I Finland har man sedan 1975 systematiskt samlat in information om matförgiftningsepidemier. Från och med uppföljningens början fram till slutet av 2022 har det i Finland rapporterats 2 457 epidemier, varav 2 318 (94 %) var livsmedelsburna epidemier och 139 (6 %) dricksvattenburna epidemier.
Från och med 2001 kan bedömningarna av livsmedelsburna epidemier betraktas som jämförbara sinsemellan. När det gäller vattenburna epidemier är bedömningarna under tiden 2001–2004 jämförbara sinsemellan, men de avviker från den kategorisering som använts från och med 2005.
Under perioden 1975–2021 har sammanlagt drygt 95 000 personer enligt rapporter insjuknat i dessa epidemier. Av dessa har drygt hälften smittats genom livsmedel och knappt hälften genom drickssvatten.
Figur.*) Rapporterade matförgiftningsepidemier och antalet insjuknade i Finland mellan åren 1975-2020 (pdf)
Kategorisering av matförgiftningsepidemier
Under tiden 1975–1986 registrerades det 40–80 epidemier per år. Under tiden 1987–1996 konstaterades det endast ungefär 30 epidemier årligen. Under 1997 tog man i bruk ett system som innebar att också misstänkta fall anmäldes. Redan under det året fördubblades antalet rapporterade epidemier jämfört med tidigare år. Under tiden 1997–2002 gjorde kommunerna årligen ungefär 100 anmälningar om utredning av epidemier. Eftersom det var uppenbart att alla rapporterade epidemier inte varit livsmedels- eller dricksvattenburna började man utveckla ett system som innebär att epidemierna kategoriseras enligt bevisningens styrka.
Med bevisningens styrka som grund har man sedan 1999 årligen kategoriserat 34–89 % av de rapporterade inhemska epidemier som livsmedels- och dricksvattenburna. Att kategoriseringen tagits i bruk avspeglas i statistiken som en minskning av det totala antalet rapporterade matförgiftningsepidemier efter 1998. Minskningen har varit särskilt stor i fråga om antalet livsmedelsburna epidemier. Då nivån på epidemiutredningarna har förbättrats under de senaste åren har en mer tillförlitlig bedömning blivit möjlig. Syftet med kategoriseringen har varit att få bort sådana epidemifall ur statistiken där bevisningens styrka inte räcker för att visa att ett visst livsmedel, en viss måltid eller ett visst dricksvatten förmedlat epidemin eller då det är uppenbart att smittan kommit någon annan väg, till exempel direkt mellan personer.
Kriterierna för kategoriseringen har setts över efter året 1999 då de togs i bruk. Från och med 2001 har bedömningsgrunderna varit likadana och efter det har också kategoriseringens resultat och antalet registrerade epidemier varit jämförbara. Syftet har varit att skapa ett system med hjälp av vilket olika epidemier kan kategoriseras på ett tillförlitligt sätt och man kan reda ut med hur stor säkerhet det patogen och den förmedlare som man misstänkt eller konstaterat som alstrare kan påvisas vara orsak till epidemin. Detta underlättar planeringen av riskkontrollen. Också de anmälningar om utredningar som kategoriserats i gruppen med svagare bevisning kan ge betydande information om matförgiftningar i Finland. Utöver detta kan man i och med kategoriseringen gallra bort epidemier som uppkommit av andra orsaker ur statistiken, vilket gör att informationen i registret bättre avspeglar situationens utveckling när det gäller de faktiska rapporterade matförgiftningsepidemierna i Finland.
*) Bilden uppdateras inte efter år 2020. De nyaste uppgifterna finns på Livsmedelsverkets webbtjänst (på finska).