Denna berättelse innehåller skribentens observationer om hur grundläggande sakkunnigarbetet har förändrats när en pappersansökan om jordbrukarstöd och dess handläggning och övervakning i praktiken genomförts till funktioner i informationssystem och verkställs digitalt.
Ännu kring 2010 kunde en agronom, en agrolog eller en person med någon annan utbildning som var intresserad av jordbrukarstöd komma för att arbeta med verkställandet av stöd vid dåvarande Landsbygdsverket. En väsentlig del av arbetet var till exempel att planera, skriva och uppdatera tryckta ansökningsguider samt pappersblanketter och ifyllnadsanvisningar som publicerades årligen. Förståelsen för det praktiska jordbruket var naturligtvis ett särskilt plus för att förstå sig på villkoren för areal- och djurbaserade stöd.
Situationen förändrades förvånansvärt snabbt när även EU:s rättsakter började kräva allt mer innehåll och funktioner av informationssystemet som innehåller material som behövs för att ansöka om, bevilja och övervaka stöd. I fråga om organiseringen var vi dock fortfarande i en situation där det vid ämbetsverket fanns en separat avdelning för informationsförvaltning med kompetens inom IT-arbete, en separat avdelning för beredningen för stödansökan med kompetens om stödvillkoren och blankettkarusell samt en separat avdelning för planeringen av gårdsövervakningen.
Mot ett nytt slags verkställande
En sådan organisationsmodell stödde inte längre en fungerande verksamhet, eftersom informationsförvaltningen måste få veta och förstå roten till vad som måste byggas upp i systemet och vad som måste fås ut ur det. Även om kompetenta personer som hade odling som bisyssla arbetade inom informationsförvaltningen och som sålunda förstod mycket utöver stödvillkoren, ökade mängden arbete med datasystem enormt på en gång. Det var nödvändigt att avgöra hur de som bereder stödansökan och handläggningen av den och experterna inom övervakningen får ärenden till systemet på önskat sätt och i enlighet med stödvillkoren. Trycket på att uträtta ärenden elektroniskt ökade i snabb takt när allt fler ärenden började genomföras och att sköta dem till pappers inte längre ens kunde klassas som smidigt.
När jordbrukarstöden skulle digitaliseras upplevdes ett par rätt stormiga år av organisering och under de åren försökte man kämpa med gamla avdelningsbunkrar och roller. Det var förståeligt ett sätt att hålla fast vid den egna verksamheten och resurserna. Ingen var dock nöjd när slutresultatet kunde vara att man fick det som man inte beställde och beställde det som man inte fick. Tills den dagen kom, då man bara måste besluta sig för att modigt lära sig en ny slags verkställighet av stöden. Det som också var oerhört viktigt var att lära sig att arbeta tillsammans, sträva efter gemenskap, eftersom det gemensamma målet var och är att genomföra jordbrukarstödsprocessen digitalt.
Arbetet som expert på stödvillkor omvälvdes
I dag återstår mycket lite av systematiskt arbete till pappers med jordbrukarstöd. Den sakkunniga som ansvarar för stödet eller ärendehelheten beställer och beskriver numera i första hand själv behovet av vad som ska byggas upp i informationssystemet och hur det ska fungera. För att det stödbelopp som betalas till jordbrukaren ska bildas på rätt sätt måste man se till att den elektroniska ansökan fungerar, att handläggningen löper och att uppgifterna från de administrativa kontrollerna och gårdsövervakningen beaktas på rätt sätt. Det finns inget så litet eller så stort ärende som ska implementeras i informationssystemen att det inte blir dokumentation lagrad om vad som har gjorts i systemet och hur det har genomförts.
När ett informationssystem till storleken och funktionerna börjar vara en massiv helhet, såsom det integrerade administrations- och kontrollsystemet för jordbrukarstöd IACS (EU reglerad funktionshelhet, Integrated Administration and Control System), är dokumenteringen viktig också för att man vid utbyggande lättare ska kunna ta hänsyn till vad man ska beakta utifrån tidigare modeller eller lösningar och vad allt det nya kan komma att påverka.
Den sakkunniga vid Livsmedelsverket som ansvarar för ett visst stöd och en viss villkors- eller ärendehelhet testar också själv att funktionen i informationssystemet fungerar som hen har planerat. Därefter får det arbete som beställts och det ärende som fastställts sitt godkännande. Av dessa experter som ursprungligen helt kommit till pappersarbete har man genom inlärning i arbetet utvecklat en hel del experter på att bygga upp informationssystem för olika uppgifter som produktägare, definierare och testare innan godkännande beviljas. Denna verksamhetsmodell har varit till nytta för hela jordbruksavdelningen som verkställer jordbrukarstöden vid Livsmedelsverket. Hos oss arbetar utmärkta och kompetenta mångsysslare som numera är en del av denna grupp vi kan kalla jordbruksproduktgruppen.
Den allmänna uppfattningen om tjänstemannens väg torde fortfarande vara att statens bröd är långt och smalt. Men vad gäller ändringstakten för befattningsbeskrivningar, mängden inlärning i arbetet och därmed att utveckla sig själv är konkurrenskraften värd att nämnas – åtminstone inom förvaltningen av jordbrukarstödet.
Hannele Sankari
enhetschef
enheten för jordbrukarstöd