Markhälsa

Varför är det lönsamt att sköta markhälsan?

Visste du att en mångfald av levande markorganismer upprätthåller och förbättrar markens bördighet och får grödorna att växa bättre på din gård?

Med tanke på en hållbar matproduktion är det alltså avgörande på vilket sätt du sköter mångfalden i de åkermarker som producerar mat.

Markorganismerna bryter ned organiskt material, sätter näringsämnen i omlopp och renar åkern från organiska främmande ämnen. Fastän det bland markorganismerna finns mikrober som orsakar växtsjukdomar, kan de också motarbeta dem.

Markstrukturen inverkar på nästan alla egenskaper och processer i marken. När vattnet absorberas snabbt minskar ytavrinningen på åkern. Liten ytavrinning minskar å sin sida risken för markerosion och utlakning av fosfor från åkern. De så kallade makroporerna är den viktigaste länken i markens uppbyggnad. Makroporer som uppkommer på naturlig väg i marken är till exempel maskgångar. Regnvattnet sugs lätt in i makroporerna och förs bort av tyngdkraften. När det är fuktigt sker gasutbytet i marken längs de största porerna i åkern. Ett dåligt gasutbyte leder å sin sida till att växternas rötter får mindre tillgång till syre och ökar utsläppen av kväve i gasform. Markens porer är också kanaler där rötterna kan växa.

Mångformig mark hyser ett stort antal daggmaskar och insekter. Daggmaskarna är verkliga mångsysslare i marken eftersom de gör marken porös, smular sönder växtrester och transporterar dem djupare ner i marken. På samma gång skapar de gynnsamma levnadsförhållanden för en mängd olika markorganismer i sitt tarmsystem och på väggarna till de gångar de gräver. Också småringmaskarna och skalbaggslarverna är viktiga markberedare. Daggmaskarna har en stor betydelse för markstrukturen och de anses därför vara kännetecknande för välstrukturerad jord.

Hur drar du nytta av markens biologiska mångfald?

Du kan ansöka om miljöersättning för jordbruket för många åtgärder som vidtas på gården och som främjar markens växtkraft och bidrar till en mångfald av levande organismer i marken. Under finansieringsperioden 2023–2027 kan du via stödet inom miljösystemet ansöka om ersättning för fleråriga miljövallar, vallar på naturvårdsåker och växttäcke vintertid på åkrar. Dessa åtgärder förutsätter ännu inte att du ingår förbindelse om miljöersättning.

Omsorg om markens biologiska mångfald är till nytta för dig också på annat sätt. Markens organismer kallas för nedbrytare. De fungerar som markens ”motor” och upprätthåller markens biologiska bördighet. Som jordbrukare får du gratis njuta av de många ekosystemtjänster som åkerjordens organismer bjuder dig på.

Markorganismernas ekosystemtjänster inverkar gynnsamt på:

Organiska föreningar och kol

• Bryter ned organiskt material
• Binder kol i marken, bildar hållbart organiskt material

Näringsämnen

• Sätter näringsämnen i omlopp (framför allt N, P, S,), binder kväve från atmosfären
• Bildar kvävefixerande rotknölar tillsammans med baljväxter
• Bildar svamprötter med ett flertal gräs- och vedartade växter (mykorrhizasvampen hjälper växterna att ta upp näringsämnen, i synnerhet fosfor, och vatten)

Infosnutt om kväve: I den finländska åkerjorden finns i genomsnitt 60–100 kg kväve per hektar bundet till mikrober. En del av detta kväve är ganska lätt för växterna att ta upp. Största delen av markens kväve är i organisk form. Av markens totala kväveinnehåll finns cirka 1 procent i mikroberna. När man odlar ekologiskt sker kvävegödslingen i huvudsak med hjälp av baljväxter, eftersom till exempel en klövervall kan binda upp till 80–100 kg kväve per hektar. Året efter baljväxten kan du alltså minska kvävegödslingen avsevärt.

Vattenhushållning

• Förbättrar markstrukturen (bland annat daggmaskarnas lodräta gångar)
• Förbättrar ytjordens aggregatstruktur, vilket förhindrar att ytan eroderar och slammar igen

Växtsjukdomar

• Kväver växtsjukdomar på naturlig väg, biokontrollmikrober och biopesticider
• Kväser skadedjur (bland annat trådaktiga svampar som fångar rundmaskar i marken)

Skadliga ämnen

• Bryter ner biologiskt nedbrytbara växtskyddsmedel och renar åkern
• Bryter ner organiska skadliga ämnen (bioremedering)

Jordbrukarens hälsa

Mångfalden i åkermarken kan också stärka din motståndskraft och gynna din matsmältning. På sistone har undersökningar visat att detta är vad som sker när vi har att göra med mikroberna i naturen.

Hur kan du stärka markens biologiska mångfald på dina åkrar?

En tumregel för bättre markhälsa på din gård är: Undvik att packa till jorden, öka mångfalden i växtligheten och bevara mer växttäcke på åkermarken året om.

Sträva efter att bilda en mosaik av olika slags växtbestånd och växttyper i din jordbruksmiljö. Växter med vedartad stam erbjuder skugga och ett kraftigt rotsystem för markens mikroorganismer. Åkerholmar med träd och buskar på ett fält fungerar som viloplatser och skydd, inte bara för fåglar och insekter utan också för markorganismerna. Försök lämna också obehandlade områden i naturtillstånd samt ängar och mångfaldsremsor i landskapet. Många blommande ängsväxter och fruktträd är bra på att bilda mykorrhizasvampar.

Markens biologiska mångfald gynnas av:

• Minimal markberedning
• Botten-/fånggrödor, marktäckande växter
• Mångsidig växtföljd
• Fleråriga grödor
• Tillskott av organiskt material såsom växtrester, organiska gödselfabrikat och stallgödsel
• IP-odling, alternativ till kemiskt växtskydd

Markens biologiska mångfald försämras av:

• Kraftig bearbetning
• Svartträdor
• Ensidigt urval av växtarter
• Ettåriga grödor
• Stora mängder mineralgödselmedel
• Bortforslande av halm och växtrester
• Användning av växtskyddsmedel med bred verkan

Känn igen tecknen på god och dålig markhälsa

Exempelbild om god (till vänster) och dålig (till höger) markhälsa.

Sköt om grundförbättringen av åkern

Se till att grundförbättringen av åkern (dränering, kalkning) är i skick och att markstrukturen är bra. Markorganismerna trivs bäst i porös jord vars pH-värde ligger nära neutralt. Att vända ner växtresterna i jorden och gödsla med lämpliga mängder ammoniumkväve – alltså undvika alltför mycket gödsling – bromsar upp försurningen.

Bevara en bra markstruktur

• Förebygg markpackning. Undvik att köra med tunga maskiner på fuktig mark. Det räcker länge innan en förtätning som uppkommit i markskikten försvinner.
• Undvik kraftig och upprepad markbearbetning, eftersom det är till skada för daggmaskar och trådlika svampar och påskyndar nedbrytningen av organiskt material
• Skydda ytjorden med ett växttäcke. Levande växtlighet torkar upp jorden och skapar organiskt material.
• Se till att det finns organiskt material på markytan, eftersom det bidrar till att förbättra markens aggregatstruktur och hindrar att ytjorden slammar igen.

Öka mängden organiskt material i marken

Använd helst odlingsmetoder som tillför organiskt material till marken.

Sådana är exempelvis:

• Organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel
• Vallar och andra fleråriga odlingsväxter med kraftigt rotsystem
• Växelbruk och växtföljd

Med fleråriga miljövallar, vallar på naturvårdsåker och omfattande växttäcke på åkrarna under vintern sköter du effektivt om markens växtkraft. Med de här åtgärderna minskar du erosionen, förbättrar markstrukturen för en lång tid framåt och ökar markens innehåll av organiskt material.

Låt inte skadliga ämnen komma in i åkermarken

Halten av skadliga ämnen i marken kan lokalt vara anmärkningsvärt hög, även om den totala spridningsmängden inte ens är stor. De verksamma ämnena i dagens växtskyddsmedel är syntetiska organiska föreningar, vilket innebär att markens mikrober kan bryta ned dem.

• Använd växtskyddsmedel med eftertanke. Mikroberna i marken renar marken effektivt från organiska främmande ämnen. Nedbrytningshastigheten är kopplad till mikrobernas aktivitet, men hastigheten varierar enligt omständigheterna.
• Undvik tungmetaller och organiska skadliga föreningar som är svåra att bryta ned, såsom flamskyddsmedel, läkemedel eller hormoner. Mikroberna förmår inte avlägsna tungmetaller från marken.
• Sådana ämnen som kraftigt påverkar till exempel markens surhet, dvs. pH, ska du tillsätta bara i måttliga mängder i åkermarken.

På många gårdar används täckmaterial och fiberduk som är gjorda av plast. I åkermiljön smulas plasterna till små mikroplaster. Man känner ännu inte tillräckligt bra till mikroplasternas eventuella skadliga effekter i marken. I några undersökningar har man upptäckt att mikroplaster försämrar markens vattenhållningskapacitet och orsakar ändringar i organismernas sammansättning.

Odla ett mångsidigt urval växtarter på åkrarna

Undvik ensidig monokulturodling och odling där markytan är bar under en lång tid. Odla helst ett mångsidigt urval växtarter. Alla växtrester och sekret som utsöndras från rötterna är bra näring för markens mikrober.

Rekommenderade odlingsåtgärder är:

• Mångsidig växtföljd
• Blandade växtbestånd, bottengrödor
• Fleråriga växter med kraftigt rotsystem, vallar
• Växter som förbättrar markstrukturen
• Användning av miljövallar vid markvården.

Välj växtarter med olika typer av rotsystem

Det finns stora skillnader mellan rotsystemen hos olika växtarter:

• antalet rötter
• växtdjup (hastighet, antal)
• tillväxtdynamik
• rötternas tjocklek.

Särdrag hos olika växtgruppers rotsystem:

• Tvåhjärtbladiga växter: en grov huvudrot som tränger in i kompakt jord
  • till exempel rybs och kummin
• Fleråriga växter: hinner utveckla ett stort rotsystem, den långa växtperioden varar till sent in på hösten
• Höstsorter: hinner utveckla ett stort rotsystem till våren
• Växter med djupgående rötter: gör gångar i marken och torkar upp den samt producerar organiskt material
• Växter med utbrett rotsystem: inverkar på en stor jordmängd
  • till exempel havre och rörflen
• Växter med tätt rotsystem: marken torkar upp, det bildas många hål och gångar och en jämn spridning av organiskt material i marken
  • till exempel engelskt rajgräs och rörsvingel

Växter som bildar symbios i växtens rötter:

• Baljväxterna bildar tillsammans med kvävefixerande bakterier rotknölar som binder kväve.
• Växter som bildar svamprot (mykorrhiza): ett brett spektrum av åker- och vallväxter såsom spannmål, baljväxter (utom lupin), trädgårdsbär och fruktträd
  • Lägg märke till att kålväxter, bovete och andra slideväxter, samt amarantväxter såsom quinoa, inte bildar svamprot.

Ha helst djur på bete

Naturbeten och långvarig betesgång på åkermark bildar en mosaikartad jordbruksmiljö på naturlig väg. Tack vare betesgången är växtligheten mångsidig och betesdjurens spillningshögar förser markens organismer med näring. Betesgången kan vara skadlig för markorganismerna på de platser där djurtätheten är stor, som vid dricksplatserna.

Läs mer om naturbeten här (livsmedelsverket.fi)!

Hur vet du att dina insatser har varit till hjälp för markens biologiska mångfald?

Det är svårt att direkt kunna se markens biologiska mångfald, eftersom organismerna i huvudsak är mycket små eller osynliga. Du kan ändå ta en spade med jord och räkna hur många maskar där finns och försöka identifiera de vanligaste arterna som daggmask och åkerdaggmask. Du kan observera markorganismernas verksamhet genom att bedöma nedbrytningen av organiskt material, till exempel genom att undersöka hur fjolårets halm har brutits ned eller genom att gräva ner material i marken och följa med hur det bryts ned. Läs mer om ”kalsongtestet” på webbplatsen för Finlands vetenskapsjournalisters förbund (på finska): https://www.tiedetoimittajat.fi/tiedekeskiviikko/kalsaritesti-viljelymaan-laadusta/.

Mångfalden i växtligheten och en bra och jämn tillväxt är vanligen tecken på att markorganismerna är verksamma. Om marken mår bra finns det också en mångfald av levande organismer i marken.

Markens biologiska mångfald i ett nötskal

Mångfalden av levande organismer i marken är enorm och bildar mer än en fjärdedel av hela världens biodiversitet. Markorganismerna bryter ned organiskt material och cirkulerar ett flertal näringsämnen (i synnerhet N, P och S). Markorganismerna renar också åkern från organiska främmande ämnen.

Markstrukturen inverkar på nästan alla egenskaper och processer i marken. De så kallade makroporerna, som är porer vars diameter överstiger 0,03 mm, är i nyckelposition. Makroporer som uppkommer på naturlig väg i marken är till exempel maskgångar. Regnvattnet sugs lätt in i makroporerna och förs bort av tyngdkraften. När vattnet absorberas snabbt minskar ytavrinningen och därmed risken för markerosion och utlakning av fosfor från åkern. Ytjordens aggregat binds samman av mikrobernas slemutsöndringar och svamptrådar. När det är fuktigt sker gasutbytet i marken längs nätverket av makroporer. Ett dåligt gasutbyte leder å sin sida till att växternas rötter får mindre tillgång till syre och ökar utsläppen av kväve i gasform. Markens porer är också kanaler där rötterna kan växa.

Mängden markorganismer i finländska åkermark (Palojärvi m.fl. 2002)

Mikroberna, dvs. mikroorganismerna, hör till de minsta invånarna i marken. De viktigaste grupperna är bakterier, som i huvudsak är encelliga, och arkéer samt trådlika mikrosvampar. Trots sin minimala storlek har mikrobcellerna i åkerjordens bearbetningsskikt bundit upp till 80–100 kg kväve. Markfaunan indelas i grupper enligt storleken: mikrofauna 2–100 µ; mesofauna 0,1–2 mm; makrofauna >2 mm.

Texten har skrivits av

forskare Ansa Palojärvi, Naturresursinstitutet