Mul- och klövsjuka

Mul- och klövsjuka är en av den mest betydande virussjukdomen hos klövdjur i världen. Sju olika serotyper av viruset är kända, vars prevalens varierar från region till region. Viruset sprider sig ytterst lätt och smittar nötkreatur, får, getter, svin, renar och vilda klövdjur.

Mul- och klövsjuka smittar inte människan.

Symtom

Symtomen uppträder 2–8 dygn efter smittotillfället, men det kan också räcka 10–14 dygn innan symtomen framträder. Smittan sprids på några dagar till nästan alla klövdjur som hålls i samma stall.

Hos nötkreatur

  • feber
  • matvägran
  • darrningar
  • sänkt mjölkproduktion
  • dreglande, smackande och gnisslande med tänderna
  • hälta
  • blåsor i klövspalterna, munnen, på tungan eller spenarna

Hos får 

  • feber
  • plötslig, kraftig hälta
  • ovilja att röra sig
  • små blåsor i klövspalterna och munnen som är svåra att upptäcka
  • brist på mjölk
  • ökad lammdödlighet
  • tackorna låter inte lammen dia

Hos svin 

  • feber
  • plötslig hälta
  • svinen kan skrika av smärta om de tvingas röra på sig
  • vill förbli liggande
  • blåsor i klövranden, på trynet och tungan
  • matvägran

Vuxna djur dör sällan på grund av mul- och klövsjuka medan ett stort antal unga djur kan dö. Idisslare kan fortsätta att bära på sjukdomen flera månader efter att symtomen försvunnit. Infekterade djur sprider sjukdomen till andra klövdjur. Svin fortsätter inte att bära på sjukdomen.

Diagnos och provtagning

Mul- och klövsjukevirus kan påvisas i prov av blåsvätskan eller blåsväggen (epitel). Serumblodprov kan undersökas för virusantikroppar som uppkommer till följd av smitta. Vid misstanke om mul- och klövsjuka görs provtagning enligt Livsmedelsverkets anvisningar.

Smittvägar

Sjuka djur avsöndrar virus i alla sekret (avföring, urin, saliv, mjölk, sperma) och i utandningsluften. Virus avsöndras redan några dagar innan symtomen börjat. Smittan kan komma till gården antingen med köpta djur som är infekterade eller med djurtransportbilar, livsmedel, foder, människor, vilda djur eller rentav vinden. Mul- och klövsjuka kan färdas långa sträckor med vinden.

Bekämpning och profylax

Mul- och klövsjuka hos klöv- och elefantdjur klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass A (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker mjul- och klövskuja hos djur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären omedelbart. Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen.

För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. Om mul- och klövsjuka konstateras på gården bestämmer Livsmedelsverket att djurhållningsplatsens klövdjur ska avlivas, kropparna destrueras och utrymmena desinficeras. Spridning av sjukdomen till andra djurhållningsplatser förebyggs också genom att runt den smittade djurhållningsplatsen inrätta en restriktionszon inom vilken förflyttning av djur och produkter som härstammar från dem begränsas. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.

Det finns ingen behandling för sjukdom som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. Dessutom skulle en förekomst av sjukdomen i Finland allvarligt skada landets hela djurproduktion, eftersom verkningarna skulle kunna få en omfattande utbredning. En konstaterad infektion skulle också avbryta exporten av många livsmedel.

För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på gårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar, innan man går till sin egen djuranläggning. Även vid import av djur eller livsmedel är det viktigt att följa införselvillkoren i lagstiftningen. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.

Övervakning

Förekomsten av mul- och klövsjuka hos olika djur i Finland övervakas inte genom regelbundna provtagningar, men alla misstankar om sjukdom med symtom som tyder på mul- och klövsjuka undersöks med tanke på smitta.

Förekomst

Mul- och klövsjuka har senast konstaterats i Finland 1959. I Europa har mul- och klövsjuka konstaterats 2001 (UK, Frankrike, Holland, Irland) och 2007 (UK). Mul- och klövsjuka förekommer i bland annat Turkiet samt många länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Förekomsten av mul- och klövsjuka i ett land begränsar exporten av klövdjur och produkter som härrör från dem till andra länder.

 

Sidan har senast uppdaterats 16.8.2022