Salmonella

Antimikrobiell resistens hos salmonellabakterier som isolerats från djur har undersökts systematiskt i Finland sedan år 1983. Förekomsten av salmonella hos nötkreatur, svin och fjäderfä har följts upp systematiskt i Finlands nationella salmonellaprogram sedan år 1995. Enligt resultaten förekommer salmonella sällan hos produktionsdjur och i animaliska livsmedel. Alla salmonellastammar som isolerats i programmet testas för antimikrobiell resistens. Dessutom följs den antimikrobiella resistensen upp hos salmonellastammar som isolerats på produktionsgårdar vid salmonellasanering genom testning för resistens minst en gång om året. Inom ramen för programmet FINRES-Vet testas regelbundet för antimikrobiell resistens hos salmonellabakterier som isolerats från inhemska livsmedel, nötkreatur, svin och fjäderfä. Tidvis har också testats för antimikrobiell resistens hos salmonellabakterier som samlats in genom egenkontrollen inom sektorn. Vissa år har det även gjorts utredningar över resistensen hos salmonellabakterier som isolerats från sällskapsdjur. Eftersom salmonellafynden har varit få, har även antalet stammar som sänts in för resistensbestämning varit lågt. Endast cirka 20–30 stammar har analyserats årligen.

I början av år 2014 samordnades resistensuppföljningen inom hela EU-området, vilket gör det möjligt att göra bättre jämförelser än tidigare mellan de olika länderna. Vid uppföljningen av resistensbildning används så kallade epidemiologiska gränsvärden och avsikten är att observera betydande förändringar och trender inom bakteriepopulationen på lång sikt.

Salmonella i livsmedel

Salmonellabakterier som isolerats från inhemska livsmedel har varit känsliga för de testade antimikrobiella medlen.

Salmonella hos djur

Från och med år 2007 har resistens främst påvisats hos salmonellastammar som isolerats från nötkreatur.

Från och med år 2007 har resistens huvudsakligen endast påvisats hos salmonellastammar som isolerats från nötkreatur. År 2007 påvisades i Finland hos sex nötkreatur sällsynt S. Typhimurium FT NST som är resistent mot streptomycin, sulfa och tetracyklin. Smittan kom från en gård med kalvproduktion, och spreds därifrån med kalvar som sålts till uppfödning och via kontakter som var förknippade med dem. I salmonellastammar hos nötkreatur har också förekommit multiresistenta varianter (dvs. resistens mot minst tre olika grupper av antimikrobiella medel). Under åren 2013–2015 påvisades hos nötkreatur den multiresistenta stammen S. Typhimurium och år 2018 multiresistenta S. Kentucky ST198, som var resistent mot ampicillin, fluorokinoloner, gentamicin, sulfonamider och tetracykliner. Samma stamtyp av S. Kentucky ST198 har påvisats allmänt i Europa, i synnerhet hos fjäderfä, men även hos människa.

År 2009 testades ett exceptionellt stort antal stammar hos djur på grund av S. Tennessee-epidemi på svingårdar och gårdar med fjäderfä. Stammen som hade spridits med foder till gårdarna var känslig för alla testade antimikrobiella medel.

År 2012 isolerades i ett svin en stam av S. Typhimurium som var resistent mot tredje generationens cefalosporiner och vid fortsatta undersökningar påvisades hos stammen plasmidmedierad AmpC-gen blaCMY-2.

Bild: Antal isolerade, inhemska Salmonella stammar som är antingen helt känsliga eller resistenta mot olika antimikrobiella ämnen från och med 2010

Betydelsen av resistenta salmonellastammar i Finland

Eftersom förekomsten av salmonella är låg, är antalet analyserade salmonellastammar för resistensuppföljning rätt låg i Finland. Största delen av de analyserade stammarna har varit känsliga för alla testade antimikrobiella medel. Den antimikrobiella resistensen hos salmonellabakterier som isolerats i Finland är lägre än i de flesta andra länder. Multiresistenta salmonellastammar har påvisats i flera länder i Europa hos både människa och djur, men de är inte vanliga i Finland.