Anordnande av och deltagande i djurtävling och djurutställning

1 Inledning

Denna anvisning riktar sig till alla aktörer som anordnar och deltar i djurtävlingar eller djurutställningar.

I denna anvisning presenteras både kraven i lagstiftningen om djurens välbefinnande och tolkningar av tillämpningen av lagstiftningen. Direkta citat ur lagstiftningen (lagen om djurvälfärd 693/2023, nedan LDV) anges i separata rutor. Tolkningarna som framförs i anvisningen är Livsmedelsverkets syn på hur lagstiftningen borde tillämpas.

Myndighetsanvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller aktörer. Frågor som gäller tillämpningen av lagstiftningen avgörs i sista hand av domstol.

2 Definitioner

Djurtävling och djurutställning är evenemang som planeras och som meddelas eventuella deltagare på förhand. Vilken instans som anordnar tävlingen eller utställningen eller vilken ställning evenemanget har bland dem som är verksamma på området har ingen betydelse. Arrangören kan vara till exempel en hobbyförening, ett företag eller en fysisk person. Som tävling eller utställning betraktas också till exempel en så kallad match show eller mölli-toko.

Med djurtävling avses ett evenemang som arrangeras

• för att rangordna djur utifrån deras prestationer eller
• för att rangordna djur och människor utifrån deras prestationer eller
• för att bedöma djurs egenskaper, läggning eller färdigheter.

Som djurtävling betraktas dock i regel inte evenemang som arrangeras för bedömning av i huvudsak djurens utseende.

Även försöksverksamhet där djuren inte rangordnas, utan deras prestation bedöms genom att jämföra den med kriterierna i reglerna för försöksformen betraktas som djurtävlingar.

En djurtävling anordnas i tävlingssyfte eller för att bedöma prestationen vid ett försökstillfälle, så exempelvis övningar betraktas inte som en djurtävling. En tävling där den som genomför tävlingsmomentet är en människa och där djuret endast används som föremål, till exempel en fisketävling eller en tävling där får eller hundar trimmas betraktas inte heller som en djurtävling. Tävlingsverksamhet som bygger på en gemensam prestation av djur och människa, såsom hästhoppning, tolkning efter hund och hundkapplöpning betraktas dock som djurtävling.

Observera att även om övningar och andra motsvarande tillställningar inte betraktas som djurtävlingar omfattas även de av de allmänna kraven på djurhållning, skötsel, hantering och behandling av djur – både de djur som deltar i övningarna och de måldjur som används under övningarna.

Med anmälningspliktig djurtävling avses en djurtävling där djuren kan bli utsatta för oskälig påfrestning, smärta eller lidande. Den typen av tävlingsverksamhet kräver att tävlingsarrangören gör en skriftlig anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket och utser en tävlingsveterinär för varje tävling.

Med djurutställning avses evenemang, tillställningar, föreställningar eller uppvisningar

• som arrangeras för att presentera djuren för allmänheten eller
• eller som arrangeras för att presentera djur eller deras färdigheter eller läggning för allmänheten
• eller vars huvudsakliga syfte är att bedöma djurs utseende.

Även verksamhet då djuren rangordnas på basis av en bedömning av deras utseende betraktas som djurutställning. 

En djurutställning är vanligtvis en kortvarig tillställning där djuren presenteras någon annanstans än i deras normala livsmiljö. Djurutställningar är till exempel hund- och kattutställningar, djurmässor och djurshower, såsom vallhundsshower. Även att till exempel visa upp djur på en marknad betraktas som en djurutställning.

Som djurutställning betraktas däremot inte visning av djur som en kontinuerlig verksamhet, såsom djurföreställningar på husdjursgårdar eller i samband med cirkusverksamhet.

3 Allmänna krav för anordnande av djurtävling eller djurutställning

Djurtävlingar och djurutställningar ska vara trygga för djuren. Djurtävlingar eller djurutställningar som i onödan äventyrar djurens välfärd får inte anordnas.

En risk för djurens välfärd är onödig till exempel när risken för välfärden lätt kan elimineras eller minskas tillräckligt med olika åtgärder.

Det är till exempel förbjudet att anordna en djurtävling där djur avsiktligt skadas eller där man inte försöker hindra djuren från att skada varandra. Med djur avses både djur som deltar i tävlingen och djur som är måldjur för tävlingen. Med måldjur avses ett annat djur som används som hjälp vid tävlingen och vars egen prestation inte bedöms, såsom får som används vid vallningsprov eller rävar som används vid grythundsprov.

Det är dock tillåtet att anordna praktiska jaktprov för hundar, där vilda djur fungerar som målvilt i deras naturliga livsmiljö.

Med vilda djur avses i naturen levande djur av vilda djurarter som har fötts i naturen eller som har fötts upp för att släppas ut i naturen. Ett sådant praktiskt jaktprov är verksamhet som omfattas av jaktlagen och att döda och omhänderta vilt i samband med det anses inte som en sådan avsiktlig skada på djuret som avses i lagen om djurs välbefinnande.

Arrangören för evenemanget ansvarar för säkerheten vid djurtävlingar och -utställningar. Arrangören ska vara kompetent och förutse vilka risker verksamheten medför och hur de kan förebyggas. Arrangören ska hela tiden vara uppdaterad om situationen och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa djurens välbefinnande.

4 Arrangör av djurtävling eller -utställning

Arrangören av djurtävlingen eller djurutställningen ansvarar för att anordna evenemanget och för dess säkerhet. Arrangören kan vara en fysisk eller juridisk person. Om evenemanget anordnas av en juridisk person ska denne utse en fysisk person som har tillräcklig kompetens för att anordna evenemanget. Arrangören kan också utse flera fysiska personer till exempel så att varje utsedd person har de kunskaper och färdigheter som krävs för en enskild tävlingsgren som anordnas under evenemanget. 

Arrangören eller till exempel en paraplyorganisation för grenen kan i sina egna tävlings- eller utställningsregler eller på annat sätt också befullmäktiga domare och andra funktionärer att sköta vissa arrangörsuppgifter. Funktionärerna på djurtävlingen eller djurutställningen representerar då tävlingsarrangören och kan vid behov till exempel förhindra eller avbryta en tävlings- eller utställningsprestation för arrangörens räkning.

Det krävs kompetens för att anordna en djurtävling eller -utställning. Arrangörens åtgärder påverkar om tävlings- eller utställningsförhållandena är trygga för djuren.

Arrangören av en djurtävling eller -utställning ska ha tillräckliga kunskaper om den aktuella tävlingsformen och om de djurarter som deltar i tävlingen eller utställningen för att känna till de risker som det eventuellt medför för djurens välfärd att delta i tävlingen eller utställningen. Arrangören av en djurtävling eller djurutställning ska dessutom känna till de krav som lagstiftningen ställer på djurtävlingar och djurutställningar och ha de färdigheter som behövs för att anordna evenemanget i praktiken.

Den kompetens som anordnaren behöver kan ha kommit genom praktisk erfarenhet, eller så kan anordnaren skaffa de kunskaper och färdigheter som behövs till exempel genom andra anordnare eller genom att utbilda sig på olika kurser. Sådan utbildning ordnas till exempel av riksomfattande organisationer och grenförbund inom området. 

Närmare bestämmelser om behörigheten för arrangörer av djurtävlingar och djurutställningar kan utfärdas senare genom en separat förordning.

4.1 Arrangörens uppgifter

Arrangörer av djurtävlingar och djurutställningar är skyldiga att agera i farliga situationer.

Djurtävlingar och djurutställningar kan av många olika anledningar orsaka fara för djurens välbefinnande och det är inte möjligt att påverka alla faktorer, såsom vädret eller terrängförhållandena. Även när det gäller dessa faktorer ska man sträva efter att förutse och minska risken. Arrangören har möjlighet att påverka till exempel valet av tävlingsplats, genomförandet av tävlingsbanan och restaureringen av tävlingsplattformen, och arrangören är också skyldig att ingripa i dessa faktorer.

Det är arrangörens uppgift att bedöma om utställnings- eller tävlingsförhållandena medför onödig fara för djurens välfärd. Utgångspunkten för bedömningen kan anses vara vad man kan förvänta sig av ett friskt djur som är i normalt skick och har tillräckliga färdigheter, dock med beaktande av djurets säkerhet i mån av möjlighet även i en situation då djuret misslyckas med sin prestation.

Om djurens välfärd ändå utsätts för onödig fara, även om man med alla tillgängliga medel har försökt minska den, får tävlingen eller utställningen inte anordnas eller så måste den avbrytas. Vid behov kan evenemanget också avbrytas delvis, till exempel så att avbrottet endast gäller vissa provterränger.

Utöver de djur som deltar i tävlingen eller ställs ut ska man också uppmärksamma välbefinnandet hos de djur som eventuellt används i tävlingen, såsom får, nötkreatur eller renar som används vid vallningsprov eller rävar som används i grythundsprov.

Den som tävlar med djuret eller utställaren ansvarar för att det djur som han eller hon innehar är i tillräckligt god form för att delta i evenemanget och att djuret behandlas på rätt sätt. Om den som anordnar en djurtävling eller djurutställning dock har grundad anledning att misstänka att ett enskilt djur används eller behandlas i strid med bestämmelserna, är arrangören skyldig att vidta åtgärder i ärendet.

Om ett djur till exempel behandlas för hårdhänt på tävlings- eller utställningsplatsen är arrangören skyldig att ingripa i situationen och förbjuda detta. Vid behov kan arrangören också förbjuda djuret att delta i tävlingen eller utställningen samt dessutom underrätta den behöriga tillsynsmyndigheten (kommunalveterinären, regionförvaltningsverket eller polisen) så att den vid behov kan vidta åtgärder i ärendet.

Arrangören ska förbjuda ett djur att delta i en tävling eller utställning också om djurets välfärd äventyras av att djuret deltar, till exempel om den som tävlar med djuret försöker att tävla med ett halt djur.

Om den som tävlar med djuret eller utställaren inte följer förbudet mot användning av djuret, ska arrangören hindra djuret från att delta i tävlingen eller utställningen genom att avbryta evenemanget antingen helt eller så länge som det behövs.  Händelsen kan avbrytas till exempel under den tid då ett djur som belagts med tävlingsförbud kan avlägsnas från tävlingsbanan. Vid behov kan man be polisen om handräckning i det.

Tävlingen ska avbrytas trots att den kan orsaka ekonomiska eller andra olägenheter för arrangören och andra tävlande.

5 Ytterligare krav som gäller anordnande av anmälningspliktig djurtävling

Djurtävlingar där ett djur kan utsättas för oskälig påfrestning eller annan smärta eller oskäligt lidande omfattas av anmälningsplikten. Med djur avses här både djur som deltar i tävlingen och djur som är måldjur för tävlingen.

Anmälningsplikten gäller verksamheten vid sådana djurtävlingar överhuvudtaget. Om det arrangeras mer än en djurtävling behöver ingen separat anmälan göras för varje enskilt tävlingsevenemang, utan i samband med verksamhetsanmälan anges det var uppgifter om kommande evenemang finns tillgängliga.

5.1 Tävlingar som kräver en skriftlig anmälan

Djurtävlingen kan av olika orsaker utsätta djuret för oskälig påfrestning, smärta eller lidande. Sådana orsaker kan vara till exempel långvarig fysisk prestation eller extrem fysisk ansträngning som prestationen förutsätter. Anmälningsplikten omfattar också tävlingar där djuren är utsatta för skador, antingen på grund av tävlingsprestationens hastighet eller på grund av tävlingsbanans tekniska svårighetsgrad.

Anmälningsplikten omfattar också sådana djurtävlingar där måldjur används som kan utsättas för oskälig påfrestning eller annan smärta eller oskäligt lidande, även om det tävlande djuret inte exponeras för detta.

Livsmedelsverket anser att anmälningsplikten omfattar åtminstone följande djurtävlingar:

• Travtävlingar för hästar
• Dragkampstävlingar som syftar till en maximal prestation från hästarnas sida
• Distansrittävlingar från 80 km-klasser
• Terrängprov i fältridningstävlingar för hästar på nationell nivå eller högre nivå
• Maratonprov i sportkörning med häst på FM-nivå eller högre nivå
• Hopptävlingar för hästar 140 cm uppåt
• Last- och dragtävlingar som syftar till att maximera hundars prestation
• Löptävlingar för vinthundar på bana och i terräng
• Långdistanstävlingar i spannkörning för hundar
• Agilitytävlingar för hundar på FM-nivå eller högre nivå
• Grytanlagsprov för grythundar
• Tävlingar i vallning av hundar på FM-nivå eller högre nivå, till exempel vallning av får, nötkreatur och renar
• Löptävlingar för renar

Även bedömningar av prestationsförmågan som anordnas till exempel i samband med avelsbedömning av hästar betraktas som djurtävlingar och de omfattas av anmälningsplikten enligt samma kriterier baserade på prestationens svårighetsgrad som i tävlingsverksamhet för motsvarande gren.

Livsmedelsverket anser att följande djurtävlingar inte ska betraktas som anmälningspliktiga djurtävlingar och att anordnandet av sådana djurtävlingar i princip inte kräver att man anmäler verksamheten eller utser en tävlingsveterinär:

• Tävlingar i distansritt i klasser under 80 km
• Terrängprov i fälttävlan på lägre nivå än nationell nivå för hästar
• Maratonprov i sportkörning på FM-nivå eller lägre nivå
• Hopptävlingar för hästar med hinder under 140 cm
• Tävlingar på ridskola och pararidskola samt i voltige, gångartsridning och västernridning
• Tävlingar i hundspannkörning på medellång distans, sprinttävlingar i hundspannskörning, tävlingar i nordisk stil, sparkkörning med hund, hundkapplöpning, hundcykling, hundsparkcykling och spannkörning på isfri mark
• Agilitytävlingar för hundar på lägre nivå än FM-nivå
• Vallningsprov av hundar på lägre nivå än FM-nivå, till exempel vid vallning av får, nötkreatur och renar
• Praktiska jaktprov för hundar, där vilda djur fungerar som målvilt i deras naturliga livsmiljö.

 Även andra arrangörer av djurtävlingar än de som tydligt omfattas av anmälningsplikten ska bedöma om tävlingsformen utsätter de djur som deltar i den eller de måldjur som används i tävlingen för oskälig belastning, smärta eller lidande och vid behov göra en anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket samt utse en tävlingsveterinär till evenemanget. Regionförvaltningsverkets länsveterinär kan hjälpa tävlingsarrangören att bedöma om tävlingen omfattas av anmälningsplikten.

5.2 Skriftlig anmälan

Anmälan om djurtävlingsverksamhet där ett djur kan utsättas för oskälig påfrestning, smärta eller oskäligt lidande ska göras till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde tävlingarna kommer att anordnas. Om tävlingar ordnas inom flera regionförvaltningsverks områden ska anmälan göras till vart och ett av dessa regionförvaltningsverk.

Tävlingsarrangören kan göra anmälan själv eller befullmäktiga till exempel den förening som arrangören hör till att göra anmälan. På motsvarande sätt kan en lokal eller regional förening som anordnar tävlingen ge till exempel ett grenförbund som verkar på riksnivå fullmakt att göra en anmälan för föreningens räkning.

Anmälan kan gälla för viss tid eller tills vidare. Om anmälningspliktiga djurtävlingar anordnas kontinuerligt bör man göra anmälan så att den gäller tills vidare. En tidsbunden anmälan är motiverad om avsikten är att endast anordna en eller några anmälningspliktiga djurtävlingar och man redan vet tidpunkten för när de ska anordnas.

Anmälan ska göras senast 30 dygn innan verksamheten inleds. När det gäller anmälningar som gäller tills vidare ska man också göra en anmälan om att verksamheten upphör utan dröjsmål när verksamheten upphör. 

Om det sker väsentliga ändringar i verksamheten ska även dessa utan dröjsmål anmälas till regionförvaltningsverket. Som väsentlig ändring betraktas exempelvis att en ny djurart eller tävlingsform inkluderas i verksamheten. 

Anmälan till regionförvaltningsverket kan i praktiken genomföras till exempel skriftligen till regionförvaltningsverket med information om vilka typer av tävlingar föreningen ordnar samt en länk till tävlingskalendern med närmare uppgifter om evenemangen (inkl. tävlingarnas datum och plats) samt en specifikation av vilka av de i tävlingskalendern nämnda evenemangen som är anmälningspliktiga tävlingar.

Närmare bestämmelser om anmälan och tillhörande redogörelser kan utfärdas senare genom en separat förordning.

5.3 Utnämning av en tävlingsveterinär

Anordnandet av en anmälningspliktig djurtävling kräver att arrangören utser en tävlingsveterinär för varje tävling. Syftet med att utse en tävlingsveterinär är att stärka tävlingsarrangörens egenkontroll och på så sätt trygga djurens välbefinnande i tävlingen. Tävlingsarrangören står för kostnaderna för att utse en tävlingsveterinär.

Tävlingsveterinären ska vara närvarande vid tävlingen.

Tävlingsveterinärens uppgifter och skyldigheter gäller endast den tävlingsveterinär som utsetts till den anmälningspliktiga tävlingen. Även arrangören av en annan djurtävling eller djurutställning kan bjuda in en veterinär till evenemanget. Uppgifterna och skyldigheterna för en tävlingsveterinär gäller dock inte veterinärer i en tävling som inte är anmälningspliktig.

5.3.1 Tävlingsveterinärens kompetens

Tävlingsveterinären behöver inte vara tjänsteveterinär, utan även en privat utövare av veterinäryrket kan vara tävlingsveterinär.

Tävlingsveterinären ska vara en legitimerad veterinär eller en veterinär som har rätt att temporärt tillhandahålla veterinärtjänster i Finland med stöd av rätten att utöva veterinäryrket som skaffats i ett annat EU- eller EES-land.

En veterinärstuderande kan inte utses till tävlingsveterinär, men en veterinärmedicine studerande med rättigheter att praktisera yrket kan vikariera för den tävlingsveterinär som utsetts för uppgiften. Till exempel i en situation där en viss veterinär regelbundet är tävlingsveterinär i en tävling, kan den veterinärmedicine studerande som vikarierar för honom eller henne som veterinär vid den aktuella tidpunkten också vikariera för tävlingsveterinären. Precis som i andra vikariatuppgifter som veterinär bör den veterinärstuderande ha möjlighet att få arbetshandledning även som tävlingsveterinär.

5.3.2 Tävlingsveterinärens uppgifter

Tävlingsveterinären fungerar som en del av anordnarens egenkontroll och har till uppgift att vara den sakkunnig som är utsedd av djurtävlingsarrangören för att se till att tävlingen inte äventyrar djurens välfärd.

Tävlingsveterinären kontrollerar till exempel att de djur som deltar i tävlingen är i tävlingsduglig form samt att de djur som deltar i tävlingen och de djur som används i tävlingen behandlas på behörigt sätt. Tävlingsveterinären kan också följa till exempel konkurrensförhållandena i den mån de kan påverka djurens välfärd. Till tävlingsveterinärens uppgifter hör också att ge råd om djurens välbefinnande både till dem som tävlar med djuren och till tävlingsarrangören.

Om tävlingsveterinären upptäcker att en djurtävling äventyrar ett djurs välfärd, ska han eller hon utan dröjsmål underrätta tävlingsarrangören om sina iakttagelser så att arrangören vid behov kan vidta åtgärder. Tävlingsveterinären ska också underrätta arrangören om skador som kommit till hans eller hennes kännedom i tävlingen, så att arrangören kan registrera händelserna i tävlingens bokföring.

Arrangören av en djurtävling är skyldig att ingripa i behandling eller användning av ett enskilt djur som står i strid med bestämmelserna. När arrangören får kännedom om en sådan verksamhet ska han eller hon förbjuda den tävlande att fortsätta behandlingen som strider mot bestämmelserna och vid behov förbjuda användning av djuret i tävlingen. Tävlingsarrangören kan också delegera dessa uppgifter direkt till tävlingsveterinären. Då är tävlingsveterinären tävlingsarrangörens representant och ger direkt de nödvändiga förbuden till de tävlande.

Tävlingsveterinärens uppgift är också att vid behov ge djur som används i tävlingen vård i form av första hjälpen. Första hjälpen-vård är till exempel att sy ett sår och smärtlindring samt att förbereda ett skadat djur för transport för fortsatt vård. Om ett djur skadas så allvarligt att det skulle vara grymt mot det att hålla det vid liv, kan det också bli tävlingsveterinärens uppgift att avliva djuret.

Tävlingsarrangören ska se till att det finns en ändamålsenlig plats för vården och den utrustning som behövs för att flytta djuret till första hjälpen-platsen. Tävlingsarrangören är dock inte ansvarig för kostnaderna för den vård som tävlingsveterinären ger, utan tävlingsveterinären tar ut ersättning för vården av den som tävlar med djuret.

Tävlingsveterinären behöver inte ge vård om det på tävlingsplatsen finns första hjälpen, till exempel om det på tävlingsplatsen finns en djurklinik som är öppen under tävlingarna. 

Om tävlingsveterinären upptäcker att en djurtävling äventyrar ett djurs välfärd, ska han eller hon utan dröjsmål underrätta tävlingsarrangören om sina iakttagelser så att arrangören kan vidta nödvändiga åtgärder. Anmälningsplikten gäller också skador som tävlingsveterinären fått kännedom om i tävlingen. Om tävlingsarrangören dock inte vidtar åtgärder som förpliktar honom eller henne ska tävlingsveterinären utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om saken så att myndigheten vid behov kan vidta åtgärder i ärendet.

Tävlingsveterinären är skyldig att utan dröjsmål underrätta kommunalveterinären, regionförvaltningsverket eller polisen också om djur som används i tävlingen, om det finns skäl att misstänka att djuret hålls eller behandlas i strid med bestämmelserna om djurens välfärd. Med djurhållning i strid med bestämmelserna om djurens välfärd avses till exempel misstanke om att djuret har lidit brist på föda eller annan skötsel. Med djur som används i en tävling avses både djur som deltar i tävlingen och måldjur som används i tävlingen.

Tävlingsveterinären ska lämna den behöriga myndigheten de uppgifter som behövs för att utreda fallet. Anmälningsplikten gäller också uppgifter som veterinären annars har tystnadsplikt om.

5.4 Bokföring

Den som anordnar en anmälningspliktig djurtävling ska föra bok över förhållandena och det som sker på tävlingen. Bokföringsskyldigheten är en väsentlig del av djurtävlingsarrangörens egenkontroll och den ser till att arrangören fäster uppmärksamhet vid sådant som är viktigt med tanke på djurens välbefinnande när djurtävlingar anordnas, så att dessa saker vid behov kan förutses bättre på kommande evenemang. 

Bokföringsskyldigheten gäller varje tävling separat.

I bokföringen ska åtminstone följande uppgifter anges: 

• externa faktorer som påverkar tävlingsprestationen, såsom tävlingsplattformens material
• väderleksförhållanden, om tävlingen anordnas utomhus
• skador som tävlingsarrangören fått kännedom om samt eventuella dödsfall
• dopingprovtagning
• tävlingsveterinär som utsetts till tävlingen
• tävlingsveterinärens observationer av de risker som djurtävlingen medför för djurens välbefinnande
• uppgifter om situationer där arrangören har förbjudit behandling av djur som strider mot bestämmelserna
• uppgifter om situationer då arrangören har förbjudit att djuret används i tävlingen

I bokföringen ska både de djur som deltar i tävlingen och de måldjur som används i tävlingen beaktas. Bokföringen ska sparas i minst ett år efter att djurtävlingen arrangerades.

Närmare bestämmelser om bokföringsskyldigheten kan utfärdas senare genom en separat förordning.

6 Allmänna krav för deltagande i djurtävling eller djurutställning

Ansvaret för arrangören av djurtävlingen och -utställningen fråntar inte ansvaret från den person som tävlar med eller ställer ut djuret. Den som tävlar med djuret eller utställaren ansvarar för att det djur som han eller hon innehar är i tillräckligt god fysisk och psykisk form för att delta i evenemanget och för att djuret behandlas på rätt sätt.

6.1 Behandling

Ett djur får inte ens vid utställnings- eller tävlingsevenemang hanteras hårdhänt eller på något annat sätt som orsakar djuret smärta eller rädsla.

Ett djur som deltar i en djurtävling eller -utställning får inte belastas för mycket. Med belastning avses både psykisk och fysisk belastning. Djuret ska kunna återhämta sig från belastningen inom skälig tid efter prestationen. 

När man tävlar med djuren ska djurens prestationsförmåga och kunskapsnivå beaktas. Med kunskapsnivå avses de färdigheter som djuret kan antas ha på basis av sin ålder och tidigare utbildning eller träning. Djurets prestationsförmåga påverkas bland annat av djurets ålder, hälsotillstånd och fysiska kondition. Det är till exempel förbjudet att tävla med djur som man på grund av sin dåliga fysiska kondition kan förutse kommer att skadas i tävlingen.

Djur som deltar i en djurtävling får inte tvingas att försöka överskrida sina naturliga förmågor eller krafter. Med bestämmelsen avses situationer då ett djur redan arbetar inom gränserna för sin prestationsförmåga, men medvetet tvingas försöka utföra en ännu mer krävande prestation. Sådant tvång är alltid förbjudet och en sätter en tydlig övre gräns för överansträngning av djuret.

6.2 Åtgärder och medicinering

I djurtävlingen eller -utställningen får ett djur som genomgått en operation eller något annat ingrepp som orsakar smärta eller lidande och vars syfte är att ändra djurets utseende inte delta. Ett sådant ingrepp är till exempel att kupera svans eller öron på hundar.

Det har ingen betydelse om ingreppet har utförts på djuret i Finland eller utomlands eller om ingreppet vid tidpunkten för det har varit tillåtet eller inte.

Undantaget i den tidigare lagstiftningen, som gjorde det möjligt för sådana hundar att delta i världsmästerskaps- och Europamästerskapstävlingar samt världsvinnar- och Europavinnarutställningar, upphörde den 31 december 2023.

Närmare bestämmelser om åtgärder som syftar till att ändra djurens utseende och om andra förbjudna åtgärder kan utfärdas senare genom en särskild förordning.

Djur som deltar i djurtävlingar eller djurutställningar får inte ges något preparat vars syfte är att på konstgjord väg påverka djurets prestationsförmåga eller beteende. Med konstgjord väg avses användning av läkemedel, andra ämnen eller åtgärder som inte hör till djurets normala behandlings- och träningsrutiner.

Med påverkan på prestationsförmågan avses både att öka och minska prestationsförmågan. Påverkan på prestationsförmågan på konstgjord väg är förbjuden på tävlingar och utställningar oberoende av om det påverkar djurets välbefinnande.

Bestämmelsen hindrar till exempel inte att djurets kost kompletteras med vitaminer eller andra kosttillskott eller att normala behandlingsåtgärder vidtas i anslutning till djurets muskelvård. Däremot är det förbjudet att ge djuret till exempel anabola steroider som ökar muskelmassan.

Förutom att påverka prestationsförmågan på konstgjord väg är det också förbjudet att påverka djurets beteende på konstgjord väg. Det är till exempel förbjudet att ge djuret stimulerande eller lugnande medel som höjer vakenhetstillståndet i syfte att påverka djurets framgång genom att ändra dess beteende.

Utöver läkemedel och andra motsvarande ämnen kan man också påverka djurens prestationsförmåga med andra metoder. Tillåtna metoder är normala åtgärder som hör till djurets vårdrutiner, såsom fysioterapi, akupunktur och annan motsvarande behandling som getts i förebyggande syfte och för att vårda musklerna. Förbjudna metoder är till exempel bloddopning samt att kapa nerver på extremiteter och andra metoder i syfte att påverka till exempel känseln i extremiteterna och därigenom förbättra djurets prestationsförmåga på konstgjord väg.

Som påverkan på djurs prestationsförmåga eller beteende betraktas dock inte kastrering eller sterilisering av djur och inte heller kemisk kastrering eller andra hormonella behandlingar som syftar till att förhindra djurets brunst eller fortplantning.

Många läkemedel som påverkar djurens prestationsförmåga används också i medicinsk behandling av djur. Utgångspunkten är att medicinering som getts till ett djur inte anses vara avsiktlig för att påverka djurets prestationsförmåga, om djuret har en sjukdom eller skada för vilket det ska behandlas för med det aktuella läkemedlet för att få ändamålsenlig behandling. Det bör dock observeras att ett djur som deltar i en tävling, utställning eller motsvarande evenemang ska vara så friskt att det inte belastar djuret för mycket och inte heller i övrigt äventyrar djurets välbefinnande. Medicineringen anses vara förbjuden påverkan av djurets prestationsförmåga om djuret överhuvudtaget behöver medicinering eller mer medicinering än i normala fall för att klara av tävlingsprestationen.

Observera också att arrangören eller dess bakgrundsorganisation kan ha striktare begränsningar för användningen av vissa läkemedelsbehandlingar eller metoder än vad som föreskrivs i lagstiftningen och som anges i reglerna för djurtävlingen eller utställningen.

6.3 Utrustning och förvaring

Utrustningen som används för djur som deltar i djurtävlingar eller djurutställningar ska vara sådan att den inte orsakar djuren onödig smärta eller onödigt lidande eller risk för skada. Exempelvis hästbetsel med vassa kanter som orsakar sår i hästens mun kan till exempel inte anses godtagbart.

Även när det gäller annan ändamålsenlig utrustning ska man tänka på att den inte får användas på ett sådant sätt som orsakar djuret onödig smärta eller onödigt lidande. Till exempel kan det i vissa situationer vara motiverat att använda piska, sporrar eller spö, men det är förbjudet att använda dem för mycket eller på fel sätt. Även när det gäller exempelvis hundars halsar ska man – oberoende av typ av hals – tänka på att halsbandet inte får användas så att det sliter eller spänner så att djuret åsamkas onödig smärta.

Ett djur kan i samband med en djurtävling eller -utställning tillfälligt förvaras i en transportlåda eller i en så kallad utställningsbur eller något annat motsvarande litet förvaringsutrymme, förutsatt att djurets motionsbehov och övriga behov tillgodoses under evenemanget. När det gäller små sällskapsdjur kan motionsbehovet anses vara tillfälligt tillgodosett även i en tillräckligt stor transportlåda eller transportbur.

Även när det gäller tillfälliga förvaringsutrymmen ska man se till att de uppfyller de allmänna krav som ställs på förvaringsutrymmen för djur. Förvaringsutrymmet ska bland annat till sitt material och sin konstruktion vara tryggt för djuret och skydda djuret mot ogynnsamma väderförhållanden, såsom överdriven kyla eller hetta. Förvaringsutrymmet ska vara tillräckligt rymligt med tanke på djurets storlek så att djuret kan stå och vila i naturlig ställning samt byta ställning utan svårigheter. Om flera djur hålls i samma förvaringslokal ska de ha tillräckligt med utrymme att lägga sig ner samtidigt.

En transportlåda eller transportbur som är bekant för djuret fungerar också som en skyddad plats som är nödvändig för djurets välbefinnande och som ger djuret en känsla av trygghet. Förvaringsutrymmet ska vara sådant att djuret har möjlighet att gömma sig om det vill.

Ett djur får endast hållas i ett litet förvaringsutrymme om orsaken till det är både tillfällig och godtagbar. Det är inte godtagbart att ha djur i lådor eller burar avsedda för transport, om orsaken till att de hålls där är att djuren ska visas upp för allmänheten. På en djurutställning som anordnas för att visa upp djur för en publik, exempelvis på en djurmässa, ska förvaringsplatsen för djuren uppfylla de krav på yta som ställs på deras permanenta djurhållningsplats.

7 Andra krav i anslutning till djurtävling eller djurutställning

När man deltar i en djurtävling eller -utställning ska man också beakta till exempel kraven i lagstiftningen om djursjukdomar och identifiering av djur.

Man får endast föra in djur i landet till en djurtävling eller djurutställning som är kliniskt friska, som har identifierats i enlighet med kraven för den aktuella djurarten. Till exempel ska en häst vara identifierad och anmäld till myndighetsregistret i det land där det normalt är placerat, och dess id-handling (hästpass) ska följa med hästen på tävlingen eller utställningen, med undantag av icke avvanda föl som följer med sin mamma. En hund ska vara id-märkt med ett mikrochip samt, om den vistas i Finland i mer än tre månader, anmälas till myndighetsregistret. Den som tävlar med djuret eller ställer ut det ansvarar för att dessa skyldigheter uppfylls.

Om det i djurtävlingen eller djurutställningen finns deltagare eller måldjur som tillhör djurarter som nötkreatur och får, vars förflyttning till området förutsätter att en djurhållningsplats inrättas för evenemanget, ansvarar arrangören av djurtävlingen eller djurutställningen för att djurhållningsplatsen anmäls till myndigheten. Det är bra om arrangören av djurtävlingen eller -utställningen i sina egna regler också beaktar kraven om id-märkning och registrering av djur i lagstiftningen.

I Livsmedelsverkets anvisning 1274/04.01.00.01/2021 ”Ohje eläinten viemisestä maatalousnäyttelyyn tai muuhun tapahtumaan” (Anvisning om att ta djur till en jordbruksutställning eller ett annat evenemang) har man samlat djurhälsokrav och rekommenderade verksamhetssätt för olika djurarter som tas till en utställning eller ett annat motsvarande evenemang (senaste uppdatering 2021). Anvisningen finns på Livsmedelsverkets webbplats Livsmedelsverket.fi Djurhälsa.

Observera också att arrangören eller dess bakgrundsorganisation kan ha egna krav i djurtävlingens eller -utställningens regler som kan begränsa vissa djurs deltagande i evenemanget.

8 Övervakning av djurtävlingar och djurutställningar, påföljder och straffbestämmelser

Tillsynsmyndigheten har rätt att inspektera djurtävlingar och djurutställningar. Inspektionen kräver inte misstanke om verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurens välfärd på evenemanget.

Tillsynsmyndigheten kan samtidigt övervaka att kraven i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur iakttas.

Bokföringsskyldigheten för anordnare av anmälningspliktiga djurtävlingar betjänar också myndighetstillsynen. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillgång till bokföringen över djurtävlingar. Om det på basis av bokföringen eller på annat sätt framgår att arrangören inte har fullgjort sina skyldigheter, kan tillsynsmyndigheten vid behov vidta åtgärder. 

Regionförvaltningsverket har behörighet att ingripa i missförhållanden i anslutning till ordnandet av anmälningspliktiga djurtävlingar genom att helt eller delvis förbjuda verksamheten.