Vad ska man göra med ett bestånd som innehåller hönshirs? Den frågan ställs ofta. En studie som Naturresursinstitutet har genomfört om hur grobarheten hos hönshirs bevaras i vallensilage och krossäd ger ny kunskap.
I Naturresursinstitutets (Luke) studie analyserades hur grobarheten hos hönshirs bevaras i ensilage som en del av det treåriga projektet Uhkaavasti leviävät rikkakasvit (ULRIKA). I samband med arbetet genomfördes ULRIS-studien, där grobarheten hos hönshirs undersöktes i vallensilage och krossäd. Enligt Iisa Leinos pro gradu-avhandling försvann grobarheten hos hönshirs helt i vallensilage efter tre månaders ensilering och nästan helt även i krossäd.
Att grobarheten försvinner under ensileringen möjliggör användning av foder som innehåller hönshirs, eftersom risken för spridning minskar och växten i sig inte är giftig.
Studien ger svar på jordbrukarnas frågor
Studien tog sin början i jordbrukarnas vardagliga observationer och behov. Hos jordbrukarna väcktes frågan om vad som händer med fröna av hönshirs i ensilage. Kan man utnyttja växten som foder eller sprids problemet vidare?
Tidigare har liknande resultat erhållits till exempel för flyghavre. Även där försvagar en tillräckligt lång ensilering fröernas grobarhet. När det gäller hönshirs har forskningskunskapen dock varit ännu mer begränsad.
I studien ensilerades frön av hönshirs i vallfoder och krossäd under tre månader, varefter deras grobarhet testades. Resultatet var tydligt: i vallensilage försvann grobarheten helt, men i krossäd förblev en liten del av fröna grobara.
Resultatet var i huvudsak i linje med förväntningarna. Den ringa grobarhet som observerades i den torrare krossäden påminner dock om att grobarheten endast försvinner om ensileringsprocessen är tillräckligt kraftig.
Hönshirs kan användas som foder
Korrekt framställt ensilage är ett säkert sätt att utnyttja bestånd som innehåller hönshirs. Tillräcklig fukt och därmed en kraftig jäsning är avgörande för att fröernas grobarhet ska förstöras.
”Jag skulle säga till jordbrukaren att måttligt förtorkat ensilage är ett tryggt alternativ, men i torrhö försvinner grobarheten inte”, säger Marketta Rinne vid Naturresursinstitutet, som ledde studien.
I krossäd måste man särskilt se till fukthalten, eftersom en bristfällig jäsningsprocess kan göra att en del av fröna förblir grobara.
Bekämpning av hönshirs behövs
Utöver ensilering av foder behövs även andra metoder för att förhindra spridningen av hönshirs. Växten är ettårig men producerar rikligt med frön som kan bevaras i marken under lång tid. När hönshirs slås av fortsätter den att växa i en lägre växtform.
”Det är en besvärlig växt och hanteringen kräver flera parallella åtgärder”, påminner Marketta Rinne. Det centrala är tidig identifiering och snabb reaktion.
Forskarna konstaterar också att hönshirs tydligt är en växt som förtjänar ytterligare forskning.
Trots resultaten är det fortfarande viktigast för jordbrukaren att identifiera hönshirs i tid, när den ännu är lätt att rensa bort. Ensilering erbjuder ett sätt att hantera spridningsrisken, men sammantaget kräver bekämpningen av hönshirs odlingstekniska lösningar, noggrann uppföljning och åtgärder vid rätt tidpunkt.
- Hönshirs är ett snabbt spridande ettårigt ogräs som producerar rikligt med frön och är svårt att bekämpa.
- Dess grobarhet försvagas i korrekt framställt ensilage. Tillräcklig fukt och jäsning förstör grobarheten.
- Hönshirs är inte giftigt för djur, och bestånd som innehåller växten kan därför utnyttjas som foder, om grobarheten kan hållas under kontroll med hjälp av ensilering.
- Grobarheten kan bevaras i krossäd och under torrare förhållanden.
- Vid bekämpning är tidig identifiering och avlägsnande av växten fortfarande av avgörande betydelse.
Text: Sami Markkanen och Tuula Lehtonen
Bild: Sami Markkanen