Virusarterit (Equine Viral Arteritis, EVA) är en smittsam sjukdom som förekommer bland hästdjur och orsakas av ekvint arteritvirus som hör till Arterivirusen i ordningen Nidovirales (Equine Arteritis Virus, EAV). Det är fråga om en djursjukdom som enligt lag ska anmälas. Veterinärerna ska månatligen anmäla fallen till regionförvaltningsverket.
Symtom
Virusarteritinfektionerna är ofta symtomfria. Inkubationstiden varierar (3–14 dygn). Om en häst som har smittats får symtom, kan dessa omfatta bland annat feber, trötthet, svullnad, aptitlöshet och inflammation i ögats bindhinna. Föl som insjuknar kan få allvarliga luftvägssymtom och dessutom tarmsymtom. Virusarterit orsakar kastning hos dräktiga ston och nyfödda föl som är sjuka. Könsmogna hingstar kan bli bärare av arteritvirus och utsöndra viruset i sperman under långa perioder, till och med livet ut, även om hingstarna annars är symtomfria.
På basis av symtomen kan en arteritvirusinfektion inte särskiljas från andra sjukdomar som ger upphov till luftvägssymtom eller allmänna symtom, till exempel hästinfluensa, herpesvirusinfektioner hos hästar (EHV-1,4), infektiös anemi eller streptokockinfektion. En laboratorieundersökning behövs för att fastställa sjukdomen.
Diagnos och provtagning
Virusarterit hos en häst konstateras genom att påvisa sjukdomsalstraren i ett vävnadsprov eller en höjning av antikroppsnivån som orsakats av viruset i parserumprov. Genom att undersöka antikropparna i serum och påvisa viruset i ett spermaprov kan det konstateras om en hingst bär på viruset.
För att påvisa arteritviruset i näsborrarna eller i ett svabbprov från ögats bindhinna, i ett kastningsfoster eller ett spermaprov tillämpas RT-PCR-metoden eller också isoleras viruset i en cellodling. För att fastställa en akut sjukdom ska provet tas under de första sjukdomsdagarna då viruset säkrast kan konstateras. En höjd antikroppsnivå utreds genom en serologisk undersökning. Det första provet av ett parserumprov för sjukdomsdiagnosen ska tas så tidigt som möjligt i sjukdomens akuta fas och det andra 2–3 veckor senare. För en serologisk undersökning av huruvida en hingst bär på sjukdomen behövs endast ett serumblodprov.
Svabbprov som tagits med en provtagningssticka (1–3/häst) sänds till ett laboratorium i ett transportrör avsett för virusprov (till exempel UTM-RT eller Virocult) eller i ett provrör (till exempel ett serumrör eller ett mjölkrör). Transportmedier avsedda för bakteriologiska prov kan inte användas för att sända virusprov.
Ett kastningsfoster sänds för undersökningar i sin helhet med fosterhinnorna och moderkakan. För att undersöka sperma behövs ett representativt prov (10–20 ml) av ejakulatets spermierika del. Spermaprovet ska efter provtagningen förvaras kallt och sändas till Livsmedelsverket så snart som möjligt efter provtagningen. Sändning av spermaprov för virusisolering i en cellodling ska avtalas separat med laboratoriet.
Till en serologisk undersökning sänds ett serum- eller helblodprov (10 ml rör). Helblodprovet får inte bli nedfryst under sändningen.
Det är önskvärt att avsändaren beskriver symtomen som har konstaterats hos hästen, varaktigheten av dessa samt ger uppgifter om hästens vaccinationer i punkten bakgrundsuppgifter.
Spridning
Hingstar kan bli bärare av arteritvirus och utsöndra viruset i sperman under långa perioder, till och med livet ut. De hingstar som bär på viruset sprider smittan vid betäckning eller artificiell insemination. Det huvudsakliga spridningssättet är dock droppsmitta från en akut infekterad häst: till exempel från ett sto som smittas av en virusbärande hingst sprids smittan effektivt vidare genom samtliga sekret. Viruset kan genom moderkakan spridas till fostret, vilket leder till abort eller ett föl som redan vid födseln är infekterat. Också ett aborterat foster kan vara en smittokälla för de övriga hästarna i stallet. Indirekt smitta genom föremål och människor är sällsynt, men möjlig.
Undersökning av virusarterit hos avelshingstar
I Finland är virusarteritundersökning av avelshingstar som används vid godkända hingststationer obligatorisk. Det föreskrivs i jord- och skogsbruksministeriets förordning (329/2021) om krav som för bekämpning av djursjukdomar ställs på sådan sperma från hästdjur som samlas in för inrikeshandel och i EU-kommissionens delegerande förordning (EU) 2020/686 om sperma som samlas in för handel mellan medlemsstaterna. För försäljning av sperma i handeln på den inre marknaden (från en EU-medlemsstat till en annan) ska donatorhingsten undersökas och ge negativa resultat för handeln. Endast i inrikeshandeln krävs inget negativt undersökningsresultat för hingsten. Det lönar sig dock för en stoägare att kräva ett negativt undersökningsresultat för hingsten även om lagstiftningen inte kräver detta i fråga om sperma som samlas in för inrikeshandeln. Om virusarteritinfektionen sprids i ett stuteri där det också finns dräktiga ston, kan det orsaka stora förluster.
Undersökningar
För handeln på den inre marknaden undersöks ett blod- eller serumprov för virusarteritantikroppar i ett seroneutraliseringsprov och, om resultatet inte är negativt, även spermaprovet i vilket ett prov för att påvisa viruset görs med PCR-metoden (primärt test) eller också isoleras viruset i en cellodling.
För inrikeshandeln undersöks ett blod- eller serumprov för virusarteritantikroppar. Om resultatet inte är negativt, rekommenderas det att också ett spermaprov undersöks med PCR-metoden för att påvisa viruset (primärt test) eller också isoleras viruset i en cellodling.
Det har observerats att en herpesvaccination som en häst fått, i synnerhet upprepade vaccinationer, kan påverka möjligheten att få ett testresultat i ett antikroppstest. I dessa fall kan man få ett resultat för hingsten endast genom att undersöka spermaprovet.
Förebyggande
Virusarterit hos häst klassificeras enligt EU-lagstiftningen som en djursjukdom av klass D (EU 2018/1882). Om veterinären, djurens ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med en häst med misstänkt virusarterit, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart det är möjligt. Eftersom virusarterit inte bekämpas enligt lag, leder en konstaterad infektion varken till restriktioner för förflyttning av djuren eller till andra åtgärder vid anläggningen.
I Finland finns det inga vacciner mot en virusarteritinfektion.
Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid att förebygga infektionssjukdomen, eftersom sjukdomsfall alltid ger upphov till extra arbete och "tvångsvila" för hästen. Det är bra om det i stallet finns ett separat karantänutrymme där nya hästar placeras de första veckorna. Man bör sträva efter att minimera att dräktiga ston kommer i kontakt med främmande hästar och i synnerhet tävlingshästar som deltar i tävlingar samt unga hästar. Ett stort antal djur i samma utrymme leder till ett ökat antal sjukdomsfall, om virusinfektionen når stallet. Därför är det till fördel om ett stort stall delas in i mindre enheter. Även människor kan transportera viruset. Därför är det viktigt att tvätta händerna. För besök i stall borde det alltid finnas särskilda kläder som inte används när man besöker det egna stallet.
Om man misstänker att en häst smittats av en sjukdom som kan spridas till andra hästar, är det viktigt att denna isoleras. Det är bra om det finns skilda skötare för sjuka och friska hästar. Om samma människor sköter både sjuka och friska hästar, ska de friska hästarna i mån av möjlighet skötas före de sjuka. Om detta inte heller är möjligt, ska man se till att händerna och skötredskapen tvättas och att kläderna byts.
Alla virus som orsakar andningssjukdomar, även de som i allmänhet ger lindriga symtom, kan vara livsfarliga för föl som inte har fått tillräckligt med råmjölk av god kvalitet. Det är mycket viktigt att man genom god hygienpraxis skyddar dessa föl.
Förekomst i Finland och på annat håll
Virusarterit har konstaterats i många europeiska och amerikanska länder, även i Finland. Sjukdomen har fått större innebörd för hästaveln i och med hästarnas ökade rörlighet och den alltmer allmänna tillämpningen av artificiell insemination.