COVID-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2 är en sjukdom hos människor som i första hand sprids som droppsmitta mellan personer. Viruset har ändå konstaterats smitta också till vissa djur, och av pälsdjuren är framför allt minkar mottagliga för smitta. På basis av exponeringsförsök kan också mårdhund infekteras med SARS-CoV-2.
Symtom
Symtomen hos mink uppträder främst i luftvägarna och de är huvudsakligen lindriga, till exempel vattnigt nosflöde. Vissa djur kan uppvisa allvarligare symtom i luftvägarna såsom tydliga andningssvårigheter. Dessutom kan förhöjd dödlighet hos minkarna observeras på gårdar som fått in smittan. Smittade minkar kan också vara helt symtomfria. I ett exponeringsförsök på mårdhund observerades inga symtom hos de smittade djuren.
Diagnos och provtagning
För diagnostisering av smittan tas ett strykprov från slemhinnorna i svalget. Också ett dött helt djur kan skickas in som prov. Vid provtagningen följs de anvisningar som Livsmedelsverket meddelar separat.
Viruset kan påvisas med molekylbiologiska metoder, genom att kopiera virusets genom med PCR-teknik (polymeraskedjereaktion). Smittan kunde gå att konstatera också genom att påvisa antikroppar i blodprov av djuret, men tills vidare används inte sådana tester för att diagnostisera smitta hos djur.
Spridning
Ursprungligen har smittan sannolikt överförts till minkar från människor som arbetar på farmerna, men viruset sprids också mellan djuren på farmerna. Viruset SARS-CoV-2 sprids vid kontakter mellan djur, till exempel som droppsmitta. På basis av experimentella studier kan viruset spridas korta sträckor också som luftburen smitta utan att djuren har närkontakt med varandra.
I Holland och Danmark har det konstaterats att på minkfarmer som fått in smittan har viruset SARS-CoV-2 överförts från mink till enskilda personer som arbetar på farmen, vilket visar att sjukdomen kan smitta från infekterade minkar till människor. Enligt en riskvärdering som utfördes av Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) orsakar smittorna hos mink ändå obetydlig risk för personer utanför pälsdjursfarmerna.
Bekämpning och förebyggande
På grund av sjukdomens karaktär och det stora antalet djur på pälsdjursfarmerna är det av största vikt att förhindra att viruset sprids till finländska farmer. Risken för smittspridning kan minskas genom att man följer goda smittskydds- och hygienrutiner på pälsdjursfarmerna. Läs mera om skydd av pälsdjur mot smitta på vår webbplats.
Enligt Finlands djursjukdomslagstiftning är SARS-CoV-2-smitta hos för pälsproduktion hägnade minkar, mårdhundar och soblar en annan djursjukdom som ska bekämpas. Om det misstänks SARS-CoV-2-smitta på en pälsfarm ska man direkt kontakta kommunalveterinären som undersöker djuren och vid behov tar prov av dem för undersökning. Vid konstaterad smitta på pälsfarmen meddelar regionförvaltningsverket pälsfarmen föreskrifter och restriktioner för att förhindra att sjukdomen sprids. Livsmedelsverket beslutar om andra åtgärder som ska vidtas på farmen och bestämmer vid behov att djuren måste avlivas och djurhållningsplatsen rengöras och desinficeras.
Förekomst i Finland och i andra länder
SARS-CoV-2-infektioner har hittills inte påträffats i pälsfarmer i Finland. I november 2020 inledde Livsmedelsverket en kartläggning av coronavirussmittor på pälsdjursfarmer där självdöda minkar på farmerna undersöktes med avseende på smitta. Efter kartläggningen påbörjades coronavirusövervakning, först med minkar och sedan även med finnsjubb. Läs mer om kartläggningen och övervakningen på vår webbplats.
Smittor hos pälsdjur har konstaterats bland minkar på pälsfarmer i ett flertal länder, i Europa t.ex. i Holland, Danmark, Italien och Sverige. I Holland och Danmark har smittorna hos minkar fått utbredd spridning och därför har ett stort antal djur på farmerna avlivats.