Anmälningspliktig djurhållning och övrig verksamhet

Anvisningens namn	Anmälningspliktig djurhållning och övrig verksamhet
Ansvarig person	Sanna Varjus
Godkännare	Jaana Mikkola
Anvisningsnummer	3568/04.01.00.01/2023/1
Träder i kraft	1.1.2024

1 Inledning

Denna anvisning är avsedd för alla aktörer som bedriver eller ämnar inleda anmälningspliktig djurhållning eller annan anmälningspliktig verksamhet i anslutning till djur enligt lagen om djurvälfärd (693/2023).

I denna anvisning behandlas följande anmälningspliktiga verksamhet:

hållande av husdjursgård
djurstödd terapi-, välfärds- och upplevelseverksamhet
yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur
uppfödning av vilda djurarter i hägn
uppfödning av vilda djurarter i hägn i viltvårdssyfte
bedrivande av djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd
hållande av uppfödningsstall för broilrar
avlivning av djur

Kraven i anvisningen gäller alla aktörer som bedriver ovan nämnda verksamhet, om inte annat nämns i punkten i fråga. De verksamhetsspecifika kraven presenteras i punkt 5 i anvisningen.

Anvisningar för anordnande av anmälningspliktig djurtävling eller -utställning finns i Livsmedelsverkets anvisning 3539/04.01.00.01/2023 Anordnande av djurtävling och djurutställning och deltagande i dem.

I denna anvisning presenteras både kraven i lagstiftningen om djurens välbefinnande och tolkningar av tillämpningen av lagstiftningen. Direkta citat ur lagstiftningen (lagen om djurvälfärd 693/2023, nedan LDV) anges i separata rutor. Tolkningarna som framförs i anvisningen är Livsmedelsverkets syn på hur lagstiftningen borde tillämpas.

Myndighetsanvisningar är till sin rättsliga natur inte bindande för andra myndigheter eller aktörer. Frågor som gäller tillämpningen av lagstiftningen avgörs i sista hand av domstol.

2 Djurarter som är föremål för anmälningspliktig verksamhet

Föremål för anmälningspliktig verksamhet kan, beroende på verksamhetsformen, vara antingen produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur eller vilda djur.

2.1 Tillåtna produktions-, sällskaps- och hobbydjursarter

Med produktionsdjur avses djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller päls eller för annan typ av produktion, dock inte vilda djur eller djur som hålls för deltagande i tävlingar, utställningar, kulturella eller idrottsliga evenemang och motsvarande aktiviteter, och inte djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål. LDV 5 §

Med produktionsdjur avses djur som hålls i produktionssyfte. Som produktionsdjur betraktas dock inte vissa djurgrupper, såsom försöksdjur.

Djurarter som det är tillåtet att hålla som produktionsdjur anges i bilaga 1 till lagen om djurvälfärd samt i bilaga 9.1 till denna anvisning.

Att en djurart får hållas som produktionsdjur innebär inte att alla individer av djurarten i fråga är produktionsdjur. Samma djurart kan hållas i flera olika syften, till exempel kan hästen beroende på användningsändamålet anses vara antingen ett produktionsdjur eller ett sällskaps- och hobbydjur. På motsvarande sätt kan till exempel dovhjortar eller fasaner hägnas antingen för att producera kött, varvid de betraktas som produktionsdjur, eller i viltvårdssyfte, varvid de anses vara vilda djur efter att de släppts ut i naturen.

Endast sådana djur och djurarter får hållas som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar, vilkas djurhållning enligt tillgänglig vetenskaplig kunskap och praktisk erfarenhet är möjlig att ordna så att

1) djuren har möjlighet att tillfredsställa sina väsentliga beteendemässig behov när det gäller rörelse, vila, kroppsvård, sökande efter föda och andra motsvarande aktiviteter samt i sociala relationer,

2) djurens fysiologiska behov kan tillgodoses,

3) lämpliga djurhållningsplatser kan ordnas för djuren, och

4) djuren kan ges lämplig vård om de insjuknar eller skadas.

LDV 8 §

Som produktionsdjur och sällskaps- och hobbydjur får hållas endast sådana djur vars hållande i praktiken kan ordnas i djurhållningsformen i fråga så att kraven i lagen uppfylls.

Djuren ska i praktiken kunna ges sådan skötsel, sådan djurhållningsplats och sådana förhållanden att de kan tillgodose sina väsentliga beteendebehov i anslutning till rörelse, vila, kroppsvård, sökande av föda och annan motsvarande verksamhet samt sociala relationer och där också djurens fysiologiska behov kan tillgodoses. Djurhållningsförhållandena ska vara sådana att djuren kan få ändamålsenlig vård om de eventuellt insjuknar eller skadas.

Som produktionsdjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar får hållas endast de djurarter som räknas upp i förteckningarna i bilaga 1. Bestämmelser om vilka djur och djurarter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur utfärdas genom förordning av statsrådet. LDV 8 §

I bilaga 1 till lagen om djurvälfärd finns en förteckning över de däggdjurs- och fågelarter som får hållas som produktionsdjur. Utöver de däggdjurs- och fågelarter som definierats på artlistan får andra djurarter än däggdjur eller fåglar, såsom fiskar och insekter, hållas som produktionsdjur.

Genom förordning av statsrådet kommer man senare att föreskriva om de djur och djurarter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur. Fram till dess får som sällskaps- och hobbydjur hållas de djurarter vars hållning inte har begränsats genom annan lagstiftning. Med stöd av 28 § i lagen är det förbjudet att ta ett vilt ryggradsdjur som lever i Finlands natur för uppfödning som sällskaps- eller hobbydjur.

2.2 Vilda djur

Med viltdjur avses ett sådant i naturen levande djur som tillhör en vild djurart och som är fött i naturen eller som har fötts upp för att frisläppas i naturen, dock inte ett djur som har rymt från människans vård och som kan särskiljas från djur som är födda i naturen. LDV 5 §

Med vilda djurarter avses sådana djurarter vars arvsmassa människan inte har ändrat genom avel.

Med vilda djur avses djur som

hör till en art som lever vild i naturen, och
lever i naturen, och
har fötts i naturen eller fötts upp för att släppas ut i naturen.

Djur som fötts upp för att släppas ut i naturen är till exempel däggdjur och fåglar som föds upp i viltvårdssyfte samt fiskar som föds upp för utplantering av fisk.

Som vilda djur betraktas inte djur som hör till en tamdjursart och som lever i naturen, såsom förvildade katter. Som ett vilt djur betraktas inte heller ett djur som hör till en vild djurart och som inte har fötts upp för att släppas ut i naturen, utan som har rymt från människans vård, om det kan särskiljas från djur som fötts i naturen. Ett sådant fall kan till exempel vara ett vildsvin som rymt ut i naturen från en produktionsgård och som kan särskiljas från vilda vildsvin på basis av dess öronmärken.

2.3 Begränsningar som gäller invasiva främmande arter

Bestämmelser om innehav av invasiva främmande arter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter, nedan förordningen om främmande arter, samt i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015). LDV 8 §

Vid anmälningspliktig djurhållning ska även begränsningarna i lagstiftningen om främmande arter beaktas. Inom Europeiska unionen och på nationell nivå är import, försäljning, uppfödning, användning och utsläppande i miljön av djurarter som definierats som främmande arter förbjudet. Med stöd av lagstiftningen om främmande arter är det numera förbjudet att hålla till exempel sumpbäver (nutria) som produktionsdjur. I fråga om vissa djurarter, såsom mårdhund och mink, föreskrivs separat om undantag som under vissa förutsättningar möjliggör djurhållning för pälsproduktion eller i djurparker. Det är inte möjligt att hålla sådana djurarter till exempel på en husdjursgård. Mer information om främmande arter finns till exempel på webbplatsen vieraslajit.fi.

2.4 Övergångsbestämmelser om hållande av vissa djurindivider

2.4.1 Innehav av andra djur än sådana som avses i bilaga 1

Vad som föreskrivs i 8 § 2 mom. tillämpas inte på sådana djurindivider som hålls som produktionsdjur eller cirkusdjur eller i en ambulerande djurutställning och som har börjat hållas före lagens ikraftträdande. Djurägaren eller djurhållaren få inneha djuret tills det dör. Bestämmelser om motsvarande undantag för djurindivider som hålls som sällskaps- eller hobbydjur får utfärdas genom förordning av statsrådet. Djurägaren eller djurhållaren ska anmäla innehav av andra djur än sådana som avses i bilaga 1 till regionförvaltningsverket inom sex månader från det att denna lag har trätt i kraft. LDV 120 §

På sådana djurarter som från och med 1.1.2024 inte längre får hållas som produktionsdjur tillämpas en övergångsbestämmelse som gör det möjligt att inneha individer av dessa djurarter fram till deras död. Djuret får dock inte användas för produktion av nya avkommor.

Om aktören 31.12.2023 innehaft ett djur som inte får hållas som produktionsdjur från och med 1.1.2024, ska aktören göra en anmälan om detta till regionförvaltningsverket senast 1.7.2024. Sådana djurarter är till exempel vitsvanshjort, skogsren, rådjur, skogshare, fälthare, tjäder, orre, dalripa, sädgås, grågås, kanadagås, sikahjort, kronhjort och större nandu (vanlig rhea).

Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och om hur anmälan ska göras kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om motsvarande undantag i fråga om djurindivider som hålls som sällskaps- och hobbydjur kan senare utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utgångspunkten är att djurarter som påträffas som vilda i Finland och vars hållning som produktionsdjur inte längre är tillåten, även i fortsättningen kan inhägnas i viltvårdssyfte, se punkt 5.5 i anvisningen.

2.4.2 Innehav av vilda djur som tagits för uppfödning i produktionsfarm

Trots vad som föreskrivs i 28 § 1 mom. om tagande eller infångande av vilda ryggradslösa djur för att hållas och födas upp får ett vilt djur som före ikraftträdandet av denna lag har tagits för uppfödning på det sätt som tillåts i 13 § 1 mom. i den upphävda lagen innehas tills djuret dör. En ytterligare förutsättning för detta är att innehav av djuret inte förbjuds eller begränsas med stöd av någon annan lag.

Djurhållaren ska anmäla innehavet av ett djur som avses i 1 eller 2 mom. till regionförvaltningsverket inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag. LDV 124 §

Trots att det även i fortsättningen är tillåtet att hålla vissa djurarter i hägn i produktionssyfte, får dessa djur från och med 1.1.2024 inte tas i hägn från Finlands natur.

Om en aktör innehar ett djur som före 1.1.2024 tagits i hägn från Finlands natur för produktion av kött, ägg eller avelsdjur, ska aktören göra en anmälan om detta till regionförvaltningsverket senast 1.7.2024. Djurets innehavare kan inneha en sådan djurindivid tills den avlider.

2.4.3 Innehav av tillfälligt omhändertagna vilda djur

Trots vad som föreskrivs i 29 § eller 61 § 2 mom. om avlivning av vilda djur får ett vilt djur som omhändertagits med stöd av 13 § 2 mom. i den upphävda lagen och som inte kan försättas i frihet eller placeras i en djurpark innehas tills djuret dör.

Djurhållaren ska anmäla innehavet av ett djur som avses i 1 eller 2 mom. till regionförvaltningsverket inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag. LDV 124 §

Om en medborgare eller en utövare av djurhemsverksamhet för vilda djur innehar ett vilt ryggradsdjur som före 1.1.2024 har tagits från Finlands natur för tillfällig sjukvård av djuret och för vars innehav behörigt tillstånd har erhållits från NTM-centralen eller Viltcentralen, ska hen göra en anmälan om detta till regionförvaltningsverket senast 1.7.2024.

Djurets innehavare kan vid behov fortsätta att inneha ett sådant djur fram till dess död, om det inte är möjligt att släppa ut det i naturen eller placera det i en djurpark, och det inte är förbjudet att inneha djuret till exempel med stöd av naturvårdslagen eller lagstiftningen om främmande arter. Djurhållningsförhållandena och djurhållningen ska i övrigt uppfylla kraven i den lag om djurvälfärd som gäller från och med 1.1.2024.

3 Allmänna krav på anmälningspliktig verksamhet

I anmälningspliktig verksamhet ansvarar aktören oftast för ett stort antal djur, eller så finns det andra drag i verksamheten som ökar risken för djurens välfärd. I en sådan verksamhet betonas aktörens ansvar och skyldighet att vara medveten om kraven på djurens välfärd.

De som bedriver anmälningspliktig djurhållning eller annan anmälningspliktig verksamhet i anslutning till djurhållning ska iaktta de allmänna kraven i lagstiftningen om djurhållning. Dessutom omfattas verksamheten av ytterligare krav på djurens välfärd, vilka beskrivs närmare i denna anvisning.

Innan den anmälningspliktiga verksamheten inleds ska aktörerna göra en anmälan till myndigheten om verksamheten och verksamhetsstället, samt senare anmäla eventuella förändringar i verksamheten eller verksamhetsstället och om verksamhetens upphörande. Närmare anvisningar om anmälan finns i de verksamhetsspecifika kraven i punkt 5 i anvisningen. Den anmälningspliktiga verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

3.1 Krav i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur

De som bedriver anmälningspliktig djurhållning ska i sin verksamhet också beakta bl.a. kraven i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (djurhälsolag) och de förordningar som utfärdats med stöd av den samt lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) och jord- och skogsbruksministeriets förordning (67/2022) förutsätter bl.a. registrering av djurhållningsplatser, identifiering och registrering av djur enligt djurartsspecifika bestämmelser, upprätthållande av uppgifter i djurregister samt bokföring vid djurhållningsplatser. Bestämmelser om identifieringsmärkning och anmälan av hundar till myndighetsregistret finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning om identifiering och registrering av hundar (68/2022).

Kraven på identifiering och registrering av djur gäller alla djurhållare, oberoende av antalet djur som hålls.

Anmälningar om djurhållningsplatser och djurhållning kan göras via den elektroniska tjänsten i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret https://epr.ruokavirasto.fi/ eller med en blankett till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet. Mer information om djurhållar- och djurhållningsplatsregistret samt om anmälningar som görs på blankett finns på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurhållning, identifiering och registrering > Märkning och registrering av djur > Djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Mer information om djurartsspecifika krav på identifiering och registrering av djur samt registrering av och bokföring vid djurhållningsplatser finns på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurhållning, identifiering och registrering > Märkning och registrering av djur.

4 Tilläggskrav för yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning

Med yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning avses tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt 50 och 57–61 § samt sådant hållande av produktionsdjur för vilket djurhållaren har rätt att få jordbruksstöd för husdjursskötsel och annat motsvarande hållande av produktionsdjur som ska betraktas som näringsverksamhet. LDV 5 §

Den anmälningspliktiga djurhållningen som behandlas i denna anvisning (med undantag av avlivning av djur) är samtidigt också s.k. yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning som omfattas av vissa tilläggskrav i anslutning till djurhållningsstället och djurhållarens kompetens. Mer information om dessa finns nedan.

Behörighetskraven för aktörer som bedriver avlivning av djur behandlas i punkt 5.8.

4.1 Behörighetskrav

Djurhållare och andra djurskötare ska ha tillräcklig kompetens för en ändamålsenlig skötsel av djuren.

Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt ska ha lämplig utbildning eller på annat sätt förvärvad tillräcklig kompetens för att sköta sina uppgifter. Djurhållaren ska se till att ett tillräckligt antal kompetenta djurskötare sköter djuren. Djurhållaren ska förse de personer som denne anställer eller anlitar för att sköta och hantera djuren med instruktioner om och handledning i fråga om de krav som gäller för en ändamålsenlig skötsel av djuren. LDV 30 §

Alla personer som deltar i skötseln av djuren ska ha tillräcklig kompetens för att på ett ändamålsenligt sätt sörja för djurens välbefinnande när de utför sina uppgifter. Med tillräcklig kompetens avses teoretisk kunskap om djurartens beteende och kraven på skötseln som är väsentlig för skötseln av djuren, samt praktiska färdigheter i hanteringen och skötseln av djuren. Djurens art och djurhållningsform påverkar det kunnande som krävs. Djurhållaren eller en annan djurskötare har kunnat skaffa de kunskaper och färdigheter som behövs antingen genom praktisk erfarenhet eller från andra djurhållare, eller till exempel genom att utbilda sig på olika kurser.

Av den djurhållare som ansvarar för djurens totala välbefinnande kan krävas mer omfattande kunskaper än av personer som utför enskilda skötselåtgärder för djuren. På motsvarande sätt kan man av en professionell djurhållare i princip kräva mer kunskaper om djurhållning än av ägaren till ett enskilt sällskaps- och hobbydjur.

Den som yrkesmässigt eller annars i stor omfattning håller djur ska ha lämplig utbildning eller på annat sätt förvärvad tillräcklig kompetens för att sköta sina uppgifter.

Utbildningen eller den övriga kompetensen kan i praktiken variera mellan olika djurarter och olika djurhållningsformer, beroende på vilka riskerna för djurvälfärden är. Utbildnings- och kompetenskraven kan vara strängare när skötarens särskilda kompetens på grund av djurarten eller djurhållningsformen har en avgörande inverkan på djurens välfärd. Detta kan komma i fråga till exempel i situationer där det finns ett mycket stort antal djur i förhållande till antalet vårdare och hanteringen av förhållandena på en i hög grad mekaniserad djurhållningsplats kräver särskild kompetens.

Även den kompetens som behövs i yrkesmässig eller annars storskalig verksamhet har kunnat förvärvas genom praktisk erfarenhet. Behörighetskravet förutsätter i regel ingen separat tilläggsutbildning om aktören redan har den kompetens som behövs i verksamheten.

Närmare bestämmelser om utbildning och kompetens för djurhållare, inklusive professionella djurhållare och andra djurskötare, kan senare utfärdas genom en separat förordning.

4.2 Personalens tillräcklighet och introduktion

Den som yrkesmässigt eller annars i stor skala håller djur är också skyldig att se till att det finns tillräckligt med kompetent personal som sköter djuren. Tillräcklig personal är en förutsättning för att djuren ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt. Antalet skötare beror på antalet djur som ska skötas och på skötselkraven för den aktuella djurarten.

Om en aktör som yrkesmässigt eller annars i stor skala håller djur har avlönad personal eller om andra personer annars deltar i skötseln av djuren, är aktören skyldig att handleda och vägleda dessa personer som deltar i skötseln och hanteringen av djuren. Handledningen och rådgivningen för personer som deltar i skötseln av djur kan ställas i proportion till hur krävande den skötseluppgift som ges till personen är. Då kan till exempel den handledning som ges med tanke på en vårdperiod som är kortvarig och begränsad i fråga om uppgifterna vara mer begränsad än den handledning som ges för en långvarig och omfattande uppgiftshelhet.

Närmare bestämmelser om ett tillräckligt antal djurskötare kan utfärdas senare genom en separat förordning.

4.3 Beredskap för störningssituationer

Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt ska förbereda sig på eldsvådor och strömavbrott och andra motsvarande störningar som hotar djurens välfärd.

Om skötseln av djuren eller regleringen och övervakningen av miljöfaktorer är beroende av elektriska eller mekaniska anordningar, ska det på en permanent djurhållningsplats finnas möjlighet att upprätthålla funktioner som är nödvändiga för djurens välfärd även när anordningarna drabbas av funktionsstörningar. LDV 31 §

En aktör som yrkesmässigt eller annars i stor omfattning håller djur ska bedöma vilka störningssituationer som kan vara förknippade med den egna djurhållningen och vilka risker dessa medför för djurens välbefinnande. Med störningssituationer avses till exempel bränder, störningar i el- eller vattendistributionen, exceptionella väderförhållanden och avbrott i datakommunikationen. Aktören ska på förhand planera hur djurens utfodring, vattning och annan nödvändig skötsel kan genomföras under exceptionella förhållanden. På grund av eldsvåda eller av någon annan orsak kan man bli tvungen att snabbt flytta djuren från djurstallet, varvid aktören ska ha planerat på förhand vart och hur djuren ska flyttas i en nödsituation.

En del av den anmälningspliktiga djurhållningen omfattas också av kraven i räddningslagstiftningen. Till exempel för ett djurstall med minst 60 hästar eller ponnyer krävs en skriftlig räddningsplan.

Om det i ett djurstall som fungerar som permanent djurhållningsplats finns elektriska eller mekaniska anordningar, av vilka till exempel vattningen eller utfodringen av djuren eller ventilationen och belysningen i utrymmena är beroende, ska de funktioner som är nödvändiga för djurens välfärd kunna upprätthållas även under driftstörningar i enskilda anordningar. Med en permanent djurhållningsplats avses en djurhållningsplats där djuret tillbringar största delen av sin tid. De nödvändiga funktionerna kan upprätthållas antingen med hjälp av ett tekniskt reservsystem eller på annat sätt. Om det till exempel uppstår en driftstörning i ett maskinellt ventilationssystem ska det finnas ett reservsystem för ventilationen eller alternativt ska det i djurstallet vara möjligt att ordna tillräcklig ventilation till exempel genom att öppna dörrar eller fönster.

Enligt 35 § i lagen ska alla djurhållare dessutom se till att det i anläggningen finns ett larmsystem som ger larm vid störningar i ventilationen, om djurens välfärd är beroende av ett maskinellt ventilationssystem. Larmsystemets funktion ska testas regelbundet.

Närmare bestämmelser om de åtgärder som djurhållaren skall vidta för att förbereda sig för störningssituationer kan senare utfärdas genom en separat förordning. Genom förordning kan senare också föreskrivas till exempel om hurdana störningssituationer man ska förbereda sig för i olika djurhållningsformer och i vilken typ av djurhållning beredskapen förutsätter att en skriftlig beredskapsplan utarbetas.

5 Verksamhetsspecifika krav

5.1 Hållande av husdjursgård

Med husdjursgård avses en permanent anläggning där enbart sådana däggdjurs- och fågelarter som enligt 8 § 2 mom. får hållas som produktionsdjur samt hundar (Canis familiaris) och katter (Felis silvestris catus) hålls för att förevisas för allmänheten.

Med husdjursgård avses också en sådan anläggning där allmänheten har möjlighet att delta i djurens skötsel eller annan verksamhet av betydelse för djurens välfärd. LDV 5 §

i djurskyddslagen som gällde fram till 31.12.2023 ansågs husdjursgårdarna vara permanenta djurutställningar och de har behövt tillstånd av regionförvaltningsverket för sin verksamhet. Tillståndsplikten för husdjursgårdar har slopats i den nya lagen om djurens välbefinnande. Det finns dock ramvillkor för verksamheten som platsen ska uppfylla för att den ska kunna betraktas som husdjursgård.

På husdjursgårdar hålls djuren utställda för allmänheten på sin normala djurhållningsplats. Enligt Livsmedelsverkets uppfattning kan sådan verksamhet som pågår längre än en vecka anses vara sådan permanent utställning som kräver anmälan. Enligt Livsmedelsverkets uppfattning betraktas till exempel inte gårdsturism, där det huvudsakliga syftet med djurhållningen inte är att hålla djuren utställda för allmänheten, utan jordbruksproduktion eller något motsvarande syfte, som en husdjursgård.

På en husdjursgård får man endast hålla de däggdjurs- och fågelarter som räknas upp i bilaga I till lagen om djurvälfärd och som det är tillåtet att hålla som produktionsdjur, samt dessutom katter och hundar. Hållande eller utställning av dessa djurarter på deras normala djurhållningsplatser medför inga sådana särskilda risker för djurens välfärd som skulle kräva tillstånd för verksamheten. Förteckningen över produktionsdjur i bilaga I omfattar också djurarter som allmänt betraktas som sällskapsdjur, såsom kaniner och marsvin, så det är också tillåtet att hålla sådana djurarter på husdjursgårdar.

Om det på platsen hålls andra djurarter än hundar, katter och de däggdjurs- och fågelarter som räknas upp i bilaga I till lagen, kan verksamheten inte betraktas som husdjursgård. Då måste man ansöka om det tillstånd som behövs för verksamheten hos regionförvaltningsverket.

5.1.1 Anmälan om verksamheten

Utöver det som i lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) föreskrivs om anmälan om hållande av djur och djurhållningsplatser samt registrering av uppgifter, ska den som håller en husdjursgård för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser meddela regionförvaltningsverket uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas. LDV 57 §

Husdjursgårdshållaren ska för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla såväl de uppgifter om djurhållningen och djurhållningsplatsen som lagstiftningen om identifiering och registrering av djur förutsätter (se punkt 3.1 i anvisningen) som de uppgifter om djurhållarens kompetens som förutsätts i lagen om djurvälfärd (se punkt 4.1 i anvisningen) samt hur man har för avsikt att ordna skötseln av djuren.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

En husdjursgård som inte har ett med stöd av den upphävda lagen beviljat tillstånd för djurutställning ska göra anmälan enligt 57 § till djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser inom 30 dygn från ikraftträdandet av denna lag.

En permanent djurutställning som inte har beviljats tillstånd för djurutställning med stöd av den upphävda lagen ska göra tillståndsansökan enligt 53 § inom två månader från ikraftträdandet av denna lag. LDV 125 §

Aktören ska senast 31.1.2024 till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla sådan verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som husdjursgård, men som inte har ett tillstånd för permanent djurutställning som beviljats med stöd av djurskyddslagen.

Verksamhet som klassificeras som husdjursgårdar är förutom utställning av djur till exempel olika terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamheter som genomförs tillsammans med djur, beroende på verksamhetens karaktär och de djurarter som hålls. Närmare information om djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som klassificeras som husdjursgård finns i punkt 5.2.

Aktören ska senast 1.3.2024 lämna in en tillståndsansökan till regionförvaltningsverket om verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som permanent djurutställning, men som inte har ett tillstånd för permanent djurutställning som beviljats med stöd av djurskyddslagen.

En husdjursgård som har tillstånd för permanent djurutställning men som från och med 1.1.2024 klassificeras som husdjursgård ska uppdatera uppgifterna om sin verksamhet i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret. Regionförvaltningsverkets länsveterinär kan hjälpa aktören att bedöma om verksamheten är en husdjursgård eller en permanent djurutställning som fortfarande kräver tillstånd.

5.2 Djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet

Definitionen av en permanent djurutställning och husdjursgård i lagen om djurvälfärd som trädde i kraft 1.1.2024 har ändrats så att den också omfattar olika terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamheter som genomförs tillsammans med djur. Huruvida verksamheten är en tillståndspliktig permanent djurutställning eller en anmälningspliktig husdjursgård beror på de djurarter som är föremål för verksamheten. I denna anvisning behandlas djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som klassificeras som husdjursgård. Närmare information om husdjursgårdar finns i punkt 5.1.

I djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet hålls djuren på sin normala djurhållningsplats och används för någon verksamhet som ordnas för allmänheten och som genomförs tillsammans med djuren. Sådan verksamhet kan vara till exempel skogspromenad med alpacka eller yoga med getter, eller till exempel klubbar eller andra evenemang där allmänheten kan delta i skötseln av djur eller i annan verksamhet som är viktig med tanke på djurens välbefinnande.

I djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet kan man endast använda de däggdjurs- och fågelarter som räknas upp i bilaga I till lagen om djurvälfärd och som det är tillåtet att hålla som produktionsdjur, samt dessutom katter och hundar.

Om det i verksamheten används andra djurarter än hundar, katter och de däggdjurs- och fågelarter som räknas upp i bilaga I till lagen, kan verksamheten inte anses vara anmälningspliktig. Då måste man ansöka om regionförvaltningsverkets tillstånd för verksamheten.

5.2.1 Anmälan om verksamheten

Närmare information om anmälan om husdjursgårdar, inklusive djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som klassificeras som husdjursgård finns i punkt 5.1.1 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

Aktören ska senast 31.1.2024 till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret som husdjursgård anmäla sådan terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet, som från och med 1.1.2024 klassificeras som husdjursgård, men som inte har ett tillstånd för permanent djurutställning som beviljats med stöd av djurskyddslagen.

Aktören ska senast 1.3.2024 till regionförvaltningsverket lämna in en tillståndsansökan om djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som permanent djurutställning, men som inte har tillstånd för permanent djurutställning som beviljats med stöd av djurskyddslagen.

En aktör som bedriver djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet och som har tillstånd för permanent djurutställning, men vars verksamhet från och med 1.1.2024 klassificeras som husdjursgård, ska uppdatera uppgifterna om sin verksamhet i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret. Regionförvaltningsverkets länsveterinär kan hjälpa aktören att bedöma om verksamheten är en husdjursgård eller en permanent djurutställning som fortfarande kräver tillstånd.

5.3 Yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur

Som yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur betraktas verksamhet som beskrivs i bilaga 2 till lagen. Föremål för sådan verksamhet kan vara hästdjur, katter, hundar, frettar, kaniner eller andra små sällskaps- och hobbydjursarter. Definitionen av verksamheten grundar sig på antalet djur som används i verksamheten. I fråga om små sällskaps- och hobbydjur grundar sig avgränsningen på antalet burar, terrarier eller akvarier som regelbundet används i verksamheten.

Yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur är

1. sådan regelbunden saluföring, annan överlåtelse eller förmedling av sällskaps- och hobbydjur, där verksamhetsutövaren

a) säljer eller annars överlåter katter, hundar, frettar eller kaniner från minst tre kullar som verksamhetsutövaren själv fött upp per år,

b) säljer, annars överlåter eller förmedlar minst tio andra katter, hundar, frettar eller kaniner än sådana som verksamhetsutövaren själv fött upp per år,

c) säljer eller annars överlåter minst sex hästar eller andra hästdjur per år, eller

d) bedriver motsvarande verksamhet med små sällskaps- och hobbydjurarter, då djur regelbundet finns i minst sju burar, terrarier eller akvarier,

2. storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, där verksamhetsutövaren håller

a) minst sju hundar, katter eller frettar som är äldre än sex månader,

b) minst sju hästdjur som är äldre än tolv månader,

c) minst tio kaniner som är äldre än sex månader, eller

d) små sällskaps- och hobbydjurarter så att djur regelbundet finns i minst tjugo burar, terrarier eller akvarier,

3. mottagande av hundar eller katter för skötsel, förvaring eller dressyr, om verksamhetsutövaren samtidigt och regelbundet håller minst sex hundar eller katter,

4. då trav- eller ridhästar eller andra hästdjur hyrs, tas emot för förvaring eller skötsel, träning eller dressyr eller då utbildning i användning och hantering av nämnda djur ges, om verksamhetsutövaren samtidigt och regelbundet håller sammanlagt minst sex djur,

5. sådan verksamhet som avses i 1 b–c-punkten, 2 a–c-punkten samt 3 och 4 punkten, om den gäller sammanlagt minst femton hundar, katter, frettar, kaniner, hästar eller andra hästdjur,

6. annat sådant motsvarande yrkesmässigt eller storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur som avses i 1–5 punkten.

LDV Bilaga 2

I punkt 1 föreskrivs om regelbunden saluföring och annan överlåtelse eller förmedling av sällskaps- och hobbydjur. Som sådan verksamhet betraktas till exempel uppfödningsverksamhet, där utövaren säljer eller på annat sätt överlåter katter, hundar, frettar eller kaniner från minst tre kullar som utövaren själv fött upp per år. Antalet kullar av olika djurarter räknas ihop så att tre kullar som utövaren själv fött upp kan bestå av till exempel två kullar kattungar och en kull hundvalpar.

Med självuppfödd kull avses en kull som verksamhetsutövaren har fött upp hos sig. Vem som äger kullens mor har ingen betydelse. Om en aktör föder upp en kull någon annanstans än hos sig, till exempel om det är fråga om en s.k. placeringskull som föds upp hos innehavaren av kullens mor, anses kullen inte vara självuppfödd. I en sådan situation tillämpas punkt 1 b och verksamheten omfattas av anmälningsskyldigheten om antalet djur som säljs eller förmedlas är minst 10 per år.

Anmälningsskyldigheten enligt punkt 1 b omfattar en aktör som säljer eller på annat sätt överlåter minst 10 andra katter, hundar, frettar eller kaniner än sådana som aktören själv har fött upp. Även i denna verksamhet räknar man ihop antalen för de olika djurarter som säljs eller förmedlas under ett år.

Anmälningsskyldigheten enligt punkt 1 b gäller också till exempel rescue-djur eller aktörer som förmedlar kommersiellt producerade valpar från utlandet till Finland. Verksamheten omfattas också av skyldigheten att anmäla importerade hundar till myndighetsregistret (se punkt 3.1) innan de överlåts till nya innehavare.

Enligt punkt 1 c omfattas en aktör som säljer eller annars överlåter minst sex hästar eller andra hästdjur per år av anmälningsskyldigheten. Anmälningsskyldigheten enligt lagen om djurvälfärd gäller inte sådan förmedling av hästdjur där djurens ägarskap inte i något skede överförs till aktören och hästarna inte fysiskt flyttas till aktörens djurhållningsplats. Om hästdjur i samband med sådan verksamhet dock samlas in från flera än en djurhållningsplats till en enda, till exempel i ett djurtransportfordon, omfattas verksamheten av skyldigheten enligt artikel 90 i djurhälsolagen (EU) 2016/429 att hos regionförvaltningsverket registrera aktörer som utför uppsamlingsverksamhet som är oberoende av djurhållningsplatsen.

Verksamheten som avses i punkterna 1 b och 1 c beaktas som en del av det sammanlagda djurantalet för olika verksamhetsformer och djurarter enligt punkt 5.

I punkt 2 föreskrivs om omfattande hållning av sällskaps- och hobbydjur. Anmälningsskyldigheten gäller djurhållare som håller ett större antal djur än det antal som anges i punkten. Gränserna för antalet djur är djurartsspecifika. Anmälningsskyldigheten gäller också djur som betraktas som egna sällskapsdjur, dvs. djur som inte säljs, föds upp eller används för någon annan verksamhet.

Verksamheten som avses i punkterna 2 a, 2 b och 2 c beaktas som en del av det sammanlagda djurantalet för olika verksamhetsformer och djurarter enligt punkt 5.

I punkt 3 föreskrivs om tagning av hundar eller katter för vård, förvaring eller utbildning. Verksamhet som avses i punkten är till exempel hållande av ett hund- eller katthem eller ett hittedjurshem. Livsmedelsverket anser att sådan verksamhet som avses i punkten också är till exempel dagvårdsverksamhet för hundar eller att ta emot hundar för utbildning, även om djuren inte övernattar hos verksamhetsutövaren.

Sådan verksamhet som avses i punkt 3 beaktas som en del av det sammanlagda djurantalet för olika verksamhetsformer och djurarter i enlighet med punkt 5.

I punkt 4 föreskrivs om hyrning eller emottagande för förvaring samt skötsel, träning eller dressyr av hästdjur, såsom hästar, ponnyer och åsnor samt korsningar av dessa, samt om utbildning i användningen och hanteringen av nämnda djur. Sådan verksamhet är till exempel uthyrning av stallplatser, travträningsverksamhet och ridskoleverksamhet. Vem som äger djuren i fråga har ingen betydelse, utan det väsentliga är antalet hästdjur som hålls på en djurhållningsplats.

Sådan verksamhet som avses i punkt 4 beaktas som en del av det sammanlagda djurantalet för olika verksamhetsformer och djurarter i enlighet med punkt 5.

I punkt 5 föreskrivs om sammanräkning av vissa av de ovan nämnda verksamheterna.

Om djurhållaren bedriver flera olika typer av verksamhet, uppfylls gränsen för anmälningsskyldigheten inte nödvändigtvis för någon enskild djurart. Som helhet kan verksamheten dock vara så omfattande att det är viktigt att myndigheterna får kännedom om den.

Som anmälningspliktig verksamhet enligt punkt 6 betraktas även annat motsvarande yrkesmässigt eller storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur. Sådan motsvarande verksamhet är till exempel hållande av små sällskaps- och hobbydjur där djuren inte hålls i burar, terrarier eller akvarier, men som till sitt djurantal motsvarar den verksamhet som anges i punkt 2 d i bilagan.

Närmare föreskrifter om yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av djur kan senare utfärdas genom en separat förordning.

5.3.1 Anmälan om verksamheten

Den som yrkesmässigt eller annars storskaligt håller hundar, katter eller andra sällskaps- eller hobbydjur på det sätt som avses i bilaga 2 ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds eller avslutas eller när verksamheten förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på dem som håller hästdjur. När det gäller anmälningsskyldighet för dem som håller hästdjur ska lagen om identifiering och registrering av djur iakttas. Dessutom ska den som håller hästdjur yrkesmässigt eller annars storskaligt till regionförvaltningsverket anmäla uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser. LDV 60 §

5.3.1.1 Anmälan om hållning av hästdjur

Alla hästdjurshållare ska för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla de uppgifter om hållande av hästdjur och om djurhållningsplatsen som lagstiftningen om identifiering och registrering av djur förutsätter (se punkt 3.1 i anvisningen). Dessutom ska den som yrkesmässigt eller annars storskaligt håller hästdjur anmäla de uppgifter om djurhållarens kompetens som förutsätts i lagen om djurvälfärd (se punkt 4.1 i anvisningen) samt om hur man har för avsikt att ordna djurens skötsel för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

En aktör som håller sällskaps- eller hobbydjur yrkesmässigt eller annars i stor skala och som inte har gjort anmälan om verksamheten med stöd av den upphävda lagen ska göra anmälan enligt 60 § till regionförvaltningsverket inom två månader från ikraftträdandet av denna lag. LDV 125 §

Definitionen i lagen om djurvälfärd av yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av hästdjur, liksom gränserna för antalet djur, skiljer sig något från definitionen i den upphävda djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Detta kan medföra att nya aktörer omfattas av anmälningsskyldigheten.

Aktören ska senast 1.3.2024 till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av hästdjur, men som inte tidigare har anmälts.

5.3.1.2 Anmälan om hållande av andra sällskaps- och hobbydjur

De som yrkesmässigt eller annars i stor skala håller hundar, katter eller andra små sällskaps- och hobbydjur ska göra en skriftlig anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket senast 30 dygn innan verksamheten inleds. Anmälan görs till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

Aktören ska dessutom underrätta regionförvaltningsverket om väsentliga förändringar i verksamheten och om verksamhetens upphörande 30 dygn före händelsen. Med väsentlig ändring av verksamheten avses till exempel att verksamheten utvidgas till att omfatta nya djurarter eller att syftet med verksamheten ändras till exempel från djuraffär till djurhem.

Av en anmälan som avses i 60 § 1 mom. och 61 § 1 mom. ska förutom uppgifter som behövs för att identifiera verksamhetsutövaren och allmänna uppgifter om den planerade verksamheten framgå

1) uppgift om de djurarter och det antal djur som verksamheten omfattar,

2) utredning om djurhållningsplatserna,

3) utredning om djurhållarens eller djurhållarnas kompetens,

4) utredning om hur djurens skötsel avses bli ordnad.

LDV 62 §

Anmälan ska innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren (namn, personbeteckning eller företagsnummer, kontaktuppgifter) och den planerade verksamheten (uppgifter om vilken typ av verksamhet, var och i vilken typ av lokaler man har för avsikt att bedriva verksamheten). Anmälan ska också innehålla uppgifter om de djurarter och djurantal som är föremål för verksamheten samt en utredning om djurhållningsplatserna (lokalerna som används för verksamheten), djurhållarens kompetens (se punkt 4.1) och hur man har för avsikt att ordna djurens skötsel.

Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till den kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

Definitionen av yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, liksom de artspecifika gränserna för antalet djur, skiljer sig i lagen om djurvälfärd något från definitionen i den upphävda djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Detta kan medföra att nya aktörer omfattas av anmälningsskyldigheten.

Aktören ska senast 1.3.2024 till regionförvaltningsverket anmäla sådan verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, men som inte tidigare har anmälts.

5.4 Produktionsuppfödning av vilda djurarter

Med produktionsuppfödning av vilda djurarter avses uppfödning av vilda däggdjurs- och fågelarter i produktionssyfte, i första hand för produktion av kött, ägg eller avelsdjur.

Från och med 1.1.2024 är det inte tillåtet att ta individer som hör till de vilda djurarterna från Finlands natur för att producera kött, ägg eller avelsdjur i hägn på en farm.

Som produktionsdjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar får hållas endast de djurarter som räknas upp i förteckningarna i bilaga 1. LDV 8 §

Djur som hör till de vilda djurarterna och som inhägnas i en farm betraktas som produktionsdjur, så i detta syfte kan man endast hålla de djurarter som räknas upp i bilaga 1 till lagen om djurvälfärd. Jämfört med den upphävda djurskyddslagen och djurskyddsförordningen finns det betydligt färre vilda däggdjurs- och fågelarter som får tas i hägn i produktionssyfte från och med 1.1.2024.

Övergångsbestämmelserna om produktionsuppfödning av vilda djurarter beskrivs närmare i punkt 2.4. Övergångsbestämmelserna gäller djurindivider som varit i aktörens besittning innan lagen om djurvälfärd trädde i kraft.

5.4.1 Anmälan om verksamheten

Utöver vad som i lagen om identifiering och registrering av djur föreskrivs om anmälan om hållande av djur och djurhållningsplatser samt registrering av uppgifter, ska den som håller djur för uppfödning i hägn i viltvårdssyfte samt den som håller dovhjortar, bisonoxar, vattenbufflar, vildsvin, strutsar, emuer, vaktlar, pärlhöns, fasaner, rapphönor och gräsänder som produktionsdjur för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser meddela regionförvaltningsverket uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas. LDV 58 §

Den som bedriver produktionsuppfödning i hägn av vilda djurarter ska för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla såväl de uppgifter om djurhållning och djurhållningsplats som förutsätts i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur (se punkt 3.1 i anvisningen) som de uppgifter om djurhållarens behörighet som förutsätts i lagen om djurvälfärd (se punkt 4.1 i anvisningen) samt uppgifter om hur man har för avsikt att ordna djurens skötsel.

Anmälningsskyldigheten enligt lagen om djurvälfärd gäller följande djurarter:

dovhjort, bison, vattenbuffel, vildsvin, struts, emu, vaktel, pärlhöna, fasan, rapphöna och gräsand. Observera att det är tillåtet att hålla vattenbufflar som produktionsdjur endast för köttproduktionsändamål, inte för mjölkproduktion.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

I fråga om uppfödning av vilda djur i hägn som inte har anmälts med stöd av den upphävda lagen, ska anmälan enligt 58 § till djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser göras inom 30 dygn från ikraftträdandet av denna lag. LDV 125 §

Aktören ska senast 31.1.2024 till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som produktionsuppfödning av vilda djurarter, men som inte tidigare har anmälts.

5.5 Uppfödning av vilda djurarter i viltvårdssyfte

Enligt 3 § i jaktlagen avses med viltvård verksamhet som bedrivs i syfte att genom reglering av viltbestånd, genom tryggande eller förbättrande av levnadsförhållandena för vilt eller på något annat sätt öka, bevara eller förbättra viltbeståndet och balansen mellan olika djurbestånd.

Med uppfödning av vilda djurarter i viltvårdssyfte avses uppfödning av vilda däggdjurs- och fågelarter i viltvårdssyfte för senare återförande av dessa djur i naturen.

Djur som hägnats i viltvårdssyfte kan vara fångade i naturen eller avkomlingar till dessa som fötts i hägn.

Ett vilt ryggradsdjur får inte tas eller fångas in i syfte att hålla och föda upp djuret.

Förbudet i 1 mom. gäller inte fångande och innehav av djur, om det finns tillstånd för det enligt 48 eller 49 § i naturvårdslagen (1096/1996), 40 eller 41 § i jaktlagen eller 47 § i lagen om fiske (379/2015). Om inte annat föreskrivs i någon annan lag, får undantag från förbudet dessutom göras för fångande och innehav av ett djur

3) för i jaktlagen avsedda viltvårdsändamål.

LDV 28 §

Vilt som avses i jaktlagen kan fångas för viltvårdsändamål inom ramen för jaktlagen, förutsatt att verksamheten inte strider mot det som föreskrivs på annat håll – till exempel innehav av invasiva främmande arter är förbjudet i annan lagstiftning.

En aktör som planerar att inleda uppfödning i viltvårdssyfte ska i god tid hos Finlands viltcentral utreda ramvillkoren för verksamheten, såsom tillåtna djurarter och fångstmetoder.

5.5.1 Anmälan om verksamheten

Den som bedriver uppfödning i hägn av vilda djurarter i viltvårdssyfte ska för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla såväl de uppgifter om djurhållning och djurhållningsplats som förutsätts i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur (se punkt 3.1 i anvisningen) som de uppgifter om djurhållarens behörighet som förutsätts i lagen om djurvälfärd (se punkt 4.1 i anvisningen) samt uppgifter om hur man har för avsikt att ordna djurens skötsel. Dessutom ska man i anmälan uppge för vilket viltvårdsändamål enligt 3 § i jaktlagen djuren hålls.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

Aktören ska senast 31.1.2024 till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla verksamhet som från och med 1.1.2024 klassificeras som uppfödning av vilda djurarter i viltvårdssyfte, men som inte tidigare har anmälts.

5.6 Vårdinrättningsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd

Lagen om djurvälfärd förpliktar till att hjälpa vilda djur som är sjuka, skadade eller i övrigt i hjälplöst tillstånd. Ett vilt djur kan kortvarigt tas om hand för att ges vård, varefter det ska släppas tillbaka i naturen. Långvarig vård kan ges endast på sådana vårdinrättningar för vilda djur som har gjort en verksamhetsanmälan. I detta avsnitt redogörs närmare för ramvillkoren för skötsel av vilda djur.

5.6.1 Hjälp till sjuka eller skadade vilda djur

Vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd ska hjälpas. LDV 7 §

Skyldigheten att hjälpa nödställda vilda djur gäller alla medborgare. Skyldigheten att hjälpa begränsas till hjälp av förstahjälpskaraktär inom gränserna för medborgarnas egna färdigheter och förmågor, även med beaktande av hjälparens egen säkerhet. Sådan hjälp kan till exempel vara att hjälpa ett djur som hamnat på en farlig plats bort från området eller att lösgöra ett djur som fastnat i en konstruktion.

Om djurets tillstånd är sådant att det vore uppenbart grymt mot djuret att hålla djuret vid liv, ska djuret avlivas eller avlivningen ombesörjas. Kommunen ska sörja för att sjuka eller skadade vilda djur som förts till en av kommunen ordnad veterinärmottagning avlivas. LDV 7 §

Om ett djur är så svårt skadat eller utmattat att det skulle vara uppenbart grymt mot det att hålla det vid liv, ska medborgaren se till att djuret avlivas, till exempel genom att föra det till kommunalveterinärens mottagning för avlivning. Polisen eller jägare kan också hjälpa till med att avliva stora vilda djur. Ett vilt skadat djur får avlivas av djurskyddsskäl oberoende av om djuret vid tidpunkten i fråga är fredat eller om personen som utför avlivningen har i jaktlagen avsedd rätt att fånga eller döda djur i området.

5.6.2 Omhändertagande av vilda djur för vård

Ett vilt ryggradsdjur får inte tas eller fångas in i syfte att hålla och föda upp djuret.

5) för att ge ett djur i hjälplöst tillstånd vård. LDV 28 §

I vissa situationer kan det vara motiverat att hjälpa ett vilt djur genom att tillfälligt omhänderta det. Ett vilt djur kan tas om hand av människan för den tid som det ges vård av förstahjälpskaraktär eller förs till en vårdplats som bedriver sådan verksamhet.

Ett vilt djur som är skadat eller annars i hjälplöst tillstånd får kortvarigt tas om hand så att det kan ges första hjälpen eller överlämnas för vård. Efter första hjälpen ska djuret försättas i frihet när dess tillstånd tillåter det eller överlämnas för vård till en vårdplats som avses i 61 §. Om djuret inte kan försättas i frihet och vården av det inte kan ordnas, ska djuret avlivas. LDV 29 §

Enligt Livsmedelsverkets uppfattning kan som vård av förstahjälpskaraktär betraktas sådan vård och observation som varar från några timmar till mindre än ett dygn. Efter första hjälpen ska djuret återföras till naturen om det är i tillräckligt gott skick för att klara sig i naturen och skaffa sin föda på egen hand i naturen. I annat fall ska djuret antingen föras till en vårdinrättning för vilda djur eller avlivas.

5.6.3 Förande av vilda djur till fortsatt vård

Vilda djur kan ges långvarigare vård som överskrider förstahjälpen endast vid en sådan vårdinrättning för vilda djur som gjort anmälan om sin verksamhet. Till exempel kan ett skadat eller sjukt djur eller en föräldralös unge som blivit av med sin mor ges vård endast vid en vårdinrättning för vilda djur som bedriver dylik verksamhet. I en sådan situation ska medborgaren utan dröjsmål kontakta en vårdplats som gjort anmälan för att utreda djurets behov av och möjligheter till vård.

När man bedömer huruvida ett vilt djur som är i behov av hjälp borde föras för vård eller avlivning är det också bra att beakta att i synnerhet i fråga om vuxna vilda djur orsakar redan hanteringen och fångenskapen i regel alltid en viss grad av lidande. Vilda djurungar kan å sin sida under vården bli tama och vänja sig vid människan så att det försvårar deras senare överlevnad i naturen. När det gäller vilda djur hålls avlivningströskeln i princip klart lägre än när det gäller djur som sköts av människor.

Dessutom bör man beakta att vissa djurarter, såsom mårdhund och mink, i lagstiftningen har klassificerats som skadliga främmande arter. En individ som representerar en sådan djurart kan inte släppas tillbaka i naturen efter vården, så i sådana fall är det ändamålsenligt att se till att djuret avlivas utan dröjsmål, till exempel genom att kontakta polisen eller lokala jägare. Mer information om främmande arter finns till exempel på webbplatsen vieraslajit.fi.

5.6.4 Fortsatt vård av vilda djur vid en vårdinrättning för vilda djur

Innan ett vilt djur som överlämnats till en vårdplats får vård under en längre tid ska det utredas om det behövs dispens enligt naturvårdslagen eller jaktlagen för innehav av djuret. Bestämmelser om innehav av främmande arter finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter. Ett vilt djur som överlämnats till en vårdplats ska försättas i frihet när dess tillstånd tillåter det. Om ett djur inte kan försättas i frihet efter det att den vård som djuret getts på grund av skada, sjukdom eller någon annan orsak har avslutats och djuret inte kan placeras permanent i en djurpark, ska djuret avlivas. LDV 61 §

Vid en vårdinrättning för vilda djur ges djuret den vård som behövs för att det ska kunna återföras till naturen. För att ett djur ska kunna återföras till naturen krävs sakkunskap om när djuret är tillräckligt rehabiliterat för att klara sig i naturen. Den maximala behandlingstiden ska bedömas från fall till fall och den ska begränsas till det kortaste möjliga. Djuret kan inte lämnas kvar permanent vid vårdinrättningen.

Aktören som bedriver vårdinrättningsverksamhet för vilda djur ska utreda behovet av ett eventuellt undantagstillstånd enligt naturvårdslagen och jaktlagen för innehav av djurarten i fråga. Dessutom ska aktören känna till bestämmelserna om främmande arter som förhindrar att vissa djurarter återförs till naturen.

Omhändertagandet av ett vilt djur för vård bör alltid syfta till att återföra det i naturen. Om djuret inte kan återföras till naturen efter vården är alternativen endast placering av djuret i en djurpark eller avlivning av djuret. Därför ska ett sådant omhändertagande som inte syftar till att återföra djuret till naturen begränsas endast till de djurindivider som kan placeras i en djurpark efter vården. I en djurpark kan permanent placeras endast sådana djurindivider som anpassar sig till förhållandena i djurparken och för vilka goda förhållanden kan tryggas i djurparken. I praktiken har djurparkerna begränsade möjligheter att ta emot nya djur för vård.

Övergångsbestämmelserna om tillfällig sjukvård för vilda djurarter beskrivs närmare i punkt 2.4. Övergångsbestämmelserna gäller djurindivider som varit i aktörens besittning innan lagen om djurvälfärd trädde i kraft.

5.6.5 Anmälan om verksamheten

Den som bedriver vård av vilda djur ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds eller avslutas eller när verksamheten förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs. LDV 61 §

Den som bedriver vård av vilda djur i hjälplöst tillstånd ska göra en skriftlig anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket senast 30 dygn innan verksamheten inleds. Anmälan görs till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs. Aktören ska dessutom underrätta regionförvaltningsverket om väsentliga förändringar i verksamheten och om verksamhetens upphörande 30 dygn före händelsen.

Av en anmälan som avses i 60 § 1 mom. och 61 § 1 mom. ska förutom uppgifter som behövs för att identifiera verksamhetsutövaren och allmänna uppgifter om den planerade verksamheten framgå

1) uppgift om de djurarter och det antal djur som verksamheten omfattar,

2) utredning om djurhållningsplatserna,

3) utredning om djurhållarens eller djurhållarnas kompetens,

4) utredning om hur djurens skötsel avses bli ordnad. LDV 62 §

Anmälan ska innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren (namn, personbeteckning eller företagsnummer, kontaktuppgifter) och den planerade verksamheten (uppgifter om vilken typ av verksamhet, var och i vilken typ av lokaler man har för avsikt att bedriva verksamheten). Anmälan ska också innehålla uppgifter om de djurarter som är föremål för verksamheten (med lämplig noggrannhet) och antalet djur, samt en utredning om djurhållningsplatserna (lokalerna som används för verksamheten), djurhållarens behörighet (se punkt 4.1) och om hur man har för avsikt att ordna skötseln av djuren.

Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till den kan utfärdas genom statsrådets förordning.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter. Enligt Livsmedelsverkets uppfattning ska av bokföringen för vårdinrättningsverksamheten för vilda djur i hjälplöst tillstånd utöver de grundläggande uppgifterna om djuret och djurhållningen på djurhållningsplatsen även framgå en beskrivning av händelserna och orsakerna till att djuret omhändertagits för vård.

Den som bedriver djurhemsverksamhet för vilda djur ska göra anmälan enligt 61 § till regionförvaltningsverket inom två månader från ikraftträdandet av denna lag. LDV 125 §

En aktör som redan bedriver vårdinrättningsverksamhet för vilda djur ska göra en anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket senast 1.3.2024.

5.7 Hållande av uppfödningsstall för broilrar

Med broiler avses en fågel av arten Gallus gallus i produktionsledet som hålls för köttproduktion. Det finns vissa särskilda krav på uppfödningsstall för broilrar, vilka beskrivs närmare i detta avsnitt.

Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter, ska den som äger eller håller broilrarna göra en skriftlig beskrivning av produktionssystemet i broileruppfödningsstallet, vilken ska innehålla tekniska uppgifter om byggnaderna och deras anordningar. Beskrivningen ska hållas uppdaterad.

För att djurtätheten ska få höjas så att den överstiger 39 kilogram levande vikt per kvadratmeter och är högst 42 kilogram levande vikt per kvadratmeter förutsätts att det vid inspektionerna i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren inte har uppdagats någon sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurvälfärd, att den som äger eller håller broilrarna tillämpar riktlinjerna för god praxis och att dödligheten bland broilrarna är tillräckligt låg. Om ingen inspektion har gjorts i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren, ska minst en inspektion göras innan djurtätheten får höjas.

När den som äger eller håller broilrar sänder broilrar till slakt ska denne lämna slakteriet de uppgifter om djurhållningsplatsen för flocken och om flocken som behövs för bedömningen av broilrarnas välfärd. LDV 59 §

Om avsikten är att uppföda broilrar med en djurtäthet som överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter, ska den som äger eller håller broilrarna göra upp en skriftlig beskrivning av produktionssystemet i uppfödningsstallet. Beskrivningen ska innehålla detaljerade uppgifter om produktionssystemet, inklusive tekniska uppgifter om de byggnader som används för uppfödning av broilrar och om byggnadernas anordningar. Sådana tekniska uppgifter är bland annat:

byggnadens planritning
uppgifter om broilrarnas tillgängliga yta
uppgifter om byggnadernas ventilations- och uppvärmningssystem
uppgifter om utfodrings- och dryckesanordningar och deras placering
uppgifter om larmsystem och deras reservsystem.

Beskrivningen av produktionssystemet ska hållas uppdaterad och på begäran visas upp för regionförvaltningsverket. Även andra tillsynsmyndigheter kan granska produktionssystemets beskrivning och övriga handlingar som gäller djurhållningen i samband med en inspektion av broileruppfödningsstallet.

Den högsta tillåtna djurtätheten för broilrar är 42 kg levande vikt per kvadratmeter. Man får övergå till den högsta djurtätheten endast om de särskilda krav som ställs på den uppfylls. Vid inspektionerna av djurvälfärden i uppfödningsstallet får det inte under de senaste två åren ha konstaterats någon sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurvälfärd. Om ingen inspektion av djurvälfärden har utförts i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren, ska minst en inspektion göras innan djurtätheten får höjas till den högsta nivån. En ytterligare förutsättning för övergången till den högsta djurtätheten är att broileruppfödningen sker enligt riktlinjerna för god praxis och att dödligheten i uppfödningsavdelningen underskrider det fastställda gränsvärdet. Dödligheten beräknas som medeltalet av sju på varandra följande flockar.

När broilrar sänds till slakt ska den som äger eller håller broilrarna lämna slakteriet de uppgifter om djurhållningsplatsen för flocken samt om flocken och dess dödlighet som behövs för bedömningen av broilrarnas välfärd under uppfödningstiden. Sådana uppgifter om flocken är bland annat uppgifter om ras eller hybrid hos broilrarna i fråga, uppgifter om den avdelning i broileruppfödningsstallet där broilrarna har fötts upp samt uppgifter om dödligheten per dag och en beräkning av den kumulativa dödligheten per dag.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av produktionssystemet i uppfödningsstallet för broilrar, de centrala uppgifterna om produktionssystemet, kraven på djurtätheten för broilrar, riktlinjerna för god praxis, omständigheter som ska beaktas i fråga om broilrars dödlighet samt uppgifter om flockar som ska lämnas till slakteriet finns i statsrådets förordning om skydd av broilrar (375/2011), som gäller tills vidare. Författningen i fråga ersätts senare med en ny förordning om broilrarnas välfärd. Genom förordning utfärdas även närmare stadganden om utbildningen av broilerhållare och om behörighetsvillkoren för dem.

5.7.1 Anmälan om verksamheten

Utöver vad som i lagen om identifiering och registrering av djur föreskrivs om anmälan om djurhållningsplatser och om registrering av uppgifter, ska den som äger eller håller broilrar lämna regionförvaltningsverket uppgifter om de uppfödningsavdelningar i uppfödningsstall där broilerflockar föds upp för registrering i registret över djurhållningsplatser. LDV 59 §

Den som håller ett uppfödningsstall för broilrar ska för registrering i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret anmäla de uppgifter om djurhållningen och djurhållningsplatsen som förutsätts i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur (se punkt 3.1 i anvisningen) och de uppgifter om uppfödningsavdelningar i uppfödningsstallets byggnader där broilerflockarna föds upp, som förutsätts i lagen om djurvälfärd. Med uppfödningsavdelning avses en byggnad i ett uppfödningsstall för broilrar eller en del av en byggnad där man på en gång kan föda upp en broilerflock som använder ett gemensamt ströområde samt gemensamma utfodrings- och dricksanordningar.

Närmare information om hur man anmäler de uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter till regionförvaltningsverket finns i punkt 6 i anvisningen. Uppgiften om uppfödningsavdelningar som förutsätts i lagen om djurvälfärd kan anmälas skriftligen till regionförvaltningsverket med en fritt formulerad anmälan eller genom att uppgiften sparas direkt i det aktuella informationsfältet (uppgifter om djurhållning) i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Den djurtäthet som tillämpas i uppfödningsstallet eller en ändring av djurtätheten och viktiga uppgifter om produktionssystemet ska anmälas till regionförvaltningsverket senast 15 dagar innan den första flocken sätts in i stallet. Sådana förändringar i produktionssystemet som kan påverka broilrarnas välfärd ska utan dröjsmål anmälas till regionförvaltningsverket. LDV 59 §

Ägaren eller den som håller broilrarna ska senast 15 dagar innan den första flocken sätts in i byggnaden underrätta regionförvaltningsverket också om den djurtäthet som används i uppfödningsstallet för broilrar. Dessutom ska aktören underrätta regionförvaltningsverket om ändringar i djurtätheten senast 15 dagar innan den första flocken som föds upp med den nya djurtätheten sätts in i byggnaden. Djurtätheten kan höjas endast om de krav som ställs på höjningen uppfylls.

Ägaren eller den som håller broilrarna ska dessutom anmäla de centrala uppgifterna om produktionssystemet till regionförvaltningsverket senast 15 dagar innan den första flocken sätts in i byggnaden. Sådana förändringar i produktionssystemet som kan påverka broilrarnas välbefinnande ska utan dröjsmål anmälas till regionförvaltningsverket. En sådan förändring i produktionssystemet är till exempel byte till en annan typ av ventilationsanläggning.

De ovan nämnda uppgifterna anmäls till regionförvaltningsverket på blanketten Djurtäthet i broileruppfödningsstall och centrala uppgifter om produktionssystemet, som finns i tjänsten Suomi.fi på sidan Anmälan om djurtäthet för broilrar.

Verksamheten omfattas av bokföringsskyldigheten, som beskrivs närmare i punkt 7 jämte underpunkter.

5.8 Avlivning av djur

Avlivning av djur medför sådana risker för djurens välbefinnande som kräver anmälningsplikt och regelbunden övervakning. I detta avsnitt redogörs närmare för anmälningsskyldigheten som gäller verksamheten.

Verksamheten förutsätter att den som avlivar djur har behörig kompetens. Ett djur får avlivas endast av en person som kan avliva djur. Den som avlivar ett djur skall ha tillräckliga kunskaper om avlivningsmetoden för djurarten i fråga och tillräckliga färdigheter för att utföra åtgärden. Till det kunnande som behövs vid avlivningen hör bl.a. kännedom och beteendemönster och -behov för respektive djurart, identifiering av tecken på att djuret är vid medvetande och har känselförmåga samt teknisk kännedom om de avlivningsredskap som används.

Vissa åtgärder i anslutning till slakt av djur och avlivning av pälsdjur kräver ett separat kompetensbevis. Mer information om kompetensbeviset finns på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurens välfärd > Djurskydd vid slakt och avlivning > Avlivning och slakt av produktionsdjur > Kompetensintyg.

Närmare bestämmelser om behörigheten hos den som avlivar djur kan utfärdas senare genom en separat förordning.

5.8.1 Anmälan om verksamheten

En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som omfattar avlivning av djur, eller en ägare eller innehavare av djur som regelbundet avlivar stora besättningar, ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs. Anmälningsskyldigheten gäller inte slaktverksamhet. LDV 67 §

En verksamhetsutövare som avlivar djur ska göra en skriftlig anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket innan verksamheten inleds. Skyldigheten gäller också djurägare eller -innehavare som regelbundet avlivar stora mängder djur på en gång.

Anmälningsskyldigheten gäller också avlivning av andra djurarter än produktionsdjur. Sådan avlivning som omfattas av anmälningsskyldigheten är till exempel avlivning av gnagare som föds upp till föda för ormar eller avlivning av värphönor som avslutat sin värpning, antingen av den som utövar avlivningsverksamheten eller av djurhållaren.

Anmälningsskyldigheten gäller inte slakt av djur som är avsedda att användas som livsmedel eller sedvanlig avlivning av sjuka djur och djur i dåligt skick som vid behov utförs på en djurhållningsplats.

Anmälan ska göras i god tid innan verksamheten inleds. Anmälan görs till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs. Aktören ska dessutom i god tid anmäla om väsentliga ändringar i verksamheten och om att verksamheten upphör.

De uppgifter som behövs kan anmälas till regionförvaltningsverket med blanketten Anmälan om avlivning av djur som finns i tjänsten Suomi.fi samt på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurens välfärd > Djurskydd vid slakt och avlivning > Anmälan om avlivning av djur.

Närmare bestämmelser om lämnandet av anmälan och dess innehåll kan senare utfärdas genom förordning av statsrådet.

Anmälan om avlivning av pälsdjur enligt artikel 7.3 i avlivningsförordningen ska göras till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs. LDV 67 §

De som bedriver avlivning av pälsdjur ska dessutom göra en anmälan enligt artikel 7.3 i avlivningsförordningen till regionförvaltningsverket om avlivning av pälsdjur. Anmälan görs till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten huvudsakligen bedrivs. Anmälan ska göras på förhand innan avlivningen av djuren inleds.

Närmare bestämmelser om lämnandet av anmälan och dess innehåll kan senare utfärdas genom förordning av statsrådet.

6 Anmälan av uppgifter om verksamheten till regionförvaltningsverket

De uppgifter om verksamheten som lagen om djurvälfärd förutsätter (med undantag av avlivning av djur) kan anmälas till regionförvaltningsverket antingen på en blankett eller via e-tjänsten. Se till att du noggrant och heltäckande svarar på alla frågor som ställs på blanketten eller i e-tjänsten. Bristfälligt ifyllda anmälningar kan inte behandlas innan de nödvändiga uppgifterna har kompletterats.

Anmälan ska göras innan verksamheten inleds. Gör också en anmälan om ändringar i verksamheten och om nedläggning av verksamheten.

Uppgifterna kan anmälas till regionförvaltningsverket med blanketten Anmälan om yrkesmässig djurhållning eller djurförmedling, som finns i tjänsten Suomi.fi samt på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurens välfärd > Djurskydd på djurhållningsplatsen > Anmälningspliktig djurhållning. Regionförvaltningsverket sparar de uppgifter som anmälts på blanketten i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret, där även tillsynsmyndigheterna för djurvälfärden får information om verksamheten.

Uppgifterna kan också anmälas direkt till regionförvaltningsverket via e-tjänsten för djurhållar- och djurhållningsplatsregistret på adressen https://epr.ruokavirasto.fi/. Med samma anmälan kan man lämna de uppgifter om djurhållningen och djurhållningsplatsen som lagstiftningen om identifiering och registrering av djur förutsätter. De uppgifter som lagen om djurvälfärd förutsätter anmäls i sina egna fält i applikationen. Mer information kan också ges i applikationens fält Mer information eller i en separat bilaga. Regionförvaltningsverkets blankett Anmälan om yrkesmässig djurhållning kan också fyllas i separat och bifogas till anmälan som görs via e-tjänsten.

Mer information om djurhållar- och djurhållningsplatsregistret samt användaranvisning för e-tjänsten finns på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurhållning, identifiering och registrering > Märkning och registrering av djur > Djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Information om anmälan av uppgifter om avlivning av djur till regionförvaltningsverket finns i punkt 5.8.1 i anvisningen.

7 Skyldighet att registrera och förvara uppgifter

En omsorgsfullt ifylld och uppdaterad bokföring är en förutsättning för att den anmälningspliktiga verksamheten ska kunna övervakas på behörigt sätt. Utöver skyldigheten att föra förteckning enligt lagen om djurvälfärd ska aktören också iaktta bl.a. kraven i lagstiftningen om identifiering och registrering av djur samt kraven i lagstiftningen om medicinsk behandling i fråga om registrering och förvaring av uppgifter.

7.1 Förande av förteckning enligt lagstiftningen om djurvälfärd

Skyldigheten att föra förteckning enligt lagen om djurvälfärd gäller aktörer som bedriver anmälningspliktig verksamhet, oberoende av på vilka djurhållningsplatser de djur som är föremål för verksamheten hålls.

Den som bedriver verksamhet som avses i 50, 57, 58, 60 och 61 § ska föra en förteckning över djurarter och djur som verksamheten omfattar.

Förteckningen ska hållas uppdaterad och föras antingen på en pappersblankett eller i elektronisk form så att den vid behov kan visas upp för tillsynsmyndigheten. Förteckningen ska bevaras i tre år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur fördes in i den. LDV 63 §

Skyldigheten enligt lagen om djurvälfärd att föra förteckning över de djurarter och djur som är föremål för den anmälningspliktiga verksamheten gäller

hållande av husdjursgård
utövande av djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som betraktas som husdjursgård
produktionsuppfödning av vilda djurarter
uppfödning av vilda djurarter i viltvårdssyfte
yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur
bedrivande av vårdinrättningsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd.

Förteckningen kan föras i valfri form antingen på en pappersblankett eller elektroniskt. Förteckningen ska hållas uppdaterad och vid behov visas upp för tillsynsmyndigheten. Förteckningen ska förvaras i tre år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur infördes i förteckningen.

Närmare bestämmelser om förandet av förteckningen och om de uppgifter som ska antecknas i den kan senare utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utgångspunkten är att den bokföring per djurhållningsplats som förts i enlighet med lagstiftningen om identifiering av djur (se punkt 7.2 i anvisningen) samtidigt också täcker bokföringskravet enligt lagen om djurvälfärd, förutsatt att det av bokföringen framgår vilka djur som är föremål för anmälningspliktig verksamhet på djurhållningsplatsen i fråga och att aktörens bokföring omfattar alla djurhållningsplatser där de djur som är föremål för verksamheten hålls.

7.2 Bokföring enligt lagstiftningen om identifiering av djur

Skyldigheten att registrera och förvara uppgifter enligt lagstiftningen om identifiering av djur är specifik för djurhållningsplatsen och gäller alla djur som hålls på djurhållningsplatsen i fråga, oberoende av vem som äger djuren eller vilken verksamhet som bedrivs med dem.

Enligt lagstiftningen om identifiering av djur ska åtminstone följande uppgifter registreras och förvaras i tre år på varje djurhållningsplats:

djurarter, klasser och antal djur på djurhållningsplatsen
individuella identifieringsuppgifter om djuren på djurhållningsplatsen (t.ex. numret på chipet eller öronmärket) för de djur för vilka lagstiftningen förutsätter ett identifieringsmärke
förflyttning av djur till och från djurhållningsplatsen: datum för förflyttningen samt avgångs- och destinationshållningsplatsens individuella djurhållningsplatsbeteckning (vid förflyttning av vilda djur i tillämpliga delar)
födelse- och dödlighetsuppgifter om djuren på djurhållningsplatsen, beroende på djurart antingen individuellt eller som uppgifter om antal.

Lagstiftningen om identifiering av djur innehåller dessutom närmare krav på djurartsspecifikt innehåll i fråga om djurhållningsplatsens bokföring. Mer information om bokföringsskyldigheten enligt lagstiftningen om identifiering finns i kapitel 3.1 i anvisningen och på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Djurhållning, identifiering och registrering > Märkning och registrering av djur.

7.3 Bokföring av medicinsk behandling av produktionsdjur

En aktör som håller livsmedelsproducerande djur ska också följa kraven om registrering och förvaring av uppgifter i lagstiftningen om medicinsk behandling. Närmare information om djurägarens eller djurinnehavarens skyldighet att föra bok över medicinska behandlingar som getts produktionsdjur finns på Livsmedelsverkets webbplats Ruokavirasto.fi/sv > Djur > Medicinering av djur.

Kravet på bokföring över medicinsk behandling enligt läkemedelslagen gäller också hästdjur, om hästdjuret inte i sin identitetshandling (hästpass) har antecknats som varaktigt odugligt för livsmedelskedjan (s.k. livstidsförbud mot slakt).

7.3.1 Krav på bokföring av medicinsk behandling av produktionsdjur enligt lagen om djurvälfärd

Utöver lagstiftningen om medicinsk behandling innehåller även lagen om djurvälfärd krav på bokföring över medicinsk behandling av produktionsdjur.

Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som getts produktionsdjuren och över antalet döda djur.

Bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som används inom livsmedelsproduktionen ska bevaras i minst fem år och bokföringen över antalet döda djur och bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som inte används inom livsmedelsproduktionen ska bevaras i minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen. LDV 32 §

Enligt välfärdslagen ska bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som används i livsmedelsproduktionen bevaras i minst fem år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur infördes i bokföringen. Bokföringen över medicinsk behandling av andra produktionsdjur än sådana som används inom livsmedelsproduktionen (till exempel pälsdjur) ska bevaras i minst tre år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur infördes i bokföringen.

Dessutom ska man föra bok över produktionsdjurens dödlighet. Skyldigheten gäller både produktionsdjur som används inom livsmedelsproduktionen och andra produktionsdjur än sådana som används inom livsmedelsproduktionen. Bokföringen över antalet döda djur skall bevaras i minst tre år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur infördes i bokföringen. Närmare bestämmelser om bokföringen av antalet döda djur kan senare utfärdas genom förordning av statsrådet.

Skyldigheten enligt lagen om djurvälfärd att föra bok över den medicinska behandlingen och antalet döda djur gäller inte andra djur än sådana djur som betraktas som produktionsdjur. Definitionen av produktionsdjur behandlas i punkt 2 i anvisningen.

I lagstiftningen om djurvälfärd behandlas en häst i regel som sällskaps- och hobbydjur, men i vissa fall, såsom vid användning inom jordbruksverksamhet, kan den anses vara ett produktionsdjur, varvid kraven på produktionsdjur tillämpas på den.

7.4 Tilläggskrav på bokföringen i fråga om uppfödningsstall för broilrar

Djurhållningen i uppfödningsstall för broilrar omfattas av kraven på registrering och förvaring av uppgifter i lagstiftningen om identifiering av djur och i lagstiftningen om medicinsk behandling samt skyldigheten enligt 32 § i lagen om djurvälfärd att föra bok över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som används i livsmedelsproduktion samt antalet döda djur. I lagen om djurvälfärd preciseras dessutom bokföringsskyldigheten enligt lagstiftningen om identifiering av djur i fråga om hållande av uppfödningsstall för broilrar på det sätt som beskrivs nedan.

En i 7 § i lagen om identifiering och registrering av djur avsedd förteckning ska föras separat för varje uppfödningsavdelning, och av den ska framgå

1) antalet insatta broilrar och den tillgängliga ytan för dem,

2) broilrarnas ras eller hybrid, om denna är känd,

3) antalet avlivade broilrar samt antalet och dödsorsakerna för de broilrar som påträffats döda, om dessa är kända, samt

4) antalet broilrar som finns kvar i flocken efter det att broilrar avlägsnats för försäljning eller slakt.

LDV 59 §

Bokföring enligt lagstiftningen om identifiering av djur ska i fråga om uppfödningsstall för broilrar föras separat för varje uppfödningsavdelning. Med uppfödningsavdelning avses en byggnad i ett uppfödningsstall för broilrar eller en del av en byggnad där man på en gång kan föda upp en broilerflock som använder ett gemensamt ströområde samt gemensamma utfodrings- och dricksanordningar.

8 Tillsyn av anmälningspliktig verksamhet, påföljder och straffbestämmelser

Även utan misstanke har tillsynsmyndigheten rätt att utföra inspektion:

vid husdjursgårdar;
på platser där vilda djurarter föds upp i hägn i viltvårds- eller produktionssyfte;
på platser där sällskaps- och hobbydjur hålls yrkesmässigt eller annars storskaligt på det sätt som avses i 60 §;
på platser där vilda djur vårdas på det sätt som avses i 61 §;
på platser där i 67 § avsedd verksamhet som anknyter till avlivning av djur bedrivs;
på verksamhetsutövarens begäran;

Den som utför en inspektion har rätt att få tillträde till de utrymmen som utförandet av inspektionen förutsätter och att avgiftsfritt ta de prov som behövs för tillsynen samt spela in ljud och bild. Denne har rätt att inspektera djuren, djurhållningsplatsen och andra utrymmen i anslutning till djurhållningen, föda, dryck, utrustning och redskap för djuret samt information och handlingar som gäller djurhållningen liksom övriga omständigheter av betydelse för tillsynen. LDV 78 §

Tillsynsmyndigheten har rätt att utföra inspektionerpå husdjursgårdar och farmer för vilda djurarter i produktions- och viltvårdssyfte utan att det vid objektet i fråga finns misstankar om verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurvälfärd. Motsvarande inspektionsrätt gäller yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, vårdinrättningsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd, djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som betraktas som husdjursgård samt avlivning av djur. Uppfödningsstall för broilrar övervakas i samband med stickprovsinspektioner av djurvälfärden. Alla dessa objekt kan dessutom alltid inspekteras om det finns skäl att misstänka att djuren sköts eller behandlas i strid med bestämmelserna om djurens välbefinnande.

En inspektion kan utföras utan misstanke också när verksamhetsutövaren begär att en inspektion ska förrättas. Till exempel kan en höjning av djurtätheten i ett uppfödningsstall för broilrar i vissa situationer förutsätta en dylik inspektion som utförs på begäran.

Tillsynsmyndigheten har, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att av djurägare och djurhållare samt av andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag eller enligt EU-lagstiftningen få de uppgifter och de handlingar om hållandet och behandlingen av djur som är nödvändiga för övervakningen av att bestämmelserna om djurvälfärd följs.

Rätten att få information gäller uppgifter om djurs hälsotillstånd och föda och de förhållanden under vilka de hålls samt uppgifter om djurhållarens ekonomiska situation och hälsotillstånd när de inverkar på skötseln av djur och djurhållningen.

Tillsynsmyndigheterna har dessutom, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att få uppgifter och handlingar som avses i 1 och 2 mom. av statliga och kommunala myndigheter samt av fysiska eller juridiska personer, som yrkesmässigt har haft att göra med de djur som hänför sig till tillsynen eller med produkter som härrör från dessa djur, dock utan att vara ansvariga för att de bestämmelser som ska övervakas följs. LDV 80 §

Tillsynsmyndigheten har rätt att av aktören få de uppgifter och handlingar som gäller djurhållningen eller behandlingen av djuren och som är nödvändiga för tillsynen över djurvälfärden. Uppgifterna och handlingarna kan hänföra sig antingen direkt till de djur som är föremål för tillsynen, såsom till exempel uppgifter om utfodring och skötsel av djuren och veterinärbesök, eller det kan vara fråga om en uppgift eller en handling som annars har betydelse för djurhållningen eller behandlingen av djuren, till exempel ett intyg över genomgången utbildning som krävs för djurhållningen, eller djurhållarens plan för hur hen har för avsikt att under vintersäsongen ordna skötseln av de djur som hålls på bete under sommaren.

Tillsynsmyndigheten har dessutom rätt att få motsvarande uppgifter som behövs för tillsynen av andra statliga och kommunala myndigheter, såsom byggnads- och miljötillsyn samt sociala myndigheter när uppgifterna påverkar skötseln och hållandet av djur. Dessutom har tillsynsmyndigheten rätt att få nödvändiga uppgifter från andra instanser som har haft yrkesmässig kontakt med objektet i fråga, såsom slakterier, foderförsäljare och veterinärstationer.

Regionförvaltningsverket får förbjuda hållande av husdjursgård enligt 57 §, uppfödning av vilda djurarter i hägn enligt 58 §, hållande av sällskaps- eller hobbydjur enligt 60 §, bedrivande av djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd enligt 61 § och verksamhet som gäller avlivning av djur enligt 67 § helt eller delvis, om verksamhetsutövaren väsentligt överträder bestämmelserna om djurvälfärd. En ytterligare förutsättning för att förbjuda verksamheten är att verksamhetsutövaren inte har korrigerat olägenheterna inom en skälig tid som utsatts av regionförvaltningsverket. Verksamheten kan förbjudas också i sådana fall där anmälningsskyldigheten i fråga om verksamheten har försummats.

Om regionförvaltningsverket förbjuder verksamhet som avses i 1 mom. eller en del av den, ska verksamhetsutövaren vidta behövliga åtgärder för att iaktta förbudet. Vid behov ska verksamhetsutövaren sälja eller annars överlåta de djur som använts i den förbjudna verksamheten och som verksamhetsutövaren äger, överlåta andra djur som verksamhetsutövaren har i sin besittning till deras ägare samt vidta andra nödvändiga åtgärder som regionförvaltningsverket godkänt för att avhjälpa situationen så att djurens välfärd tryggas. LDV 102 §

Regionförvaltningsverket har behörighet att vid behov ingripa i missförhållanden i samband med utövande av anmälningspliktig verksamhet genom att helt eller delvis förbjuda verksamheten i fråga. Verksamhetsförbudet kan gälla hållande av husdjursgård eller farm för vilda djur i produktions- eller viltvårdssyfte, yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, vård av vilda djur i hjälplöst tillstånd, djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som betraktas som husdjursgård eller avlivning av djur. För att avhjälpa missförhållanden i uppfödningsstall för broilrar används andra tvångsmedel enligt lagen om djurvälfärd, inklusive föreläggande om korrigerande åtgärder och minskning av djurtätheten inom broilerproduktionen enligt 94 § i LDV.

Verksamhetsförbud kan meddelas, om aktören inte avhjälper missförhållandena inom den tid som regionförvaltningsverket bestämmer. Verksamheten kan förbjudas även om aktören inte har gjort den anmälan som krävs för verksamheten.

I en situation där regionförvaltningsverket förbjuder verksamheten eller en del av den ska aktören vidta nödvändiga åtgärder för att följa förbudet. Förbudet gäller utövandet av den anmälningspliktiga verksamheten i fråga, men inte nödvändigtvis hållandet av djuren som varit föremål för verksamheten i annat syfte. Regionförvaltningsverket kan godkänna olika åtgärder som lämpar sig för situationen i fråga och genom vilka situationen kan korrigeras så att välbefinnandet hos de djur som varit föremål för verksamheten tryggas och verksamhetsförbudet i övrigt iakttas. Vid behov ska aktören sälja eller på annat sätt överlåta sina egna djur som använts i verksamheten. Andra djur som aktören innehar ska överlåtas tillbaka till ägarna eller till en ny vårdplats som ägaren anvisat.

För djurskyddsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

i strid med 8 § 2 mom. håller ett djur som inte nämns i bilaga 1 eller i den förordning av statsrådet som avses i det momentet som produktionsdjur, cirkusdjur eller i en ambulerande djurutställning eller som sällskaps- eller hobbydjur,
bryter mot förbudet enligt 28 § 1 mom. att ta eller fånga in ett vilt djur för att hålla och föda upp det,
försummar bokföringsskyldigheten enligt 32 § 1 mom. över den medicinska behandling som getts produktionsdjur och över antalet döda djur eller skyldigheten att bevara bokföringen enligt 32 § 2 mom.
försummar att göra anmälan om inledande av verksamheten enligt 60 § 1 mom. i fråga om yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur,
försummar att göra anmälan om inledande av verksamheten enligt 61 § 1 mom. i fråga om djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd,
försummar att föra en förteckning enligt 63 § 1 mom. över djur eller skyldigheten enligt 63 § 2 mom. att bevara förteckningen,
försummar att göra anmälan enligt 67 § 1 eller 2 mom. om verksamhet som gäller avlivning av djur,
försummar den anmälan om avlivning av pälsdjur som avses i artikel 7.3 i avlivningsförordningen eller avlivar pälsdjur utan närvaro och direkt överinseende av den person som avses i den artikeln.

LDV 109 §

De som bedriver anmälningspliktig djurhållning eller annan anmälningspliktig verksamhet i anslutning till djur ska iaktta de allmänna kraven i lagstiftningen om djurvälfärd. Om brott mot kraven föreskrivs i de allmänna straffbestämmelserna i lagen om djurvälfärd. Om brott mot de tilläggskrav som föreskrivs för verksamheten föreskrivs separat på det sätt som beskrivs ovan.

8.1 Avgifter för tillsyn över anmälningspliktig verksamhet

Avgifter för offentlig kontroll som statliga myndigheter utfört med stöd av denna lag tas ut i enlighet med de grunder som föreskrivs i kontrollförordningen och lagen om grunderna för avgifter till staten. Bestämmelser om myndighetens skyldighet att ta ut avgift för extra tillsynsåtgärder för bristande efterlevnad av bestämmelserna finns i artikel 79.2 c i kontrollförordningen. Tillsynsmyndigheten tar också ut en avgift för tillsynsåtgärder som gäller brister eller missförhållanden som konstaterats i verksamhet som avses i 50, 57, 58, 60 och 61 § i denna lag samt en avgift för tillsynsåtgärder som gäller annan djurhållning, om det vid tillsynen över annan djurhållning konstateras att ett förläggande eller ett förbud inte har iakttagits. LDV 114 §

Tillsynen av djurens välbefinnande är i regel avgiftsfri. För extra tillsynsåtgärder som föranleds av att bestämmelserna inte iakttas kan dock tas ut en avgift.

Djurskyddstillsyn som sker på basis av misstankar eller utan misstankar och som riktar sig till husdjursgårdar, produktions- och viltvårdsfarmer för vilda djurarter, yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, vårdinrättningsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd och djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som betraktas som husdjursgårdar, är avgiftsfri. Om det dock i samband med tillsynen upptäcks att det finns brister eller missförhållanden i verksamheten som förutsätter en ny inspektion för att verifiera att situationen har åtgärdats, är denna s.k. förnyade inspektion avgiftsbelagd. För inspektionen uppbärs en avgift enligt den aktuella tillsynsmyndighetens prislista.

Även en förnyad inspektion av avlivning av djur och hållande av uppfödningsstall för broilrar som har utförts för att verifiera att de brister eller missförhållanden som upptäckts vid en tidigare inspektion har avhjälpts, är avgiftsbelagd med stöd av tillsynsförordningen.

9 Bilagor

9.1 Djurarter som får hållas som produktionsdjur

Som produktionsdjur får hållas följande däggdjurs- och fågelarter:

Däggdjur

nötkreatur (Bos taurus)
svin och vildsvin (Sus scrofa)
tamfår och mufflon (Ovis aries)
get (Capra hircus)
häst (Equus caballus) och åsna (Equus asinus) samt korsningar av häst och åsna
lama (Lama glama)
alpacka (Vicugna pacos)
kanin (Oryctolagus cuniculus)
mink (Neovison vison)
iller (Mustela putorius)
sobel (Martes zibellina)
räv (Vulpes vulpes) och fjällräv (Vulpes lagopus) samt korsningar av dessa
mårdhund (Nyctereutes procyonoides)
råtta (Rattus norvegicus)
tammus (Mus musculus)
marsvin (Cavia porcellus)
guldhamster (Mesocricetus auratus)
gerbil (Meriones unguiculatus)
ren (Rangifer tarandus tarandus)
dovhjort (Dama dama)
bison (Bison bison)
vattenbuffel (Bubalus bubalis) för köttproduktion

Fåglar

höna (Gallus gallus)
kalkon (Meleagris gallopavo)
gås (Anser anser)
anka, gräsand (Anas platyrhyncos) och myskand (Cairina moschata) samt korsningar av dessa
struts (Struthio camelus)
emu (Dromaius novaehollandiae)
vaktel (Coturnix coturnix)
pärlhöna (Numida meleagris)
rapphöna (Perdix perdix)
fasan (Phasianus colchicus)

Som produktionsdjur får dessutom hålla andra djurarter än sådana som tillhör däggdjur eller fåglar.

9.2 Tidsgränser för anmälningar

Verksamhet som har inletts före 1.1.2024	Anmälan till regionförvaltningsverket senast
Uppfödning av vilda djurarter i viltvårdssyfte, vilken inte tidigare har anmälts	31.1.2024
Produktionsuppfödning av vilda djurarter som inte tidigare har anmälts	31.1.2024
Husdjursgård som inte har tillstånd för permanent djurutställning	31.1.2024
Djurassisterad terapi-, välbefinnande- och upplevelseverksamhet som inte har tillstånd för permanent djurutställning	31.1.2024
Yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur som inte tidigare har anmälts	1.3.2024
Vårdinrättningsverksamhet för vilda djur	1.3.2024
Permanent djurutställning utan tillstånd för djurutställning	1.3.2024
Innehav av andra djur än sådana som avses i bilaga 1	1.7.2024
Innehav av djur som i produktionssyfte har tagits i hägn från Finlands natur	1.7.2024
Innehav av djur som tagits om hand för tillfällig sjukvård från Finlands natur	1.7.2024