Rabies

Rabies (vattuskräck) är en sjukdom i det centrala nervsystemet som orsakas av ett lyssavirus som hör till familjen rhabdovirus. Rabiessmittan kan finnas hos olika arter av däggdjur. Flera olika virustyper av rabiesviruset är kända varav till exempel rabies hos fladdermöss orsakas av virustyperna EBLV-1 och EBLV-2.

Rabies hos människor

Rabiessmitta hos människor är vanligtvis en följd av att individen blivit biten av ett sjukt djur eller att ett sår eller slemhinnor kommer i kontakt med saliven hos infekterade djur. Fladdermusrabies kan dessutom smittas via luftvägarna i fladdermusgrottor, dock smittan uppstår oftast i samband med hantering av fladdermöss. Sjukdomen leder till döden inom några dagar efter att symtomen utvecklats. Behandling som sätts in omedelbart efter att man blivit biten eller slickad hindrar sjukdomen från att bryta ut. Personer som hanterar fladdermöss vaccineras mot rabies i förebyggande syfte.

Den senaste fastställda endemiska rabiessmittan i Finland förekom på 1930-talet. På 1910–1930-talen smittades människor genom hundbett. I Finland har en person avlidit i fladdermusrabies 1985. Personen hade varit i närkontakt med fladdermöss. Det senaste rabiesfallet inträffade i september 2007 då en filippinsk man på resa i Finland dog av rabies, sannolikt till följd av smitta som han fått i hemlandet.

Sedan 2000 har det registrerats mellan ett dussin och knappt 100 anmälningar från läkare i det riksomfattande registret över smittsamma sjukdomar årligen angående personer som behandlats för rabies efter att de har blivit utsatta för smittan. Största delen har blivit utsatta utomlands, där den vanligaste orsaken till exponering har varit hundbett.

Rabies hos djur

Alla däggdjur (inklusive nötkreatur och hästar) kan bli smittade och sprida smittan vidare även till människor. Inkubationstiden från smitta till rabies varierar hos djur från några dagar till flera månader. Ett smittat djur kan sprida smittan vidare redan några dagar innan de egentliga symtomen bryter ut. Efter att symtomen uppvisats leder rabies till djurets död inom två veckor.

Husdjur 

Rabiessmitta hos husdjur är vanligtvis en följd av ett bett av ett sjukt djur. I Europa förekommer rabies i Östeuropa, bland annat i Ryssland. Hundar, katter, rävar och mårdhundar är de mest betydande djuren i Europa med tanke på spridningen av rabies.

För att bekämpa sjukdomen är det obligatoriskt att vaccinera bland annat jakthundar och myndigheternas tjänstehundar. Det rekommenderas att även andra hundar samt katter vaccineras. För att förhindra att sjukdomen når landet har särskilda vaccinerings- och undersökningskrav ställts för införseln av djur.

Åren 1910–1959 konstaterades det sammanlagt 2300 rabiesfall hos djur i Finland. Åren 1988–1989 förekom en rabiesepidemi bland husdjur och vilda djur i Finland, och i samband med den konstaterades 66 rabiessmittade djur. Man fick epidemin under kontroll genom vaccineringskampanjer. Sedan dess har inga rabiessmittor konstaterats som skulle ha erhållits i Finland.

För att förhindra rabies att sprida på nytt har man sedan 1988 genomfört ett vaccineringsprogram för vilda djur, där man vid Finlands sydöstra gräns först årligen och från och med 2003 två gånger om året sprider ut åtelvaccin avsett för små rovdjur från luften. År 2014 återgick man till flygspridning endast en gång om året. Man följer fortlöpande resultaten av vaccineringsprogrammet genom att analysera antikroppsnivån i blodprover av rovdjur som hittats i naturen eller jagats i vaccineringszonen. Resultaten har varit goda.

För att följa rabiessituationen och upptäcka eventuell smitta undersöks årligen avlidna husdjur och vilda djur. Mer information om rabiesundersökningar och anmälan om misstänkt smitta hittas från ”Djursjukdomen i Finland” -rapporter på Livsmedelsverkets webbsidor (på finska)

Figur: Rabiesundersökningar och misstänkta smittor hos vilda djur från och med 1998 och hos husdjur från och med 1995 (pdf)

Fladdermöss 

Fladdermusrabies misstänktes för första gången i Finland 1985 i samband med smitta hos en människa. Förekomsten av rabies hos fladdermöss kartlades 1986 samt i ett projekt med aktiv uppföljning 2010–2013. I övrigt har uppföljningen av rabies hos fladdermöss baserats på undersökningar av djur som sänts till Livsmedelsverket (före detta Evira). Hos en vattenfladdermus (Myotis daubentoni) konstaterades rabies 2009 och 2016. Det isolerade viruset var av typen European Bat Lyssavirus 2 (EBLV-2). Dessutom konstaterades ett tidigare okänd lyssavirus hos en taigafladdermus (Myotis brandti) år 2017. Viruset kallades för Kotalahti fladdermuslyssavirus (KBLV) efter fyndplatsen.

Figur: Totala antalet rabiesundersökningar av fladdermöss och positiva resultat från och med 2006 (pdf)