Ur förvaltningsperspektiv är jordbrukarstöden som ett julbord som dignar under femtielva maträtter. Det finns något för alla. Somt tycker alla om, och så finns det specialiteter som bara några få har fattat tycke för. Ingenting får man lämna bort, eftersom varje rätt uppskattas av någon. Och om inte annat så kräver åtminstone traditionen att allt ska dukas fram den här gången också.
Beredningssituationen i fråga om den finansieringsperiod som börjar år 2023 är på en och samma gång väntad och oväntad. Jag har inte hört någon säga högt att det är bra att den byråkrati som hör ihop med jordbrukarstöden krånglas till och utökas. Trots det är stödsystemet på väg att bli mer invecklat. Ingen blir förvånad, eftersom det varje gång bara är så här. På sin höjd blir några optimister besvikna, om de på fullaste allvar väntade sig förenklingar.
Att gallra bland stödvillkoren skulle vara ett effektivt sätt att minska på byråkratin. Men aj då! Alltid är det någon som blir trampad på tårna när det görs försök att rensa upp bland stödvillkoren. ”Jag vill äta julens alla lådor, rosoll och sill! Mig passar bara morotslåda, den helt enkelt måste stå på bordet!” Att förenkla är en omöjlig uppgift när allting måste finnas kvar.
Livsmedelsverket har bland annat föreslagit att de krav som gäller djur ska bli färre, för då skulle utbetalningarna av djurbidrag fås i gång smidigare. Det har frågats om det är nödvändigt att utgående från djurens ålder, kön, vikt, mjölkproduktion, kalvning och användningssätt göra indelningar i otaliga kategorier innan stödet kan betalas ut. Skulle det kanske kunna vara möjligt att betala ut samma peng till stödmottagarna efter en lite mindre detaljerad sortering av djuren?
Eftersom beredningen inte plockar bort någon av de beståndsdelar som gör stödsystemen komplicerade överflyttas förväntningarna till stödverkställigheten, alltså till de tjänster som Livsmedelsverket producerar. De borde förenkla och minska byråkratin. Man förväntar sig att de många stöden och de långt fler stödvillkoren skjutsas in i verkställighetsugnen och att det som står färdigt efter att ha gräddats på låg värme över natten är en enkel och entydig tjänst.
Om stödförvaltningen så stod på huvudet i ett år försvinner inte villkoren ur ansökningarna, stödövervakningen och betalningsgrunderna. Ingredienserna och mängderna av dem måste vara just precis de som beredningen vill ha.
Med om att tillreda soppan är inte bara våra inhemska kockar utan också kommissionen, som rör om med en ännu större slev. För att finansieringen ska vara tryggad behöver den enkla och entydiga tjänsten passa in i de ramar som kommissionen har bestämt. Senast i det skede då kommissionen säger sitt tungt vägande ord om vilken form stödet måste pressas in i ter sig verifieringen av stödvillkoren märklig.
Det saknas vilja att gallra bland överdådet på den kommande finansieringsperiodens julbord, i stället dukas nya delikatesser upp. Ibland önskar jag att den nationella beredningen var mer inriktad på havregrynsgröt än på en julbuffé.
Susanna Jansson
ledande expert
enheten för jordbrukarstöd