Med betesslakt avses den slakt som inleds på ursprungsanläggningen och där de slaktade djuren transporteras till slakteriet för avlivning. Betesslaktade djur transporteras till slakteriet med en mobil enhet som Livsmedelsverket godkänner som en del av det mottagande slakteriet. Slakteriets aktör svarar för genomförandet av betesslakten. Bestämmelser om betesslakt finns i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.
Djur som lämpar sig för betesslakt
Betesslakten gäller tama nötkreatur (utom bison), tamsvin och tama hästdjur.
Betesslakt är tillåten för djur som
- har fötts upp utomhus
- inte är vana vid behandling
- kan utgöra en risk för hanteraren
- löper risk att skadas under transporten
På samma gång får man på ursprungsanläggningen slakta
- högst tre tama nötkreatur (utom bison), eller
- högst sex tamsvin, eller
- högst tre tama hästdjur.
Djur som lämpar sig för betesslakt kan vara exempelvis
- utomhusuppfödd köttboskap, exempelvis höglandsboskap på grund av boskapens stora horn
- enskilda djur som inte kan hanteras (exempelvis nötkreatur från ursprungsbesättningar, ungtjurar).
- vattenbuffel
- svin som fötts upp utomhus
- hästdjur som inte är vana vid transport
Besiktning efter slakt och den officiella veterinärens närvaro
Besiktningen efter slakt utförs av en officiell veterinär i kommunens tjänst, av Livsmedelsverkets officiella veterinär (besiktningsveterinär) eller av en veterinär som Livsmedelsverket har utsett (befullmäktigat).
I samband med besiktningen efter slakt ska den officiella veterinären också bedöma om villkoren för slakt av betesdjur uppfylls. Den officiella veterinären ska vara närvarande vid tidpunkten för slakten, övervaka bedövningen och injektionen samt vid behov övervaka och intyga avlägsnandet av magar och tarmar.
Slakt av djur
Den slakteriföretagare som ansvarar för betesslakten ska planera avlivningen av djuren och åtgärderna i anslutning till avlivningen och uppdatera sina riktlinjer för betesslakt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1099/2009 (s.k. avlivningsförordningen). Den som utför slakten ska ha ett kompetensbevis i enlighet med avlivningsförordningen. Djur som slaktats på den ursprungliga gården ska transporteras till slakteriet i en mobil enhet som kan vara exempelvis en transportbil eller något annat motsvarande fordon. Den mobila enheten ska vara godkänd som en del av det mottagande slakteriet. Ansökan om godkännande ska sändas till Livsmedelsverket.
Djur som ska slaktas ska vara rena på samma sätt som vid annan slakt. Slakten ska utföras hygieniskt.
Bedövning, stickning och avblodning av djur kan utföras utanför en mobil enhet, det vill säga ett transportmedel för slaktade djur. Om blodet inte transporteras med djuret till det mottagande slakteriet, kan blodet i hela Finland bortskaffas på ursprungsanläggningen, exempelvis genom nedgrävning eller blandning med flytgödsel, eller bortskaffas exempelvis i samband med kadaversamling.
Transport av djur till slakteriet
Den mobila enheten ska möjliggöra hygienisk hantering av djuren. Djur som slaktats på den ursprungliga gården ska transporteras hygieniskt direkt till slakteriet efter avblodningen och utan onödigt dröjsmål. Magar och tarmar får avlägsnas på ursprungsanläggningen under överinseende av en officiell veterinär, men annan behandling är inte tillåten. Borttagna inälvor ska transporteras med det slaktade djuret till slakteriet.
Ansökan om godkännande av en mobil enhet
Innan betesslakt inleds ska slakteriföretagaren ansöka om godkännande för en mobil enhet vid Livsmedelsverket. Ansökan görs på Livsmedelsverkets blankett:
Ansökningsmall (.doc) (på finska)
Blanketten sänds till Livsmedelsverket antingen elektroniskt (kirjaamo(at)ruokavirasto.fi) eller per post till adressen:
Livsmedelsverket / enheten för köttbesiktning
PB 200
00027 LIVSMEDELSVERKET