I köerna i lantbruksbutikerna, på tidningssidorna och i sociala medier har man på sistone frågat vad den nya underhållsskyldigheten innebär och vad jordbruksförvaltningen egentligen vill. Det här är en ny fråga, och vi har ännu inte alla svar, men vi gör vårt bästa för att reda ut saken.
Under sommaren fick vi information om att ett nytt stödvillkor har införts i Finland för kompensationsbidraget. Det långvariga problemet med slåtter av fodervall, som har bekymrat en del jordbrukare och samhällsdebattörer, skulle nu kunna få ett slags slut. Skördekravet avskaffades 2014 i den form den då hade. Orsaken var enkel. De nya EU-reglerna skulle ha krävt att man besökte varje skifte och med egna ögon som inspektör konstaterade att skörden hade bärgats. Det skulle inte längre ha räckt med stickprov här och där, utan inspektörerna skulle ha behövt besöka varje enskilt skifte. Tillsammans med förvaltningens sparmål var valet oundvikligt.
Egentligen skulle det inte finnas något problem i detta, om det inte vore för att det på vissa håll i Finland finns något mer åkermark i förhållande till behovet och att det därför kan uppstå en frestelse att pressa ut den sista möjliga euron ur stödsystemet. I fråga om kompensationsbidrag gäller regeln att fullt stöd beviljas om trädan utgör högst 25 procent av åkerarealen. På sådana gårdar där andelen träda i ansökan är mindre än en fjärdedel råder det ingen oklarhet i saken. Men om produktionen till exempel har trappats ner både inom husdjurs- och växtproduktionen kan frestelsen ha uppstått att koncentrera sig på odling av det som brukar kallas fodervall. Det är inget problem att låta hela arealen ligga i träda eller ha någon annan typ av vall som inte är avsedd för skörd. Men då ska vallarna också anmälas enligt vad de faktiskt är. Trädor och naturvårdsåkrar slås, på fodervallar och betesmarker ska man sträva efter att producera skörd. Detta är egentligen inget nytt.
Det nya är att man har tagit fram ett nytt krav. Syftet med kompensationsbidraget är att från och med 2027 förutsätta att fodervallar och betesmarker upprätthålls. Det skulle innebära att vallen skördas maskinellt eller betas. En semantisk finjustering, skulle någon kanske säga. Ordvalet har ändå betydelse, eftersom man inte kan ålägga ett skördekrav. Det skulle göra stödet bundet till produktion och det är inte förenligt med betalningen av ett kompensationsbidrag. Inte heller kan det enligt de nuvarande reglerna läggas till ytterligare skyldigheter till det grundläggande inkomststödet.
Beredningen av underhållsskyldigheten i praktiken har ännu inte kommit särskilt långt. Kommissionens godkännande innebär att den första tröskeln har passerats, men vi har ännu inga nationella bestämmelser om saken. De kommer att utfärdas vid årsskiftet. Anvisningarna för genomförandet kan därför ännu inte vara färdiga, och vi har ännu inga svar på alla detaljer. Avsikten är att informera om dem så snart som möjligt och så öppet som möjligt när vi har kommit längre i arbetet. När det gäller ekologisk produktion finns det ett behov av att dela mer information särskilt om sätten att anmäla gröngödsling och fodervallar, eftersom vi har fått befogad respons i frågan.
Som utgångspunkt är det bra att hålla mobiltelefonens kameralins ren nästa sommar, eftersom det oundvikligen kommer att skickas begäranden om utredning för vallskiften. Saken kommer att utredas med hjälp av fotografier. Och vi kan redan nu varna för att även de som faktiskt skördar foder från åkern behöver ta bilder. Det uppstår en så kallad administrativ börda, men det är priset för att stödet ska kunna riktas ännu bättre till aktiva gårdar.
Antti Unnaslahti, JSM:s tjänsteman mellan raderna