Viral Hemorrhagisk septikemi VHS

VHS (Viral Haemorrhagic Septicaemia) orsakas av ett rhabdovirus.

Symptom

Av laxfiskarna har regnbåge visat sig vara den mest mottagliga för sjukdomen. Gädda och piggvar är också mottagliga för vissa virusstammar, men sjukdomen har aldrig påträffats hos havslax och smittprover har inte heller visat att havslaxen skulle vara mottaglig för sjukdomen. Vissa VHS virusstammar har även isolerats i strömming och nejonöga, men klinisk VHS har inte påvisats hos dessa fiskar i Finland. Symptomen hos fiskar som har akut VHS är mörk hud, utstående ögon, apati och onormalt simsätt. Runt ögonen, på huden, bukväggens hinnor, i muskulaturen och de inre organen förekommer ofta rikligt med blödningar.

Dödligheten varierar mycket beroende på virusstam, fiskart, fiskarnas storlek och miljöförhållanden. Sjukdomen förekommer vanligtvis vid temperaturer på 4–14 °C. Sjuka fiskar utsöndrar rikligt med virus.

Symtom på VHS-sjukdom: punktliknande blödningar i musklerna och viscerala ytor.

Symtom på VHS-sjukdom; punktliknande blödningar i musklerna och viscerala ytor 

Diagnos och provtagning

För diagnos av sjukdomen utväljs i första hand fiskar i dåligt skick med avvikande beteende.  Sjukdomen kan inte påvisas endast utgående från de kliniska symptomen. För virusprov tas en bit av fiskens hjärna, av mjälten och främre delen av en njure. I stället för hjärnan kan man ta en bit av hjärtat. Diagnosen ställs genom att viruset påvisas i fiskarnas organ eller vävnader vid cellodling och virusets genom säkerställs med PCR-analys.

Smittvägar

Sjukdomen sprids via sjuka fiskar, symtomfria smittbärare, odesinficerad rom, vatten samt redskap som har kommit i kontakt med infekterade fiskar.

Bekämpning och profylax

VHS infektion klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass C (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker VHS hos fisk, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt.

Det finns ingen medicinsk behandling och inget fungerande vaccin mot sjukdomen. Goda förhållanden i fiskodlingarna lindrar sjukdomsbilden.

VHS kan exempelvis spridas genom levande fisk, rom, mjölke, orensad fisk och infekterad utrustning och transportutrustning.

Uppföljning

Förekomsten av VHS övervakas på fiskodlingar i enlighet med ett riskbaserat övervakningsprogram, regelbundna inspektionsbesök och provtagning av den kommunala veterinären. När rom och mjölke flyttas från havs- och vandringsområdena till inlandet ska fiskarna undersökas för VHS.

Förekomst i Finland och i andra länder

Hela Finland har en sjukdomsfri status som är godkänd av EU.

VHS-sjukdomen har påvisats i Finland på Åland, i Pyttis och Pyhämaa i början av 2000-talet. Den första infektionen hittades på Åland våren 2000 och den sista (också på Åland) 2012. Ålands VHS-fria status återställdes i oktober 2022. Restriktionerna i Nystad-Pyhäranta-Raumo upphävdes sommaren 2011. Pyttis område har varit VHS-fritt sedan sommaren 2008.

De virusstammar som har isolerats från strömming och nejonöga i Finland är av genotyp GII som avviker från genotyp GId som har isolerats från regnbåge. Genotyp GII har inte vid smittprov påvisats orsaka sjukdom hos regnbåge. VHS förekommer också i andra länder i Europa och betraktas som den fisksjukdom som orsakar de största ekonomiska förlusterna i Europa vid produktion av regnbåge.

Sidan har senast uppdaterats 13.7.2023