Gyrodactylus salaris

Symptom

G salaris fäster sig på laxynglens hud och fenor med vassa fästkrokar. När parasiten äter på huden gör den små sår vilket leder till att laxynglen blir mottagliga för sjukdomar, till exempel vattenmögel.

G. salaris orsakar nästan aldrig några symtom när den förekommer vid finländska fiskodlingar eller hos vildlax i Östersjöns avrinningsområde. När parasiten smittar atlantisk vildlax förökar den sig exponentiellt, och tusentals parasiter livnär sig på huden, stör fiskens vätskebalans och öppnar vägen för sekundära infektioner. Huden hos sådana laxyngel blir gråaktig och fenorna spretar isär.

Diagnos och provtagning

Det går inte att okulärt diagnostisera sjukdomen hos en fisk som bär på parasiten G. salaris. Fiskar i vatten undersöks nersövda eller nyligen avlivade och studeras under prepareringsmikroskop eller med förstoringsglas av god kvalitet. Även hela fiskar eller fenor som förvarats i etanol kan användas för undersökningar. Hos laxfiskar förekommer parasiten G. salaris särskilt på bröst- och bukfenorna.

Flera arter av Gyrodactylus är kända från våra laxfiskar. Om Gyrodactylus-parasiter påträffas hos laxfiskar ska man säkerställa vilken art de tillhör. Artbestämningen utförs genom PCR-analys. Om man undersöker fiskbeståndet i ett visst vattendrag eller i en fiskodlingsanstalt, behövs flera års uppföljning och ett stort antal provfiskar för att få tillräcklig säkerhet om att parasiten inte förekommer.

Parasiten smittar inte människan eller till husdjur och förhindrar inte att fisken används som livsmedel.

Smittvägar

G salaris föder levande ungar. Redan vid födseln bär de på nästa 3–4 generationer parasiter, och under gynnsamma förhållanden kan parasiten föröka sig mycket snabbt. Parasitens främsta värdart är laxen (Salmo salar) men den kan också föröka sig på huden på regnbåge, röding och harr, och leva korta perioder på flera andra fiskarter. G. salaris är en sötvattenparasit, men den kan föröka sig i vatten med en salthalt på upp till 5 promille och överleva en kort tid i en högre salthalt. Parasiten tolererar väl salthalten i Finlands havsområde.

G. salaris sprids i huvudsak via fiskar, men också via fiskeredskap, vatten och andra föremål som varit i kontakt med dem. 

Bekämpning och profylax

Infektion med G. salaris klassificeras enligt den finska lagstiftningen som en djursjukdom som ska bekämpas hos fisk i de vattensystem som mynnar ut i Ishavet (Tana älvs, Näätämöjoki, Pasvik älvs, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattendrag). Om veterinären, djurens ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur med misstänkt G. salaris, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären utan dröjsmål. I övriga delar av landet klassificeras infektion med G. salaris som annan anmälningspliktig sjukdom (JSMf 325/2021).

Det är förbjudet att flytta levande odlad och vild fisk samt odesinficerad rom från övriga delar av Finland till Tana, Neiden, Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki (=skyddsområde) vattendrag. Flyttningar är också förbjudna från Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattendrag till Tana och Neiden vattendrag. Betesfisk får inte föras in från andra vattenområden till skyddsområdet och de får inte flyttas mellan dessa vattendrag. Det är helt förbjudet att använda betesfisk vid mete, pilkfiske och handredskapsfiske i skyddsområdet.

Båtar och kanoter samt fiskeredskap och fiskeutrustning som flyttas från andra vattenområden till vattendragen i Övre Lappland ska vara helt torra eller desinficerade innan de används. Det är förbjudet att rensa fisk som tagits från andra vattenområden i naturvatten eller att slänga fiskavfallet i skyddsområdet.

Bekanta dig med Livsmedelsverkets broschyr Känn ditt ansvar för laxen - Stoppa spridningen av laxparasiten Gyrodactylus Salaris.

Hantering av utrustning

För att döda parasiten räcker  ett dygn i +20 °C temperatur. Torkning tar längre tid om det är kallt och fuktigt. Alternativt dödas parasiter i en timme i +60 °C bastuvärme eller i 10 sekunder i +50 °C vatten. Torkning rekommenderas eftersom den också förhindrar spridning av vattenpest som klassats nationellt som ett invasiv främmande art (mer information om vattenpest).

För att utrota parasiten kan utrustningen alltså frysas för ett dygn i -18 °C.

Desinfektionspunkter

I Övre Lappland finns det tillgång till desinfektionstjänster. Desinfektionspunkten för fiskeredskap vid Inaris fiskehamn har flyttat till det intilliggande Inari Camping (tel. +358 40 1503311 / info@inaricamping.fi) och är öppen året runt enligt campingens öppettider. I Inari utförs desinfektion också vid Neste‑servicestationen. Dessutom finns desinfektionstjänster tillgängliga vid alla Tanaälvens försäljningsställen under deras öppettider, samt vid SEO‑servicestationen i Ivalo och vid Sevetin Baari längs Neidenälven.

Se närmare information på livskraftscentralens webbplats.

Man påminner om G salaris skyddsområde med hjälp av vägkantsskylter i övre Lappland. 

Uppföljning

Livsmedelsverket följer årligen upp situationen i Tana och Neiden älvar  som mynnar ut i Ishavet. Också i buffertzonen, det vill säga Paatsjoki och Tuulomanjoki källområden tas prover av vilda fiskar. Trender för förekomsten av parasiten G. salaris hos lax i Torne älv  hålls också under uppsikt.

Förekomst i Finland och i andra länder

Laxparasiten G. salaris är med undantag för Övre Lappland en allmän hudparasit i Finland på regnbåge och på vildlax i Torne älv. Den förekommer inte i de vattendrag som mynnar ut i Ishavet. Parasiten påträffas också i Finlands grannländer. I Norge har parasiten påträffats i 51 laxälvar, av vilka den nordligaste är Skibotnälven, och i Ryssland i avrinningsområdet till Östersjön och även i Kieretti-älven och Fjärrkarelens Kemi älv som mynnar ut i Vita havet. I Norge har man förgiftat  nersmittade vattendrag med Rotenon och klor för att utrota parasiten.