I den lagen om djurvälfärd (693/2023) som trädde i kraft den 1.1.2024 föreskrivs det allmänt om skyldigheten att hjälpa husdjur och andra djur som hålls av människor när de är i behov av hjälp. Ofta kan denna skyldighet uppfyllas genom att meddela djurets ägare eller skötare om behovet av hjälp.
Lagen har inkluderat en ny, mer specifik bestämmelse som ålägger vissa parter en uttrycklig rapporteringsskyldighet.
88 § i lagen om djurvälfärd (693/2023) ålägger personer som arbetar i vissa uppgifter – såsom anställda, förtroendevalda, uppdragstagare eller självständiga yrkesutövare – att utan dröjsmål anmäla till den behöriga tillsynsmyndigheten om de i sitt arbete får kännedom om ett djur som är i behov av hjälp. Vid anmälning ska myndigheten få all information som behövs för att bedöma situationen. I praktiken har det förekommit situationer där man till exempel vid ett kundbesök upptäcker att ett djur hos kunden är i behov av hjälp, men med stöd av sekretessbestämmelserna har man inte anmält djuret som är i behov av hjälp till djurskyddsmyndigheten. Sekretessbestämmelser hindrar inte att en sådan anmälan görs.
Livsmedelsverket vill framhålla att denna bestämmelse innebär att yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården samt producenter av dessa tjänster är skyldiga att göra en anmälan till behörig myndighet om de i sitt arbete observerar ett djur som är i behov av hjälp. Med tillsynsmyndighet avses i lagen bland annat regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som ansvarar för kommunens hälsoskyddstillsyn samt polisen. Tillsynsmyndigheten har tystnadsplikt om sekretessbelagda uppgifter.
Att göra en anmälan förutsätter inte att den som anmäler har sakkunskap om djurhållning. Tillsynsmyndigheten skaffar vid behov ytterligare information som är nödvändig för att göra en bedömning av situationen. Anmälarens identitet hemlighålls, om avslöjandet av identiteten kan anses orsaka olägenhet.
Mer information:
Information om anmälningsskyldighet
Veterinärtjänster