31–34 §§ i växtskyddslagen 1110/2019 föreskrivs det om de ersättningar som staten kan betala till en odlare eller skogsägare för kostnader och skador som uppkommit vid utrotning av en karantänskadegörare. Ersättning kan betalas när ett bekämpningsbeslut har utfärdats för odlingen eller skogsområdet för att utrota karantänskadegöraren och lagens förutsättningar uppfylls.
Ersättningar inom växtproduktionen
Ersättningar som betalas inom växtproduktionen är enligt 31 § växtskyddslagen begränsade till exceptionella situationer, vilket innebär att förutsättningarna för ersättning i regel inte uppfylls.
Förutsättningen för ersättning är att bekämpningsåtgärderna mot karantänskadegöraren har orsakat aktören betydande direkta och nödvändiga kostnader, som har en omåttligt stor betydelse för aktörens näringsverksamhet eller vars ersättning är nödvändig för att verksamheten ska kunna fortsätta.
Enligt regeringens proposition 104/2012 krävs dessutom att det är fråga om skador som påverkar hela samhället eller som skulle vara ödesdigra för hela näringen.
Ersättning kan betalas endast för direkta och nödvändiga kostnader, såsom arbets- och materialkostnader. Indirekta kostnader och skador, såsom skörde- eller inkomstbortfall, ersätts inte.
Ersättning kan betalas endast till den del aktören inte får ersättning från en försäkring eller fond.
I regeringens proposition 104/2012 konstateras att ansvaret för egendomen och beredskapen för skador som kan drabba den ligger i första hand hos aktören själv, och därför begränsas statens ersättningsskyldighet till exceptionella situationer.
Ersättningar för träd som växer i skogen
Med skog avses ett område som skogslagen (1093/1996) tillämpas på.
Enligt 32 § växtskyddslagen ersätts kostnader och skador som uppstår vid utrotning av en skadegörare på träd som växer i skog till markägaren om de överstiger kostnaderna för regelbunden skogsvård eller normal virkesavverkning.
I regeringens proposition 168/2007 anges att utgångspunkten för ersättning av stående skog är principen om full ersättning. Ersättningen skulle täcka exempelvis:
-
ekonomiska förluster till följd av återbeskogning av ett etablerat bestånd som förstörts
-
en betydande minskning av beståndets värde
-
förlust av beståndets förväntade värde
Kostnader och skador som inte ersätts
Ersättning betalas inte för:
-
kostnader och skador som orsakats av växtskadegöraren i sig
-
kostnader eller skador som beror på marknadsförings-, import- eller exportförbud, eller motsvarande krav
-
kostnader som uppstår till följd av att registreringsskyldigheter uppfylls, avregistrering, tvångsåtgärder, sanktioner eller användning av växtpass eller registreringsnummer
Ersättning betalas inte eller kan minskas om aktören inte har följt växtskyddslagen, växtskyddsförordningen eller myndighetsbeslut (t.ex. bekämpningsbeslut), eller om aktören själv har bidragit till kostnadernas eller skadornas uppkomst.
Ersättning betalas inte till staten.
Ansökan om ersättning
En skriftlig ansökan om ersättning ska lämnas till Livsmedelsverket inom 6 månader från det att kostnaderna eller skadorna uppstod. Ansökan ska innehålla dokumenterad utredning över kostnaderna och skadorna.
Om Livskraftscentralen har utfärdat bekämpningsbeslutet, ska ansökan som adresserats till Livsmedelsverket lämnas in till Livskraftscentralen. När ansökan gäller utrotning av skadegörare på träd som växer i skog, lämnas ansökan alltid direkt till Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket fattar beslut om ersättning av kostnader och skador.