Fisk rekommenderas som kost och vi borde äta mer fisk. Fisk innehåller hälsosamma fettsyror, flera vitaminer och mineralämnen och mycket protein. Fisk är en särskilt god källa till n-3 fettsyror och vitamin D. De nyttiga fettsyrorna i fisken har påvisats reducera risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Enligt Statens näringsdelegations rekommendationer
- är det bra att äta fisk 2-3 gånger i veckan
- är det bäst att variera olika fiskarter i kosten.
Undantag till rekommendationerna [1]
Trots fiskens goda näringsegenskaper kan konsumtion av vissa fiskar som fångats i Östersjön, särskilt lax, öring, nejonöga, nors och strömming, utsätta en person för större mängder hälsoskadliga PFAS-föreningar och dioxiner än normalt. Rovfisk, särskilt gädda, som fångats i insjöar, men också gädda som fångats i havet, kan innehålla ovanligt stora mängder metylkvicksilver. Ju äldre fisken är, desto större mängder främmande ämnen har den hunnit samla på sig.
Därför har Livsmedelsverket kommit med följande undantag till den allmänna rekommendationen ovan:
Hela befolkningen
- Det är bra om personer som dagligen äter fisk från insjöar väljer andra arter än gädda, stora abborrar, gös och lake, vilka är rovfiskar som ansamlar kvicksilver.
- I vissa områden kan det vara nödvändigt att undvika hög konsumtion av rovfiskar på grund av högre kvicksilverhalter än vanligt.
Barn under skolåldern
- Naturlax, nejonöga eller stor orensad strömming på över 19 cm som fångats i Östersjön kan ätas en gång på två månader.
- Nors kan ätas ett par gånger om året.
- Öring, gös, brax, sik, abborre, gädda eller siklöja som fångats i östersjön kan ätas 1–2 gånger i månaden, med variation mellan fiskarterna.
- Gös, brax, sik, abborre eller gädda som fångats i insjöar kan ätas en gång i veckan med variation mellan fiskarterna, och siklöja som fångats i insjöar kan ätas 2 gånger i månaden. Undantag gäller för vattendrag där högre halter av kvicksilver, PFAS eller andra främmande ämnen har konstaterats.
Kvinnor i fertil ålder, gravida och ammande
- Naturlax, öring, nejonöga eller stor orensad strömming på över 19 cm som fångats i Östersjön kan ätas en gång på två månader.
- Nors kan ätas ett par gånger om året.
- Gös, brax, sik, abborre, gädda eller siklöja som fångats i östersjön kan ätas 3–4 gånger i månaden, med variation mellan fiskarterna.
- Gös, brax, sik, abborre, gädda eller siklöja som fångats i insjöar kan ätas högst 200 g (2 portioner) i veckan, med variation mellan fiskarterna. Undantag gäller för vattendrag där högre halter av kvicksilver, PFAS eller andra främmande ämnen har konstaterats.
Mört som fångats i insjöar samt odlad fisk kan också läggas till i kosten för barn under skolåldern, gravida och ammande nästan utan begränsningar utan att öka risken för hälsoskador.
Syftet med dessa rekommendationer är att göra det möjligt att äta fisk på ett säkert sätt. Då rekommendationerna utarbetades beaktades mängden dioxiner, PCB-föreningar och kvicksilver. Tidigare har även cesium-137 inkluderats i rekommendationerna, men inga nya uppgifter om dess koncentrationer fanns tillgängliga vid tidpunkten för uppdateringen 2024. Vid utvärdering av säkerheten antogs att storleken på en fiskportion är 100 gram för vuxna och 50 g för spädbarn.
På Finlands miljöcentrals webbplats har man publicerat kartbilder över det kemiska tillståndet i insjöarna. Med hjälp av dessa kan konsumenten avgöra om det finns anledning att begränsa konsumtionen av fisk från vattendraget i sitt närområde. Lokala livsmedelsmyndigheter kan vid behov ge närmare regionala anvisningar om konsumtionen av fisk.
[1] Livsmedelssäkerhetsverkets rekommendation utgående från halterna främmande ämnen