Mikrobläkemedelsresistens

Med mikrobläkemedelsresistens hos bakterier avses bakteriens förmåga att motstå vissa antibiotika dvs. den är resistent mot dessa antibiotika. På grund av motståndskraften kan dessa antibiotika inte längre användas för att bota infektioner bakterien orsakar. Multiresistenta bakterier har utvecklat resistens mot ett flertal av de vanligaste typerna av antibiotika som används vid behandling av infektioner orsakade av dessa bakterier.

Bakteriernas känslighet för mikrobläkemedel varierar. Bakterierna kan vara naturligt resistenta mot vissa läkemedel eller förvärva motståndskraften mot dem. Spridningen av resistenta bakterier och resistensgener genom djurproduktion kan skapa en betydande reserv av resistensfaktorer i miljön. Resistenta bakterier och resistensgener kan dessutom hamna i livsmedel och djurfoder.

Under de senaste åren har mikrobläkemedelsresistensen ökat snabbt och blivit mångsidigare globalt. Ökande resistens försvagar mikrobläkemedlens effektivitet samt möjligheterna att vårda människo- och djursjukdomar. Dessutom ökar mikrobläkemedelsresistens mortaliteten hos både människor och djur samt sjukvårdens kostnader.

Uppföljning av bakteriernas mikrobläkemedelsresistens

Uppföljning av mikrobläkemedelsresistens hos människor är baserat på lagen om smittsamma sjukdomar, hos djur på bland annat lagen om djursjukdomar och i livsmedelskedjan på en gemensam EU-förordning. Förekomsten av resistens hos människobakterier följs regelbundet i Finres-programmet medan FINRES-Vet-programmet ansvarar för uppföljningen av resistens hos bakterier som förekommer hos djur och i livsmedel. Därtill har förekomsten av resistens hos olika bakterier undersökts i flera skilda projekt. Med hjälp av uppföljningen fås information om uppkomsten av nya resistensmekanismer i Finland samt om resistenslägets utveckling över tid. Dessutom möjliggör uppföljningen utredningen av kopplingen mellan förekomsten av resistens och läkemedelsförbrukningen. Uppföljningsresultat används bland annat för att hindra spridningen av resistens, förbrukningsrekommendationer för mikrobläkemedel samt för riskvärdering av både människo- och djurhälsa.

Resistensuppföljning i livsmedelskedjan har förenhetligats med hjälp av EU-förordningar så att landspecifika resultat skulle vara så jämförbara som möjligt och att läget i hela regionen är möjligt att bedömas. Vid uppföljningen av resistens i livsmedelskedjan tas prover såväl från livsmedelsproducerande djur som livsmedel. Så kallade epidemiologiska gränsvärden används för att kunna upptäcka förändringar och tendenser i mikrobläkemedelskänsligheten bland bakteriepopulationer i ett så tidigt skede som möjligt. EFSA och ECDC framställer årligen en sammanfattningsrapport av resultat från alla europeiska länder som deltar i uppföljningen av mikrobläkemedelsresistens hos människor och i livsmedelskedjan.

Uppföljning hos människor

Uppföljning av mikrobläkemedelsresistens hos bakterier isolerade från människor baserar på uppgifter om mikrobläkemedelskänsligheten som rutinmässigt produceras av kliniskt mikrobiologiska laboratorier och THL:s laboratorium. Dessa uppgifter samlas in i Finres-databasen som hör till registret över smittsamma sjukdomar. Ur uppgifterna framställs årliga Finres-rapporten i vilken resistensen hos också några zoonotiska bakterier behandlas. 

Uppföljning i livsmedel

Sedan 2002 har känsligheten hos Salmonella-stammar isolerade från inhemska livsmedel följts upp.

År 2015 inleddes en EU-omfattande enhetlig uppföljning av mikrobläkemedelsresistens i detaljförsålda livsmedel. Uppföljningen omfattar ESBL- och AmpC-producerande E. coli-bakterier i färskt svin-, nöt- och broilerkött. Dessutom följs upp förekomsten av karbapenemasproducerande E. coli-bakterier i kött i Finland. MRSA-bakteriernas förekomst i färskt svinkött i detaljförsäljning har undersökts i skilda studier. Resultat av uppföljningen behandlas i FINRES-Vet rapporten.

Uppföljning hos djur

Sedan 1980-talet har mikrobläkemedelskänsligheten hos salmonellabakterier isolerade från djur och sedan 1990-talet hos campylo- och indikatorbakterier studerats i Finland. Efter att den systematiska uppföljningen inleddes år 2002 (med FINRES-Vet-programmet) har mikrobläkemedelskänsligheten undersökts utöver hos salmonella- och campylobakterier också hos för djur sjukdomsalstrande bakterier och indikatorbakterier. Dessutom har MRSA-bakteriernas incidens i svin samt ESBL-bakteriernas i inhemska produktionsdjur undersökts i skilda projekt i Finland. År 2014 inleddes ett EU-omfattande uppföljningsprogram av resistensen hos produktionsdjur. Programmet undersöker resistensen hos indikator- och zoonotiska bakterier samt incidensen av ESBL/AmpC-bakterier som är isolerade ur slaktade svin, kalvar och fjäderfä. Resultat behandlas i FINRES-Vet rapporten.

Uppföljning i foder

Incidens av mikrobläkemedelsresistens i foder har sporadiskt studerats i Finland, bland annat under året 2018. Uppföljningen av mikrobläkemedelsresistens i foder är inte samordnat inom EU-området.

Kontroll över bakteriers mikrobläkemedelsresistens

Det viktigaste åtgärderna för kontrollen över mikrobläkemedelsresistens anses vara kontrollerad och rationell användning av mikrobläkemedel samt minskat behov. I Finland utfärdades de första rekommendationerna om användningen av mikrobläkemedel för de viktigaste inflammations- och infektionssjukdomar hos djur redan 1996. Rekommendationerna har senast uppdaterats 2016.