Användningen av åtel

Användning av biprodukter vid utfodring av vilda djur, det vill säga användning av åtel

Användning av åtel är sådan verksamhet, med vilken vilda djur med hjälp av föda lockas till en utfodringsplats där man har för avsikt att fotografera, beskåda eller fälla djuren. Åtel kan användas också enbart för utfodring av djur, såsom för utfodring av utrotningshotade rovfåglar.

Åtelanvändarna kan vara enskilda företagare som använder sina egna avlidna produktionsdjur som åtelmaterial eller naturfotografer och naturturismföretagare som skaffar sitt åtelmaterial från lantgårdar eller anläggningar i livsmedelsbranschen.

Det är tillåtet att använda vissa biprodukter som enligt biproduktförordningen hör till kategorin 2 och 3 vid utfodring av vilda djur, om det inte medför någon sanitär olägenhet, miljöförstöring eller risk att djursjukdomar sprider sig. Av den sistnämnda orsaken får till exempel matavfall inte användas vid utfodring av vilda djur. Biproduktförordningen tillämpas inte på krockälgar, slaktbiprodukter från älgjakt, kadaver från andra vilda djur och vildfisk och det är således tillåtet att använda sådana som åtel, om de inte misstänks ha någon sjukdom som smittar människor eller djur.

Ansvaret för biprodukter som används som åtel och kvaliteten på sådana ligger hos den som producerar och använder biprodukten. De svarar i sista hand för att det som föda för vilda djur inte används sådant material, som riskerar djurs eller människors hälsa. De ovan nämnda instanserna svarar också för att det som åtel inte används kadaver från sådana läkemedelsbehandlade djur, för vilka läkemedlens karenstid inte löpt ut innan djuret avlidit eller avlivats.

Användningen av åtel regleras också av många andra lagar och förordningar såsom avfallslagen, miljöskyddslagen och markanvändnings- och bygglagen och att de är bekanta och följs är en förutsättning för användningen av åtel.

Åtelns placering

Användningen av åtel förutsätter ett tillstånd från markägaren. Åtel får inte placeras i närheten av bebyggelse. Åteln får inte medföra att mark eller vattendrag förorenas och därför ska grundvattenområdens, sjöars, älvars och andra vattendrags läge beaktas vid val av åtelplats. Därför är det bäst att kontakta den kommunala miljöskyddsmyndigheten. Om man har för avsikt att bygga en viltskådningskoja lönar det sig att i förväg kontakta den kommunala byggtillsynsmyndigheten. Åtelplatsen ska hållas snygg och företagaren ska se till att biprodukter som blivit oanvända städas bort från utfodringsplatsen.

Biprodukter som är tillåtna som åtel och deras biproduktkategori

Mängden biprodukter som transporteras till en åtelplats ska stå i relation till förbrukningen.

För utfodring med åtel kan användas

  • döda svin, renar, hästar och fjäderfän och kadaver från under 12 månader gamla nötkreatur, får och getter
  • biprodukter från slakterier och styckningsanläggningar av förutnämnda djur och av över 12 månader gamla idisslare (biproduktkategori 2 och 3)
  • odlad fisk
  • biprodukter som uppkommit vid hantering av fiskprodukter
  • kadaver och slaktbiprodukter från älgar och andra vilda djur

Användning av biprodukter vid åtelplatser är inte avsedd att ersätta bortskaffning. Biprodukter i uppsamlingsområden bör generellt bortskaffas via kadaveruppsamling eller genom andra metoder som godkänts i biproduktförordningen.

Svin, fjäderfän, under 12 månader gamla nötkreatur, får och getter, renar och hästar som avlidit eller avlivats på gårdarna hör till biproduktkategorin 2. Döda fiskar vid fiskodlingsanläggningar och rensningsbiprodukter från fiskar och styckningsanläggningsbiprodukter hör i regel till kategorin 3. Biprodukter från slakterier kan höra till antingen kategorin 2 eller 3. Då biprodukter avhämtas är det bäst att utreda deras biproduktkategori genom att fråga anläggningen. Om det rör sig om en blandning av kategorierna 2 och 3, är blandningens biproduktkategori 2. Eftersom biproduktförordningen inte tillämpas på kadaver från vilda djur och vildfisk, har de ingen biproduktkategori.

Biprodukter som inte är tillåtna som åtel

För utfodring med åtel får inte användas

  • Kadaver från över 12 månader gamla nötkreatur, får och getter (de hör till biproduktkategori 1).
  • TSE-riskmaterial som slakterier och styckningsanläggningar avskilt.
  • Biprodukter från hemmaslakt av idisslare av alla åldrar
  • Döda pälsdjur delar av sådana och produkter som härletts från sådana.
  • Kadaver från sådana djur, som avlivats eller avlidit på grund av en sjukdom som smittar människor eller djur eller en misstanke om en sådan sjukdom. Som åtel får inte heller användas sådant material, för vilket restriktioner i användningen gäller på grund av en sjukdom
  • Kadaver från sådana läkemedelsbehandlade djur, för vilka läkemedlens karenstider inte löpt ut innan djuret avlidit.
  • Fiskar som i en fiksodlingsanläggning avlidit i en sjukdom som enligt lagen ska bekämpas, fiskar som avlivats på grund av sjukdomssanering och fiskmaterial som härstammar från sådana fiskar får inte användas som åtel.
  • Avlidna vilda eller odlade fiskar som härstammar från havsområdet eller från havsfiskars vandringsområde eller rensavfall från sådana får inte  användas som åtel på fastlandet.
  • Fiskar och fiskmaterial som härstammar från utlandet får inte användas som åtel i Finland.
  • Matavfall som härstammar från restauranger, cateringfirmor och kök, centralkök inbegripna, och privathushåll och
  • produkter av animaliskt ursprung och producter bearbetade för konsumption av människor eller sällskapdjur (med undantag av torrfoder för hundar)  på grund av risken för ASF.

 

Begränsningar i användningen av biprodukter i kommunerna under den tid som björnjakt pågår

Användning av biprodukter av kategori 2 är förbjudet i kommunen i fråga då björnjakt är tillåtet. Då jaktlicenserna som beviljats i avsikt att skydda björnstammen har använts i området, är det åter tillåtet att använda biprodukter av kategori 2. Den som använder åtel och myndigheten som utövar tillsyn är skyldig att följa upp hur jaktlicenserna används.

 

Hur man lämnar en anmälan om åtelverksamhet och registrerar en åtelplats

Om andra än vilda djur och slaktbiprodukter från sådana används som åtel, ska en anmälan om verksamheten lämnas till de kommunala veterinär, inom vilkens område åtel tänker användas. Anmälan ska lämnas innan utfodringen med åtel inleds och den kan lämnas på vidstående blankett. För anmälan som inlämnas till kommunalveterinären uppbärs en avgift. Uppgifterna i anmälan förs in i ett åtelplatsregister i anslutning till djurhållarregistret som kraven i lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) förutsätter. Om väsentliga ändringar i verksamheten sker under årets lopp eller om verksamheten avslutas, ska en anmälan om detta lämnas inom högst 30 dygn efter detta.

Anmälan om att en biprodukt förs till en åtelplats

Företagaren ska tre gånger per år lämna en anmälan om mängden biprodukter, samt djurart och kategori, som levererats till åtelplatsen till den kommunala veterinär, från vilkens område biprodukterna härstammar. Om åtelplatsen ligger inom en annan kommuns område, ska en anmälan om användning också lämnas till den kommunala veterinären i denna användningskommun. Anmälningar ska göras för följande tidsperioder: 1) januari–april, 2) maj–augusti och 3) september–december. Anmälan ska göras inom två veckor från utgången av den föregående perioden. Anmälan bör göras även om biprodukter inte förts till platsen för utfodring med kadaver under en viss period.

Anmälan lämnas på den vidstående användningsanmälningsblanketten. Den kommunala veterinären för en förteckning över anmälningarna som lämnats och lämnar en anmälan om dem till regionförvaltningsverket på stadgat sätt. Överlåtaren av biprodukten ska föra journal över använda djur och biprodukter som överlåtits för utfodring med kadaver och på begäran visa upp den för tillsynsmyndigheten. Ur bokföringen bör framgå åtelns ursprung, mottagningsdatum, djurart och mängd.

Användning av kadaver från läkemedelsbehandlade djur som åtel, bokföringskrav och anteckning i svinregistret

En lantgård som själv använder eller överlåter djur som avlidit på gården för användning som åtel ska föra bok över djuren som används som åtel. Av bokföringen ska för sådana läkemedelsbehandlade djurs del, som använts som åtel, framgå vilka läkemedel som använts, datumen då läkemedlens karenstider löpt ut och datumet då djuret avled eller avlivades. Bokföringen ska på begäran företes myndigheten som utövar tillsyn.

Om en lantgård överlåter djur som avlidit eller avlivats på gården till en som använder åtel, ska gården för läkemedelsbehandlade djurs del med kadavret lämna skriftlig information om det vilka läkemedel som använts, datumen då läkemedlens karenstider löpt ut och datumet då djuret avled eller avlivades. Den som använder åtel bifogar ovan nämnda dokument till sin bokföring, där den som den övriga bokföringen också kan kontrolleras av myndigheten.

En företagare som överlåter ett kadaver från svin, nötkreatur, får eller get  som åtel ska anteckna åtel som bortskaffningssätt i  djurregistret.

Transport och lagring av biprodukter

Transporten av åtelmaterial ska ske hygieniskt i täta behållare eller fordon. Om åtelmaterial transporteras professionellt, ska transportören anmäla sig till den regionala miljöcentralens avfallsregister i företagarens hemlandskap. Om sådant material lagras, ska god hygien iakttas vid lagringen. Behållaren eller lagret ska vara tätt och vid behov kylt för att hindra att materialet förskäms.

Mer information och råd

Mer information och råd ger den lokala kommunala veterinären, länsveterinären, Livsmedelsverket, den kommunala miljöskyddsmyndigheten och miljöcentralen.

Lagstiftning som hänför sig till användningen av åtel

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (biproduktförordningen) och kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av den, biproduktlagen 517/2015 § 6, 7 och JSMf nr 783/2015 om animaliska biprodukter samt förordningen om ändring 1142/2022.

Sidan har senast uppdaterats 10.1.2023