Minns du fortfarande de där stunderna under skoltiden när proven närmade sig? Man borde ha studerat, men just då fanns det så många andra saker som var viktiga. Plötsligt kunde det till och med kännas mer lockande att städa det egna rummet än att läsa till provet. För att öka studiemotivationen kunde föräldrarna då utlova en liten belöning för ett bra provresultat. Som en ”bonus” kunde man också få ett bättre vitsord på betyget.
Du kanske tänker att vi nu befinner oss mycket långt från dagens jordbruk och jordbrukets miljöstöd. Och så är det också för närvarande. Miljöstöden bygger på noggrant fastställda åtgärder och tidsfrister. ”Gör så här eller låt bli att göra så där före detta exakta datum. Kom ändå ihåg att i just den här särskilda situationen göra på ett annat sätt efter detta datum för denna växt som odlas.” Att komma ihåg de detaljerade villkoren och datumen för åtgärderna är som att gång på gång rabbla ”gäddan är en fisk”. I den hektiska vardagen på åkern är det lätt att glömma villkoren. Att bara lära sig en ramsa utantill hjälper inte heller en att minnas varför en viss åtgärd måste utföras.
Målen är tydliga – genomförandet är utmaningen
Få vill ifrågasätta målen bakom jordbrukets miljöersättningar. Målen är bra och tydliga. Man vill förbättra miljöns tillstånd genom att bevara och utöka jordbruksområden med stor biologisk mångfald. Ingen bestrider knappast vårdbiotopernas värde för den finländska naturen. Åkermarkens egenskaper förbättras när marken har ett verkligt växttäcke under en så stor del av året som möjligt. När skyddsremsor anläggs och jordbearbetningen minskar, minskar också erosion och näringsläckage.
De nuvarande målen som ligger till grund för stödvillkoren är i sig bra, men det är svårt för jordbrukarna att ställa upp egna gårdsspecifika mål eller pröva nya metoder för att nå dem. De nuvarande stödvillkoren begränsar jordbrukarnas möjligheter att vara innovativa och att reagera på förändrade miljöförhållanden. I stället för resultaten hamnar fokus enbart på att följa noggranna datum.
Belöning kunde kopplas till resultaten
Jordbruksstöden kan utvecklas i en mer resultatbaserad riktning. Inom ett resultatbaserat stöd mäter man, som namnet antyder, resultatet eller den önskade förändringen. Fokus ligger inte i lika hög grad på att övervaka vilka metoder eller tidsplaner som används för att uppnå resultatet. Jordbrukarna och andra aktörer får möjlighet att i stor utsträckning utnyttja sin yrkeskompetens, sin kännedom om de egna åkrarna, skogarna och miljön samt nya idéer. Resultatet blir viktigare än bara utförda åtgärder. Det var ju också så den där belöningen för provresultatet fungerade. Alla tvingades inte lära sig på samma sätt. De som lärde sig genom att läsa fick läsa, de som lärde sig genom att pröva fick pröva och alla fick utveckla sina egna sätt att lära sig. Man mätte inte hur mycket tid som hade använts för studierna, utan vilket provresultat som hade uppnåtts.
Resultatbaserat stöd är inte problemfritt. Förändringar i naturen och miljön är ofta långsamma och sällan rätlinjiga. Väderförhållanden och andra miljöfaktorer påverkar oundvikligen resultaten. Det tar tid att få mätbara resultat. En central del av ett resultatbaserat stöd är därför att beakta avvikande förhållanden och den tidsintervall som förändringarna kräver vid utbetalning av stödet. Stödet skulle också delvis kunna betalas för de åtgärder som har utförts och till resterande del för det uppnådda resultatet. När ett resultatbaserat stöd fungerar som bäst frigör det tid och energi från att komma ihåg regelstyrda datum till att utveckla verksamheten på ett innovativt sätt. Det kan också ytterligare minska behovet av tillsyn och belöna framgång – precis som skolproven en gång gjorde.
Denna text har uppkommit utifrån Livsmedelsverkets pilotprojekt resultatbaserade finansieringsmodeller. Pilotprojektet genomförs som ett kompletterande projekt till Priodiversity LIFE, Finlands största naturprojekt.
Text: specialsakkunnig Jussi Tuumi
Bloggtexten publicerades 11.5.2026 i Maaseudun Tulevaisuus (på finska)