Salmonellos

Salmonellos är en sjukdom som orsakas av en tarmbakterie som hör till släktet Salmonella. Salmonella smittar via avföring. Däggdjur, fåglar och kräldjur kan bära på salmonellabakterien utan att själva uppvisa symtom. Salmonella kan spridas från deras avföring i omgivningen, där den blir kvar länge.

Det finns cirka 2 500 olika serotyper av Salmonella-släktets bakterier. Många av serotyperna avviker från varandra vad gäller förmågan att alstra sjukdom och klara sig i omgivningen. Den viktigaste serotypen av salmonella som förekommer i Finland är Typhimurium. Dess fagtyp 1 är endemisk i Finland och påträffas tidvis hos olika djurarter. Typhimuriums fagtyp 41 är särskilt anpassad till måsar, fagtyp 40 åter till småfåglarna på fågelbordet, där den lätt smittar bland annat sällskapsdjur. Fagtyp DT104 är fruktad eftersom den är resistent mot många antibiotika. Enteritidis är en viktig serotyp globalt, och den förekommer tidvis i Finland. Infantis har hört till de endemiska serotyperna, men har blivit sällsyntare på senaste tid.

Salmonellos hos människor

Salmonellasmitta kan orsaka allvarlig tarminflammation. Salmonellasmitta är vanligtvis en följd av att man intagit livsmedel som varit förorenade av avföring. Salmonella enterica-infektion hos människan definieras som en allmänfarlig smittsam sjukdom i förordningen om smittsamma sjukdomar.

På 2000-talet har det varje år anmälts 2000–3000 salmonellosfall som konstaterats i Finland till det riksomfattande registret över smittsamma sjukdomar. Andelen smittfall av inhemskt ursprung har varit cirka15 % och de utländska smittfallens andel cirka 80 %. I cirka 5 % av fallen har smittlandet inte uppgetts. De Salmonella-serotyper som konstaterats oftast har varit S. Enteritidis, S. Typhimurium, S. Stanley och S. Virchow. Merparten av de inhemska smittfallen har orsakats av serotypen S. Typhimurium och merparten av de utländska av serotypen S. Enteritidis.

Varje år har det anmälts 1–7 matförgiftningsepidemier som orsakats av salmonella till matförgiftningsregistret.

Figur: Anmälda salmonellosfall i befolkningen från och med 2000 (pdf)

Salmonella i livsmedel

Livsmedel i detaljhandeln

Övervakningen av salmonella i kött baserar sig i huvudsak på den provtagning i slakterier och styckningsanläggningar som ingår i kontrollprogrammet. På detaljhandelsnivå övervakas därför salmonella i kött endast genom sporadiska utredningarna. Vid utredningarna har man mest undersökt broilerkött, men också svinkött och kebabkött har undersökts. Dessutom har salmonellaundersökningar riktats mot ostar, grönsaker, skaldjur och musslor samt kryddor. Inga salmonellabakterier har konstaterats i dem.

Då man 1989–1994 fortfarande konstaterade att cirka 10 % av de undersökta råa broilerbitarna var salmonellapositiva, så konstaterades inte salmonella i ett enda av de prover av rått fjäderfäkött som undersöktes 2000–2004. Situationen förbättrades när salmonellakontrollprogrammet infördes 1995 och ytterligare när kontrollprogrammet gjordes mera sensibelt 1999. Detta har sannolikt bidragit till att minska förekomsten av salmonella i inhemskt fjäderfäkött.

När det gäller de köttpartier av nöt, svin, fjäderfä och andra djur i handeln på den inre marknaden som undersöktes 2003 konstaterades däremot salmonella i 3,6 % av partierna med beredningar av fjäderfäkött och andra köttberedningar. Av de undersökta produktpartierna omfattades 72 % av tilläggsgarantierna avseende salmonella, även bland dem konstaterades salmonella i 3,6 %.

I de prover av kebabkött som togs 2001 i restauranger och anläggningar i köttbranschen konstaterades ingen salmonella, även om man samma år i samband med utredningen av en matförgiftningsepidemi konstaterade salmonella i rått kebabkött som framställts i Holland. I det kontaminerade partiet konstaterades flera serotyper av salmonella: S. Manhattan, S. Lexington, S. Kottbus och S. Bredeney. I det minst förorenade partiet konstaterades endast S. Manhattan.

Tabell: Förekomsten av salmonella i vissa livsmedel som undersökts i Finland (pdf)

Andra livsmedel

Fjäderfäkött och ägg

Förekomsten av salmonella hos broilrar, kalkoner och värphöns följs med tyngdpunkten på uppfödning av djuren. Förutom att följa förekomsten är strävan att upptäcka salmonellasmitta redan i ett tidigt skede innan broilrarna och kalkonerna slaktas eller innan värpningen startar. Förekomsten av salmonella undersöks dessutom i slaktkroppar av fjäderfä samt fjäderfäkött i slakterier och andra anläggningar inom köttbranschen. Uppföljningen av förekomsten baserar sig på det nationella salmonellakontrollprogrammet. Som mål är att hålla förekomsten av salmonella på en nivå under 1 % i broilrar, kalkoner och värphöns samt i kött och ägg från dem.  

Varje parti broilrar och kalkoner som föds upp för köttproduktion undersöks med tanke på salmonella. Från och med 2002 har klart under 1 % av uppfödningspartierna visat sig vara salmonellapositiva. Inom ramen för en EU-omfattande utredning kartlades 2005–2006 förekomsten av salmonella hos broilrar och 2006–2007 hos kalkoner. Av de 360 broilerpartier som ingick i undersökningen från Finland konstaterades salmonella hos 0,1 %, däremot konstaterades ingen salmonella hos de 133 kalkonpartier som ingick i undersökningen.

Figur: Salmonellaundersökningar i anslutning till produktionen av fjäderfäkött från och med 2000 (pdf)

På 2000-talet har man konstaterat ett tiotal olika salmonellaserotyper hos broilrar, av vilka de vanligaste har varit S. Infantis och S. Livingstone. Hos kalkoner har man konstaterat knappt tio olika salmonellaserotyper, av vilka den vanligaste har varit S. Typhimurium.

Åren 2002–2012 har förekomsten av salmonella i fjäderfäkött undersökts främst ur köttprover tagna i köttstyckningsanläggningar. År 2012 ändrades provtagningen i anläggningar inom köttbranschen. Sedan år 2012 har proverna tagits i huvudsak från slaktkroppar i slakterier. Förutom ur prover tagna i slakterier undersöks salmonella bland annat ur köttprover tagna i köttstyckningsanläggningar samt ur malet kött och köttberedningar. Åren 2003 och 2004 var cirka 0,1 % av proverna som undersöktes salmonellapositiva. Efter 2004 har inte ett enda positivt prov av slaktkropp av fjäderfä eller fjäderfäkött konstaterats. I salmonellapositiva prover av fjäderfäkött på 2000-talet har S. Infantis varit den vanligaste salmonellaserotypen.

Värphönserier inom äggproduktionen undersöks med 15 veckors mellanrum med tanke på salmonella. Varje år har salmonella konstaterats hos 0–4 värphönsflockar. Den vanligaste salmonellaserotypen som konstaterats hos värphönsflockar på 2000-talet har varit S. Typhimurium. Den S. Tennessee-smitta som undantagsvis spred sig våren 2009 konstaterades hos 25 värphönsflockar. 
Inom ramen för en EU-omfattande utredning kartlades 2004–2005 förekomsten av salmonella i värpstall. Av de 250 värpstall från Finland som ingick i undersökningen konstaterades salmonella i 0,4 %.

I anslutning till arbetet med att utreda den foderburna salmonellakontaminationen undersöktes 2009 även äggen från 34 värpstall, ingen salmonella konstaterades i äggen.

Svinkött

Förekomsten av salmonella hos slaktsvin följs med hjälp av lymfkörtelprover från tarmsystemet och ytstrykprover från kroppen som tas i samband med slakten, samt med hjälp av köttprover som tas från produktionslinjerna i styckningsanläggningarna. Uppföljningen av förekomsten baserar sig på det nationella salmonellakontrollprogrammet. Proverna insamlas genom slumpmässigt urval. Varje år har man undersökt cirka 3000 lymfkörtelprover från slaktsvin respektive suggor.

Figur: Salmonellaundersökningar i anslutning till svinköttproduktionen från och med 2000 (pdf)

Av de lymfkörtlar från svin som undersökts årligen har 0,2 % eller mindre varit salmonellapositiva. Inom ramen för en EU-omfattande utredning kartlades 2006–2007 förekomsten av salmonella hos slaktsvin. Salmonella konstaterades inte i en enda av de 419 lymfkörtlar från svin från Finland som ingick i undersökningen.

Av de ytstrykprover från svinkroppar som undersökts årligen har mindre än 0,1 % varit salmonellapositiva. År 2000 och efter 2004 har man inte konstaterat en enda salmonellapositiv svinkropp. I de svinköttsprover som tagits från köttstyckningsanläggningarnas produktionslinjer har man på 2000-talet hittat Salmonella endast 2002, 2003 och 2007 och då var andelen under 0,1 %.

I slakteri- och styckningsanläggningsproverna av svin har man på 2000-talet konstaterat totalt 14 olika salmonellaserotyper, av vilka S. Typhimurium har varit den vanligaste.

Nötkött

Förekomsten av salmonella hos slaktnöt följs med hjälp av lymfkörtelprover från tarmsystemet och ytstrykprover från kroppen som tas i samband med slakten, samt med hjälp av köttprover som tas från produktionslinjerna i styckningsanläggningarna. Uppföljningen av förekomsten baserar sig på det nationella salmonellakontrollprogrammet. Proven insamlas genom slumpmässigt urval. I köttstyckningsanläggningarna har man årligen tagit i medeltal 2273 köttprover av nötkreatur.

Figur: Salmonellaundersökningar i anslutning till nötköttproduktionen från och med 2000 (pdf)

Av de lymfkörtlar från nötkreatur som undersökts årligen har 0,3 % eller mindre varit salmonellapositiva. Av de ytstrykprover från nötkroppar som undersökts årligen har 0,3 % eller mindre varit salmonellapositiva. Efter 2006 har man inte konstaterat en enda salmonellapositiv nötkropp.

I de nötköttsprover som tagits från styckningsanläggningarnas produktionslinjer har man på 2000-talet hittat salmonella i 0,4 % eller mindre av de undersökta proven. Efter 2004 har man inte konstaterat ett enda salmonellapositivt köttprov.

I slakteri- och styckningsanläggningsproverna av nötkreatur har man på 2000-talet konstaterat totalt 7 olika salmonellaserotyper, av vilka S. Typhimurium har varit den vanligaste.

Salmonella hos djur

Salmonellasmitta syns i allmänhet inte så att djuren insjuknar. För att skydda sig mot salmonellasmitta använder största delen av broilergårdarna i Finland frivillig CE-behandling (competitive exclusion). Genom behandlingen försöker man hindra salmonellabakterierna från att få fäste i kycklingarnas tarmsystem och öka kycklingarnas motståndskraft. Metoden har används i Finland för att bekämpa salmonella hos fjäderfä med god framgång sedan 1970-talet.

Fjäderfä 

Övervakningen av förekomsten av salmonella hos fjäderfä baserar sig på det nationella salmonellakontrollprogrammet. Dagsgamla kycklingar som ska födas upp till avelshöns, avelsbroilrar och avelskalkoner undersöks när de anlänt till uppfödningsstallet, vid 4 veckors ålder, samt innan de flyttas till värpstallet. Värpande broiler- och kalkonföräldraflockar undersöks med två veckors mellanrum och föräldraflockar för värphöns med tre veckors mellanrum i värpstallet.

I uppfödningsstall för broilermödrar har man konstaterat salmonella fyra gånger och i värpstall för kalkonmödrar sex gånger på 2000-talet. De flockar av kalkonmödrar som konstaterades salmonellapositiva 2003 hade fötts upp samtidigt och man kom smittan på spåren utgående från ett prov av produktionsmiljön i kläckeriet. Också hos ruvningspartiets kycklingar konstaterades S. Typhimurium FT1–smitta.

Inom ramen för en EU-omfattande utredning kartlades 2006–2007 förekomsten av salmonella hos kalkoner som fötts upp till avelshönor. Salmonella konstaterades inte hos ett enda av de 15 kalkonpartier från Finland som ingick i undersökningen.

Figur: Salmonellafynd i broilerflockar från och med 2000 (pdf)

Figur: Salmonellafynd i kalkonflockar från och med 2000 (pdf)

Salmonellaundersökningar av äggproducerande hönsflockar inleds när flockarna av dagsgamla kycklingar anländer till uppfödningsstallet. Följande prover tas innan fåglarna flyttas till hönseriet och under värpningsperioden tas prover med 15 veckors mellanrum. Beroende på uppfödningsmetod undersöks sock- eller träckprover från uppfödningsstallen och hönsstallen, samt dessutom ett dammprov eller strykningsdammprov som tagits av den övervakande myndigheten.

På 2000-talet har salmonella konstaterats tre gånger i förädlings- eller avelshönserier för äggproduktion. År 2004 konstaterades S. Typhimurium i ett värpstall för avelshönor och 2007 S. Heidelberg hos en kycklingflock avsedd för förädling i importkarantän. År 2013 konstaterades S. Typhimurium i ett värpstall samt i ett kläckeri dit kläckägg från en föräldraflock hade förts, och i tre uppfödningsstall.

Våren 2009 konstaterades undantagsvis foderburen S. Tennessee –smitta i 15 uppfödningsflockar för äggproduktion. I övrigt har det på 2000-talet årligen påträffats salmonella i 0–4 flockar i produktionsledet. Den vanligaste serotypen har varit S. Typhimurium. År 2011 konstaterades S. Enteritidis i en hobbyhönsgård.

Figur: Salmonellafynd inom hönsäggproduktion från och med 2000 (pdf)

Svin 

Uppföljningen av förekomsten av salmonella i svingårdar baserar sig på salmonellaundersökningar av avföringsprov från galtar som sålts till seminstationer och från deras ursprungsgårdar. Salmonella undersöks dessutom alltid när man misstänker salmonellasmitta på en svingård.

På 2000-talet har salmonella konstaterats i svingårdar 2000, 2003–2004, 2007, 2009 och 2010. År 2000 konstaterades S. Infantis–smitta hos både svin och nötkreatur på en gård med kombinerad produktion. Den S. Tennessee–smitta som spreds med foder våren 2009 konstaterades hos svin i 12 svingårdar. På 2000-talet har inalles 5 olika salmonellaserotyper konstaterats i svingårdar.

Figur: Salmonellapositiva svingårdar på basis av avföringsprov från och med 2000 (pdf)

Inom ramen för en EU-omfattande utredning kartlades 2008 förekomsten av salmonella i grisproduktionsenheterna. Salmonella konstaterades inte i ett enda av de 207 svinstall från Finland som ingick i undersökningen.

Nötkreatur 

Uppföljningen av förekomsten av salmonella hos nötbesättningar baserar sig på salmonellaundersökningar av avföringsprov från tjurar som sålts till seminstationer och från deras ursprungsbesättningar samt på salmonellaundersökningar i samband med annan handel med djur. Salmonella undersöks dessutom alltid när man misstänker salmonellasmitta på en nötkreatursgård.

På 2000-talet har man varje år konstaterat ett tiotal (7–15) salmonellapositiva avföringsprover från nötbesättningar.

Figur: Salmonellapositiva nötkreatursbesättningar på basis av avföringsprov från och med 1993 (pdf)

På nötkreatursgårdar har man på 2000-talet konstaterat lite under 20 olika serotyper av underarten Salmonella enterica subsp. enterica, av vilka S. Typhimurium har varit den vanligaste. Dessutom har underarten Salmonella enterica subsp. diarizonae konstaterats två gånger på nötkreatursgårdar.

År 2004 konstaterades Salmonella ssp. IIIb (= subsp. diarizonae) i en kreatursbesättning från vilken tjurar sändes till en seminstation. I Finland hade man inte tidigare isolerat annat än stammar av underarten Salmonella enterica subsp. enterica hos nötkreatur. Underarten Diarizonae har i regel isolerats hos växelvarma djur (bland annat ödlor, ormar, sköldpaddor). En annan stam av samma underart isolerades hos en mjölkbesättning även 2007.

Hästar 

Förutom hos produktionsdjur har salmonellastammar isolerats hos hästar. Hos hästar har även epidemier förekommit.

Salmonella hos andra djur 

Förutom hos produktionsdjur har salmonellastammar isolerats i prover från vilda djur, sällskapsdjur, djur i zoo och andra nyttodjur. På 2000-talet har man varje år säkerställt cirka 50–150 sådana stammar och i dem har man konstaterat cirka 60 olika salmonellaserotyper. S. Typhimurium har varit den klart vanligaste serotypen som isolerats, näst oftast har serotypen S. Enteritidis konstaterats.

Av de stammar som isolerats och typbestämts hos andra djur har åren 2001–2004 nästan en tredjedel och efter 2005 cirka 10–20 % hört till andra underarter än S. enterica subsp. enterica (subsp. salamae, subsp. arizonae, subsp. diarizonae och subsp. houtenae). Nästan alla stammar har härstammat från sköldpaddor, ormar eller ödlor.

Salmonella i foder

Genom att övervaka förekomsten av salmonella i djurfoder försöker man hindra salmonellabakterien från att hamna i livsmedel. Genom verksamheten försöker man förebygga salmonellasmitta hos både människor och djur. Utländska fodermedel av vegetabiliskt ursprung anses särskilt riskabla med tanke på salmonella. Enligt foderlagstiftningen får salmonella inte förekomma i foder.

Uppgifterna om salmonellaförekomst i foder baserar sig på de officiella foderkontrollundersökningarna samt foderbranschens egna kvalitetssäkringsundersökningar.

År 1995 konstaterades att en S. Infantis-epidemi spritt sig med foder till nötkreatursgårdar. Under epidemin konstaterades smittan på cirka 0,7 % av nötgårdarna i Finland. Den S. Tennessee-bakterie som spred sig via foder våren 2009 konstaterades hos 4 % av hönserierna i Finland och hos cirka 2 % av svingårdarna i Finland.

Foder som kommer till Finland 

Uppgifterna om salmonellaförekomst i foder som kommit till Finland baserar sig på de officiella foderkontrollundersökningarna. Foderpartier i vilka salmonella konstateras behandlas innan de släpps ut på marknaden, förstörs eller återsänds till ursprungslandet.

På 2000-talet har det varje år kommit i medeltal 340 miljoner kilogram fodermedel av vegetabiliskt ursprung till Finland, varav i medeltal knappt 8 % har konstaterats vara förorenade av salmonella. Största delen av fodermedlen av vegetabiliskt ursprung, cirka 73 %, har varit frö- eller fröbiprodukter från oljeväxter (till exempel soja- och ryps/rapskross). Av dessa fodermedel har nästan 10 % konstaterats vara förorenade av salmonella. Mest fodermedel som var förorenade av salmonella kom till Finland 2002 och 2004. De vanligaste serotyperna som konstaterats hos foder av vegetabiliskt ursprung har varit S. Tennessee, S. Agona, S. Senftenberg samt S. Mbandaka.

Figur: Salmonellaundersökningar av importerat foder och fodermedel från och med 2000 (pdf)

Inhemsk fodertillverkning 

Uppgifterna om salmonellaförekomst i inhemskt foder baserar sig på de officiella foderkontrollundersökningarna. Den officiella provtagningsfrekvensen baserar sig på tillverkningsvolymen och produkternas karaktär och den gäller färdigt foder. Dessutom undersöker aktörerna i foderbranschen salmonella för att säkerställa produkternas kvalitet. Om salmonella konstateras i foderblandningar i samband med tillverkningen, stoppas tillverkningen på den förorenade fabrikslinjen medan den rengörs. Källan till föroreningen utreds och det förorenade fodret spåras.

På grundval av foderbranschens anmälningar har man i Finland på 2000–talet varje år producerat eller framställt i medeltal 480 miljoner kilogram fodermedel av vegetabiliskt ursprung och 150 miljoner kilogram fodermedel av animaliskt ursprung. Samtidigt har det årligen framställts i medeltal 1430 miljoner kilogram foderblandningar för produktionsdjur, 380 miljoner kilogram färska foderblandningar för pälsdjur och knappt 7,6 miljoner kilogram foder avsett för sällskapsdjur.

I fodermedel av vegetabiliskt ursprung som framställs i hemlandet har man hittat salmonella tre gånger på 2000-talet; 2004 i ett parti rypsbriketter, 2007 i ett havreparti avsett för pälsdjur och 2008 i två partier vetekli. Hos fodermedel av animaliskt ursprung konstaterades salmonella 2005 i två köttbenmjölsprover.

I foderblandningar för pälsdjur har salmonella konstaterats 2002–2005, 2007 och 2008. Salmonella har inte hittats i prover som tagits i samband med framställning av foder för sällskapsdjur.

Resultaten av salmonellaundersökningar av foder som framställts i hemlandet presenteras i figuren. De salmonellatyper som vanligtvis isolerats i övervakningsprover från framställningen av inhemskt foder har varit S. Agona och S. Poona, som har isolerats i foder avsett för pälsdjur. År 2009 konstaterades S. Tennessee i foder för värphöns och svin.

Figur: Salmonellaundersökningar i anslutning till inhemsk foderframställning från och med 2000 (pdf)

Foder på marknaden 

Foder som finns på marknaden undersöks i samband med den tillsyn som riktas mot handeln, lagringen, utsläppandet och användningen, i form av så kallad marknadstillsyn. Marknadstillsynens salmonellaprovtagning har riktat sig mot foder för alla djurarter.

Största delen av salmonellaundersökningarna har riktat sig mot foder för sällskapsdjur. Av de torkade grisöronen avsedda för hundar och andra motsvarande produkter har i medeltal 3,5 % och av annat foder för sällskapsdjur har i medeltal 1,3 % konstaterats vara förorenade av salmonella. Det förorenade fodret har i huvudsak framställts någon annanstans än i hemlandet. När det gäller foder av vegetabiliskt ursprung har salmonella konstaterats i solrosfrön avsedda för utfodring av vilda fåglar. De senaste åren har ingen salmonella konstaterats i solrosfrön.

De vanligaste serotyperna som isolerats i torkade grisöron avsedda för hundar och andra motsvarande produkter har varit S. Typhimurium, S. Derby, S. Anatum och S. Havana. I grisöron och andra dylika tuggben har man identifierat sammanlagt 34 olika serotyper av salmonella.

I inhemska foderblandningar för produktionsdjur som ingår i livsmedelskedjan har man gjort ett salmonellafynd på 2000-talet. År 2006 hittades S. Typhimurium i en gårdsblandning för nötkreatur som framställts av en fraktblandare. Sommaren 2009 konstaterades S. Mbandaka i importrapskross som släppts ut på marknaden. Fyndet ledde till att krosset drogs tillbaka och till undersökningar på nötkreatursgårdar, ingen salmonella konstaterades på gårdarna.

Figur: Salmonellaundersökningar av foder och fodermedel som funnits på marknaden i Finland från och med 2000 (pdf)

Tabell: Salmonellaserotyper som oftast konstaterats vid salmonellaundersökningar av foderråvaror, foderblandningar och foder för sällskapsdjur från och med 2000 (pdf)

Betydelsen av salmonella i Finland

Fram till 1999 var salmonella den vanligaste orsaken till tarminflammationer hos människor i Finland. På 2000-talet har salmonella varit den näst vanligaste orsaken till tarminflammationer hos människor i Finland. Merparten av de salmonellosfall som konstaterats hos människor i Finland tycks ha att göra med utlandsresor.

Jämfört med 1990-talet förekommer salmonella numera klart mindre hos produktionsdjur. Salmonella är sällsynt hos finländska produktionsdjur, och förekommer klart mindre här än i de flesta andra länder. Utländska fodermedel av vegetabiliskt ursprung anses vara mer riskabla med tanke på produktionsdjuren. Genom kontrollprogrammet försöker man bland annat minska sannolikheten för att salmonellaförorenade ägg eller kött går till konsumtion. Det är osannolikt att salmonellaförorenat kött som producerats i Finland skulle nå detaljhandeln.