Fisk rekommenderas som kost och vi borde äta mer fisk. Fisk innehåller hälsosamma fettsyror, flera vitaminer och mineralämnen och mycket protein. Fisk är en särskilt god källa till n-3 fettsyror och vitamin D. De nyttiga fettsyrorna i fisken har påvisats reducera risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Enligt Statens näringsdelegations rekommendationer
- är det bra att äta fisk minst två gånger i veckan
- är det bäst att variera olika fiskarter i kosten.
Undantag till rekommendationerna [1]
Trots att fisken har goda näringsmässiga egenskaper kan den som äter lax eller öring och strömming som fångats i Östersjön, framförallt i Bottniska viken och Finska viken, exponeras för ovanligt stora mängder hälsofarliga dioxiner och PCB-föreningar. Rovfisk, särskilt gädda, som fångats i insjöar, men också gädda som fångats i havet, kan innehålla ovanligt stora mängder metylkvicksilver. Ju äldre fisken är, desto större mängder främmande ämnen har den hunnit samla på sig.
Därför har Livsmedelsverket kommit med följande undantag till den allmänna rekommendationen ovan:
- Barn, unga och personer i fertil ålder kan äta strömming som orensad är över 17 cm lång eller alternativt lax eller öring fångad i Östersjön endast 1—2 gånger i månaden.
- Barn, unga och personer i fertil ålder kan äta gädda fångad i insjöar eller havet endast 1—2 gånger i månaden.
- Gravida kvinnor och ammande mödrar borde inte alls äta gädda, eftersom den samlar på sig kvicksilver.
- Det rekommenderas att personer som dagligen äter fisk fångad i insjöområden minskar sin konsumtion av också andra rovfiskar som samlar på sig kvicksilver. Sådana fiskar är utöver gäddan också stora abborrar, gösar och lakar.
Övrigt om främmande ämnen i fisk och begränsningar i konsumtionen
Syftet med dessa rekommendationer är att göra det möjligt att äta fisk på ett säkert sätt. Då rekommendationerna utarbetades beaktades mängden dioxiner, PCB-föreningar, kvicksilver och cesium-137 i fisken. Vid utvärdering av säkerheten antogs att storleken på en fiskportion är 100 gram. Om portionen är mindre, kan man i stället äta fler måltider. Strömming och lax eller öring fångad i Östersjön och rovfisk fångad i insjövatten kan man äta allt emellanåt, sommartid kanske rentav i rikligare mängder, om man bara i motsvarande grad balanserar och begränsar intaget under resten av året.
En del (upp till en tredjedel) av dioxinerna och PCB-föreningarna som samlats i fettet kan avlägsnas genom att fisken flås innan den tillreds. Undantagen till de rekommenderade intagen gäller inte småströmming som orensad är under 17 cm lång. Filead strömming är vanligen stor, över 17 cm.
Dioxin- och PCB-halterna i insjöfisk är små och kvicksilverhalterna i annan insjöfisk lägre än i gädda. Halterna kvicksilver och cesium-137 i fisk varierar från en insjö till en annan.
Odlad fisk innehåller endast små mängder dioxiner och PCB, eftersom kvaliteten på fiskfodret övervakas.
[1] Livsmedelssäkerhetsverkets rekommendation utgående från halterna främmande ämnen