen ny DD-förklaring upprättas för produkten i samband med exporten. I tulldeklarationen antecknas referensnumret för den DD-deklaration som ursprungligen upprättats för produkten (om exportören är aktör) eller koden för den förenklade deklarationen (om exportören är mikro- eller småskalig primär verksamhetsutövare) eller om en lämplig tullkod används (om exportören är en verksamhetsutövare i senare led). Se FAQ v5, 5.6.1.

Bilaga I till förordningen innehåller en förteckning över varukoder (HS-kod) som omfattas av skyldigheterna. Tullen ansvarar för klassificeringen av varan i fråga, som fastställer om varan omfattas av skyldigheterna. Om Tullen till exempel klassificerar en produkt som en metallmöbel omfattas den inte av förordningen om avskogningsfria produkter, även om den har träben.

Tullen är den myndighet som ansvarar för varukoderna. 

Läs mer om varukoderna och kontakta tullrådgivningen vid behov.

En central definition i förordningen om avskogningsfria produkter är utsläppande på marknaden. I samband med import sker utsläppandet på marknaden när Tullen överlåter produkterna till fri omsättning, det vill säga godkänner förtullningen. Importören omfattas alltså av skyldigheterna i förordningen även om produkterna senare levereras utanför EU. 

I kommissionens uppdaterade vägledning (FAQ och Guidance), som publicerades i början av maj, behandlas denna fråga inte. I utkastet till den delegerade förordningen preciseras däremot att förordningen, när det gäller gummi, specifikt avser gummi från Hevea brasiliensis och inte andra gummityper.

Vår tolkning är därför att de relevanta produkter som innehåller gummi från Hevea brasiliensis och som anges under gummi i bilaga I till förordningen omfattas av skyldigheterna. Detta innebär att kraven på tillbörlig aktsamhet ska tillämpas på gummi från Hevea brasiliensis oavsett dess andel i produkten.

Mängden importerade produkter påverkar inte skyldigheterna i förordningen. De fulla skyldigheterna enligt förordningen gäller alltså också företag som endast sporadiskt importerar EUDR-produkter.

Du importerar en EUDR-produkt från ett land utanför EU, så du omfattas av importörens skyldigheter, bland annat att upprätthålla DD-systemet och utarbeta en DD-förklaring. Läs mer om skyldigheterna vid import.

Du säljer inte vidare produkter som omfattas av förordningen, så du behöver inte förmedla DD-förklaringens referensnummer vidare till den som köper produkterna.

Det är tillåtet att använda massbalans när det är fråga om råvaror/produkter som redan en gång släppts ut på EU:s marknad. Till exempel kan man importera flera containrar rågummi som blandas i en silo efter importen. När allt material som ska läggas i silon redan har uppfyllt kraven i förordningen om avskogningsfria produkter, är också allt det material som kommer ut förenligt med kraven.

Användningen av FIFO kan vara till nytta till exempel vid vidarebefordran av DD-referensnummer.  Som exempel: importören har i lagret 200 enheter varor som omfattas av tre DD-referensnummer; 30, 70 och 100 enheter (dvs. sammanlagt 200 enheter). Importören säljer 80 enheter, varvid importören ger köparen de två första DD-referensnumren (referensnumren för 30 och 70 enheter). När hen därefter säljer 100 enheter, ger hen köparen de mellersta och sista DD-referensnumren (referensnumren för 70 och 100 enheter). ”Saldot” för det sista DD-referensnummer är 20 enheter.

DD-förklaringarna kan göras på maskinspråk. Gränssnittsfrågor i anslutning till EUDR-informationssystemet behandlas av kommissionens IT-enhet. Läs mer om EUDR-informationssystemet.

Problem i anslutning till inloggning i EUDR-informationssystemet, till exempel i samband med att du byter telefon eller tar i bruk tvåstegsverifiering, avgörs av kommissionen (sante-traces@ec.europa.eu). 

DD-förklaringen behöver inte vara partispecifik, utan den kan täcka flera partier av flera olika relevanta produkter. DD-förklaringen kan upprättas för högst ett år i förväg.

Läs mer om kommissionens FAQ v4 fråga 5.19.

En förenklad deklaration är i regel av engångskaraktär. Uppgifterna i deklarationen ska uppdateras om det sker betydande förändringar i dem efter att deklarationen har lämnats in. Som en betydande förändring kan till exempel sammanslagning av fastigheter eller produktion av helt nya nyttigheter betraktas. Till exempel behöver den uppskattade årliga mängd som anmälts vid engångsanmälan och som avses släppas ut på marknaden eller exporteras inte uppdateras.

Läs mer FAQ v5, fråga 3.27.

I förordningen om avskogningsfria produkter finns inga särskilda bestämmelser om hur referensnummer eller koden för en DD-förklaring ska förmedlas vidare. Du kan alltså välja fritt, du kan till exempel ange referensnummer eller koden på en faktura, orderbekräftelse eller på andra verifikat/dokument.

DD-förklaringens referensnummer och verifieringsnummer kan innehålla siffror och bokstäver. Referensnummer kan vara högst 14 tecken, verifieringsnumret högst 8 tecken. 

Om det vid tidpunkten för upprättandet av DD-förklaringen inte är känt om produkterna ska säljas på den inre marknaden eller om de ska exporteras, kan DD-förklaringen upprättas för export för hela mängden och dokumenten som anger de mängder som motsvarar handeln på den inre marknaden och exporten bör förvaras.

Läs mer om kommissionens FAQ v4 punkt 5.19 (5).

Med DD-systemet avses en skriftlig beskrivning av företagets förfaranden och åtgärder genom vilka verksamhetsutövaren systematiskt säkerställer att produkterna överensstämmer med kraven.

Läs mer om DD-systemet.

Verksamhetsutövaren ska kunna lägga fram tillförlitliga, faktabaserade och kontrollerbara uppgifter om att produktionen av råvarorna inte har orsakat avskogning. Uppgifterna ska grunda sig på ändamålsenlig dokumentation och vid behov på geografisk information med hjälp av vilken råvarornas ursprung och produktionsförhållanden kan verifieras. Att produkten är avskogningsfri kan konstateras till exempel genom att utreda råvarans drivningslokalisering, områdets markanvändning och drivningsform före tidpunkten för drivningen samt eventuella ändringar i markanvändningen eller planer som gäller dem efter drivningen.

Se mer: kommissionens FAQ v4 fråga nr 1.20.

Endast den som först släpper ut produkten på marknaden ska upprätta en DD-deklaration eller en förenklad deklaration. Därefter görs inga nya DD-förklaringar i leveranskedjan.

DD-förklaringen görs endast när produkten eller råvaran första gången släpps ut på marknaden. När det gäller kakao gör importören alltså en DD-förklaring. Ni är skyldig att i fem år spara det referensnummer ni fått av importören, men inte skyldig att lämna in referensnumret vidare eller upprätta en ny DD-förklaring.

Produkter och råvaror som finns i lagret kan säljas efter att tillämpningen inletts och man behöver inte göra en DD-förklaring för dem. En förutsättning är att det för dessa produkter ska kunna påvisas att de har släppts ut på marknaden innan tillämpningen inleds. 

Läs mer om detta i kommissionens FAQ v4, kapitel 9.

Ett företag som köper möbler från EU-området som omfattas av förordningen om avskogningsfria produkter och säljer dem i sin butik är handlare. Storföretag som bedriver handel ska registrera sig i EUDR-informationssystemet. Företag av alla storlekar som bedriver handel ska samla in och förvara produktleverantörernas uppgifter. Företaget får referensnummer eller SD-koder för DD-förklaringar i anslutning till produkterna, om produktleverantören är en sådan "aktör" som avses i förordningen. Dessa uppgifter ska sparas, men de behöver inte förmedlas vidare.

Läs mer om gemenskapsintern handel i Finland och inom EU.

Du skaffar kaffe från EU-området och tillverkar produkter (HS 2101) som inte omfattas av förordningen. Du omfattas inte av skyldigheterna eftersom du inte släpper ut produkter som omfattas av förordningen på marknaden, tillhandahåller sådana produkter på marknaden eller exporterar sådana produkter.

Enligt Livsmedelsverkets tolkning kan t.ex. en enskild gummitätning anses ingå i företagets eget bruk när gummitätningen installeras i samband med tjänsten. Sådan verksamhet omfattas därmed inte av EUDR-förordningen när tätningen köps inom EU:s inre marknad och produktens värde är obetydligt i förhållande till tjänstens värde.