Testning av antibiotikakänsligheten

Testning av antibiotikakänslighet

Rekommendationer till laboratorierna om testning av antibiotikakänslighet hos de vanligaste bakterierna som orsakar sjukdom hos djur.

Bakteriernas känslighet för antibiotika undersöks huvudsakligen då känsligheten utgående från tillgänglig information inte kan förutses. Då undersöks främst den förvärvade resistensen, eftersom bakteriernas naturliga resistens vanligen är känd från förut. Vid testning av antimikrobiell resistens borde internationella standarder användas. Sådana erbjuds bl.a. av ISO (International Organization for Standardization) och CLSI (Clinical and Laboratory Standards Institute).

Bakterierna indelas utgående från S/I/R-gränsvärdena i bakterier som är känsliga (S) för antibiotikan som testas, bakterier som hör till mellankategorin (I) och bakterier som är resistenta (R). I CLSI:s standarder finns det gränsvärden avseende bakterieart, antimikrobiella medel och gränsvärden som är indikationsspecifika för en del av de bakterier som framkallar sjukdom hos djur, men om sådana saknas ska bakteriens känslighet ofta bedömas enligt gränsvärdena i standarder som gäller för medicinering av människor. Även tillverkare av antibiotikadiskar kan ha sina egna gränsvärden.

Till tabellerna för antimikrobiella medel som ska testas har valts väsentliga antimikrobiella medel med tanke på testning av sjukdomsframkallande bakterier så, att de även beaktar Livsmedelsverkets rekommendationer om användning av antimikrobiella medel mot de viktigaste infektionerna och inflammationerna hos djur. Mellan läkemedlen i en antibiotikakategori råder ofta resistens och det har beaktats vid val av antibiotikan som skall testas. Rekommendationerna om antibiotikan som skall testas har getts för bakterier som orsakar sjukdom hos djur. Listan täcker således inte alla bakterier som orsakar sjukdom hos djur.

Utöver den egentliga känslighetsbestämningen är det i vissa situationer nödvändigt att testa också förekomsten av en viss resistensfaktor hos bakteriestammen som undersöks, såsom stafylokockernas betalaktamasmedierade resistens. Livsmedelsverket ger på begäran mer information om de rekommenderade metodbeskrivningarna.

Testning av antibiotikakänslighet

Rekommendationer till laboratorierna om testning av antibiotikakänslighet hos de vanligaste bakterierna som orsakar sjukdom hos djur.

Bakteriernas känslighet för antibiotika undersöks huvudsakligen då känsligheten utgående från tillgänglig information inte kan förutses. Då undersöks främst den förvärvade resistensen, eftersom bakteriernas naturliga resistens vanligen är känd från förut. Vid testning av antimikrobiell resistens borde internationella standarder användas. Sådana erbjuds bl.a. av ISO (International Organization for Standardization) och CLSI (Clinical and Laboratory Standards Institute).

Bakterierna indelas utgående från S/I/R-gränsvärdena i bakterier som är känsliga (S) för antibiotikan som testas, bakterier som hör till mellankategorin (I) och bakterier som är resistenta (R). I CLSI:s standarder finns det gränsvärden avseende bakterieart, antimikrobiella medel och gränsvärden som är indikationsspecifika för en del av de bakterier som framkallar sjukdom hos djur, men om sådana saknas ska bakteriens känslighet ofta bedömas enligt gränsvärdena i standarder som gäller för medicinering av människor. Även tillverkare av antibiotikadiskar kan ha sina egna gränsvärden.

Till tabellerna för antimikrobiella medel som ska testas har valts väsentliga antimikrobiella medel med tanke på testning av sjukdomsframkallande bakterier så, att de även beaktar Livsmedelsverkets rekommendationer om användning av antimikrobiella medel mot de viktigaste infektionerna och inflammationerna hos djur. Mellan läkemedlen i en antibiotikakategori råder ofta resistens och det har beaktats vid val av antibiotikan som skall testas. Rekommendationerna om antibiotikan som skall testas har getts för bakterier som orsakar sjukdom hos djur. Listan täcker således inte alla bakterier som orsakar sjukdom hos djur.

Utöver den egentliga känslighetsbestämningen är det i vissa situationer nödvändigt att testa också förekomsten av en viss resistensfaktor hos bakteriestammen som undersöks, såsom stafylokockernas betalaktamasmedierade resistens. Livsmedelsverket ger på begäran mer information om de rekommenderade metodbeskrivningarna.

Mer information ger: 

Suvi Nykäsenoja, specialforskare
040 489 3447
suvi.nykasenoja@ruokavirasto.fi

Katariina Pekkanen, forskare
t040 159 1267
katariina.pekkanen@ruokavirasto.fi

 

Sidan har senast uppdaterats 11.2.2020