Leptospiros

Symtom

Symtomen på leptospiros varierar i hög grad: feber, gulsot, hemoglobinuri, missfall, plötslig minskning av mjölkproduktion, njur- och leverinflammationer, infertilitet. Leptospirossjukdomens svårighetsgrad varierar från symtomfri sjukdom till utbredd infektion med dödlig utgång. Den största delen av leptospirainfektionerna hos djur är subkliniska.

Häftiga sjukdomsutbrott bland grisar eller nötkreatur mildras i många fall av sig självt med tiden. Fosterdödlighet och reproduktionsstörningar orsakar också produktionsförluster. Hos hästar kan en kronisk infektion orsaka följdsjukdomen kronisk uveit som drabbar ögonen (equine recurrent uveitis l. ERU som också kallas periodisk oftalmit). Djur med kronisk infektion kan bära på sjukdomen och utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.

Bland annat serovarerna L. Pomona, L. Hardjo, L. Icterohaemorrhagiae. L. Bratislava och L. Grippotyphosa orsakar leptospiros hos svin och nötkreatur. Hos hundar uppträder leptospiros i form av njur- och leverinfektioner, och de serovarer som orsakar sjukdomen är vanligtvis L. Canicola, L. Icterohaemorrhagiae, L. Pomona, L. Grippotyphosa, L. Australis och L. Bratislava. Hos hästar orsakas sjukdomen ofta av serovarerna L. Pomona, L. Bratislava, L. Icterohaemorrhagiae, L. Hardjo, L. Canicola, L. Grippotyphosa och L. Sejroe.

Diagnos och provtagning

Leptospira-antikroppar kan ses inom några dagar efter sjukdomsutbrottet, och de finns kvar under flera veckor eller månader, i vissa fall i flera år. Mängden antikroppar sjunker dock ofta till en nivå som inte längre kan ses även om djuret har en kronisk infektion. Antibiotikabehandling i sjukdomens inledande fas kan förhindra en ökning av antalet antikroppar. Under sjukdomens akuta fas finns Leptospirabakterier i blodet i ungefär en vecka från symtomens början. Leptospirabakterier sprids till urinen i sjukdomens akuta fas men ibland även vid kroniska och symtomfria tillstånd.

Diagnosen klinisk leptospiros baseras både på sjukdomssymtom och antikroppsanalys som görs genom ett mikroagglutinationstest (MAT) på djurets serum. Hos hundar kan antikroppsanalysen göras med ett s.k. lateral flow-test. En diagnos kan också baseras på symtom och konstaterande av bakterien i djurets urin genom en PCR-analys. I sjukdomens akuta fas kan diagnosen ställas genom en PCR-analys av blodet som kan visa eventuell förekomst av bakterien.

Hos djur som vaccinerats mot leptospiros reagerar de antikroppar som bildats mot vaccinserovaren också vid ett mikroskopiskt antikroppstest, och därför är det bra att känna till djurets vaccinationshistoria när resultaten tolkas.

MAT-testet tas från serum, lateral flow-testet tas från EDTA-helblod eller plasma, PCR-analysen görs på EDTA-blod eller helblod alternativt på rent urinprov.

På Livsmedelsverket används mikroagglutinationstest MAT från serum.

Smittspridning

Bakterien är mycket smittsam och tränger in i kroppen via slemhinnorna. Smitta fås vanligen genom munnen eller inandningsluften vid direktkontakt eller t.ex.genom vatten där smittan finns. Infekterat djururin sprider sjukdomen effektivast. Sjukdomen kan också smitta från djur till människa

Bekämpning och förebyggande åtgärder

Leptospiros hör inte till de djursjukdomar som ska bekämpas enligt lagen, och sjukdomens konstaterande leder därför inte till några åtgärder från myndigheternas sida. Leptospiros klassificeras i andra anmälningspliktiga djursjukdomar, och veterinären ska meddela kommunalveterinären eller regionförvaltningsverket senast följande vardag vid misstanke om eller konstaterande av sjukdom hos ett djur. Kommunalveterinären eller regionförvaltningsverket informerar hälsovårdscentralens ansvariga smittskyddsläkare om aktiva smittobärare av leptospiros.

Det finns ett brett spektrum av värddjur för leptospiros, och många vilda djur kan bära på smittan vilket försvårar bekämpningen av sjukdomen.

Hundar kan vaccineras mot leptospiros. Vaccinering rekommenderas för hundar som reser till länder där smittan är utbredd. Vaccinering skyddar mot den kliniska sjukdomen, men hindrar inte hunden från att bli smittbärare. En hund som fått smittan kan utsöndra Leptospira-bakterien trots vaccinering.

Förekomst

Leptospiros förekommer i hela världen. Förekomsten är vanligare i varma och fuktiga områden. Sjukdomen förekommer även i Finlands närområden bland annat i de baltiska länderna och i nordvästra Ryssland.

I Finland undersöks Leptospira-antikroppar hos nötkreatur i samband med inseminationsverksamhet, vid export av hundar samt vid misstanke om klinisk sjukdom huvudsakligen hos hundar men ibland också hos andra djur såsom katter och hästar.

I Finland har några kliniska leptospirosfall konstaterats hos hundar de senaste åren.

Man har också i Finland konstaterat några fall av ERU hos hästar som orsakats av Leptospirabakterien. Detta har man kunnat konstatera genom ett MAT-test som visat Leptospira-antikroppar i vätskan i ögats främre kammare eller i glaskroppen.