Preciseringar av kraven på hållande av hästar och åsnor från och med 1.1.2026

Lagen om djurvälfärd, som har varit i kraft sedan början av 2024, medförde nya krav även för hästhållare. Kraven preciseras nu i statsrådets förordning om hästars välfärd (321/2025), som träder i kraft den 1 januari 2026. Förordningen gäller förutom hästar även åsnor och mulor.

Förordningen innehåller närmare bestämmelser om bland annat skötseln av hästar samt om storleken och förhållandena på en djurhållningsplats för hästar och hur den är konstruerad. Dessutom främjar kraven tillgodoseendet av hästarnas väsentliga beteendemässiga behov. För vissa av kraven tillämpas en övergångsperiod på 5 eller 10 år, medan de övriga kraven ska uppfyllas omedelbart från och med början av nästa år. Mest brådskande tidtabell har de gårdar av vilka det, enligt de nya kraven, krävs uppdateringar i fölningsboxarnas storlek eller förändringar i lösdriftsstallets konstruktions- eller utfodringslösningar.

Kraven i förordningen som ställs när det gäller hästar gäller även såväl hästar, ponnyer och åsnor som korsningar mellan åsnor och hästar. För hållande av åsnor har dessutom mer specifika krav än för andra hästdjur införts separat. Av dessa kräver bestämmelsen för åsnors sociala relationer den snabbaste reaktionen, detta kan leda till att vissa gårdar har framför sig anskaffandet av en artfrände åt åsnan innan årsskiftet.

Utöver kraven i förordningen är det bra att komma ihåg att vissa krav som gäller hästar redan är reglerade enligt lag och att dessa krav inte upprepas i förordningen. Närmare information om dylika bestämmelser finns bland annat i Nya krav på hållande av hästar på Livsmedelsverkets webbplats.

Krav som gäller stall och lösdriftsstall

Varje häst ska ha en plats antingen i ett stall eller i ett lösdriftsstall.

Stall

Med stall avses en byggnad där hästar hålls antingen i enhästboxar eller i gruppboxar.

Kraven på storleken på enhästboxar förblir till största delen oförändrade. Endast för större hästar, det vill säga hästar med en mankhöjd på över 170 cm, har det införts ett krav på större boxstorlek. I stället för den nuvarande boxen på nio kvadratmeter krävs i fortsättningen en box på minst 10 m2 för hästar som är över 170 cm men högst 180 cm i mankhöjd, och för hästar som är över 180 cm i mankhöjd är boxens minimiyta i fortsättningen 11 m2. Stall som redan är i drift eller vars bygglov är anhängigt när förordningen träder i kraft den 1 januari 2026 krävs boxstorlekar enligt bestämmelserna i den nya förordningen först från och med den 1 januari 2036. Om stallet renoveras under övergångsperioden eller om ett nytt stall byggs i dess ställe tillämpas de nya kraven på boxens minimiyta från och med att renoveringen är färdig eller det nya stallet har färdigställts.

I förordningen finns inga bestämmelser om formen på boxen eller måttet på dess kortaste sida, men vid dimensioneringen ska man utöver arealen beakta kravet i lagen om djurvälfärd på att djuret ska kunna stå och vila i naturlig ställning samt byta ställning där utan svårighet. 

Gruppboxar ska i fortsättningen ha en yta som minst motsvarar en enhästbox per häst. När det gäller fullvuxna hästar med en mankhöjd på högst 170 cm förblir gruppboxarnas arealkrav oförändrade. För hästar med en mankhöjd på över 170 cm ökar utrymmeskravet i en gruppbox i enlighet med den ändring av minimistorleken på en enhästbox som gjorts.

Även kravet på utrymme för föl och unghästar under 2 år i gruppboxar ökar. Även dessa djur ska i fortsättningen ha ett utrymme i gruppboxen som minst motsvarar ytan på en enhästbox enligt mankhöjden.

När det gäller gruppboxar för sto och föl, det vill säga så kallade fölningsboxar, anpassas minimistorleken på gruppboxen till stoets och fölets mankhöjd. Hittills har utrymmeskraven för gruppboxar redan tillämpats på fölningsboxar, men för tydlighetens skull nämnts detta nu separat. Det bör dock observeras att en utökning av storleken på det utrymme som fölet kräver i gruppboxen ökar arealkravet för hela fölningsboxen. Storleken på en gemensam box för exempelvis ett sto med en mankhöjd på 155 cm och dess föl med en mankhöjd på 100 cm ska i fortsättningen vara minst 8 m² + 4 m² = 12 m².

Vid dimensioneringen av stoets och fölets gruppboxar, både gällande såväl boxens storlek som antalet boxar, skall beaktas situationer där stona med fölen måste tas in från betet även senare under betesperioden.

De nya arealkraven för gruppboxar ska uppfyllas redan från den 1 januari 2026. 

Kraven på inomhushöjd i enhästboxar och gruppboxar förblir oförändrade. Den del av boxen som överskrider minimiarealen får vara lägre än minimihöjden.

Lösdriftsstall

Med lösdriftsstall avses en byggnad eller del av en byggnad där hästarna har en torr liggplats och möjlighet att röra sig fritt utomhus.

Lösdriftsstallet ska ha en fast botten. Med fast botten avses i princip gjuten botten, emellertid kan exempelvis träbotten betraktas som fast botten med tanke på djurens välbefinnande. När det gäller detta ska man dock också beakta kraven i miljölagstiftningen (den så kallade nitratförordningen) som innefattar krav på bottenmaterial i djurstall. Mark betraktas inte som fast grund.

Lösdriftsstall ska dessutom ha ett tak och fyra väggar som går ända ner till marken samt en eller flera dörröppningar. Dörröppningarna ska vara utformade så att även de hästar som har lägre rang kan ta sig in och ut. Väggarna i lösdriftsstallet ska skyddas mot vind och även dörröppningen eller dörröppningarna till lösdriftsstallet ska vid behov ha vindskydd.

Inga ändringar görs i kraven på lösdriftsstallets inomhushöjd, men utrymmeskravet för ströad liggplats i lösdriftsstall ökar. I nya lösdriftsstall ska det i fortsättningen finnas en liggplatsyta som minst motsvarar en ensambox per häst på den ströade liggplatsen. På stall som redan är i drift eller vars bygglov är anhängigt när förordningen träder i kraft den 1 januari 2026 tillämpas kravet på minimiyta i den nya förordningen fram till den 31 december 2030. Om ett lösdriftsstall eller en avdelning i det renoveras under övergångsperioden eller om ett nytt lösdriftsstall eller en ny avdelning byggs i dess ställe, tillämpas emellertid de nya kraven på liggplatsyta som beskrivits från och med att renoveringen är färdig eller det nya lösdriftsstallet/den nya avdelningen har färdigställts. Även under övergångsperioden ska det dock finnas tillräckligt med utrymme på den ströade liggplatsen i lösdriftsstallet för att alla hästar har möjlighet att ligga på sidan på det ströade området samtidigt. Det ska finnas så mycket strö att hästen förblir tillräckligt ren och hästens liggplats är tillräckligt mjuk.

I ett lösdriftsstall ska det finnas ett tillräckligt antal vattenbehållare eller vattenautomater så att djuren hela tiden har tillgång till smält vatten och så att även hästar med lägre rang har möjlighet att dricka. Antalet dricksplatser ska stå i proportion till antalet djur som hålls i lösdriftsstallet. Det ska finnas minst en vattenautomat för varje påbörjad grupp om 10 hästar. Vattnets flödeshastighet i automaten ska vara minst sex liter per minut. Om vattenbehållare används ska det finnas minst en sådan för varje påbörjad grupp om 20 hästar, emellertid ska det finnas minst två vattenbehållare för en grupp på över 10 hästar.

Exempel:

Om hästarna i ett lösdriftsstall utfodras vid exempelvis ett foderbord eller en utfodringshäck där det finns foder för flera djur på en gång, ska det finnas plats för alla hästar att äta samtidigt.

Med undantag av arealkravet på ströad liggplats ska kraven på lösdriftsstallets konstruktion uppfyllas redan från och med den 1 januari 2026.

Utomhusvistelse och väderskydd

Hästarna ska ha möjlighet att röra sig fritt i en inhägnad eller på bete varje dag. Ingen minimitid har fastställts för hur länge de ska kunna röra sig fritt, men det är bra att tänka på att det är viktigt för hästens mentala välbefinnande att behovet av att röra sig fritt tillgodoses. Ridning eller körning tar inte bort hästens behov av fri vistelse utomhus. Det anses inte heller vara tillräckligt att låta en häst vistas eller springa fritt i en manege, utan hästen måste få röra sig fritt utomhus i hägn eller på bete. Undantag från kravet får endast göras av veterinärmedicinska skäl, under tävlings- och träningsevenemang för hästar eller under exceptionella väderleksförhållanden.

Vid byggandet av nya häststall ska man i fortsättningen också ta hänsyn till behovet av utrymme som krävs för en rastgård för hästar. En inhägnad i anslutning till en stall- och lösdriftsstallbyggnad som byggs efter att förordningen har trätt i kraft ska vara minst 300 kvadratmeter. Storlekskravet gäller inte separata inhägnader vid sjukdom. Kravet tillämpas inte på stall och lösdriftsstall som byggts före den 1 januari 2026, förutom om inga hästar har hållits i dem under de senaste tio åren. Förordningen tar inte ställning till hur många hästar som kan hållas i en inhägnad av minimistorlek.

Botten på inhägnaden ska vara säker för hästen. Utanför växtperioden betraktas även betesmark som inhägnad. En inhägnad kan inte anses vara säker om dess botten sänks ner rejält, om botten är mycket ojämn eller om botten är hal. Oberoende av väglag ska det i inhägnaden finnas minst en plats där hästen kan stå utan att hovarna sjunker ner i igenslammad jord.

I inhägnaden eller på betet ska det finnas ett väderskydd eller så ska hästarna tas in om vädret eller andra förhållanden kräver det, vid behov även exempelvis mitt under arbetsdagen. Förutom vid kraftigt regn, hård vind eller starkt solsken kan det krävas väderskydd eller att man tar in hästen, även vid exempelvis riklig förekomst av insekter. Fungerande skydd för hästar mot ogynnsamma väderförhållanden kan vara ett byggt väderskydd, eller under vissa förhållanden kan även naturligt trädbestånd ge ett tillräckligt väderskydd. Ett byggt väderskydd ska ha ett tak och minst två väggar. Taket skyddar hästarna från regn och starkt solsken. Väggarna ska byggas så att de skyddar hästarna mot vind och gör att de kan söka skydd även när vindriktningen ändras. Naturligt trädbestånd kan fungera som väderskydd under förutsättning att det är tillräckligt tätbevuxet för att skydda hästarna mot regn och vind. Både i ett byggt skydd och i ett väderskydd som utgörs av trädbestånd ska det finnas tillräckligt med utrymme för alla hästar i inhägnaden eller på betet.

Till skillnad från andra hästdjur ska åsnor alltid ha ett byggt väderskydd på betesmarken och i inhägnaden. Kravet tillämpas från och med 1 januari 2031 på stall som är i drift den 1 januari 2026. Om stallet renoveras under övergångsperioden eller om ett nytt stall byggs i dess ställe, tillämpas kravet på byggt väderskydd från och med att renoveringen är färdig eller det nya stallet har färdigställts.

Hästar ska också ha möjlighet till tillräcklig daglig vila liggandes i inhägnaden eller på betet. Om förhållandena i inhägnaden eller på betet inte ger hästarna möjlighet till tillräcklig vila i liggande ställning, till exempel om det inte finns någon torr liggplats i området, ska hästarna dagligen kunna vila i stallet eller lösdriftsstallet.

Om hästar i en inhägnad utfodras vid exempelvis en utfodringshäck ska det finnas plats för alla hästar att äta samtidigt.

Utfodring och vattning av hästar

En häst måste få tillräckligt med grovfoder, såsom hö, höensilage, gräs, ensilage eller halm. Hästen ska ha tillgång till grovfoder så att den inte behöver vara utan grovfoder i mer än sex timmar utan avbrott. Hästen ska alltså få grovfoder senast sex timmar efter att det grovfoder som den tidigare fått har tagit slut. Kravet tillämpas från och med 1 januari 2031 på stall som är i drift den 1 januari 2026. Om stallet emellertid renoveras under övergångsperioden eller om ett nytt stall byggs i dess ställe, tillämpas kravet från och med att renoveringen är färdig eller det nya stallet har färdigställts. Övergångsbestämmelsen gäller inte lösdriftsstall.

Intervallet för intag av grovfoder kan regleras med exempelvis olika så kallade slow feeding-lösningar eller höautomat. Det utrymme som en höautomat i en box eller ett lösdriftsstall kräver dras inte av från arealen.

Enligt lagen om djurvälfärd ska djuren i en permanent djurhållningsplats för däggdjur och fåglar hela tiden ha tillgång till vatten. Med en permanent djurhållningsplats avses en djurhållningsplats där djuret tillbringar största delen av sin tid. Genom förordningen utvidgas kravet så att hästar ständigt ska ha tillgång till vatten även på andra djurhållningsplatser än de som är permanenta. En häst ska alltså i fortsättningen ha kontinuerlig tillgång till vatten även på en djurhållningsplats där den endast hålls tillfälligt under ett dygn. Om en vattenautomat används för vattning ska vattnets flödeshastighet vara minst sex liter per minut.

På andra djurhållningsplatser än de som är permanenta kan man avvika från den fria vattentillgången under vintersäsongen när vattnet fryser, men även då ska hästen ha tillgång till vatten minst var sjätte timme. Exempelvis när hästar vattnas i en inhägnad vid köldgrader ska de få nytt vatten senast sex timmar efter att det vatten de fått tidigare har frusit eller tagits bort. Kravet tillämpas från och med 1 januari 2031 på stall som är i drift den 1 januari 2026. Om stallet emellertid renoveras under övergångsperioden eller om ett nytt stall byggs i dess ställe, tillämpas kravet från och med att renoveringen är färdig eller det nya stallet har färdigställts.

Man kan avvika från kraven på vattning och utfodring i förordningen av veterinärmedicinska skäl.

Sociala relationer

Det är inte längre möjligt att hålla en häst ensam eller enbart i sällskap med produktions- eller hobbydjur av andra arter, utan hästen måste ha kontakt med en annan häst genom syn och hörsel på sin permanenta djurhållningsplats. Dessutom ska hästen ha möjlighet till daglig mulkontakt med en annan häst. Möjligheten till daglig mulkontakt kan finnas i boxen, i lösdriftsstallet, i inhägnaden eller på betet. Med häst avses i förordningen alla hästdjur, så även en mula eller åsnor går bra att ha som sällskap till hästen, och på motsvarande sätt kan en mula ha en häst eller några åsnor som sällskap i stället för en annan mula. För en åsna är det viktigare än för andra hästdjur att det djur den har sällskap av är en artfrände, och därför ska åsnan enligt förordningen på sin permanenta djurhållningsplats ha syn- och hörselkontakt med en annan åsna samt möjlighet till daglig mulkontakt med en annan åsna. Från och med den 1 januari 2026 är det inte möjligt att enbart hålla en åsna, även om man har hästar eller mulor som sällskap. Bestämmelsen har ingen övergångsperiod.

Det är möjligt att avvika från kravet på kontakt via syn och hörsel samt möjligheten till mulkontakt under en kort tid då den andra hästen är borta på grund av uppfödning, förflyttning, tävlings- eller träningsresa eller av någon annan motsvarande kortvarig anledning. Dessutom kan man kortvarigt avvika från kravet av veterinärmedicinska skäl.

En häst som befinner sig i en veterinärs verksamhetslokaler eller i karantänstall eller en hingst på avelsplatser eller en häst som deltar i tävling eller träning under en kort tid behöver inte ha möjlighet till daglig mulkontakt. Även då ska hästen ha kontakt med en annan häst genom syn och hörsel på den permanenta djurhållningsplatsen.

Om man plötsligt blir tvungen att avliva en eller flera hästar är det möjligt att hålla den återstående hästen ensam i högst 12 veckor. Inom denna tid ska en annan häst skaffas som sällskap eller så ska man ordna en djurhållningsplats där det finns andra hästar.

Hästar under två år ska ha minst en annan häst som sällskap i inhägnader och på bete. Undantag från detta kan göras om hästarna är skodda och det finns risk för att de skadar varandra.

Avvänjning av föl

Föl kan avvänjas tidigast när de är ett halvår gamla. Bestämmelsen tillämpas från och med den 1 januari 2031. För att minska stress orsakad av avvänjningen ska den ske stegvis.

Man kan avvika från avvänjningsåldern och den stegvisa avvänjningen om det är motiverat med tanke på fölets välbefinnande som helhet och om fölet har en tillräckligt hög utvecklingsnivå för att vara redo att avvänjas. Man kan emellertid avvika högst 15 dagar från avvänjningsåldern. Avvikelser från avvänjningsåldern och den stegvisa avvänjningen kan också göras om stoets eller fölets hälsa kräver det enligt en veterinärs bedömning.

Skötsel och hantering av hästar

Genom förordningen regleras även skötseln av hästar på ett mer detaljerat sätt än tidigare. Bestämmelserna om skötsel och skoning av hovar på föl är oförändrade. Hästens hovar ska verkas regelbundet, med cirka 4–8 veckors mellanrum, och vid behov skos. En ny bestämmelse har lagts till i förordningen om att ta hand om parasiter och om vaccination av hästar vid behov. Hästhållaren ska också se till att en veterinär regelbundet kontrollerar hästens mun och tänder. Behovet av raspning bedöms utifrån munundersökningen. Tänderna ska behandlas vid behov.

Om bett används på en häst ska man regelbundet kontrollera i vilket skick området för bettet är. Kontrollen kan utföras av den person som ansvarar för skötseln av hästen. Det område som ska granskas är utsidan av mungipan, insidan av mungipan, tandköttet vid lanerna, slemhinnorna i främre delen av kinden samt främre delen av tungan, det vill säga de ställen som kan kontrolleras utan munstege. För att utföra en kontroll räcker det med kompetens som motsvarar att identifiera sår och skador på andra ställen på hästen. Om det vid kontrollen upptäcks skador på området där bettet sitter ska djurhållaren omedelbart vidta åtgärder för att behandla skadorna och förebygga nya skador. Beroende på graden av munskada kan det till exempel innebära att man undviker bett tills skadan har läkt och använder lämpligare utrustning för att förhindra att skadan upprepas. Enligt lagen om djurvälfärd får man i samband med skötseln av en häst inte använda redskap eller anordningar som orsakar den onödig smärta eller onödigt lidande eller risk för skador. Vid behov ska hästhållaren kalla in en veterinär som gör en kontroll av hästens mun och ge veterinärmedicinsk vård.

En häst får inte kopplas via bettet. Det är endast tillåtet att binda ihop benen på en häst i samband med betäckning eller inseminering av hästen (användning av så kallade betäckningsselar) eller i samband med veterinärmedicinsk undersökning och ingrepp.

Utrustning och hjälpmedel

Genom förordningen specificeras även vilken utrustning som används för hästar och användningen av den. Taggsporrar och andra motsvarande redskap för att styra och kontrollera hästen som orsakar smärta är redan förbjudna enligt lag, liksom anordningar som fästs på djuren och som ger djuren elstötar, såsom en så kallad elektrisk krubbitarrem, som används för att hindra hästen från stereotypt störningsbeteende. Även en vanlig krubbitarrem, med vissa undantag, läggs till bland de förbjudna anordningarna i förordningen. Krubbitarremar får i fortsättningen endast användas av veterinärmedicinska skäl, som en sista utväg om andra åtgärder för att främja hästens välbefinnande inte förhindrar krubbitning.

Ramvillkor för att binda travhästars tunga under tävling har införts. En hästs tunga får endast bindas under körning om det är nödvändigt för att förhindra att den lägger tungan över bettet. När hästen ska sättas fast får endast material som inte orsakar vävnadsskador eller stör blodcirkulationen, exempelvis tyg eller läder, användas.  Tungbindningen ska vara kortvarig, vilket innebär att åtgärden endast kan tillämpas under en kort övning eller tävlingsprestation.

All utrustning som används på hästar ska vara lämplig för hästar, hel och ren. Det är till exempel förbjudet att använda en alltför spänd nosgrimma. Med lämplig utrustning avses utrustning av lämplig storlek, som är rätt anpassad och lämplig för sitt användningsändamål.

Förordningstexten kan läsas i sin helhet här: Statsrådets förordning om hästars välfärd (321/2025).