Uttrycken ’den gröna arkitekturen’ och ’höga miljöambitioner’ började odlas för drygt tre år sedan i samband med beredningen inför CAP-reformen. Visst är de snofsiga! Synd bara att deras praktiska innebörd tycks vara väl dold för de allra flesta. Därför kan det vara på sin plats med en liten katekes.
Den gröna arkitekturen
I samband med den pågående reformen har man börjat tala om ’den gröna arkitekturen’, ett diffust begrepp. Uttrycket må vara lyckat eller inte, vad som menas är i alla fall en helhet som består av dels jordbrukets lagstadgade miljökrav, dels stöd- och ersättningssystemen. Den helheten är inte ny, i stället har den redan länge styrt in jordbrukarna på den gröna vägen. I praktiken består det förstnämnda elementet av de föreskrivna verksamhetskraven samt kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. De här besynnerliga formuleringarna är lika med krav som ställs i lagar och förordningar. Föreskrivna verksamhetskrav är till exempel reglerna om märkning och registrering av djur. I kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden ingår bland annat skydd för grundvatten. Hittills har de två helheterna kallats tvärvillkor. I fortsättningen benämns den nya helheten villkorlighet, och innehållet i kraven skärps.
Jordbrukarna är tvungna att följa de lagstadgade kraven alldeles som lagar ska följas, men ett ”extra incitament” har bestått i att stöden minskats, ibland till och med drastiskt, om jordbrukaren har varit försumlig. Piskrapp som är värre i ekonomisk bemärkelse än de straff som mäts ut enligt strafflagen har delats ut, om någon har gjort sig skyldig till att överträda bestämmelserna.
Miljöersättningen har redan länge varit det främsta instrumentet för att styra jordbruket i miljöhänseende. Åsikter om miljöersättningen har alltid funnits, men faktum är väl ändå att det är just tack vare den som hållbara odlingsmetoder har förankrats och blivit en del av jordbrukets dagliga miljöarbete. Det som en gång var så nytt är numera vardagligt, kanske för den andra generationen jordbrukare redan. Investeringarnas roll i den gröna arkitekturen är central den också, kraven är högre när något nytt ska göras.
Med miljösystemet avses ett nytt stödsystem som går ut på att hektarbaserat stöd ska betalas för jordbruksåtgärder som är gynnsamma för miljön. Det är meningen att systemet ska vara frivilligt för jordbrukarna men att en stor del av de direktstöd som EU betalar till jordbrukarna ska styras till det. Nytt är att en del av det direkta inkomststöd som nu betalas per hektar i framtiden kommer att betalas bara för areal där miljöåtgärder genomförs. Enkelt i och för sig.
Och ambitionerna då?
I synnerhet ’höga miljöambitioner’ låter riktigt slagkraftigt men är dunkelt och svårt att få grepp om. Innebörden är rätlinjig från jordbrukarsynpunkt. Nya lagstadgade miljökrav som jordbrukarna ska uppfylla införs, och de gamla skärps. Sådana åtgärder som jordbrukarna tidigare har fått betalt för blir lagstadgade. Gödslingsbegränsningarna kan sannolikt fungera som exempel. Inom miljöersättningen har det hittills betalats en liten gottgörelse till jordbrukare som använder mindre kvävegödsel än vad som anges i de föreskrivna verksamhetskraven och allra högst så mycket fosforgödsel som anges i miljöförbindelsen. I fortsättningen hittar man gödslingstabellerna i förordningar. Ambitionerna betyder också att en del av direktstöden kräver mer motprestation än förr, man ska i framtiden alltså vidta genuina miljöåtgärder för att få betalt. En direkt konsekvens är att stöd för de här åtgärderna givetvis inte längre kan betalas inom ramen för miljöersättningen, utan mer krävande åtgärder ska vidtas om man vill få pengar för det. I praktiken betyder ambitionerna både att baskraven växer och att de åtgärder för vilka ersättning betalas blir mer krävande. En tröst för jordbrukarna är åtminstone att EU-finansieringen för jordbruket är en stabil helhet.
Jordbrukets miljöpolitik har gått framåt med stora kliv sedan det försiktiga och försagda 1980-talet. Också den här reformen är inriktad på att miljö- och klimatkraven ska bli större. Därför är det inte fel utan rätt att kraven växer. För att jordbrukarna ska klara sig och för att matproduktionen säkert ska fortsätta är det väsentligt att villkoren är rimliga och att jordbrukarna lyckas uppfylla dem genom att ändra odlingsmetoderna i den riktning som önskas. Ingen revolution är på gång, i stället handlar det om att ta små steg med siktet inställt på hållbarhet. Hittills har de som stöden riktar sig till, främst alltså jordbrukarna, lyckats utmärkt med det här. De kommer att lyckas den här gången också, den saken råder det inget som helst tvivel om.
Antti Unnaslahti
synnerligen underordnad tjänsteman vid jord- och skogsbruksministeriet