På trädgårdsodlingar rensar man på våren bort revor från växterna. Syftet är att stärka moderplantans livskraft så att den orkar ge riklig skörd under växtperioden.
Harri Mäkivuokko, verkställande direktör för ProAgria Centralernas förbund, önskade att revorna avlägsnas ur systemet för jordbrukarstöd (MT 24.4.2026). Han hänvisade till att Livsmedelsverket i Finland övervakar 125 olika stöd, medan antalet kontrollpunkter i grannländerna är betydligt färre.
Av intervjun med Mäkivuokko framgick dock inte det faktum att Livsmedelsverket ska övervaka varje stöd som betalas i Finland. I grannländerna betalas färre stöd ut, vilket också innebär färre kontrollpunkter.
EU-förordningarna förutsätter att det för varje stödåtgärd finns ett effektivt och heltäckande förvaltnings- och kontrollsystem. Utgångspunkten är alltså tydlig: för att stöd ska kunna betalas ut måste det också gå att på ett tillförlitligt sätt kontrollera att villkoren följs.
Medlemsländerna har fått möjlighet att planera sina egna system, men i praktiken är handlingsutrymmet ganska begränsat. Olika författningar och ramvillkor styr lösningarna så strikt att de nationella skillnaderna på många håll blir små.
Där det har varit möjligt att utnyttja flexibilitet har Finland också gjort det. Till exempel har andelen kontroller på plats kunnat minskas till två procent när det gäller arealbaserade stöd. I många andra medlemsländer ligger motsvarande nivå fortfarande på de tidigare krävda fem procenten. Detta illustrerar väl att vi ständigt förenklar systemet där det är möjligt.
Utifrån den respons som Livsmedelsverket har fått önskar jordbrukarna framför allt villkor som är rimliga, tydliga och ekonomiskt meningsfulla. Villkoren ska vara lätta att förstå och tydligt åtskilda från varandra. Ökat administrativt arbete får inget stöd. Istället efterfrågas villkor som har en direkt koppling till det praktiska arbetet på åkern eller med djuren. I det praktiska genomförandet – vid utarbetandet av stödansökningsguider, utvecklingen av Viputjänsten, administrativa kontroller, satellituppföljning och kontroller på plats – har det dock inte alltid varit möjligt att tillgodose dessa önskemål.
När nya villkor har lagts till ovanpå det gamla systemet har helheten blivit allt mer komplicerad. Målet har naturligtvis varit förståeligt: man har velat säkerställa att stöd kan betalas ut till så många gårdar som möjligt. Samtidigt har man dock hamnat i en situation där villkoren inte upplevs som meningsfulla för alla, men där gårdarna ändå måste förbinda sig till dem som en del av sin inkomstbildning.
Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik spelar klimat- och miljöåtgärder en central roll och deras betydelse kommer inte att minska. Även internationella åtaganden och nationella strategier styr verksamheten. Med tanke på utbetalningen av stöd väcks dock frågan om det är ändamålsenligt att alla jordbrukare genomför exempelvis samtliga klimat- och miljöåtgärder.
Kanske borde man i större utsträckning gå mot en modell där frivilliga gårdar, som är genuint intresserade av effekterna av sina åtgärder, förbinder sig till mer krävande åtgärder och också får högre ersättning för dem. På så sätt skulle man uppnå större, eller åtminstone lika stor, effekt som i dag, i stället för att alla gårdar åläggs att följa samma arbetssätt oavsett intresse.
Det kunde vara möjligt att minska antalet stödåtgärder och stödvillkor, om det finns en gemensam vilja. Livsmedelsverket beslutar dock inte om stödvillkoren och styr inte heller jordbrukspolitikens linje. Vår uppgift är att verkställa bestämmelserna och lyfta fram våra iakttagelser om vad som fungerar i systemet och vad som inte gör det.
Nu när EU:s nästa finansieringsperiod bereds är det rätt tillfälle att påverka. Jordbrukarna, deras representanter och andra intressentgrupper har möjlighet att föreslå ändringar i stödvillkoren och kontrollen så att byråkratin minskar och ändamålsenligheten ökar. Livsmedelsverket deltar gärna i diskussionen om vilka av de nuvarande stödåtgärderna som har fungerat väl och i bedömningen av hur framtida lösningar fungerar.
Ingen förändring är dock enbart en vinst – varje förändring innebär också att man måste avstå från något. Därför krävs det mod att öppet granska olika alternativ. Nu kan det vara rätt tid att vända på det här kortet. I stället för att gallra bort revorna kunde man odla fram en helt ny moderplanta.
Hannele Sankari
direktör för enheten för jordbrukarstöd
Livsmedelsverket
Sari Putkiranta
direktör för kontrollenheten för jordbrukarstöd
Livsmedelsverket
Bloggtexten publicerades 11.5.2026 i Maaseudun Tulevaisuus (på finska)