Tillståndspliktig djurhållning enligt lagen om djurvälfärd

1 Inledning

I denna anvisning behandlas följande tillståndspliktiga verksamhet:

• djurpark
• permanent djurutställning
• ambulerande djurutställning
• cirkus

Utöver de ovan nämnda djuren kan djuren kortvarigt ställas ut till exempel på lantbruksutställningar eller djurutställningar. Enligt Livsmedelsverkets uppfattning kan ett evenemang som är öppet högst sex dygn under ett år betraktas som en kortvarig utställning. Denna uppfattning grundar sig på definitionen av djurpark i direktivet om hållande av vilda djur i djurparker. I denna anvisning behandlas inte anvisningar för kortvariga djurutställningar, utan anvisningar om detta finns på Livsmedelsverkets webbplats Livsmedelsverket.fi > Djur > Djurens välbefinnande > Djurtävling och djurutställning i anvisningen Anordnande av och deltagande i djurtävling och djurutställning 3539/04.01.00.01/2023.

Denna anvisning innehåller krav på tillståndspliktig djurhållning enligt lagen om djurvälfärd (693/2023). Anvisningen är i huvudsak avsedd för myndigheter, men den kan också användas av aktörer som bedriver eller ämnar inleda verksamhet.

I denna anvisning presenteras både kraven i lagstiftningen om djurvälfärd och tolkningar av tillämpningen av lagstiftningen. Direkta citat från lagstiftningen presenteras i separata rutor. Tolkningarna i anvisningen är preciseringar av de detaljerade motiveringarna i regeringens proposition och Livsmedelsverkets uppfattning om hur lagstiftningen borde tillämpas.

Myndighetsanvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller företagare. Domstolen avgör i sista hand frågor som gäller tillämpningen av lagstiftningen.

2 Lagstiftning och definitioner

Tillståndspliktig verksamhet kan gälla djur som hör till vilda djurarter, produktionsdjur samt sällskaps- och hobbydjur. De som bedriver tillståndspliktig djurhållning eller annan tillståndspliktig verksamhet i anslutning till djur ska iaktta de allmänna kraven i lagstiftningen om djurvälfärd samt de tilläggskrav som föreskrivits för verksamheten.

• Lagen om djurvälfärd (693/2023) (nedan LDV)
• Jord- och skogsbruksministeriets förordning om djurskyddskrav gällande djur som hålls i djurparker och på permanenta djurutställningar (2/VLA/2003)

Annan lagstiftning som ska beaktas

• Rådets direktiv om hållande av vilda djur i djurparker (1999/22/EG) (nedan djurparksdirektivet)
• Bestämmelser på EU-nivå och nationell nivå om invasiva främmande arter
• Lagstiftning om identifiering och registrering

2.1 Definitioner

Med vilda djurarter avses sådana djurarter vars arvsmassa människan inte har ändrat genom avel.

Med vilda djur avses djurindivider som

• hör till en vild djurart
  och
• lever i naturen, har fötts i naturen eller fötts upp för att släppas ut i naturen.

Djur som fötts upp för att släppas ut i naturen är till exempel däggdjur och fåglar som föds upp i viltvårdssyfte samt fiskar som föds upp för utplantering av fisk.

Som vilda djur betraktas inte djur som hör till en tamdjursart och som lever i naturen, såsom förvildade katter. Som ett vilt djur betraktas inte heller ett djur som hör till en vild djurart och som inte har fötts upp för att släppas ut i naturen, utan som har rymt från människans vård, om det kan särskiljas från djur som fötts i naturen. Ett sådant fall kan till exempel vara ett vildsvin som rymt ut i naturen från en produktionsgård och som kan särskiljas från vilda vildsvin på basis av dess öronmärken.

Med produktionsdjur avses djur som hålls i produktionssyfte. Det finns en förteckning över djurarter som det är tillåtet att hålla som produktionsdjur i bilaga 1 till lagen om djurvälfärd.

Utöver de däggdjurs- och fågelarter som definierats i bilaga 1 på artlistan får andra djurarter än däggdjur eller fåglar, såsom fiskar och insekter, hållas som produktionsdjur.

Att en djurart får hållas som produktionsdjur innebär inte att alla individer av djurarten i fråga är produktionsdjur. Samma djurart kan hållas för flera olika syften. Till exempel kan dovhjortar eller fasaner hägnas antingen för att producera kött, varvid de betraktas som produktionsdjur, eller i viltvårdssyfte, varvid de anses vara vilda djur efter att de släppts ut i naturen.

2.2 Definition av anläggningstyp

Gränsdragningen av vilken typ av verksamhet det är fråga om bestäms enligt följande kriterier:

• vilka djurarter som hålls på anläggningen
• hur många vilda djurarter eller djurindivider som hör till vilda djurarter där finns
• hur många andra än vilda djurarter där finns eller andra djurindivider än sådana som hör till vilda djurarter där finns
• skyddsstatus för de vilda djurarterna som förevisas samt deras konstaterade behov av skydd

2.3 Djurpark

Enligt Livsmedelsverkets uppfattning betraktas en permanent anläggning som en djurpark, om där

• förevisas ens ett djur eller en enda djurindivid som har fötts i naturen och som har fötts upp för att släppas ut i naturen,

eller om något av följande uppfylls:

• om där förevisas ens en enda djurindivid som hör till en vild djurart och som till sitt naturskyddsvärde hör till en särskilt viktig djurart, eller
• fem (5) eller flera vilda djurarter, eller
• 31 eller flera däggdjurs-, fågel-, kräldjurs-, grod- eller fiskindivider som hör till vilda djurarter.

Då måste anläggningen alltid uppfylla alla krav som ställs på djurparker när det finns djur i anläggningen.

Djurparker är i regel anläggningar där man enligt rådets direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/34/EEG) eller Europaparlamentets och rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (2009/147/EG) håller strikt skyddade djurarter eller djur som hör till dessa. Dessutom är anläggningar som håller djurarter som i nationell lagstiftning definieras som hotade eller till exempel djurarter som i internationella avtal definieras som starkt hotade (IUCN Red List of Threatened Species) i regel djurparker.

Djurparkens mål är att skydda vilda djur och den biologiska mångfalden, vilket eftersträvas med iakttagande av ovan beskrivna författningar och avtal.

2.4 Permanent djurutställning

Enligt Livsmedelsverkets uppfattning betraktas en permanent anläggning som en permanent djurutställning, om där:

• förevisas enbart eller i huvudsak andra djur än sådana som tillhör vilda djurarter

eller

• där det förevisade antalet vilda djurarter eller djur som tillhör vilda djurarter är litet (se antalet djurarter och djurindivider i punkt 2.3 Djurpark) och djuren inte tillhör djurarter som är särskilt viktiga med avseende på naturskyddsvärdet.

Med husdjursgård avses en permanent anläggning där enbart sådana däggdjurs- och fågelarter som får hållas som produktionsdjur (bilaga 1 punkt 1 i LDV) eller hundar och katter hålls för att förevisas för allmänheten. Hållande av en husdjursgård är inte tillståndspliktig verksamhet men förutsätter att man gör en verksamhetsanmälan till Livsmedelsverket. Anvisningar för husdjursgårdar finns på Livsmedelsverkets webbplats Livsmedelsverket.fi > Djur > Djurens välfärd > Djurskydd på djurhållningsplatsen > Anmälningspliktig djurhållning i anvisningen > Anmälningspliktig djurhållning och övrig verksamhet (3568/04.01.00.01/2023).

En anläggning där man bedriver djurstödd terapi-, välfärds- och upplevelseverksamhet betraktas antingen som en permanent djurutställning eller som en husdjursgård. Huruvida verksamheten är en tillståndspliktig permanent djurutställning eller en anmälningspliktig husdjursgård beror på de djurarter som är föremål för verksamheten. I denna anvisning behandlas tillståndspliktig djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som klassificeras som en permanent djurutställning.

Djurstödd terapi-, välbefinnande- eller upplevelseverksamhet är vanligen förknippad med situationer där klienterna har nära kontakt med djuren och ofta också hanterar djuren på något sätt. Med tanke på djurens välfärd är det väsentligt att ordna verksamheten så att djuren har möjlighet att anpassa sig till de utmaningar som verksamheten medför. Djuren som används ska till sin natur lämpa sig för verksamheten; till exempel ska man undvika att använda skygga djur. Djuren ska kunna förutse händelser och i mån av möjlighet också påverka dem – till exempel genom att lämna en situation som de upplever som obehaglig. Verksamhetsledarna ska kunna styra kunderna till god praxis med djuren samt se till att djuren inte belastas för mycket i verksamheten.

2.5 Ambulerande djurutställning och cirkus

För att definitionen av cirkus ska uppfyllas förutsätter det att aktören har någon form av permanent organisering och att djuren regelbundet visar upp de färdigheter som de har lärt sig för allmänheten. Definitionen av cirkus omfattar inte till exempel anordnande av en dansföreställning som inkluderar människor och hundar vid en enskild tillställning. En sådan enskild föreställning betraktas som en djurutställning som inte är tillståndspliktig verksamhet. Det finns information om detta i Livsmedelsverkets anvisning Anordnande av och deltagande i djurtävling och djurutställning (3539/04.01.00.01/2023).

2.6 Placering av skadade vilda djur

Ett skadat vilt djur kan vårdas i anmälningspliktiga vårdhem för vilda djur. Vården ska syfta till att återföra ett vilt djur till naturen. Om det inte är möjligt att återföra vilda djur till naturen kan de endast placeras i en djurpark och inte till exempel på en permanent djurutställning. Vid placering av vilda djur i djurparker ska kraven i naturvårdslagen, jaktlagen, lagen om fiske samt lagstiftningen om främmande invasiva arter och eventuella tillstånd enligt djurart beaktas.

3 Tillstånd och ansökan om tillstånd för djurparker, permanenta djurutställningar, ambulerande djurutställningar eller cirkusar

3.1 Ansökan om tillstånd

I tillståndspliktig verksamhet ansvarar aktören oftast för ett stort antal djur och det finns andra drag i verksamheten som ökar risken för djurens välfärd. I en sådan verksamhet betonas aktörens ansvar och skyldighet att vara medveten om kraven på djurens välfärd.

De som bedriver tillståndspliktig djurhållning eller annan tillståndspliktig verksamhet i anslutning till djurhållning ska iaktta de allmänna kraven i lagstiftningen om djurhållning. Dessutom finns det ytterligare krav på djurens välfärd för verksamheten.

Aktörerna ska innan den tillståndspliktiga verksamheten inleds lämna in en tillståndsansökan till Livsmedelsverket.

De som bedriver tillståndspliktig djurhållning ska i sin verksamhet också beakta kraven i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur. Mer information finns i punkt 9 Skyldighet att registrera och förvara uppgifter samt 10 Identifiering och registrering av djur.

I den skriftliga tillståndsansökan skall utöver de allmänna uppgifterna som krävs för att identifiera den som ansöker om tillstånd samt om den planerade verksamheten, såsom namn, adress och hemort, även ingå uppgifter om den allmänna organiseringen av den planerade verksamheten. Sådana är till exempel uppgifter om hurdan verksamhet som ska bedrivas, var och i vilka slags lokaler. Centrala uppgifter är framför allt de djurarter och det antal djur som är föremål för verksamheten, en utredning om djurhållningsplatserna och skötseln av djuren samt skötarnas kompetens.

Utredningen om djurhållningsplatser ska närmast innehålla uppgifter om de krav på djurhållningsplatser som anges i 3 kap. i lagen om djurvälfärd. I ansökan bör man utreda hur de krav som ställs på skötseln av djur i 4 kap. i lagen om djurvälfärd uppfylls i huvuddrag uttryckligen till de delar som är väsentliga med tanke på tillståndsbehandlingen.

Av ansökan om tillstånd för djurparker och permanenta djurutställningar ska det dessutom framgå att kraven i 50 § i lagen om djurvälfärd uppfylls. Dessa behandlas i punkt 6 i den här anvisningen. I 51 § i lagen om djurvälfärd åläggs djurparkerna uppgifter i anslutning till skydd av vilda djur och bevarande av den biologiska mångfalden, vilka behandlas i punkt 7 i den här anvisningen. Av ansökan om tillstånd för djurpark ska det framgå hur anläggningen planerar att delta i dessa uppgifter.

Till ansökan om tillstånd för cirkus ska fogas en redogörelse för de programnummer i vilka djuren deltar och en detaljerad beskrivning av de färdigheter som djuren är avsedda att visa upp vid föreställningen. Bedömningen av tillståndet för cirkus förutsätter att Livsmedelsverket känner till de konster som djuren ska utföra eller de konster där djur ska användas. Endast på så sätt kan man undvika att bevilja tillstånd för sådana verksamheter som inte är godtagbara med tanke på djurens välfärd, till exempel att man rider på ett djur som inte lämpar sig för ridning. I stället för att man i tillståndsansökan listar de konster som djuren gör ska man presentera en detaljerad beskrivning av de färdigheter som krävs av djuret för att kunna utföra konsten.

3.2 Beviljande av tillstånd

Beviljandet av tillstånd bedöms utifrån om den planerade verksamheten, djurhållningsplatserna och skötseln av djuren uppfyller kraven i lagen om djurvälfärd och de förordningar som utfärdats med stöd av den. Dessa krav kan vara mycket detaljerade för olika djurarter. Kraven är desamma som förutsätts att ska utredas i tillståndsansökan. På cirkusar deltar djuren i föreställningarna och visar upp de konster de har lärt sig. Därför måste man redan när cirkustillstånd beviljas bedöma hur djuren behandlas utifrån de uppgifter som getts om programnumren.

Tillstånd att hålla djurparker, permanenta eller ambulerande djurutställningar samt cirkusar beviljas, om verksamheten uppfyller kraven på djurhållningsplatser, skötsel och behandling i de förordningar som utfärdats med stöd av lagen om djurvälfärd och om djurhållaren har behörighet enligt 30 § i samma lag. Tillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga med tanke på djurens välbefinnande och som är nödvändiga för att kraven ska uppfyllas. Ett sådant villkor kan komma i fråga till exempel i en situation där djurhållningen sker på ett sätt som avviker från det normala och detta bedöms kunna medföra fara för djurens välfärd, men man kan inte vara säker på detta. Även till exempel hållande av en mer sällsynt djurart kan vara förknippat med motsvarande behov av särskilda tillståndsvillkor. Utgångspunkten är att bevilja tillstånd som gäller tills vidare.

Tillstånd för en ambulerande cirkus och en ambulerande djurutställning kan också beviljas för viss tid, om det är nödvändigt för att djurens välfärd ska kunna tryggas. En sådan orsak kan till exempel vara aktörer från tredje länder som oregelbundet besöker Finland, varvid övervakningen av verksamhetens godtagbarhet med tanke på djurskyddet kan förutsätta att tillståndet är tidsbegränsat.

Kraven på identifiering och registrering av djur behandlas i punkt 10 Identifiering och registrering av djur i denna anvisning.

3.3 Ändring av tillstånd

Verksamhetsutövaren ska lämna en skriftlig anmälan till Livsmedelsverket om sådana planerade ändringar i verksamheten som kan vara av betydelse vid bedömning av om förutsättningarna för att få tillstånd fortfarande föreligger. De ändringar som anmälningsskyldigheten gäller är i praktiken de uppgifter som ska anges i tillståndsansökan.

Om Livsmedelsverket utifrån anmälan bedömer att tillstånd inte behöver sökas separat, gör verket en anteckning om ändringarna till uppgifterna om tillståndet och underrättar tillståndshavaren om saken. Om ändringen enligt Livsmedelsverkets bedömning är sådan att tillståndet eller kompletteringen av det ska sökas på nytt, underrättar Livsmedelsverket tillståndshavaren om detta. Ansökan om nytt tillstånd eller om komplettering av tillståndet ska göras, om nya djurarter tillkommer eller antalet djur utökas avsevärt eller verksamheten annars ändras på ett sätt som kan inverka på djurens välfärd. I fråga om cirkustillstånd kan det utöver en ny djurart som uppträder på cirkus också vara fråga om nya konster som djuren förevisar, om de avsevärt skiljer sig från de som tidigare anmälts.

En ambulerande djurutställning och en ambulerande cirkus ska årligen lämna Livsmedelsverket en anmälan om cirkusens turnéplatser och tidtabell minst 30 dagar innan turnén startar. Anmälan ska också lämnas utan dröjsmål om ändringar av turnéplatser och tidtabeller. Verksamhetsutövaren ska också göra en anmälan om upphörande av verksamheten.

Om det sker ändringar i aktörens registeruppgifter och tillståndsuppgifter eller om verksamheten upphör, uppdaterar Livsmedelsverket uppgifterna i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

4 Djurskötarnas kompetens och tillräcklighet

Den tillståndspliktiga djurhållningen som behandlas i denna anvisning är samtidigt också yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning som omfattas av vissa tilläggskrav i anslutning till djurhållningsplatsen och djurhållarens kompetens. Mer information om dessa finns nedan.

Alla personer som deltar i skötseln av djuren ska ha tillräcklig kompetens för att de på ett ändamålsenligt sätt ska kunna sörja för djurens välfärd när de utför sina uppgifter. Med tillräcklig kompetens avses teoretisk kunskap om djurartens beteende och kraven på skötseln som är väsentlig för skötseln av djuren, samt praktiska färdigheter i hanteringen och skötseln av djuren. Djurens art och djurhållningsform påverkar det kunnande som krävs. Djurhållaren eller en annan djurskötare har kunnat skaffa de kunskaper och färdigheter som behövs antingen genom praktisk erfarenhet eller från andra djurhållare, eller till exempel genom att utbilda sig på läroanstalter eller på olika kurser.

Av den djurhållare som ansvarar för djurens totala välfärd kan krävas mer omfattande kunskaper än av personer som utför enskilda skötselåtgärder för djuren. På motsvarande sätt kan man av en professionell djurhållare i princip kräva mer kunskaper om djurhållning än av ägaren till ett enskilt sällskaps- och hobbydjur.

Den som yrkesmässigt eller annars i stor omfattning håller djur ska ha lämplig utbildning eller på annat sätt förvärvad tillräcklig kompetens för att sköta sina uppgifter.

Utbildningen eller den övriga kompetensen kan i praktiken variera för olika djurarter och olika djurhållningsformer beroende på vilka risker som orsakas för djurens välfärd. Utbildnings- och kompetenskraven kan vara strängare när skötarens särskilda kompetens på grund av djurarten eller djurhållningsformen har en avgörande inverkan på djurens välfärd. Detta kan komma i fråga till exempel i situationer där det finns ett mycket stort antal djur i förhållande till antalet skötare och hanteringen av förhållandena på en i hög grad mekaniserad djurhållningsplats kräver särskild kompetens.

Även den kompetens som behövs i yrkesmässig eller annars storskalig verksamhet har kunnat förvärvas genom praktisk erfarenhet. Behörighetskravet förutsätter i regel ingen separat tilläggsutbildning om aktören redan har den kompetens som behövs i verksamheten.

Den som yrkesmässigt eller annars i stor skala håller djur är också skyldig att se till att det finns tillräckligt med kompetent personal som sköter djuren. Tillräcklig personal är en förutsättning för att djuren ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt. Antalet skötare beror på antalet djur som ska skötas och på skötselkraven för den aktuella djurarten.

Den som yrkesmässigt håller djur är dessutom skyldig att handleda och ge råd till personer i sin tjänst som deltar i skötseln och hanteringen av djuren. Handledningen och rådgivningen för personer som deltar i skötseln av djur kan ställas i proportion till hur krävande den skötseluppgift som ges till personen är. Då kan till exempel den handledning som ges med tanke på en skötselperiod som är kortvarig och begränsad i fråga om uppgifterna vara mer begränsad än den handledning som ges för en långvarig och omfattande uppgiftshelhet.

5 Beredskap för störningssituationer

Den som yrkesmässigt eller annars i stor omfattning håller djur ska bedöma vilka störningssituationer som kan vara förknippade med den egna djurhållningen och vilka risker dessa medför för djurens välfärd. Med störningssituationer avses till exempel bränder, störningar i el- eller vattendistributionen, exceptionella väderförhållanden och avbrott i datakommunikationen. Aktören ska på förhand planera hur djurens utfodring, vattning och annan nödvändig skötsel kan genomföras under exceptionella förhållanden. På grund av eldsvåda eller av någon annan orsak kan man bli tvungen att snabbt flytta djuren från djurstallet, varvid aktören ska ha planerat på förhand vart och hur djuren ska flyttas i en nödsituation.

En del av den tillståndspliktiga djurhållningen omfattas också av kraven i räddningslagstiftningen. Exempelvis djurparker förutsätts ha en skriftlig räddningsplan.

Om det i ett djurstall som fungerar som permanent djurhållningsplats finns elektriska eller mekaniska anordningar, av vilka till exempel vattningen eller utfodringen av djuren eller ventilationen och belysningen i utrymmena är beroende, ska de funktioner som är nödvändiga för djurens välfärd kunna upprätthållas även under driftstörningar i enskilda anordningar. Med en permanent djurhållningsplats avses en djurhållningsplats där djuret tillbringar största delen av sin tid. De nödvändiga funktionerna kan upprätthållas antingen med hjälp av ett tekniskt reservsystem eller på annat sätt. Om det till exempel uppstår en driftstörning i ett maskinellt ventilationssystem ska det finnas ett reservsystem för ventilationen eller alternativt ska det i djurstallet vara möjligt att ordna tillräcklig ventilation till exempel genom att öppna dörrar eller fönster.

Enligt 35 § i lagen om djurvälfärd ska alla djurhållare dessutom se till att det i anläggningen finns ett larmsystem som ger larm vid störningar i ventilationen, om djurens välfärd är beroende av ett maskinellt ventilationssystem. Larmsystemets funktion ska testas regelbundet.

6 Krav som gäller djurhållning i en djurpark och på en permanent djurutställning

Användningen av djur som hör till vilda djurarter och som hålls i djurparker och permanenta djurutställningar har begränsats till sådana föreställningar där djuren för publik visar färdigheter som de blivit lärda och som anknyter till skötseln av djuret. Djurparksdjur kan läras färdigheter som underlättar skötseln av djuren, såsom att de på begäran förflyttar sig från en inhägnad till en annan, väntar på plats eller till exempel färdigheter i anslutning till medicinering eller granskning av djurets hälsotillstånd. Att lära djurparksdjur sådana färdigheter minskar till exempel behovet av tvångsåtgärder mot djur och förbättrar därmed djurens välfärd. Det kan vara nödvändigt att lära djuren vissa färdigheter för att stimulera djuren eller erbjuda dem motion. En sådan färdighet kan till exempel vara att man lärt en rovfågel att återvända till en viss plats efter att fågeln har släppts fri från inhägnaden. Färdigheterna kan presenteras för publik till exempel i samband med en utfodringsuppvisning.

Däremot är det förbjudet att framföra cirkuskonster eller motsvarande färdigheter som enbart lärts ut för att underhålla publik. Användningen av vilda djurarter i sådana föreställningar anses inte vara nödvändig och främjar inte som sådan respekten för dessa djur som företrädare för vilda djurarter.

Djurhållningsplatsen för ett djur som hör till en vild djurart och som hålls i en djurpark eller på en permanent djurutställning ska så väl som möjligt motsvara djurens naturliga livsmiljö. På en djurhållningsplats som liknar den naturliga livsmiljön har djuren i allmänhet de bästa möjligheterna att utöva sina arttypiska beteendebehov.

I djurparker och på permanenta djurutställningar ska också kraven på skötsel av djur i kapitel 4 i lagen om djurvälfärd och kraven på djurhållningsplatser i kapitel 5 i lagen om djurvälfärd iakttas. Kraven har dessutom preciserats i jord- och skogsbruksministeriets förordning om djurskyddskrav gällande djur som hålls i djurparker och på permanenta djurutställningar. Enligt Livsmedelsverkets uppfattning ska ovan beskrivna djurhållningskrav alltid iakttas när det finns djur på anläggningen, även när djurparken eller den permanenta djurutställningen är stängd för allmänheten. I bilaga 1 till denna anvisning beskrivs Livsmedelsverkets uppfattning om vilken författning som ska följas enligt djurart och djurhållningsform.

Djurparker och permanenta djurutställningar ska också planmässigt sörja för förebyggande hälsovård för djuren, behandling av sjukdomar hos djuren samt utfodring av djuren. Motsvarande krav har fastställts i lagen om djurvälfärd och de har preciserats i jord- och skogsbruksministeriets förordning om djurskyddskrav gällande djur som hålls i djurparker eller på permanenta djurutställningar.

7 Vissa uppgifter för djurparker

Utöver att upplysa allmänheten måste djurparken delta i forskning som främjar skyddandet av djurarterna, utbildning i färdigheter för skyddande av djurarterna, informationsutbyte med anknytning till skyddande av arterna och, när det är ändamålsenligt, engagera sig i uppfödning av djurarter i fångenskap, återinplantering av stammar eller återföring av arter till naturen. Enligt den upphävda djurskyddslagen kunde djurparkerna välja en eller flera uppgifter som den utför. Med det nuvarande kravet på deltagande i alla uppgifter som nämns i 51 § i lagen om djurvälfärd strävar man efter att säkerställa att djurparkerna främjar skyddet av den vilda faunan och den biologiska mångfalden i enlighet med målen i djurparksdirektivet.

I EU-kommissionens guide om god praxis för genomförandet av djurparksdirektivet (EU Zoos Directive Good Practice Document, 2015) har man strävat efter att förtydliga djurparkernas uppgifter i anslutning till skyddsåtgärderna.

Genom forskning som främjar skyddet av djurarter kan man främja skyddet av djurarter som lever i naturen. Djurparker kan bedriva forskning självständigt eller i samarbete med högskolor, offentliga eller privata forskningscentraler eller medborgarorganisationer. Utbildning i skydd av djurarter kan ges till exempel till djurparkernas personal, studerande inom branschen eller personer som utför frivilligarbete i anslutning till artskydd. Utbyte av information om artskydd mellan olika aktörer är viktigt för att man ska kunna genomföra effektiva skyddsåtgärder. Med uppgifter om artskyddet avses till exempel forskningsresultat, information om arternas biologi och skötsel samt information om hur skyddsprogrammen framskrider, resultaten av dem och erfarenheterna av dem. I vissa fall är det också nödvändigt att föda upp djur i djurparker för att stärka det naturliga artbeståndet. Att föda upp en djurart i en djurpark, återplantera beståndet och återföra det till naturen är dock komplicerade projekt och kräver omfattande planering. Ofta genomförs sådana projekt som skyddsrelaterade samarbetsprojekt.

När man överväger om skydds- och utbildningsåtgärderna i en djurpark är tillräckliga ska man beakta djurparkens storlek, de tillgängliga resurserna samt mångfalden i djurarterna som hålls där och arternas skyddsstatus. Små anläggningar kan till exempel fokusera på åtgärder på lokal eller nationell nivå i samarbete med naturskyddsmyndigheter, skyddsområden, medborgarorganisationer och universitet, medan stora anläggningar också kan delta i skyddsåtgärder på internationell nivå. Man bör också observera att till exempel forskningsprojekt och andra projekt med anknytning till skyddsåtgärder kan ta flera år, varvid även genomförandet av åtgärderna kan ske på lång sikt.

8 Djurarter på cirkusar och ambulerande djurutställningar

Bestämmelser om de allmänna kraven på djurskötsel, utfodring och vattning av djur samt vård av sjuka eller skadade djur finns i 4 kap. i lagen om djurvälfärd och bestämmelser om djurhållningsplatser i kapitel 5 i samma lag. Dessutom räknas de viktigaste förutsättningarna för hållande av djurarter och djur upp i 8 § i lagen om djurvälfärd.

För djuret ska man i praktiken kunna ordna sådan skötsel, sådan djurhållningsplats och sådana förhållanden att det kan tillgodose sina väsentliga beteendebehov i anslutning till rörelse, vila, kroppsvård, sökande av föda och annan motsvarande verksamhet samt sociala relationer och där också djurets fysiologiska behov kan tillgodoses. Om djuret insjuknar eller skadas ska man omedelbart kunna ge djuret behörig vård. De fysiologiska behoven och beteendebehoven hos exotiska, otämda djur som är beroende av människors skötsel motsvarar i stor utsträckning behoven hos deras artfränder som lever vilda i naturen.

Som cirkusdjur eller djur på ambulerande djurutställningar får hållas endast de djurarter som räknas upp i förteckningarna i bilaga 1 punkt 2 i lagen om djurvälfärd.

Listan över tillåtna djurarter tillämpas under vissa förutsättningar inte på djurindivider som hålls som cirkusdjur eller på ambulerande djurutställningar och som har börjat hållas innan lagen om djurvälfärd trädde i kraft 1.1.2024:

Ägaren eller djurhållaren kan inneha ett djur som uppfyller villkoren i 120 § i lagen om djurvälfärd fram tills djuret dör. På grund av rätten att idka näring kan djuret dessutom ställas ut tills det dör. Man får inte skaffa nya djurindivider och de djurindivider som redan hålls får inte förökas. Ägaren eller innehavaren ska ha gjort en anmälan om innehav av djuret till regionförvaltningsverket senast 30.6.2024.

9 Skyldighet att registrera och förvara uppgifter

9.1 Bokföringsskyldighet

En omsorgsfullt ifylld och uppdaterad bokföring är en förutsättning för att den tillståndspliktiga verksamheten ska kunna övervakas på behörigt sätt.

Utöver skyldigheten att föra förteckning enligt lagen om djurvälfärd ska aktören också iaktta bland annat kraven i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur samt kraven i lagstiftningen om medicinsk behandling i fråga om registrering och förvaring av uppgifter. Kraven på identifiering och registrering av djur behandlas i punkt 10 Identifiering och registrering av djur i denna anvisning.

9.2 Bokföring av produktionsdjur

Närmare information om djurägarens eller djurinnehavarens skyldighet att föra bok över medicinska behandlingar som getts produktionsdjur finns på Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Medicinering av djur. Utöver lagstiftningen om medicinsk behandling innehåller även lagen om djurvälfärd krav på bokföring över medicinsk behandling av produktionsdjur.

Dessutom ska man föra bok över produktionsdjurens dödlighet. Skyldigheten gäller både produktionsdjur som används inom livsmedelsproduktionen och andra produktionsdjur än sådana som används inom livsmedelsproduktionen.

Skyldigheten enligt lagen om djurvälfärd att föra bok över den medicinska behandlingen och antalet döda djur gäller inte andra djur än sådana djur som betraktas som produktionsdjur. Definitionen av produktionsdjur behandlas i punkt 2 i denna anvisning.

10 Identifiering och registrering av djur

Lagstiftningen om identifiering av djur ställer krav på märkning av djur, anmälan av dem till registret och djurhållningsplatsens bokföringsskyldighet. Kraven i lagstiftningen gäller också alltid djur som omfattas av tillståndspliktig djurhållning. Kraven är djurartsspecifika, dvs. de är inte desamma för alla djurarter. Mer information på Livsmedelsverket.fi/sv > Djur > Identifiering och registrering av djur > Märkning och registrering av djur.

I samband med att tillståndet beviljas registrerar Livsmedelsverket djurhållningsplatsen och djurhållningsanmälningarna för aktören i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Om det sker ändringar i aktörens registeruppgifter och tillståndsuppgifter eller om verksamheten upphör, uppdaterar myndigheten uppgifterna i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

11   Övervakning av tillståndspliktig verksamhet, påföljder och straffbestämmelser

11.1 Tillsyn

Enligt Livsmedelsverkets uppfattning är en regelbunden inspektion en inspektion som görs årligen. Tillsynsmyndigheten har rätt att inspektera objekt där man bedriver tillståndspliktig djurhållning utan att man i objektet i fråga misstänker att verksamhet strider mot bestämmelserna om djurens välfärd. Alla dessa objekt kan dessutom alltid inspekteras om det finns skäl att misstänka att djuren sköts eller behandlas i strid med lagen om djurvälfärd.

11.2 Rätt att få uppgifter

Tillsynsmyndigheten har rätt att av aktören få de uppgifter och handlingar som gäller djurhållningen eller behandlingen av djuren och som är nödvändiga för tillsynen över djurvälfärden. Uppgifterna och handlingarna kan hänföra sig antingen direkt till de djur som är föremål för tillsynen, såsom till exempel uppgifter om utfodring och skötsel av djuren och veterinärbesök, eller det kan vara fråga om en uppgift eller en handling som annars har betydelse för djurhållningen eller behandlingen av djuren, till exempel ett intyg över genomgången utbildning som krävs för djurhållningen, eller djurhållarens plan för hur hen har för avsikt att under vintersäsongen ordna skötseln av de djur som hålls på bete under sommaren.

Tillsynsmyndigheten har dessutom rätt att få motsvarande uppgifter som behövs för tillsynen av andra statliga och kommunala myndigheter, såsom byggnads- och miljötillsyn samt sociala myndigheter när uppgifterna påverkar skötseln och hållandet av djur. Dessutom har tillsynsmyndigheten rätt att få nödvändiga uppgifter från andra instanser som har haft yrkesmässig kontakt med objektet i fråga, såsom slakterier, foderförsäljare och veterinärstationer.

11.3 Återkallande av tillstånd

Tillståndet kan återkallas och anläggningen eller en del av den stängas om tillståndsvillkoren inte längre uppfylls och verksamhetsutövaren inte korrigerar situationen. Villkoren för beviljande av tillstånd finns i punkt 3.2 i denna anvisning. I stället för att återkalla tillståndet och stänga anläggningen kan tillståndet också ändras och en del av anläggningen stängas, om detta är tillräckligt för att trygga djurens välfärd. Den tidsfrist som utsatts av tillsynsmyndigheten får vara högst två år. I praktiken är tidsfristerna kortare än så. Livsmedelsverket ska vid behov inspektera anläggningen innan tillståndet återkallas eller ändras.

Vid behov skall verksamhetsutövaren sälja eller på annat sätt överlåta de djur som använts i den förbjudna verksamheten. Det centrala är att återkallandet av tillståndet inte medför olägenheter för djurens välfärd. Livsmedelsverket godkänner de åtgärder som behövs för att korrigera situationen så att olägenheterna för djuren minimeras och förbudet iakttas. Om inga andra åtgärder är ändamålsenliga eller rimligen är möjliga, ska djuren avlivas. För djurparkers del ska strävan vara att trygga målen för skyddet av den vilda faunan och skyddet av den biologiska mångfalden. I praktiken ska skyddsmålen beaktas till exempel när man beslutar om omplacering eller avlivning av djurarter med betydande skyddsvärde.

De som bedriver tillståndspliktig djurhållning eller annan tillståndspliktig verksamhet i anslutning till djur ska iaktta de allmänna kraven i lagstiftningen om djurvälfärd samt de tilläggskrav som föreskrivits för verksamheten. Förseelser mot dessa har föreskrivits i straffbestämmelserna i lagen om djurvälfärd (LDV 109 §).

11.4 Avgifter för tillsyn över tillståndspliktig verksamhet

Tillståndet för djurparker, permanenta djurutställningar, cirkusar eller ambulerande djurutställningar enligt lagen om djurvälfärd är avgiftsbelagt. Tillståndets pris bestäms enligt förordningen om Livsmedelsverkets avgiftsbelagda prestationer.

Djurskyddstillsyn som utförs på grund av misstanke eller utan misstanke på ett tillståndspliktigt objekt är avgiftsfri. Om man dock i samband med tillsynen upptäcker att det finns brister eller missförhållanden i verksamheten som förutsätter en ny inspektion för att verifiera att situationen har åtgärdats, är denna s.k. förnyade inspektion avgiftsbelagd. För inspektionen uppbärs en avgift enligt tillsynsmyndighetens prislista.

Bilagor

Bilaga 1: Djurarter och djurhållningsform