Veterinärtjänster erbjuds av såväl kommuner som privata veterinärer och veterinärstationer. För kommunernas veterinärtjänster svarar i huvudsak lagstadgade samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet. Regionförvaltningsverken samt Livsmedelsverket styr och övervakar verkställigheten och iakttagandet av veterinärvårdslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. ”Det riksomfattande programmet för tillsynen över djurens hälsa och välbefinnande samt för de veterinärtjänster kommunerna ordnar” styr kommunerna när de ordnar veterinärtjänster.
Kommunala veterinärtjänster
Kommunens uppgift är med stöd av veterinärvårdslagen att se till att ordna veterinärtjänster och tillsyn över livsmedelssäkerheten samt att reservera resurser för den tillsyn över djurens hälsa och välbefinnande som vilar på statens ansvar.
Kommunen ska ordna grundläggande veterinärtjänster som är tillgängliga vardagar för nyttodjur. Sådana tjänster ska ordnas också för andra husdjur, om de inte annars finns tillgängliga inom samarbetsområdet. Till de grundläggande veterinärtjänsterna hör förebyggande hälsovård för produktionsdjur. Dessutom ska kommunen ordna akut veterinärhjälp för alla husdjur under alla tider på dygnet.
Om kommunen så vill kan den dessutom frivilligt ordna mera krävande tjänster än grundläggande veterinärtjänster för husdjur, till exempel specialveterinärtjänster inom olika områden.
Kommunen kan också skaffa grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp som köpta tjänster från privata serviceproducenter.
Privata veterinärtjänster
Privata veterinärer och veterinärstationer erbjuder privata veterinärtjänster. En privat tjänsteproducent ska göra en anmälan till regionförvaltningsverket innan verksamheten inleds. Ett företag som erbjuder veterinärtjänster ska i sin tjänst ha en legitimerad veterinär som är ansvarig för verksamheten. En privat veterinärtjänsteproducent ska ha lokaler och redskap som med beaktande av verksamhetens art och omfattning är ändamålsenliga samt den personal som verksamheten förutsätter.
Lagstiftning
Bestämmelser om kommunala och privata veterinärtjänster ingår i veterinärvårdslagen (765/2009) och i statsrådets förordning om veterinärvård (1031/2009), som utfärdats med stöd av lagen.
Lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) innehåller bestämmelser om behörighetskraven, rättigheterna och skyldigheterna för dem som utövar veterinäryrket.
Lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009) förutsätter att kommunerna ordnar veterinärtjänster som en del av miljö- och hälsoskyddet inom tillräckligt stora samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet före 2013.