Små kadmiumhalter förekommer i praktiken i alla livsmedel. Konsumenten kan minska exponeringen för kadmium genom att äta livsmedel enligt de allmänna intagsrekommendationerna: mångsidigt, varierat och måttligt. Att spannmålsprodukterna understryks som källor till kadmium beror på att sådana används ofta och i stora mängder. Kadmiumhalterna i spannmålen är små i Finland och i genomsnitt mindre än de halter som uppmätts i Mellaneuropa.
Oljeväxterna har en naturlig benägenhet att samla kadmium ur marken i sina frön. Därför kan man dagligen konsumera endast cirka 2 msk frön från oljeväxter. I havstång har konstaterats kadmiumhalter som rentav är trettiofaldiga i förhållande till halterna som förekommer i bladgrönsaker. Använda på ett varierat sätt och i måttliga mängder är inte heller dessa livsmedel farliga för människan. En kost, där man ensidigt äter livsmedel med en hög tungmetallhalt, är däremot inte att rekommendera.
I traditionella örtläkemedel har också inrapporterats sporadiskt förekomma rätt stora mängder kadmium.
Det är skäl att undvika användning av gammal traditionell keramik i dagligt bruk, eftersom den kan innehålla förhöjda tungmetallhalter (kadmium och bly). Traditionella produkter eller artesanprodukter i keramik som införts från utlandet borde inte heller användas i kontakt med livsmedel.