1. Om afrikansk svinpest konstateras på min gård och alla mina grisar avlivas, får jag någon ersättning från staten?
Av statliga medel ersätts kostnader som uppkommer vid verkställigheten av beslut om avlivning av djur, destruktion av egendom samt därtill hörande rengörings- och desinfektionsåtgärder. Ersättning betalas för arbete, användning av utrustning och redskap samt för förbrukningsmaterial och ämnen.
Grisägaren har rätt att få ersättning ur statliga medel för grisar som har beordrats att avlivas på grund av konstaterad eller misstänkt afrikansk svinpest. Grisägaren har också rätt till ersättning om det inom den restriktionszon som omger en smittad anläggning finns ett stort antal grisar som inte kan skyddas mot smitta och om avlivning av grisarna är nödvändig för att förhindra spridning av afrikansk svinpest. Ersättningen motsvarar djurets gängse värde, förutsatt att sjukdomen inte förekommer. Ersättningarna kan minskas eller rätten till ersättning helt gå förlorad om lagstiftningen om bekämpning av djursjukdomar (lagen om djursjukdomar, lagen om ett system för identifiering av djur samt lagen om veterinär gränskontroll eller motsvarande EU-rättsakter och nationella bestämmelser) uppenbart har överträtts.
2. Om afrikansk svinpest konstateras på en svingård, hur ersätts egendom som förstörs i samband med saneringen av gården?
Ägaren har rätt att få ersättning ur statliga medel för produkter av animaliskt ursprung samt för andra ämnen, varor, föremål eller konstruktioner som genom beslut av Livsmedelsverket har förstörts eller behandlats för att utrota afrikansk svinpest och som därigenom har skadats eller blivit obrukbara. Ersättningen motsvarar egendomens gängse värde.
3. Kan den som håller grisar få ersättning för produktionsbortfall?
Om ett förbud, villkor, en begränsning eller en åtgärd som meddelats för en misstänkt eller smittad anläggning eller inom en restriktionszon eller ett restriktionsområde för att bekämpa eller förhindra spridning av afrikansk svinpest förhindrar eller försvårar animalieproduktionen, kan den ekonomiska skada som orsakas grisproducenten och som avsevärt försvårar dennes försörjning ersättas ur statliga medel. Ersättningen kan uppgå till högst tre fjärdedelar av skadans storlek.
4. Vad omfattas inte av ersättningarna?
De kostnader och förluster som avses i de föregående frågorna ersätts inte om de har uppkommit vid livsmedelsförädling, framställning av andra produkter av animaliskt ursprung eller foder eller vid handel med livsmedel eller andra produkter.
5. Hur ansöker jag om ersättning bland annat för avlivade grisar och förstörd egendom?
Ersättning söks hos Livsmedelsverket, som fattar beslut om beviljande av ersättning. Ersättning för avlivade djur ska sökas inom två månader från det att djuret avlivades. Övriga ersättningar ska sökas inom tre månader från det att de åtgärder som berättigar till ersättning har genomförts eller från det att förbudet, villkoret eller begränsningen har upphört att gälla.
Ansökan ska innehålla tillräcklig utredning om kostnaderna och skadorna. Ansökningsblankett för ersättning kan fås av Livsmedelsverkets statsveterinär eller av kommunveterinären som hjälp vid ansökan. Till ansökan ska även bifogas ett utlåtande från kommunveterinären och statsveterinären om att lagstiftningen om bekämpning av djursjukdomar har följts.
6. Kan ersättning vägras?
Rätten till ersättning går helt eller delvis förlorad om den ersättningsberättigade (den som håller grisar) har brutit mot lagen om djursjukdomar, lagen om ett system för identifiering av djur, lagen om veterinär gränskontroll, bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa lagar eller en EU-rättsakt som genomförs genom lagen om djursjukdomar, eller om personen inte har följt ett förvaltningsbeslut som fattats med stöd av nämnda lagar eller bestämmelser.
Rätten till ersättning går också förlorad om den ersättningsberättigade vid anskaffandet av grisarna eller annan egendom visste eller med hänsyn till omständigheterna borde ha vetat att djuret led av eller bar på den sjukdom som ligger till grund för ersättningen eller att egendomen var smittförande.
Ersättning betalas inte heller ur statliga medel till den del den ersättningsberättigade har fått eller har rätt att få ersättning för samma skada från en fond som inrättats av Europeiska unionen.
7. Kan ersättningar återkrävas?
Livsmedelsverket ska besluta att en ersättning helt eller delvis ska återbetalas om mottagaren vid ansökan om ersättning har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter eller undanhållit uppgifter, och detta förfarande har påverkat beviljandet av ersättningen.
Livsmedelsverket ska dessutom ålägga den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat att den sjukdom som ligger till grund för ersättningen sprids till djur som ägs av någon annan att helt eller delvis ersätta staten för de kostnader och ersättningar som till följd av detta har betalats ur statliga medel.
8. Kan någon annan än en aktör inom animalieproduktionen få ersättning för produktionsbortfall?
Ersättning ur statliga medel för förluster som drabbar andra än aktörer inom animalieproduktionen regleras inte uttryckligen i lagstiftningen. Jord- och skogsbruksministeriet är medvetet om att restriktionerna kan ha betydande konsekvenser för många olika aktörer. I detta skede av epidemin går det dock inte att närmare ta ställning till ersättningsfrågorna. Aktörerna bör utreda möjligheterna att på olika sätt minimera sina förluster.